Att ge sig iväg med båda barnen är ibland som en dålig fars. Men man får inte vara rädd att ta sig ut och hitta på saker själv med två små, då blir man ensam.

Idag var det ändå en simpel sak. Sickla och lunchdejt med fina Sara. Innan dejten kände jag mig tvungen att stanna vid systemet också. Så först komma iväg med ett barn som inte alls vill samarbeta klädesmässigt (linne och kjol är inte ok en regnig och blåsig dag) och en trött Folke som inte alls vill sitta och vänta. Men fördelen är att när Tyra gråter och gnäller så tystnar nästan alltid han och skrattar.

Sen in med barn och vagn och packning i bilen, sen ut med barnen vid systemet. Köpa på sig lite av varje, finns sällan tid till reflektion. Sen in med allt igen. Gasa iväg några meter till nästa garage som ligger närmare så vi slipper bli så blöta.

Och så ut igen med allt och faderullan. Försöka få barn att äta och själv att äta. Låta Tyra springa av sig lite och så hem.

Bästa scenen i min fars är ändå den sista innan ridån går ner, när vi kommer hem. Tyra har somnat, det har inte Folke som vid det här laget är ganska hungrig. Öppna och larma av, in med vagn, påsar och skötväska. Ut och hämta in bebisen först som blir sittande i hallen, missnöjd. Sen få in Tyra och lägga henne i sängen.

Stänga dörrar, komma ihåg att låsa bilen, ta upp Folke ur babyskyddet. Värma gröt.

Ridån går ner och vi är hemma och huset är tyst med sovande barn. Jag fick handla lite och äta lunch med en vuxen. Så värt allt bärande och kånkande.

Tyra har verkligen satt sig emot allt idag och trilskades ända tills hon sov. Men jag blir så less när jag får dåligt samvete för att jag blir arg och less på henne. Hon kan ju inte leva i en värld där alla är glada hela tiden heller.

Folke fick också för sig att protestera lite när han skulle sova, och efter att ha lyssnat på en 2 åring som gormar (jag vill ha min paaaapppaaaa, jag älskar bara min paaaaaaaaappaaa) och en 6 månaders ”somna in” gnäll så tror jag hjärnan krympt en del. Imorgon kan bara bli en bättre dag. Idag har verkligen allt varit en kamp. Tyra var lite småtrött hela eftermiddagen, men trots vila i soffan så somnade hon aldrig. Synd, för vissa dagar behöver hon en powernap för att vara som en människa efter kl 18.00. Och det slår aldrig fel att dessa dagar tajmas in när Markus jobbar kväll.

Vissa ljusglimtar har dagen ändå bjudit på, mest materialistiska. Som den perfekta plastmattan från Horredsmattan som jag hittade för halva priset. På Claras här i Tyresö Strand såklart. Den sitter som smäck i köket och ger den färgklick jag länge letat efter.

Höst och vinter betyder inomhusprojekt. I år hoppas jag på att hitta en fin rund matta till vardagsrummet, måttbeställa en matta till hallen och ett vitrinskåp.

Skulle även behöva se över hallförvaringen, speciellt med två barn och alla dessa ytterkläder och skor. Men det kanske får lämnas det här året, vi hittar ju aldrig den perfekta skoförvaringen som passar vår ganska öppna hall. Få väggar att använda som förvaringsutrymme. Men ingenting är omöjligt. Host.

Men nu sitter jag här och tröstäter en Nogger och undrar, vem kan komma och plocka upp alla miljarder leksaker i huset?

Ibland undrar man ju lite varifrån barn får sina saker ifrån.

Som när Tyra prompt ska kvällsfika ”på bricka”. Så får man gräva fram en bricka långt ner i nån låda.

Fika på bricka? Jag säger då det.

Vi var förresten på vad jag tror var sista besöket på Sachsska och efterdyningarna från urinvägsinfektionen i påskas. Den svullna njuren är normal och alla värden ser bra ut.

Lite nya tips fick vi med oss, som att barnen inte ska kunna vicka med benen när dem är på toaletten, man ska helst ha en pall som fötterna kan vila på. Minskar risken för att dem kniper strålen. Och vid minsta tecken på hög feber utan förkylningssymptom så ska hon in till barnakuten. Inga andra vårdinrättningar tycker barnläkaren. På Sachsska håller de ju samman journalen, på så sätt får dem en samlad bild när hon söker akut för nått. Dessutom sa läkaren att dem oftast inte har de rutiner som barnsjukhuset har (nähä, surprise) som att man alltid ska odla Tyras urin när hon har hög feber, oavsett vad ett urinprov ger för utslag akut.
.

Höst! Dagisbaciller! På’t igen bara!

Vi har en grannflicka som är himla företagsam. Hon gör väl det mesta hon kan för att skrapa ihop pengar. Nu i sommar kokade hon tex ihop sylt som hon sålde i en liten kapsyl för nån krona.

Igår hade hon haft syslöjd för första gången. De hade fått knycklat ihop nått slags armband av garn. Hon är ju inte dummare än så än att hon tar med sig sina armband hem och säljer till grannarna. När hon kom till oss igår så fanns det bara ett kvar, men för 4 kronor så är det lätt att köpa. Hon har fattat att allt går att sälja till rätt pris.

Tyra tycker ju såklart att det är festligt. Ännu roligare är det ju att grannbarnen ofta sätter fram ett bord på helgerna på gatan där dem säljer sitt lördagsgodis, bullar, kakor och saft.

Tyra med sitt armband.

Såfort vi kommer innanför dörren sätter hon på sig den här klänningen och smyckar sig med halsband. Vi har ju alltid varit noga med att inte leda henne åt det ena eller andra hållet, utan har alltid haft både klänningar och mycket unisex i garderoben. Det här med klänningar och halsband har hon kommit på helt själv.

Mer än 24 timmar har ju gått nu sen Tyra slutade med nappen, och andra nattningen utan napp är genomförd utan några större fadäser. Är det inte svårare än såhär att sluta med nappen? Har vi hållt på och varit lite oroliga typ helt i onödan? Vi får se hur det fortlöper, men vi får ju rejält mycket självförtroende när vi vet att hon klarar sig bra utan napp. Börjar hon gnälla nu så är det ganska lätt att parera.

När hon kommit på sig att sakna nappen under dagen idag så har hon letat upp nallen och skattkistan. Sen har hon pillat lite med sina guldpengar och sen har det varit bra. Presenten från tomten fyllde alltså sin funktion verkar det som.

Sista bilderna på Tyra med napp visar hur hennes lillebror totalt avgudar människan. Trots att han får puttar, tjuvnyp och alldeles för hårda kramar. Han glömmer allt och det finns inget som kan mäta sig med när han får uppmärksamhet från syrran. Tyra är ju överlag inte så bebistokig, men nu när Folke blir större och hon märker att HON kan få honom att skratta så tycker hon lillebror är roligare att vara med. Det första hon frågar efter när hon vaknar är vart Folke är, men så har det iof varit sen han föddes. Hon vill alltid veta vart han är på dagen om han inte finns i hennes direkta närhet. Det tar inte många minuter efter att man burit ut Folke till vagnen eller till sin säng innan hon frågar vart han tog vägen.

En bra barnvakt är hon ju också när jag är ensam. Sätter man Folke i hennes närhet så piper han inte. När man lämnar dem två för sig själva så kan man ibland höra hur Tyra förklarar vad hon gör för Folke och involverar han lite i sin lek. Jag brukar fråga Tyra om jag får lämna Folke med henne i hennes rum korta stunder och hon har hittills aldrig sagt nej. Men snart så kommer han ju självmant att kunna krypa efter henne, då blir det kanske andra bullar. Hon gillar ju att få gå och finurla och pilla med saker ensam. Om nått ska bli väldigt spännande här framöver så är det just hur dem två kommer att vara mot varandra.

En teckning till tomten och alla 4 nappar i ett kuvert och ett ”jag kommer inte gråta när jag slutat med nappen” var ju över förväntan.

Det är spännande att Tomten har nappen och Tyra blev väldigt glad för skattkistan. Vi gjorde extra mysigt igår kväll och bakade muffins efter middagen som vi åt när Folke somnat. Sen somnande hon bredvid mig väldigt tyst och lugnt.

Men 5.30 imorse när hon vaknade till och letade efter nappen så kom tårarna. Men det gick över.

Idag ska hon få rida på häst för att skingra tankarna lite och få ha lite skoj. Vi gör det vi kan för att hjälpa henne förbi det där värsta när man ska vänja sig av med nått. Tyra har hela tiden ifrågasatt varför hon måste sluta med napp, och vi har hela tiden svarat för att hon är stor nu och för att tänderna inte mår bra av det. Men att bli stor måste ju innebära lite privilegier också, inte bara tråkigheter som att sluta med napp. Tyras privilegium heter lördagsgodis (hos oss är godis typ popcorn och naturgodis) och att få mamma och pappa lite för sig själv på lördagskvällar (innebär också förhoppningsvis att hon tar sovmorgon på söndagar).

Så var vi här. Dagen när Tyra ska sluta med nappen. Tillsammans har vi kommit fram till att hon ska skicka den till Tomten. Det där med kattungar och Skansen köpte hon inte riktigt. Men Tomten gick bra. Men hela tomtegrejen är en sak vi snott av några vänner. Men dem har lyckats med den metoden på två barn, och jag tror den passar Tyra bra.

Hon får lägga napparna i ett stort kuvert och så får hon lägga kuverten i postlådan nere vid affären. Tomten kommer som tack skicka ett paket till Tyra. Vi har förberett ett paket som redan nu ligger i vår brevlåda. Tomten kan nämligen leverera supersnabbt.

Nu sover hon för ovanlighetens skull efter ett besök hemma hos kompisar i Ursvik. Men hon får göra det för att samla kraft. Hon somnar ju på dan såhär utan napp, så jag tror inte kvällen blir några problem. Det är när hon vaknar inatt och på morgonen som hon kommer sakna snuttandet. Hur länge tar det innan dem har blivit av med beroendet? Hur många nätter kommer bli jobbiga tror ni?

Till Tyra från Tomten. Skattkista med guldpengar, precis som önskat.

Jag har så mycket funderingar och saker som jag tänkt skriva om men som för vänta. Just nu pustar jag bokstavligen ut efter en härlig men halvt kaotisk fredag. Vi har haft min kompis Ann på besök med hennes döttrar Lee och Mai. Hela vägen från Vasastan. Skiljer exakt tre månader mellan Lee och Tyra och Mai och Folke.

Jag och Madde har ju också lyckats med det där tidaspektet på barn och har två veckor mellan alla våra barn. Och precis som Lukas så har Lee mycket energi och är precis överallt hela tiden. Och aldrig någonsin vart hon egentligen SKA vara.

För mig som har en ganska stillsam (men gnällig) två-åring så blir man som i chock efter en dag med ett tempo som jag inte är van vid. Hatten av till er föräldrar som berikats med energiska barn med myror i brallan.

OK att det skiljer tre månader mellan bebisarna. Folke är äldst då uppenbarligen. Men han är ju typ 4 ggr så stor som Mai. Som en jätteklump. En älskad jätteklump.

Vi gjorde nått som kanske överträffar tunnelbanan, gungade

Sen inser jag att det är slutet på augusti och att det börjar bli dags att få Tyra att ta på sig skor igen. Snart så. Idag gick hon 2 km barfota.

Torsdag!

Godmorgon och välkommen till en av mina favoritdagar. Inga tider med lämning och hämtning på förskola, jag får spendera dagen med båda barnen, och en oplanerad dag betyder att vi kan gå och lalla runt.

Tyra vill åka tunnelbana säger hon. Vi får se hur det blir med det. Jag är mer förtjust i bil. Vi ska till Junibacken säger hon dessutom, men så blir det inte. Nån rolig parklek kanske. Funderar på om Stockholm är typ parklekarnas paradis. Kryllar av dem i alla olika stadsdelar.

Förmiddagen är dock soft. Vi behöver varva ner ordentligt efter en händelserik vecka med förskolestart. Nu är det höst på riktigt och jag tycker det är ganska skönt med vardagen som rullar på. Jag blir motsatsen till höstdeprimerad, jag får alltid ny energi när vädret svalnar och kvällarna blir mörka.