Folke roar sig helst med gåvagnen just nu, såvida han inte sträcker ut sina extremt långs tentakler mot saker som han helst ska låta bli. Om vi säger såhär, Tyra har det jobbigt. Men hon är ändå väldigt tålmodig tycker jag, för hon försöker först med nej och ajaj. Funkar inte det så letar hon rätt på en annan leksak som han får röra. Funkar inte det ryter hon till, följt av en putt eller vad det nu kan sluta med. Men man måste ju sätta sig in i hennes lilla hjärna, hon är ju faktiskt bra två år, man får inte glömma det.

Men får Folke gå runt med vagnen är han nöjd. Problemet är ju att han bara kan gå rakt fram. Så det tar ju stopp hela tiden för han. På öppna förskolan är ytorna mer öppna och större så där går det bättre för honom.

Lilla skruttibangbang. Så liten men ändå börjar han bli så stor. Jag som idag sökte föräldrapenning för en ny period fram tills den 1 februari, det är ju typ snart, och då är Folke nästan 1 år, gaaah. Jag ska vara hemma mycket längre än så (tills Markus tvingar mig att börja jobba så han får vara med barnen) men tänkte hoppa in och jobba lite i februari när kollegorna stupar under av en massa massa jobb.

Och dagis sen. Där är vi inte överrens riktigt jag och Markus. Han tycker augusti och jag tycker senare än så. Vi får se helt enkelt.

En av sakerna jag fick med mig från Ikea igår är klädhängaren Krokig. Denna årstid kombinerat med förskolebarn får hallen att fullkomligt drälla över av kläder. Eftersom det är sådana väderskiftningar så har även Folke olika overaller och jackor, så det blir en hel del.

Jag har funderat många vändor på hur man bäst ska få plats, Tyra är ju dessutom bra på att ta av och på sina saker själv så det måste vara en lösning som gör att hon kan nå krokarna själv. Meningen är att utrymmet under trappen ska bli en inbyggd garderob och vara förvaring åt väskor, skor och kläder som inte måste hänga precis vid dörren. Men just nu så ligger inte den garderoben högst på prioriteringslistan, så nått under tiden måste fixas.

Eftersom vi inte är helt klara med hur hallen bäst ska inredas för att klara en familj på fyra, med skolbarn dessutom om några år, så känns det dumt att börja borra upp krokar. Så en klädhängare var den bästa lösningen tycker jag. Dessutom så kan den lyftas in i barnrummet sen när det kommer årstider som kräver mindre kläder. Och då blir den ju perfekt för utklädningskläder.

Sammanlagd sex krokar och den står uppmonterad och klar i hallen, redan full. Det kommer bli en hårt arbetande klädhängare.

Önskar att jag hade nått smart att skriva en blåsig och regnig måndag. Men det har jag inte. Vi är nyss hemkomna från min mamma som bor på västkusten och jag är helt slut som artist.

Vi har haft två fartfyllda dagar. I lördags var vi på Borås Djurpark. Tyras tredje gång i den parken och nu börjar det bli riktigt kul att hitta på saker med henne. Man märker hur spännande och roligt hon tycker att det är. Folke sov mest, men det förstår jag. Han låg inbäddad i åkpåse och vinteroverall i det kalla vädret. Var förmodligen hur mysigt som helst att ligga där och sova.

I går så åkte vi till Gekås i Ullared. Säga vad man vill om det stället, men grejer hittar man alltid. Var förvånad över att dem hade stora delar av bl.a. Mios sortiment, både vad gäller lampor (by Rydéns) och inredningsgrejer. Fick med mig både en klocka och ett kandelaber som jag tittat på på Mio, för en betydligt mindre summa på Gekås.

Vi fick med oss en hel del leksaker, och är nu klara med både julklappar och Tyras födelsedag. Vi hade redan en påse sen innan med grejer också. Men vi handlar inte heller enorma mängder utan är nog förhållandevis sparsamma med presenter och julklappar till barnen. Födelsedagen lägger vi nog mest krut på.

Till Tyra hittade vi bl.a. ett trevåningshus från Duplo med sängar, bord, lekpark och sånt. Mitt emellan konceptet dockhus och Duplo. Samma stuk som typ Fisher Price Little People, men jag gillade Duplo mer eftersom man kan bygga ihop det som man vill. Vi hittade också utklädningskläder, såna grönsaker i trä som man kan ”skära”, Pettson och Findus pyjamas och en hel del annat som jag precis just nu inte kan komma på.

Folke fick roliga saker som låter och magnetklossar och nått slags klosståg från Brio. Han är ju inte ens ett år pojken så nån julklappsstress känner jag inte. Men Tyra kommer ju hålla reda på att han också får presenter så det är bäst att köpa på sig lite. Men barnen brukar sällan ha problemet med för lite julklappar i vår något generösa släkt.

Jag passade även på att köpa lucialinne och tärnljus och tomtedräkter. Billigt. Men jag vart lite besviken på övriga barnkläderna som var otroligt tråkiga den här gången. Mest bara Alfons på babyavdelningen och för Tyra var det inte mycket bättre. Fyllde på strumpbyxor och strumpor till båda barnen och leggings till Tyra.

Vi plockade på oss en massa massa förbrukningsvaror och lite teknikprylar. Trots att det var proppat med folk i varuhuset så var det lugnt och skönt i restaurangen som dessutom hade en ny filmhörna. Markus och Tyra slog sig ner där efter lunch och tittade på Trassel. Tyra hade tyckt den var jättespännande. Just nu är det mycket riddare, prinsessor och drakar som är intressant. Och monster. Men det sistnämnda tror jag har lite med Halloween att göra.

En bra helg på andra sidan landet med andra ord. Nu är vi hemma på ostkusten och ska ta oss an denna vecka som bl.a. borde innehålla en del krattande av löv. Att döma när man ser vår gräsmatta. Det är straffet för att man har två ekar på sin tomt.

Jag och Folke i dinosaurieparken i Borås Djurpark. Premiär för vinterkläder när temperaturen visade på ynka minus tre. Mina år i Stockholm håller på och förvandlar mig till sörlänning.

Vi körde en favorit i repris idag med stopp på IKEA i Linköping. Barnen får leka av sig, bra mat, billig mat och jag får plocka på mig lite IKEA saker. winwin.

Vi skulle ut på en roadtrip och tänkte att vi skulle åka hemifrån strax efter middagen. Få några timmar i bilen innan vi skulle stanna och rasta barn, byta till pyjamas och dricka välling. Resten av vägen skulle barnen sen sova.

Det som hände var att vi kom till Ica maxi Botkyrka innan vi var tvungna att stanna. Jag kom på att vi hade glömt näs-sugen till Folke. Och eftersom han var jättesnorig så vågade vi inte chansa på en natt utan en sug.

Så vi stannade bilen, barnen hann bli trötta, en av dem smått hysteriskt. Så det blev till att värma välling där i Botkyrka. Barnen somnade överhuvudtaget inte utan höll ut i några timmar till.

Och den där näs-sugen har vi självfallet inte behövt använda.

Men för det mesta är dem faktiskt väldigt fina. Syskonskapet växer fort nu tycker jag. Tyra blir alltid störd när vi ska göra nått utan Folke. Han ska helst alltid vara med.

Igår eftermiddag drog jag ut alla vinterklädslådor till barnen. Vi testade skor och mössor och vantar och fejkpolos i en härlig röra.

Folke kan ärva det mesta av Tyras vintersaker, även skorna vilket var en positiv överraskning. Han fick en ny overall i våras på rean eftersom Tyras gamla har gått i arv redan.

Det var dock några grejer som jag saknade, så jag drog med barnen till Polarnopyret. Tyra hade ett par välanvända strumpbyxor i ull när hon var bebis. Men hur jag än letade kunde jag inte hitta på dem. Så Folke fick ett par nya strumpbyxor och mockasiner. Tyra behövde nya och fler ullstrumpor till vinterskorna.

Sen känns allt komplett. Och tur var väl det. För när jag vaknade steg upp kl 05.30 (Folkes initiativ) så låg det ett lager snö på marken. Idag testkör vi overaller och skor helt enkelt!

En tuff start på veckan med jobb. Men även mina kollegor jag jobbat med de här dagarna har varit jättetrötta, så det har varit ett ansträngande uppdrag vi jobbat med helt enkelt. Mycket tänkande och många möten, mer än vad min hjärna varit inställd på.

Tack gode gud att det är torsdag imorron och jag ”bara” ska vara hemma med barnen. Det är det som är fördelen med att bryta lite vardagsvanor, man lär sig sakna och uppskatta sånt man tar för givet. Gud så jag saknar att vara med barnen. Ska krama halvt ihjäl dem hela dan imorron.

Men lite längtar jag till jobbet faktiskt. Det där sociala, att ha kollegor och arbeta tillsammans med andra. Alla nya intryck och det problemlösande tänkandet. Analyserandet. De där stunderna man är helt inne i jobbet och barnen och vardagsbekymmer glöms bort. Men det kan jag ju göra hela livet sen, barnen är ju bara små just nu. Nu njuter jag av dem några år till och saktar ner arbetstempot.

Jag har varit så otroligt trött de här morgnarna, kaffe har räddat en kollaps.

Veckans andra och näst sista arbetsdag är slut. Jag är slut. Men skulle jag ha haft energi att blogga om nått så skulle det bli ett inlägg om hur sorgligt det är att Tyra får förvara sina ”finsaker” i en plastpåse. Det är lite olika saker hon fått av farmor som hon dukar upp på vardagsrumsbordet och leker med ibland. Små porslinsfigurer som får sitta i stolar och vid bord och i små hus. Lustiga små historier och lekar dessa saker kan producera.

Dockskåp, tittskåp eller liknande ska jag skaffa till barnet. Hon har dessutom en ordentlig samling kulor och ekollon som skulle passa att förvara i typ ett tittskåp eller sån hylla med massa småhyllor och fack.

Måste dessutom bara säga att Tyra på eget initiativ recenserade en Pettsson och Findus bok dem läst på läsvilan idag. Ruggigt detaljerat och riktigt häftigt att höra henne återberätta ett innehåll. Och faktumet att hon själv valde att berätta och det inte var nått vi frågade om eller fiskade fram är väldigt roligt.

Som sagt, hade jag haft energi hade jag bloggat om just dessa saker.

Finsaker i en plastpåse

Har glömt hur sjukt trött man blir av att jobba. Är helt slut. Och nu ska jag hem och vara mamma. En bra påminnelse om varför jag inte ska slänga barnen på Markus när han kommer hem från jobbet. För man är helt slut efter en arbetsdag, man saknar barnen såklart, men så sjukt mentalt trött. Jag kommer stupa i säng strax efter barnen.

Men man hinner läsa. Idag började jag på världens bästa bok. Tredje gången jag läser den men första gången på svenska. Den är så bra, så bra.

Idag var vi inbjudna till Loppis 3-års kalas. Tänk vad tiden går fort! Jag var med redan på det allra första werfamily som Loppi anordnade för bloggare och sen dess har alla events och arrangemang som Loppitjejerna anordnar fortsatt att hålla bra kvalitet. Herregud, har ingen aning om hur många events och goodiebags jag hamstrat på mig under dessa år. Kort och gott, tack Loppi! För oss Stockholmsbloggare så har ni verkligen bidragit till att vi fått en liten guldkant på bloggtillvaron.

Idag var det kalas, galapremiär av Lilla Anna och Långa Farbrorn. Det är första gången jag tackat ja till ett bioevent med Tyra men eftersom filmen är anpassad till hennes ålder så tänkte jag att det kan bli kul för henne. Den var en succé för Tyra och hennes jämnåriga kompisar. De 35 minutrarna var uppdelade i ett antal kortare filmer, alla med ett lugnt tempo och väldigt likt böckerna. Det är lagom spännande och tokroligt för en 2-3 åring. Bäst var när Långa Farbrorn skulle göra tårta tyckte Tyra, och att hon fick en skål med popcorn på bion.

På premiären var det en rolig blandning av lite kändisar, många många bloggare och annat lite löst folk. Barnen fick diplom, russin, festis, glass och ballong. En sedvanlig Loppipåse åkte med hem också.

Samtalade med bloggvänner, men känner som vanligt efteråt att man aldrig hann ta sig lite tid att prata. Jag blir dessutom så stressad av mycket folk, jag är inte gjord för det. Jag ska se till att träffa alla under lugnare former.

Tyra och Lukas åker tunnelbana, ett intresse dem delar.

I biosalongen var alla barn så duktiga och ändå lugna. När eftertexterna rullade busade kompisen Lee medan Tyra fastnade i sin värld.

Efter bion fikade vi lunch på det fenomenala vattenhålet för barnfamiljer; Waynes inne i Miobutiken på Sveavägen. La dessutom en massa saker jag vill ha från Mio på min imaginära måste köpa lista. Deras barnsängar är så fina och jag vet redan vilka jag ska köpa till barnrummen på övervåningen, när dem blir klara. Gillar sängar med inbyggd förvaring, verkar så himla smart och praktiskt.

Imorron börjar en kort arbetsvecka för mig! Ska bli skoj!

Pappa kom hem lagom tills fredagsmiddagen var serverad av husfrun och så var vi fulltaliga igen efter nästan en vecka. Jag vänjer mig aldrig att vara ensam. Ok att det är mycket jobb och liten egentid när man är själv med barnen, men det är ju ingen stor grej egentligen, mina barn kan jag ta hand om själv alla veckans dagar.

Men det är den där ensamheten och avsaknad av vuxentid och vuxenprat på kvällen som tär på mig. Det här med att dela vardagens alla glädjeämnen med nån annan och få berätta allt storslaget som barnen gjort under en dag, det är det jag saknar mest.

Barnen har ju en oerhört delaktig pappa som snabbt blir saknad när han är borta. Jag ska jobba några dagar nästa vecka och jag tror Markus verkligen längtar efter att få ha barnen för sig själv utan att jag styr och ställer. Det är så skönt att kunna lämna över till nån som verkligen vill det, och låter mig få längta lite efter barnen. Jag behöver få längta lite efter dem efter den här något krävande veckan.

Nu lite välförtjänt soffhäng. Intensiv dag som avslutades med mellis hemma hos Tyras dagiskompis Ingrid. Ungarna verkligen drar igång varandra och man är helt slut sen trots att man bara suttit som åskådare. Puh.