Jag följde en debatt för ett tag sen om bloggande mammor som tränar, hur provocerande det är. Det är för mig lite märkligt hur Underbara Clara och Lady Dahmer får ha alla slags olika hobbys; baka, handla på loppis, spela TV-spel, prata i poddar. Men jäkla vilket liv det kan bli för att dem skriver om sin träning. Den kvinnliga missunnsamheten när den är som bäst. Vi kvinnor ska ha familjenära intressen, dit hör inte träning.

Idag tränade jag med Madde. Herregud vad länge vi försökt få tag i en tid som vi båda kan (läs, när vi inte tar hand om barn eller jobbar, eftersom ingen av oss har något annat fritidsintresse). Och ikväll lyckades vi sammanstråla på Sats och för ett Crosstraining pass. Det var så sjukt roligt. Folke vaknade innan fem imorse men jag överlever idag tack vare endorfinkicken igår. Jag blev helt genomkörd, måttet på ett bra träningspass. Dessutom har jag blåmärken av alla burpees, så Madde ger mig nog godkänt. Hon är burpee proffs.

Och här är vi. Två mammor som tränar, och jobbar, och har familj. Vi båda snittar tre pass i veckan (jag mer löpning och mindre gym) vilket är ungefär 3 timmar av en vecka. Madde är ruskigt stark och börjar få ganska många kommentarer att det är dags att ”lugna ner sig nu”. Man får ju inte ha ett intresse som inte är hemmanära som mamma. Som mamma ska man överhuvudtaget inte vilja självförverkliga sig själv, och av alla kategorier självförverkligande verkar fysisk träning vara det som provocerar allra mest.

Jag fattar INTE det. Det finns ju inget bättre botemedel mot ångest, stress och sömnbrist som just fysisk träning. Man blir ju en bättre mamma! En gladare och piggare mamma som orkar en massa roliga saker jämt. Hur kan man inte vilja bli en glad och nöjd förälder?

Ni får ett bonuskort på oss också. Madde gillar förresten att baka, hon bakar väldigt ofta och mycket. Med socker, vetemjöl och smör.

Jag skriver sällan om min träning, mest för att inte är bra på att motivera och så. Jag har ett upplägg som alltid funkat. Jag har inga dieter eller träningsschema som jag följer, har jag aldrig fattat mig på. Jag tränar när det kommer ett bra tillfälle, och då bankar jag skiten ur kroppen. Jag går aldrig, nästan, och bara ”tränar på gymmet”.
Drar i några vikter och kör reps. Aldrig så. Jag går alltid på pass på gym, alltid genomkörarpass med fokus på explosivitet och styrka. Jag vill vara skakig när jag åker hem. Funkar bra. Jag är i samma form nu som innan jag blev gravid med Tyra. Kanske lite starkare. Och det utan att äta eller träna på nått speciellt sätt. Jag bara ser till att bli trött när jag väl tränar. Ganska enkelt. Dessutom har jag alltid roligt!

På Tyras dagis har man det här läsåret fotoförbud, detta för att undvika att barn och föräldrar inte läggs ut på sociala medier. Jag tycker det är bra, för uppenbarligen finns det människor som inte förstått att man inte kan ta kort på människor man inte inte känner och sen lägga ut plats och tid. Obehagligt.

Så en av nackdelarna med dagens digitala samhälle är alltså att vi inte kan ta kort på luciatåg och gårdsfester. Däremot inrättar man alltid en plats dit man får gå och ta kort på barnet och kanske ihop med kompisarna om man vill det. Å andra sidan har föräldrarna full koncentration på sitt barn, inget fifflande med mobiler eller ansikten som göms bakom kameror, precis i de stunder som man kanske behöver se mamma och pappas ansikten.

Jag är iallafall glad att vi har fotoförbud. Jag tror det kommer bli mer av den varan i framtiden, fotoförbud på offentliga platser.

Idag är det alltså gårdsfest på Tyras dagis, vad hon skulle ha på sig var det aldrig nån tvekan om, ovan klänning är hennes ”sommarklännning”. Och uppdragna rosa Hello Kitty strumpor gör outfiten komplett. Gårdsfesten är jättekul. Förutom sång och fika så får man gå runt till olika stationer där en pedagog berättar om ett projekt eller liknande som man dokumenterat med bilder och så. Tyra har varit jätteglad över en människokropp som hon varit med att skapa, så den hoppas jag få se.

Ok att man kanske måste trycka sig lite mot väggen på huset för att fånga de där sista kvällssolsstrålarna en majkväll. Men kvällssol är det! Idag premiär åt vi på framsidan, och det vart precis sådär bra med att barnen kunde leka och man samtidigt har hyfsad koll på vart dem är. Utmärkt middagssällskap hade vi också!

Madde, Markus och Sebastian försöker värma sig i solen.

Idag gassar solen och det är såklart hög tid att börja tänka på att skaffa sig sommarens solskydd. Jag har skrivit om detta varje år, men påminner alltså att det är solskydd med fysikaliskt filter som gäller. Den krämen blir man kladdig och vit utav, men det är för att den lägger sig utanpå huden och tas inte upp av kroppen. Sån som krämen var när man själv var liten. Sedan dess har man ju utvecklat solkräm så den inte kladdar, men då har det istället visat sig att det är skadligt för barn eftersom krämen går in i huden.

Dessutom ska det såklart även skydda mot både UVA och UVB strålar. Vi kör även i år på Bamses solskydd från CCS. Fysikaliskt fliter och skyddar mot alla skadliga strålar. Vi har sprayflaska på dagis eftersom det är lättare och lite roligare tycker Tyra. Sedan har vi en Spf 30 och en Spf 50 (som vi använder när vi är på sjön). Jag har pratat med CCS på en mammablogggala och känner att det känns tryggt med deras krämer. Vi fick dessutom hem en strandväska för några veckor sen med solskydd och lotion som vi kan testa under sommaren. Vi gör av med ganska mycket solkräm en solig sommar, så det passade helt perfekt!

Bilderna är lånade av CCS

Jag visste att det måste finnas nån mening med att Tyra vissa dagar inte överhuvudtaget går att umgås med. Vissa dagar är man redo att bara ta en expressbuss till psykakuten på Huddinge och ba; ”lägg in mig snälla, stäng in mig i ett mörkt och tyst rum och kom in med brickor med mat”. Har ni inget barn med stark vilja och mycket trots så förstår ni helt enkelt inte vad jag pratar om. Lite driv i sin personlighet är nog inte skadligt, bara jobbigt för föräldrar (lillebror visar även han samma slags personlighet så det är nog inga lätta 25 år vi har framför oss).

Men ibland så sipprar framtiden igenom, det som kommer efter man har testat alla gränser tusen gånger och tillbaka. Som idag. Man märker det direkt redan på dagis. Det kramas med alla kompisar och småhoppas in för att plocka ihop sakerna. Allt som kommit ner till dagis och lagts i lådan stoppas ner i ryggsäcken. Hon måste själv ta ansvar för det som hon absolut måste ha med till dagislådan. Ibland har hon glömt nått, men hon blir faktiskt aldrig ledsen för hon vet att det är hon själv som klantat till det. Cykelhjälmen åker på och vi cyklar hemåt.

Och det är ”Guuuuuud så fin mamma” till koftan jag köpte idag, och ”tack snälla mamma” för strumbyxorna och baddräkten. Hon dukar på eget bevåg av allt från bordet efter maten och frågar om jag vill ha hjälp med nått annat (!). ”Ja visst tvätten” säger jag, och hjälp får jag. Jag sorterar från tvättkorgen och Tyra stoppar in i tvättmaskinen.

Hon letar reda på en Cd-skiva som Folke gillar och dansar med honom, han är överlycklig av den plötsliga uppmärksamheten som inte betyder nått hårdhänt. Hon vill hjälpa med tvättning av smutsig bebisrumpa och plockar fram pyjamas och hjälper till med tandborstning på lillebror. Man blir liksom helt matt av att det inte skriks eller trilskas eller ropas ”mamma, jag tappade en pärla! mamma ta upp pärlan NU, mamma tar du inte upp pärlan kastar jag ut alla pärlor, mamma mamma mamma MAMMA” Istället hittar hon på eget pyssel och går ut och plockar stenar och kottar och löv som hon sätter sig med och stillsamt fixar med i köket.

Och när lillebror sen känner att det är dags att vägra sova utan protest denna fina måndag, så väljer hon en liten sketen Max bok ur bokhyllan som godnattsaga, bara för att hon vet att jag tycker det är jobbigt när han skriker och inte vill läsa nån lång saga då. Men sen helt plötsligt blir Folke tyst, lägger sig ner och sover. Och jag läser Nils Karlsson Pyssling ur en kapitelbok tills hon somnar på min arm. Och efter jag hängt tvätten som blivit klar, som Tyra hjälp mig med tidigare, så pussar jag godnatt igen, får en sömndrucken puss tillbaka och ett nöjt suckande ”jag älskar dig mest i världen mamma, jag är bara din unge”.

Nu orkar jag kanske några månader till med MAMMA KOM HIT NU, och klassikern DET TÄNKER JAG INTE.

Och det här hittade jag på köksbordet sen när hon var klar.

Jag har med mig Folke till jobbet idag och det går ganska bra faktiskt. Jag har en massa uppdateringar som ska in i datorn så det ska startas igång och sen stå och ”tugga”. Vi tog en sväng på stan och Folke somnade på samma gång vi kom ut, så jag kunde inte undvika att råka gå förbi ByEngberg butiken (med världens trevligaste butiksinnehavare Johanna) och handla på säsongsrean som Johanna kickat igång idag.

Kofta, strumpbyxor och baddräkt från Mini A Ture till Tyra och tröjor från Petit Bateu och How to Kiss a Frog till Folke. En dyr dag på jobbet.

Jag tyckte alltid innan jag fick två barn att syskonmatchning är sjukt töntigt. Men sen fick jag två och då blev det lite roligt att klä dem matchande. Även fast det aldrig har hänt hittills, eftersom det är svårt att tajma tvätt, och svårt att få Tyra att sätta på sig det man ber henne om.

Men jag slutar inte att köpa likadana kläder ändå, man kan ju hoppas att dem en dag kan gå hand i hand, lyckliga, rena, mätta och glada, i likadana kläder. Syskonkärleken kommer ligga som en ljus och underbar liten aura runt deras huvuden, solen i bakgrunden kommer vara påväg ner i horisonten och alla komma sucka och le åt hur söta dem är. Så tänkte jag när jag klickade hem sommaroutfits från Villervalla som har fraktfritt på köp över 150 kronor just nu.

Capritights, tshirts och solhattar, gånger två. Här ska sommarmatchas!

Hoppas alla mammor därute blir firade bra idag. Hade inte Markus jobbat hade jag sett till att vi ätit middag ute idag, det är bra morsdag traditioner tycker jag. Barnen gav mig den allra bästa presenten här efter lunch, båda sover.

Efter en fartfylld förmiddag med fixardag på dagis så är man väl värd sovande barn. Det skulle byggas båtar, bensinpumpar till cykelbanan, kulbana, vattenleksbana, målas cementrör och en massa annat fix. Det är föräldraföreningen själva som tagit tag i det, även fast pedagogerna alltid har en massa önskemål och bra förslag, och så betalar förskolan för mat/fika och materialet. Vi passade på att gå ner medan mamma var kvar, jag hann måla lite innan det var dags för korvgrillning. Lagom till första regndroppen föll packade vi ihop oss eftersom mamma behövde påbörja sin resa tillbaka till västkusten.

Så nu är det dags för den här mamman att krypa upp i soffan med en kopp kaffe och en av böckerna som jag fick i Mors Dag present.

Efter en heldag i Furuviksparken så sållar vi oss här hemma till den extremt trötta skaran föräldrar som det måste finnas många av därute. Sol, lek med
kompisar, nöjespark och bilresa gör sitt på oss alla, och barnen kommer sova gott imorron.

Men vi har haft en fantastisk dag! Min mamma var med och väl på plats mötte vi upp med familjen meomeo. Först ut var djurparken, sen matpaus, lite mer djur och slutligen karuseller. Lite snopet att Tivolit stängde redan kl 16, precis när vi blivit varma i kläderna! Jag har lovat Tyra ett mycket snart Gröna Lundsbesök för att kompensera. Jag får nog se till att Madde följer med då eftersom hon blev jättebesviken när vi aldrig hann med vuxenkaruseller.

Bäst enligt Tyra var ponnyridningen och karusellerna. Även fast munnen gått i ett med detaljer kring alla djuren när hon berättat för pappa vad hon varit med om.

Vi åkte förbi ett köpcentrum i Gävle för matpaus innan vi styrde hemåt. Mycket nöjda och glada, längtar redan tills nästa år!

Folke och Rasmus tittar på hönorna.

Mycket mycket bus och lek har det varit. Förutom en trött och ledsen Folke efter lunch så har det inte varit ett enda pip eller gnäll från nått av de fyra barnen.

Idag gick jag på ett nytt föräldraledighetsskift när Markus jobbar helg. En hel dag ute med mamma och dagiskompis, lunch i solen och en massa bus och lek. Härligt att gå runt och dra fötterna efter sig en dag, det är ju så grymt att få vara hemma med barnen. Tur att man lär sig uppskatta det lite mer än vanligt när man börjat jobba.