Får man inte träna?
Jag följde en debatt för ett tag sen om bloggande mammor som tränar, hur provocerande det är. Det är för mig lite märkligt hur Underbara Clara och Lady Dahmer får ha alla slags olika hobbys; baka, handla på loppis, spela TV-spel, prata i poddar. Men jäkla vilket liv det kan bli för att dem skriver om sin träning. Den kvinnliga missunnsamheten när den är som bäst. Vi kvinnor ska ha familjenära intressen, dit hör inte träning.
Idag tränade jag med Madde. Herregud vad länge vi försökt få tag i en tid som vi båda kan (läs, när vi inte tar hand om barn eller jobbar, eftersom ingen av oss har något annat fritidsintresse). Och ikväll lyckades vi sammanstråla på Sats och för ett Crosstraining pass. Det var så sjukt roligt. Folke vaknade innan fem imorse men jag överlever idag tack vare endorfinkicken igår. Jag blev helt genomkörd, måttet på ett bra träningspass. Dessutom har jag blåmärken av alla burpees, så Madde ger mig nog godkänt. Hon är burpee proffs.
Och här är vi. Två mammor som tränar, och jobbar, och har familj. Vi båda snittar tre pass i veckan (jag mer löpning och mindre gym) vilket är ungefär 3 timmar av en vecka. Madde är ruskigt stark och börjar få ganska många kommentarer att det är dags att ”lugna ner sig nu”. Man får ju inte ha ett intresse som inte är hemmanära som mamma. Som mamma ska man överhuvudtaget inte vilja självförverkliga sig själv, och av alla kategorier självförverkligande verkar fysisk träning vara det som provocerar allra mest.
Jag fattar INTE det. Det finns ju inget bättre botemedel mot ångest, stress och sömnbrist som just fysisk träning. Man blir ju en bättre mamma! En gladare och piggare mamma som orkar en massa roliga saker jämt. Hur kan man inte vilja bli en glad och nöjd förälder?
Ni får ett bonuskort på oss också. Madde gillar förresten att baka, hon bakar väldigt ofta och mycket. Med socker, vetemjöl och smör.
Jag skriver sällan om min träning, mest för att inte är bra på att motivera och så. Jag har ett upplägg som alltid funkat. Jag har inga dieter eller träningsschema som jag följer, har jag aldrig fattat mig på. Jag tränar när det kommer ett bra tillfälle, och då bankar jag skiten ur kroppen. Jag går aldrig, nästan, och bara ”tränar på gymmet”.
Drar i några vikter och kör reps. Aldrig så. Jag går alltid på pass på gym, alltid genomkörarpass med fokus på explosivitet och styrka. Jag vill vara skakig när jag åker hem. Funkar bra. Jag är i samma form nu som innan jag blev gravid med Tyra. Kanske lite starkare. Och det utan att äta eller träna på nått speciellt sätt. Jag bara ser till att bli trött när jag väl tränar. Ganska enkelt. Dessutom har jag alltid roligt!