Höll nästan på att glömma den obligatoriska ”3 mån efter förlossningen bilden” på maggen.

Jag kommer i byxor som jag haft mellan graviditeterna och kroppen känns stark och bra. Efter Tyra tog det nästan ett år innan bäckenet var helt tillbaka och jag kunde börja ha mina gamla jeans. Så ingen stress att komma i gamla byxor.

Fokus har varit knip och core sen Folke föddes. Några vändor att träna styrka på gymmet har jag hunnit med också, men där måste jag ta mig i kragen och få en rutin och upplägg på hur jag vill att träningarna ska bli. Fria vikter varvat med cirkelgym är min tanke.

Kondition kör jag aldrig på gym utan jag har min löpning. Mina powerwalks har gett pay off vad gäller att få igång benen igen. Jag hade ju foglossning den här gången och vart väldigt stillasittande på slutet. Jag har efter att BM sagt ok tagit upp löpningen igen. Herregud vilken skön känsla. Ska lägga upp ett bra schema tillsammans med Markus (som är en hejare på löpning) på hur jag kommer igång bäst och kan nå mina mål. Förmodligen går jag tillbaka och tränar med Tyresö Friidrott igen eftersom man blir så peppad och tar ut sig mer när man tränar med andra. Speciellt med intervallträningen. Men jag vill ha betydligt fler kilometrar i benen innan jag gör det.

Målet i år får bli Tjejmilen och kanske milen på Lidingöloppet. Känns mest rimligt. Det jag sprungit hittills är min vanliga 5 km runda och den känns bra. Vi börjar så. Men jag ska fundera ut vad jag vill springa Tjejmilen på för tid. Vore kul att få göra en riktigt bra miltid sådär ett halvår efter att man fött sitt andra barn.

Storasyster Tyra. Hon har liksom helt glidit in den rollen ganska obemärkt, och jag tror att hon helt enkelt varit så pass mogen att hon kan tackla att bli storasyster. Hon visar ingen avundsjuka mot lillebror utan hon har tagit sig an honom från början. När hon kom till BB för att hämta hem oss så brydde hon sig inte nämnvärt om mig, utan vill mest bara sitta och titta på Folke. Hans 9 månader i magen verkar ha räckt för att förbereda Tyra.

Ibland när man är trött och gnällig och kanske i förbifarten säger lite trött åt Folke att ta det lugnt eller nått liknande när han skriker efter mat eller omsorg, så får man onda ögat av Tyra. Hon tolererar inte att man pratar illa om Folke. Är han ledsen så är hon först på att ge honom nappen, har han tappat en strumpa, eller gud förbjude inte har några strumpor på sig, så är hon snabb som en vessla att fixa det.

Hon frågar alltid efter Folke om han inte är med vid hämtning på dagis eller om vi lagt han i hans säng utan att hon märkt det. Hon vill hela tiden veta vart han befinner sig. Imorse när hon vaknande i vår säng så sprang hon ut till Markus som gav Folke mat och frågade om Foke fick komma till våran säng och ligga bredvid henne. Det tycker hon är mysigt.

Innan Folke hade man som sagt ganska mycket tid till att hjälpa Tyra med allt möjligt. Hon har alltid varit ganska självständig så jag tror att hon fått en liten andpaus med Folke. Eftersom vi inte har samma tid längre så får hon chansen till att klara sig själv. Detta har hittills resulterat i att hon nu är helt blöjfri, och även tar på sig och av sig alla kläder själv. Nu var det flera veckor sedan jag senast tog på det barnet några kläder. Hon går även själv och tvättar händer och mun efter maten. Sådana saker som vi alltid följde med henne att göra tidigare verkar hon njuta av att få göra själv nu.

Vi hade utvecklingssamtal på dagis igår och där har man samma syn på Tyra som vi, så hon verkar inte direkt ändra skepnad på dagis. Hon är den som visar vägen vad gäller att vara utan blöja och klä på sig själv. Hon följer alla regler och har stenkoll på rutiner. Hon ställer aldrig till med något utan är väldigt lik både Markus och mig vad gäller att vara ”duktig” och göra som man blir tillsagd. Hon har en personlighet som passar bra som en storasyster, och kanske även därför har det fungerat så bra med Tyra och Folke. Om vi är stolta? Så mycket så man tror man ska spricka.

Tyra knäpper Folkes overall. Numera tar dagishämtning en evinnerlig tid eftersom vi bl.a ser till att hon går och kissar innan vi går hem. Detta för att komma upp i kvoten 6 kissningar per dag, och undvika att hon behöver kissa i lekparken. Men som sagt, hämtning tar en evinnerlig tid.

För jag har inte ett stort och ett litet barn. Jag har i ärlighetens namn två små barn. Att vara 2 år är överhuvudtaget ingen ålder, trots att vi har ett väldigt självständigt barn. Men en 2 åring behöver mycket uppmärksamhet och stöd för att fungera. Jag tycker inte heller att jag upplever Tyra som större sen Folke kom, hon är fortfarande min lilla Tyra och jag försöker att inte förstora henne bara för att hon är äldst.

Nu efter 3 månader så börjar saker och ting lugna ner och våran nya vardagslunk sitter på plats. Jag tror Tyra är ganska förnöjd med att få vara hemma två dagar i veckan samtidigt som hon är otroligt positiv till att vara på dagis. Men tre dagar i veckan räcker gott och väl till våran 2 åring vad gäller stimulans och att befinna sig i en barngrupp.

Det har stundtals varit ganska kaotiskt under främst de första två månaderna. Utan släkt och vänner hade det varit betydligt mer kaotiskt. Jag är ganska många dagar i veckan och ibland hela helger själv med barnen, och då behöver man avlastning. Nu har vi väldigt snälla människor omkring oss som inte tvekar att komma ett par timmar och mysa med bebis eller underhålla en 2 åring.

Sakta med säkert har vi alla vant oss med den nya situationen. För mig har det tagit tid att vänja mig vid att inte ha samma tid till Tyra längre, och samma tid har det tagit för Tyra att vänja sig med att dela mamma och pappa. Eftersom jag ibland är själv med barnen så har vi tvingats att få det att fungera trots att det varit tufft ibland, man har liksom inget alternativ. Och summa summarum så har det ibland intensiva umgänget med bebis och 2 åring gett mig lite mer självförtroende, och för varje gång man klarar av en längre period själv så blir man mycket mer modig.

Nu börjar jag tycka att det är ungefär samma jobb som med ett barn. Herregud vad en människa snabbt kan vänja sig vid en ny situation.

Jovisst var det i fredags som Folke vart 3 månader. Men då var vi påväg uppåt till Norrland. Ingen rast ingen ro att resa med två barn. Mer om det sen. Nu är det ju Folke the superstar det ska handla om.

Äntligen måste jag ändå säga, att vi har en bebis nu och inte en nyföding. 3 månader är stort och ett slags avstamp på många sätt vad gäller bebislivet. Folke blir stadigare och stadigare, mer och mer vaken och ger mycket respons. Håller man han mätt och belåten så ler han och skrattar mest hela tiden som han är vaken.

Han har inga problem att gå från famn till famn och bryr sig inte nämnvärt vem han är hos. (Tillskillnad från Tyra som gallskrek såfort hon kom från mammas och pappas famn)

Gillar att titta på saker. Han blir eld och lågor när han får komma till nått nytt ställe med nya saker att stirra på. Fönster och lampor är stora favoriter.

Pratar en hisklans massa. Har börjat gurgla också med mycket saliv när han pratar. Inte bara joller alltså utan en hel del träning med hela munnen.

Försöker greppa saker man håller framför honom. Får han tag i det så åker det direkt mot munnen.

Börjar att äta mer och mer regelbundet. Som oftast 150 ml ersättning var fjärde timme. Med undantag på morgonen och kvällen då han äter oftare. Går och lägger sig för kvällen mellan 19 och 20 och sover sedan till ungefär 04 innan han ska fyllas på. Somnar om och vaknar mellan 06 och 07.

En riktigt fining helt enkelt!

Folke alltså. Så sjukt kär i den bebisen. Otroligt hur man kan älska ännu ett barn precis lika mycket som det första.

Nu sover den här familjen och jag längtar tills imorron. Oplanerad dag som kommer bjuda på en hel del powerwalks och kanske en shoppingrunda. Tänker helt ignorera faktumet att pollen håller på och kväver mig just nu. Orkar inte tänka på att jag är pollenallergiker och blir typ vårdeprimerad.

Folke har hittat sina händer, det är mycket roligt. Men lite skrämmande. För om Tyra har ett snuttbehov så har han det typ 100 gånger värre. Han suger på händerna så man tror att han inte sett röken av mat eller napp sen han föddes. I övrigt så mår han bra. Fortfarande lite tagen av hela grejen genom att han äter och sover betydligt mer än vad han brukar. Dessutom sitter det en del envist snor kvar i näsan som ställer till det lite för honom. Men i övrigt är det skänt att ha en frisk bebis!

Har jag berättat att jag ibland vaknat upp av att han suger mig på hakan? Sånt sugbehov har han. Som en nyfödd katt.

Historien om när Folke checkade in på Sachsska, för andra gången i hans 9 veckor långa liv.

Folke var hängig redan onsdag kväll, och det var Markus som skulle ta nattmatningen. Efter att han gett Folke mat vid tresnåret väcker han mig och säger att han vill åka in till akuten med Folke.

Folke skrivs in tidigt torsdag morgon och blir allt sämre under torsdagen.

På natten till fredag sätta syrgas in och senare en sond, och han fortsätter att bli sämre under fredagen. Fredag eftermiddag tas en ny snabbsänka som visar på hög infektion. Han får direkt en dos antibiotika och senare får vi göra lungröntgen som visar på lunginflammation. Redan tidigare har odlingen visat att han även har RS virus.

En tagen och allt sämre Folke fredag den 13 april.

Redan lördag förmiddag så märks det skillnad, efter två doser antibiotika. Han blir mindre snabbandad och sover mycket men lugnt och stillsamt. Man kan nästan se hur hela hans kropp liksom pustar ut och laddar batterierna.

Söndag har vi vår Folke tillbaka! Och syrgasen sänks till minimum och han slipper sondmatas!

Glad och pigg på söndagen!

Idag måndag så fick vi äntligen åka hem. Folke är ju fortfarande sjuk men inte mer än att vi kan vara hemma. Det är slemmet i lungorna som ska upp nu innan han är helt återställd.

Tack för all pepp och omtanke! Nu håller vi tummarna för att Folke verkligen blir frisk!

Tänk att han varit här i 2 månader nu. Men samtidigt så känns det faktiskt som att han varit här för alltid. Så säger man väl jämt, men nu känns det verkligen som det.

Han är en liten stolle utan några direkta rutiner. Jag var ganska anal på det där med rutiner tidigt för Tyra och att hon skulle ha vissa fasta ät och sovtider. Nu testar jag att stressa ner ett par snäpp vad gäller sånt och lära mig att leva lite mer dag för dag, och känna in lite hur han vill göra. Det enda jag tycker är viktigt är det där med kvällar och att vi försöker arbeta in han i samma rutiner och tider som Tyra. Av helt egoistiska skäl. I övrigt äter och sover han som ha vill på dagarna. Huvudsaken är att han är nöjd så är jag nöjd.

Han sover på nätterna med avbrott för att äta en eller ibland två gånger. Han är oftast en glad liten prick vid 07 på morgonen, precis som storayster. Han blir ledsen och gnällig på kvällen, men sover i regel för natten vid 20.30 tiden. Oftast i sin egen säng, men sen lyfter jag över honom till oss efter första kvälls/nattmatningen. Mest för att undvika att han väcker nån annan i familjen.

Han gillar att titta på saker. Han är väldigt förtjust i sitt skötbord, babygymmet och mobilen ovanför hans säng. På BVC igår så var en av anledningarna till hans glada humör faktumet att det hängde en hel hög med saker ovanför huvudet på honom. Han är nyfiken och har nog världens sötaste leende.

Han luktar otroligt gott. Jag kan ligga och snosa på den här bebisen länge. När han ligger i sjalen har jag näsan tryckt mot huvudet på den stackars pojken nästan hela tiden. Men jag är ganska pussig på mina barn.

Den här sovande bebisen ser kanske inte mycket ut för världen alltså, men han är en jäkla superstar. Vi var på 2 månaders kontroll idag och superlativen haglar över hans tandlösa leende. ”Åh han är så söt, åh han är så stadig”. Jojo, vi avlar fram ena riktiga praktbitar i den här familjen.

Trots att han snorar och hostar så går han stadigt upp i vikt, han är nog lite av tjockis. 5700 gram och 58 cm. Så äta kan han trots täppt näsa. Doktorn tyckte att han var oerhört stark och stadig och han blände av några fina svarsleenden och lite gurgel mot henne. Det är så skönt att allt är bra med Folke för det är ganska jobbigt att han varit förkyld i princip sedan han föddes. Man är liksom alltid lite extra orolig för honom och jag ser verkligen framemot att alla slags förkylningar snart lämnar detta hem och framförallt förskolan.

Tyra fick förresten gå på dagis idag. Det var nog ett bra beslut.

Folke har börjat vakna till liv. Allt oftare berikar han vår dag med sitt underbara bebisansikte. Söt som socker. Dock så väljer han oftast att vara vaken när Tyra sover. Som på bilden under. Tyra har precis hoppat i säng (bokstavligen) och Folke blir superpigg.