Folke älskade vän. Tänk att 1,5 år senare så drar fortfarande pappa och jag en lättnadens suck när du somnar. Du är ju en ”ända in i kaklet kille”, så nog pustar vi ut när du är tyst i 11 timmar.

Men du är också den som vi så ofta sitter uppe sen och småfnittrar åt när vi minns dagen, och tittar på kort på dig. Du är så mycket av allt på nått sätt.

Häromdagen fick jag en sån bra blick av en annan mamma i affären. Du vet när du tagit dig upp till frysplastpåsarna vid kassorna och fått tag i den yttersta påsen och sedan klättrat ner och dragit med dig resten av påsarna ut genom de första dörrarna innan jag fick tag i dig. Du vet sekunden efter att du svarat ja när jag frågat om du tänkte hjälpa mig med att lägga mjölken under vagnen. Och jag bara skulle sträcka mig efter mjölken som du skulle få.

Du vet den sekunden som du såväl utnyttjade. Då fick jag en varm blick av en annan mamma som betydde så mycket, för hon fattade. Såna blickar ska jag också ge till mammor som svettas för andra saker än bara varmt väder, den dagen mina ögon inte konstant måste hållas på dig. Min lilla tokmaja.

Senaste gången Folke vägdes var i samband med besöket hos astmadoktorn för nån månad sen, då hade han gått ner sen han vägdes på Sachsska när han var inlagd. Men innan den senaste vägningen hade han ju varit rejält sjuk, så det är inte så konstigt.

Han äter bra och ser så hälsosam ut så, han går det ingen nöd på. Däremot rör han ju konstant på sig och har stora svårigheter med att sitta still, så han förbrukar ju säkert enormt med energi på en dag. Idag hade han invägning på BVC, man ville ha en extra koll innan 18 månaders kontrollen i augusti.

Vågen stannade på 10,9 kg och 80 cm. En planande BVC-kurva, men helt ok med tanke på hans aktiva ålder, den ska ju plana ut när dem lär sig gå och klättra. Men vi ska tänka på att ge han lite mer energi per måltid om det är möjligt. Vi brukar ge han lite extra fett (rapsolja/smör) men kan absolut få upp energinivån i mellanmålet, så det får väl bli där vi kan öka lite.

Han är som sagt ett aktivt barn.

Men kul att det finns familjemedlemmar som med gott samvete kan trycka ner lite extra kanelbullar på stranden i sommar.

Egentligen är det ju imorron, den 11, som Folke blir 15 månader. Men han var ju beräknad till den 10, så det räknas ju lite det med.

I Folkes ”första åren” bok har jag skrivit en lång kärleksförklaring till honom, hur enastående häftig och stundtals extrem jobbig han är. Han kan vara väldigt mycket av allt, skrikig, gråtig, klängig, pussig, kramig, mammig/pappig och skrattande, på en och samma minut. Han är svår att förklara med ord, men han är en väldigt speciell liten kille. En av våra bästa kompisar är säker på att han kommer bli ”nått stort”, han har en viss pondus tycker hon.

Jag har svårt att tänka mig hur allt skulle ha varit utan Folke. Bekvämt säger Markus, men tråkigt tror jag. Han ser till att vi har fullt upp. Men han har också säkrat att det inte kommer att bli fler bebisar i det här huset, det var nog tur att han kom som nummer två, annars hade vi väntat länge med att skaffa syskon tror jag.

Han pratar konstant, är aldrig tyst, han vaknar och somnar pratandes. Det mesta är svammel men mer och mer förstår man. Mamma och pappa titta, eller mamma/pappa och Tyra titta, säger han ungefär 800 gånger i minuten. Han gillar djur och att få lära sig att göra djurläten, jag tror att även han är en kattälskare, precis som Tyra. Han förstår allt vi säger, och har koll på det mesta. Han har 10 tänder, sover en gång per dag i två timmar och sen tycker han att dte räcker med ungefär 11 timmars nattsömn. Han äter allt som vi äter, och har en speciellt kärlek till skinka och korv.

Annars kan man ju sammanfatta honom som att han tror att han är precis lika stor som Tyra. Allt hon gör ska han göra, och han blir väldigt väldigt frustrerad när han upptäcker att det inte går. Favoritleksaken är fortfarande leksaksspisen och kastruller. Han tröttnar aldrig.

Folke avslutade sitt första år hög på adrenalin.

Folke avslutade sitt första år med att igår vara verkligen a pain in the ass. Inte hans fel, utan den adrenalininhalering som gjordes på kvällen. Han vart hög som en skyskrapa och verkligen röjde järnet tills han stupade kl elva. Men han var glad, som ett litet fyllo. Men detta gjorde att hans sång på sängen som vi har i vår familj fick flyttas fram till kl åtta på morgonen. Folke var så trött så trött imorse.

Alla hans presenter slog så himla väl ut. Speciellt gitarren har han dragit runt på hela dan. Vi var till Sachsska och blev undersökta och utskrivna. Dock fick vi behålla inhaleringsmaskinen eftersom han behöver andas in koksalt några dagar till.

Sen förberedde vi kvällens födelsedagsmiddag tillsammans med farmor och farfar. Markus bakade semmelbullar och jag gjorde en av Folkes favoriter; lasagne.

En bra dag avslutades på bästa sätt. Och nu har vi en 1 åring och en 3 åring i huset. Inga bebisar längre. Ett nytt slags liv tar vid. Det finns ganska mycket saker man han hitta på nu med båda barnen tillsammans, så det är lite surt att Markus snart tar över stafettpinnen, för just nu njuter jag i stora drag av mina små monster som växer så fort! Jag smider planer för hur jag ska kunna vara med dem så mycket som möjligt i höst.

Folke sjunger ”det lilla ljus jag har” när han fick syn på ljuset i födelsedagståget.

Idag blir världens bästa Folke 1 år! Efter en fin och odramatisk förlossning på Södra BB som ni kan läsa om här, så har han tagit sin plats i familjen som teaterapan och dramaqueen.

Folke har traskat runt i över en månad nu och är väldigt stabil på alla sätt och vis. Han klättrar upp på bord, stolar, sängar och fönsterbrädor, men han tar sig även ner odramatiskt. Han har från början fattat att man ska backa. Han snubblar och ramlar nog mindre än vad Tyra gör faktiskt.

Han är väldigt social och gillar när det händer saker och det är folk omkring honom. Han ”pratar” hela tiden, men det ord man kan skönja i babblet är blomma, lampa, mamma, Tyra och titta där. Han gillar att sjunga och kan rörelserna till Imse Vimse, I ett hus, Lilla snigel och Det lilla ljus jag har (sånt som händer när man är stammis hos kyrkans öf…)

Folke har, precis som sin storasyster, en stark integritet. Han har samma egenvilja och känsla för att klara sig själv som hon har. Men hans yttrar sig lite annorlunda. Tyra blir ledsen och tjurig om hennes integritet kränks, Folke blir gapig och förbannad.

Just nu älskar han att leka jaga. Säger man ”nu kommer jag och tar dig” så piper han iväg med ett tjut av glädje. Han hatar att klä på sig kläder.

Han tar stor kraft och plats. Men det är oftast så att efter intensiva dagar med Folke så kiknar Markus och jag av skratt när vi sitter på kvällen och går igenom hans hyss och vedermödor. Han ger oerhört mycket glädje.

Han älskar att retas med sin storasyster, som i sin tur är den lättretiga typen. Men det är med många glimtar i ögonen som dem kivas. Även fast ljudnivån stundtals är betydligt högre än vad vi önskar i vårt hem. Vi jobbar väldigt mycket¨på hur vi vill ha det hemma och hur man ska bete sig mot varandra. På ett år så har dem växt ihop ganska ordentligt och åker man iväg nånstans så håller dem ihop.

Hipp hipp hurra! Och nu börjar ett år som kommer bjuda på så otroligt många häftiga saker i hans utveckling. Jag som inte är en bebismänniska har längtat lite efter den här dagen faktiskt.