Folke och jag har sovit över på ett ställe där människor säger ” nä men Fooooolke, är du här IGEN! Vad stor du har blivit, välkommen tillbaka!”. Och då är det inget hotell eller så, utan Sachsskas barnakuten. Jädrar vad less jag är på det stället alltså. Men Folke fortsätter att ha det besvärligt med sin förkylningsastma. Nu fick vi flytande kortison och ska ge ordentligt med Flutid här hemma. Vi måste bli bättre på att snabbare börja ge han astmamedicin vid minsta lilla förkylningstecken här i höst.

Attans också, första förkylningen sen i våras och vilket bakslag. Och då har han knappt varit snorig. Jag är så trött ikväll att båda barnen fick gå och lägga sig kl 19. Akuten är ju ingen plats man sover bra på liksom. Tyra fick vara med farmor på dan idag istället för dagis vilket hon såklart var nöjd med. Men hon har flera gånger straffat ut mig idag för att jag sov borta utan att ha förvarnat henne.

Annars är allt bra. Hoppas Folke piggnar på sig eftersom vi har lite roliga saker att se framemot den här veckan med events och PR träffar vad gäller bloggen. Men just nu blir jag trött av att tänka på att typ ta en 2-åring till dagis imorronbitti, så vi får se hur resten av vecka känns. Hoppas ni där ute har mer energi än vad jag har idag.

Jag upptäckte att det var besvärligare att ligga inlagd med en 8 månaders jämfört med en bebis. Jisses, hur mycket sladdar och knappar kan det finnas på ett ställe? Jag hade fullt sjå kan man säga. Som sagt, pigg Folke men trånga luftvägar.

I 8 månader har han alltså berikat våra liv, Folke. Han känns så självklar på nått sätt och gör verkligen våran familj komplett. Det är svårt att ge han rättvisa i ett inlägg eller på en blogg, Folke är verkligen en liten kille som är värd att upplevas. Men några ord som beskriver honom skulle vara social, kärleksfull, känslosam, nyfiken och beslutsam.

Folke tror att han är familjens överhuvud och saknar helt självdistans. Han är jätteavis på Tyra om vi busar med henne och skriker tills han får den uppmärksamhet han tycker att han förtjänar. Här hemma vill han bli buren eller vara med där vi andra är, han tolererar inte att bli ensam just nu. Åker man bort på besök eller typ öppna förskolan är han raka motsatsen. Han kryper direkt iväg och bryr sig inte nämnvärt om oss andra.

Vad gäller mat är han kräsen och ska helst äta själv. Han petar i sig saker som ärtor, majs, pannkaka och ris. Han kommer alltmer få gå över till våran typ av mat eftersom han inte är förtjust i varken burkmat eller puréer, han vill ha samma som oss.

Färska siffror från BVC visar på 9,9 kg och 72,5 cm. Allt är som det ska med andra ord.

Folke vägrade somna in hos mig, det var för svårt att koppla av för honom. Några minuter senare somnar han mot Tyras ben.

I nästan alla lägen så väljer Folke att vara med Tyra. Gör han illa sig eller blir rädd så brukar han komma krypande till mig, men annars så är det Tyra han söker sig till. Hon är ju dessutom nästan alltid i en mer behagligare höjd än vi vuxna. Hon sitter ju oftast på golvet. Han vill ofta vara med, men man måste känna in lite om det passar sig eller inte. Tyra måste ju kunna få bygga och leka med sina saker ibland utan att lillebror ska vara med och riva ner och ta hennes saker.

Men ofta är hon ok med att han sitter bredvid. De här två umgås ju ganska ofta och visst märks det tycker jag. Tyra har börjat arbeta fram en tolerans mot lillebror och låter han få förstöra ibland utan att hon helt tar hus i helvete. Speciellt när jag är helt själv så har dem fått vänja sig vid att vara med varandra. Kanske kan det bli lite lättare sen också när Folke blir större och inte ska dra i exakt allt hela tiden. Han drar i hennes ben, hennes kläder, hennes hår, hennes halsband. Ja allt. Och det stör hon sig verkligen på.

Och visst är det skönt för mig att kunna vara med Folke själv ett par dagar i veckan, och skönt för Tyra att få röja runt på dagis. Men vad gäller Folke så tror jag att han helst hade velat ha Tyra hemma jämt. Jag tror inte alls att han mest av allt uppskattar att få ha mamma för sig själv, han har ju aldrig haft det på samma sätt som Tyra. Störst av allt är kärleken heter det ju. Och för honom är nog syskonkärleken lika prioriterad som den till mamma och pappa.

Just det, Folke är snart 8 månader. Är han fortfarande lik Tyra? Väldigt. Det är som sagt nästan lite läskigt. Och för familj och vänner och er som följt bloggen länge; vem av dem är på kortet nedan?

*Svar: Självklart är det Tyra!

Folke Bolke alltså… Här hemma har Tyra börjat rimma på alla namn, och Folke heter numera Folke Bolke. Ibland Folke Bolke Nolke.

När jag säger att han gör mig gråhårig så menar jag det. Han kommer förkorta mitt liv med flera år. Han är så himla envis och stark så det är läskigt. Nu tar han sig runt överallt och uppenbarligen vill han bara åt sånt han inte ska komma åt (gå in i duschen, tugga på elsladdar, leka med eluttag, dra i Tyras pärlhalsband, dra i allt som hänger, tugga på skor, slicka på barnvagnshjul, listan kan göras lång). Han hänger i vardagsrumsbordet och försöker ta sig upp, och gör det gissningsvis ganska snart, Han kan ställa sig på alla fyra och pressa upp rumpan så man tror ungen tror att han liksom kan ställa sig mitt upp mitt på golvet.

Och han far. Åt höger och vänster men mest bara rakt ner. Kryper in under bord och slår huvudet, kryper in i bord och slår huvudet och vurpar bakåt när han försöker stå upp.

MEN, han är också barnet som med sina ny kunskaper är mycket mindre frustrerad, tack gode Gud. För ett tag trodde jag att jag bokstavligen skulle bli tokig när han bara skrek och gnällde när han blev satt på golvet. NU så är han nöjd mest hela tiden, trots sina bulor i pannan. Han sitter och skrattar och pratar för sig själv på golvet och hittar saker att leka med. Bäst är lekrummet där alla bebisvänliga saker nu bor på hyllorna längst ner. Han river ner allt och är sen nöjd med att sitta mitt i allt leksakskaos.

Åh Folke Bolke, är det såhär det är att ha uppfinningsrika och starka bebisar som är bokstavligen överallt. Tyra hon ville alltid vara med oss, du Folke, du bryr dig knappast om att du sitter själv och finurlar. Du blir alltid glad när vi ropar och letar upp dig, men däremellan verkar du ganska nöjd med att få vara med dig själv.

Idag mina vänner blir världens bästa Folke 7 månader! Han är fortfarande mest glad och lite sprallig, men när han är arg, då ÄR han arg. Han skriker och gnäller vansinnigt högt, men det kanske blir så när man måste låta lite extra för att få mammas och pappas uppmärksamhet. Tyra behövde ju knappt pipa innan någon tog hand om henne.

Folke han har iallafall haft en månad som varit väldigt intensiv. Han lärde sig först att sitta riktigt stadigt, och sedan en vecka tillbaka så kryper han. Eller kryper och kryper, han har nått eget sätt som han tar sig fram på med ena benet. Men FRAM kommer han, jädrar i min lilla låda.

Det är väl den största förändringen med Folke, att han tar sig runt i huset. Tyra är tokig på att han förstör alla hennes Duplotorn (hon är i nån slags extrem Legoperiod och bygger mycket mycket) men hon börjar lugna ner sig lite nu när hon insett läget med lillebror. Hon funderar lite på hur hon ska göra för att skydda tornen, bygga vid matbordet eller kanske inne på sitt rum. Hon vet inte riktigt än.

Annars så börjar han förstå mer och mer av det mesta. Han är liksom vaken och med och är ganska rolig att busa med. Han äter för det mesta mat men ibland är vi lata och ger han en flaska ersättning. Även fast det var några dagar sedan sist. Han är mycket mer petig med maten än vad Tyra var, så jag håller på och lär mig hur man gör med kräsna bebisar och vilken mat som alltid funkar.

Folke hatar att klä på sig. Både vanliga kläder och ytterkläder. Å andra sidan älskar han att vara ute och sitter alldeles tyst och tittar sig omkring i vagnen.

Största utmaningen för honom nu är att han vill UPP. Han försöker klättra upp på allt han får tag på men ramlar och slår sig ganska mycket. Speciellt i vardagsrumsbordet. Han kommer nog ha en beständig bula i pannan tills han lär sig att komma upp och stå själv. Han är väldigt frustrerad just nu och vill verkligen mer än han kan.

Voine voine, Folke du gör mig gråhårig brukar jag säga till honom. Då fnissar alltid Tyra.