Sachsska barnsjukhuset är berikad med stockholms gladaste kille. Ingen sköterska lämnar rummet utan att ha skrattat lite.

Nu är det klart att Folke blev en pinne i statistiken, han har RS virus. Vad ett sånt virus gör för ett barn med förkylningsastma och lungor som haft lunginflammation är skrämmande. Fruktansvärt det han har fått genomlida egentligen.

MEN, det goda i att han fått en exakt diagnos är ju att man vet exakt hur han ska vårdas för sitt RS. Nu skippar man den extrainsatta astmamedicinen (ventoline och atrivent) och fokuserar på koksalt och adrenalin för att slemmet ska lossna från lungorna. Han har många dagar med hosta framför sig. Förhoppningsvis får han komma hem imorron nu när det inte är fara för livet längre och han kan äta och syresätta sig själv. Vi har ju även i våras haft koksalt och inhalator hemma, så de rutinerna är vi kända med.

Tyra är lättad också. Hon berättar ju inte hur hon känner, men det har varit lätt att se. Hon har varit med från när Folke precis stabiliserats i akutrummet och sen sett hur han blivit bättre för varje dag. Hon har sett våran rädsla och känt våran oro, och hon har sett våran glädje när Folke bättrar på sig och känt våran lättnad. Tyra har dessa dagar gått på toaletten efter en stund hon kommit på besök, hon som nästan alltid bara bajsar hemma har inte kunnat göra det hemma (första tecken på att hon är orolig för nått; äter och bajsar dåligt) men har slappnat av såpass när hon fått se och vara med Folke, att hon kunnat lätta på trycket ganska snabbt efter hon kommit på besök.

Vi har funderat på att skaffa barnvakt nån timme eller två dessa dagar men har sedan ångrat oss och låtit henne vara med lika mycket som
oss. Jag vet ju själv hur dåligt man mår när man inte får vara med på sjukhuset och inte kan se allt som händer. Sen så tror jag att man lär sig mycket av att få se sina föräldrar i olika slags känslosituationer. Jag tror inte man vinner nått på att inte vara ärlig eller försöka dölja nått för ett barn. För det går inte, dem vet allt ändå, barn har ju ett sjätte sinne.

Först av allt, TUSEN TACK för alla kommentarer här och på Facebook och Instgram! Vi är alla rörda över att så många hört av sig till oss och visar omtanke. Många fina sms från vänner och familj dessutom.

Idag är en ny dag och med framsteg. Folke är fortfarande astma och andningspåverkad och klarar sig inte utan syrgasen ännu. Men han äter bra och får bättre och bättre värden så imorgonbitti ska vi testa att vara utan syrgasen. Det stora steget mot utskrivning!

Men annars är det svårt när han piggnar till att hitta på saker att göra! Han sitter ju fast i saturationsmaskinen och syrgasen i väggen. Dessutom har han kanylinfarten med tillhörande bandage på högerhanden, så han har svårt att äta själv och att pilla på leksaker som han vill. Jag lyckades roa han en stund i handfatet som alla sladdar med nöd och näppe räcker till. Han plaskade och hade det kul faktiskt. Jag sätter verkligen hoppet till att han slipper syrgasen imorron så blir det lite lättare för honom att gå runt. Det är NÄSTAN omöjligt med en liten kille som gärna vill gå runt och upptäcka när han orkar, men inte kan det. Både vi och han tycker att det är frustrerande.

Jag var med Tyra till frisören i centrum idag på dan. Livet går ju vidare för henne, det är bra på ett sätt att man inte helt stannar upp. Utan det är bara att svälja och hantera oron och traska på. Hon har verkligen tjatat om att få klippa sig och visste att jag hade bokat en tid till torsdag, så det var bara att gå dit. Hon behövde verkligen ta bort några centimeter, och nu i efterhand, när jag insåg hur bra hennes hår lämpar sig för en pageliknande frisyr, så ångrar jag att vi inte klippte lite till.

Men nu går livet vidare på sjukhuset. Inhalationer var tredje timme och förhoppningsvis en Folke som sover bort sitt virus. Dem topsade han idag för virusprov, men det tar ju ett par dar innan vi får svaren. En virusstam som går hårt åt luftvägarna verkar det ju onekligen vara.

Ny frissad och nöjd med glitter och rosa spray i håret. Såren i ansiktet kommer från ett missöde i pulkabacken.

Det finns egentligen ingenting som
hittills hänt i mitt liv som jag upplevd som mer skräckfyllt än idag. Idag var världens sämsta idag. Idag var dagen när Folke fick åka ambulans till sjukhuset. För när astma går från jobbig till farlig kan gå fort fick vi erfara. Tänk er blek och andningsnöd på Folke. Tänk akutrum och massa blåa rockar och adrenalinsprutor. Där nånstans befinner jag mig fortfarande mentalt.

Astma visar sig vara jordens avskum och jag lägger mig platt och ber dig kära astma att lägga av nu ett tag, för nu har vi fått nog. Folke behöver fortfarande syrgas och dropp men är stabil och mår ganska ok trots allt. Det är ingen fara på torpet om man säger så. Han blir kvar på barnsjukhuset tills han klarar av att andas utan syrgas och den där jädra astman ger upp. Men det kan ju vända lika snabbt åt det bra hållet så han kan ju om allt vill sig väl vara på benen imorron igen.

Uppdatering imorron och då hoppas jag på en lite muntrare ton i denna blogg.

Folke och jag har sovit över på ett ställe där människor säger ” nä men Fooooolke, är du här IGEN! Vad stor du har blivit, välkommen tillbaka!”. Och då är det inget hotell eller så, utan Sachsskas barnakuten. Jädrar vad less jag är på det stället alltså. Men Folke fortsätter att ha det besvärligt med sin förkylningsastma. Nu fick vi flytande kortison och ska ge ordentligt med Flutid här hemma. Vi måste bli bättre på att snabbare börja ge han astmamedicin vid minsta lilla förkylningstecken här i höst.

Attans också, första förkylningen sen i våras och vilket bakslag. Och då har han knappt varit snorig. Jag är så trött ikväll att båda barnen fick gå och lägga sig kl 19. Akuten är ju ingen plats man sover bra på liksom. Tyra fick vara med farmor på dan idag istället för dagis vilket hon såklart var nöjd med. Men hon har flera gånger straffat ut mig idag för att jag sov borta utan att ha förvarnat henne.

Annars är allt bra. Hoppas Folke piggnar på sig eftersom vi har lite roliga saker att se framemot den här veckan med events och PR träffar vad gäller bloggen. Men just nu blir jag trött av att tänka på att typ ta en 2-åring till dagis imorronbitti, så vi får se hur resten av vecka känns. Hoppas ni där ute har mer energi än vad jag har idag.

Jag upptäckte att det var besvärligare att ligga inlagd med en 8 månaders jämfört med en bebis. Jisses, hur mycket sladdar och knappar kan det finnas på ett ställe? Jag hade fullt sjå kan man säga. Som sagt, pigg Folke men trånga luftvägar.

Folke har hittat sina händer, det är mycket roligt. Men lite skrämmande. För om Tyra har ett snuttbehov så har han det typ 100 gånger värre. Han suger på händerna så man tror att han inte sett röken av mat eller napp sen han föddes. I övrigt så mår han bra. Fortfarande lite tagen av hela grejen genom att han äter och sover betydligt mer än vad han brukar. Dessutom sitter det en del envist snor kvar i näsan som ställer till det lite för honom. Men i övrigt är det skänt att ha en frisk bebis!

Har jag berättat att jag ibland vaknat upp av att han suger mig på hakan? Sånt sugbehov har han. Som en nyfödd katt.

Historien om när Folke checkade in på Sachsska, för andra gången i hans 9 veckor långa liv.

Folke var hängig redan onsdag kväll, och det var Markus som skulle ta nattmatningen. Efter att han gett Folke mat vid tresnåret väcker han mig och säger att han vill åka in till akuten med Folke.

Folke skrivs in tidigt torsdag morgon och blir allt sämre under torsdagen.

På natten till fredag sätta syrgas in och senare en sond, och han fortsätter att bli sämre under fredagen. Fredag eftermiddag tas en ny snabbsänka som visar på hög infektion. Han får direkt en dos antibiotika och senare får vi göra lungröntgen som visar på lunginflammation. Redan tidigare har odlingen visat att han även har RS virus.

En tagen och allt sämre Folke fredag den 13 april.

Redan lördag förmiddag så märks det skillnad, efter två doser antibiotika. Han blir mindre snabbandad och sover mycket men lugnt och stillsamt. Man kan nästan se hur hela hans kropp liksom pustar ut och laddar batterierna.

Söndag har vi vår Folke tillbaka! Och syrgasen sänks till minimum och han slipper sondmatas!

Glad och pigg på söndagen!

Idag måndag så fick vi äntligen åka hem. Folke är ju fortfarande sjuk men inte mer än att vi kan vara hemma. Det är slemmet i lungorna som ska upp nu innan han är helt återställd.

Tack för all pepp och omtanke! Nu håller vi tummarna för att Folke verkligen blir frisk!