Måndag och Game day! Vi hade biljetter till handboll på förmiddagen och damernas semifinal i fotboll på eftermiddagen. Detta innebär även att vi först skulle ta oss till OS parken i Stratford på ena sidan stan, för att sedan ta oss till Wembley på andra sidan stan. Det här vart en mycket innehållsrik med tröttsam dag för både barn och vuxna.

Hela familjen utanför ingången till OS byn

Vi började iallafall dagen i Stratford. Det var häftigt att få uppleva en OS by med folk från hela världen, stora arenor som nybyggda Olympic Arena, restauranger, butiker, OS deltagare, funktionärer och så alla hundratusentals besökare. Tyra hittade mjuka mattor i olika färger som hon älskade. Sprang barfota fram och tillbaka, och det i kombination med sin Sverige tröja gav henne en hel del roade blickar. Utanför handbollsarenan fick vi ställa ifrån oss vagnen. Men det var verkligen precis utanför och inga som helst problem. Både Tyra och Folke gjorde stora ögon när de kom in i arenan. Tyra satt och tittade och frågade mycket om hur man spelar handboll och vart dem gör mål, så hon verkade ta till sig allt ganska bra och tyckte nog att det var ganska spännande.

Liten tjej på storslagen plats

Handboll!

Vi stannade i OS byn några timmar för att köpa på oss lite souvenirer och äta lunch. Sen började vi den ganska långa resan till Wembley, en av världens största fotbollsarenor. Tyra sov sig igenom den resan och Folke var på bra humör och vi lekte och stojade med honom. När vi väl kom fram till Wembley började både Markus och jag bli trötta. När vi dessutom var tvungen att göra oss av med vagnen under arenan och jättelångt bort från vår ingång så suckade vi.

Dags för matning av bebis utanför Wembley

Klockan var 17 och det var dags för båda barnen och de vuxna att dessutom äta. Det vart lite väl mycket men efter ganska många om och men kom vi in på arenan. och Mein Gott vad häftigt det var! Wembley tar in 90 000 personer och det var nått så otroligt häftigt att få se fotboll på Englands nationalarena. Men både barnen och vi var trötta, dessutom var vi tvungna att hålla Folke ifrån läktaren mesta av tiden eftersom ljudnivån var för hög, så efter en halvlek så gav vi upp. Men innan vi tagit oss tillbaka till vagnen och hittat vart vi skulle gå så började besökarna på Wembley att strömma ut. Det var jobbigt att vänta på att ens komma in i tunnelbanestationen. Men vi träffade på andra svenskar som hjälpte oss med vagnen och att komma in i tunnelbanan, så det gick ändå ganska bra.

Tyra inne på Wembley. Hon visar upp sitt gula band som hon var tvungen att ha på sig ifall hon skulle komma bort. Hemska tanke.

Mycket trötta kom vi hem till Katherine, la barnen och fick lite välförtjänt middag med öl och vin serverad av vår host. Vår taxi till Heathrow skulle komma redan klocka 07 nästa morgon, så vi packade ihop allt innan vi däckade i sängarna.

Nästa morgon packade vi det sista, väckte barnen, värmde välling och ersättning och satte oss i taxin. Hemresan gick lika bra som ditresan. Förutom att det var jättesvårt att hitta nånstans att värma maten till Folke på Heathrow. Tillslut så fick vi lite varmt vatten som vi blandade med inköpt vatten från vattenflaska. Men ändå, skitdåligt rent utsagd att det inte finns någon micro. Folke skrek sig halvt blå av hunger där ett tag, och då kom det fram nån slags anställd från Heathrow. Jag sa vad jag tyckte och hon höll med om att man borde kunna ha micro i amningsrummet eller vid nån infodisk. Jag hoppas verkligen att hon vidarebefodrar det.

Allt som allt, we made it! Vi fick inte se så jättemycket sport men det hade vi räknat med. Vi fick uppleva OS och har en hel del fina minnen att bära med oss. Tyra som inte kan engelska gjorde sig ändå förstådd och blev jättebra kompis med Katherine. Hon har sen vi kom hem velat titta på kort och filmer som vi tog på henne och Kath. Tyra har varit en riktig klippa och vi är så stolta över henne så vi spricker. Hon är verkligen lättsam att ha med sig, finner sig att sitta en hel dag i vagn och har ärligt talat knappt pipt eller gnällt på hela resan. Då gnäller hon nog mer hemma.

Folke har haft det tuffare. Mindre sömn än vanlig och mycket ljud och intryck. Han har mest suttit i Ergobabyn för att bespara han så mycket som möjligt, men omskruvade rutiner och sånt sätter ändå sina spår i en bebis. Han har vart svår att få ner i varv och att söva. Men när han varit vaken så har han oftast varit glad och njutit av uppmärksamheten. Men han sov verkligen hela dan idag, första hela dagen hemma i huset, så han har uppenbarligen mycket att sova igen.

OS i Rio de Janeiro 2016 nästa gång. Folke 4 år och Tyra 6 år. Tror ni det funkar?

Redan för typ 5 år sen så bestämde jag och Markus att vi skulle till London OS 2012. Vi hade min kompis Katherine på besök i Sverige, en brittisk tjej som jag arbetat som ridlärare med på ett summercamp i USA. Hon är advokat i London och vi bokade redan då, tror det var 2007, in oss till hennes lägenhet.

När biljetterna släpptes för nått år sen så bestämde vi oss för att ändå ansöka om biljetter trots att vi hunnit med att få barn. Vi hade väl en aning om att det låg en Folke i magen så vi bokade 2 vuxna och 2 barn till de event vi ville se. Sen bokade vi flyg för att vara på den säkra sidan, precis samma dag som flygbiljetterna till London släpptes.

Att ta två små barn till OS är inget som vi tvekat så mycket på. Vi insåg att det skulle bli jobbigt och lite meckigt om man jämför med att åka utan barn. Men valet var ju att antingen få uppleva OS eller inte.

I fredags så var det alltså dags att ge sig iväg! Vi valde tillslut att ta med Phil&Teds syskonvagnen, vilket såhär i efterhand var ett bra beslut. Den i kombination med att Folke oftast åkte i Ergobaby gjorde att det ändå gick ganska smidigt i London. Dessutom hade typ alla i London samma vagn, så den gick in i hissar och tunnelbanor utan några som helst problem. Vi bokade ett airshell på Arlanda för att vara säker på att vagnen skulle komma fram hel. Dock är det en nackdel att man måste kånka med sig airshellet sen när man kommer fram, men det var ändå värt att säkra sig om att vagnen inte skulle gå sönder. 149 spänn känns dessutom som en bra deal.

Flygresan gick smidigt. Vi åkte tidig eftermiddag och landade kl 17 engelsk tid. Innan vi var hemma hos Katherine i Clapham var klockan 20, men barnen var vid gott mod. Folke var jättesvår att natta eftersom han var så sjukt övertrött. Men allt som allt så gick ditresan jättesmidigt.

På lördagen så mötte vi upp med Markus kusin Sara som bor i London. Vi skulle tillsammans få se ett oerhört häftigt Tritahlon lopp i Hyde Park som slutade med silver till Sverige och Lisa Nordén. Det här var nog den bästa OS upplevelsen på ett sätt eftersom det var väldigt lättsamt att ha med barnen i Hyde Park. Ljudnivån var behaglig och det fanns bra med plats för vagn och vårat sällskap, även fast vi fick se loppet lite på håll och inte kunde stå längst fram vid staketet.

Vi åt picnic i parken och Tyra fick leka av sig i en parklek som kryllade av barn från världens alla håll. Jättehäftigt! Jag hann en snabbis förbi Primark som skulle ha en massa bra och billigt krafs till barnen. Men jag hade nog otur, det var verkligen bara skräp. Men underkläder, nattlinnen och strumpor fick åka med hem. Även en liten present till Lukas, men jag vart besviken att inte kunna hitta nått fint. En tur förbi GAP var aldrig prioriterad så det här vart den enda shoppingen.

Hela högen samlad i Hyde Park

Världens coolaste bebis

När Tyra vaknat efter att ha däckat mitt på dan så hade vi lovat henne en tur till världens största leksaksaffär, Hamley´s på Regent Street. Men det var nog världens absolut jobbigaste och mest överbefolkade ställe just den här lördagen. Det fanns mycket fint, men vi orkade aldrig med ljudnivån och allt folk.