London del 2
Måndag och Game day! Vi hade biljetter till handboll på förmiddagen och damernas semifinal i fotboll på eftermiddagen. Detta innebär även att vi först skulle ta oss till OS parken i Stratford på ena sidan stan, för att sedan ta oss till Wembley på andra sidan stan. Det här vart en mycket innehållsrik med tröttsam dag för både barn och vuxna.
Hela familjen utanför ingången till OS byn
Vi började iallafall dagen i Stratford. Det var häftigt att få uppleva en OS by med folk från hela världen, stora arenor som nybyggda Olympic Arena, restauranger, butiker, OS deltagare, funktionärer och så alla hundratusentals besökare. Tyra hittade mjuka mattor i olika färger som hon älskade. Sprang barfota fram och tillbaka, och det i kombination med sin Sverige tröja gav henne en hel del roade blickar. Utanför handbollsarenan fick vi ställa ifrån oss vagnen. Men det var verkligen precis utanför och inga som helst problem. Både Tyra och Folke gjorde stora ögon när de kom in i arenan. Tyra satt och tittade och frågade mycket om hur man spelar handboll och vart dem gör mål, så hon verkade ta till sig allt ganska bra och tyckte nog att det var ganska spännande.
Liten tjej på storslagen plats
Vi stannade i OS byn några timmar för att köpa på oss lite souvenirer och äta lunch. Sen började vi den ganska långa resan till Wembley, en av världens största fotbollsarenor. Tyra sov sig igenom den resan och Folke var på bra humör och vi lekte och stojade med honom. När vi väl kom fram till Wembley började både Markus och jag bli trötta. När vi dessutom var tvungen att göra oss av med vagnen under arenan och jättelångt bort från vår ingång så suckade vi.
Dags för matning av bebis utanför Wembley
Klockan var 17 och det var dags för båda barnen och de vuxna att dessutom äta. Det vart lite väl mycket men efter ganska många om och men kom vi in på arenan. och Mein Gott vad häftigt det var! Wembley tar in 90 000 personer och det var nått så otroligt häftigt att få se fotboll på Englands nationalarena. Men både barnen och vi var trötta, dessutom var vi tvungna att hålla Folke ifrån läktaren mesta av tiden eftersom ljudnivån var för hög, så efter en halvlek så gav vi upp. Men innan vi tagit oss tillbaka till vagnen och hittat vart vi skulle gå så började besökarna på Wembley att strömma ut. Det var jobbigt att vänta på att ens komma in i tunnelbanestationen. Men vi träffade på andra svenskar som hjälpte oss med vagnen och att komma in i tunnelbanan, så det gick ändå ganska bra.
Tyra inne på Wembley. Hon visar upp sitt gula band som hon var tvungen att ha på sig ifall hon skulle komma bort. Hemska tanke.
Mycket trötta kom vi hem till Katherine, la barnen och fick lite välförtjänt middag med öl och vin serverad av vår host. Vår taxi till Heathrow skulle komma redan klocka 07 nästa morgon, så vi packade ihop allt innan vi däckade i sängarna.
Nästa morgon packade vi det sista, väckte barnen, värmde välling och ersättning och satte oss i taxin. Hemresan gick lika bra som ditresan. Förutom att det var jättesvårt att hitta nånstans att värma maten till Folke på Heathrow. Tillslut så fick vi lite varmt vatten som vi blandade med inköpt vatten från vattenflaska. Men ändå, skitdåligt rent utsagd att det inte finns någon micro. Folke skrek sig halvt blå av hunger där ett tag, och då kom det fram nån slags anställd från Heathrow. Jag sa vad jag tyckte och hon höll med om att man borde kunna ha micro i amningsrummet eller vid nån infodisk. Jag hoppas verkligen att hon vidarebefodrar det.
Allt som allt, we made it! Vi fick inte se så jättemycket sport men det hade vi räknat med. Vi fick uppleva OS och har en hel del fina minnen att bära med oss. Tyra som inte kan engelska gjorde sig ändå förstådd och blev jättebra kompis med Katherine. Hon har sen vi kom hem velat titta på kort och filmer som vi tog på henne och Kath. Tyra har varit en riktig klippa och vi är så stolta över henne så vi spricker. Hon är verkligen lättsam att ha med sig, finner sig att sitta en hel dag i vagn och har ärligt talat knappt pipt eller gnällt på hela resan. Då gnäller hon nog mer hemma.
Folke har haft det tuffare. Mindre sömn än vanlig och mycket ljud och intryck. Han har mest suttit i Ergobabyn för att bespara han så mycket som möjligt, men omskruvade rutiner och sånt sätter ändå sina spår i en bebis. Han har vart svår att få ner i varv och att söva. Men när han varit vaken så har han oftast varit glad och njutit av uppmärksamheten. Men han sov verkligen hela dan idag, första hela dagen hemma i huset, så han har uppenbarligen mycket att sova igen.
OS i Rio de Janeiro 2016 nästa gång. Folke 4 år och Tyra 6 år. Tror ni det funkar?