Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Inlägg under 'Småbarnslivet'

10 månader och 3 år

2013-01-10 @ 21:00

Idag har två BVC besök betats av. Ett mycket försenat 10 månaders läkarbesök för Folke (som blir 11 månader imorron). Jag bokade och avkokade hejvilt hela december och idag var helt enkelt bäst.

Folke väger 10,3 kg och är 76 cm lång. Han ligger exakt på normalkurvan. Jag frågade lite om den och BVC sköterskan och läkaren var överrens om att den grundar sig på barn från Solna/Sundbyberg på typ 50-talet, och inte Sollefteå som jag felaktigt hört innan.

Tyras 3 års kontroll gick galant och hon har växt exakt en decimeter och gått upp 3 kg på ett år. Dagens siffror visade 16 kg och 100,5 cm. Även hon har alltid legat mitt på normalkurvan, men är dock liiiite över nu vid 3 år. Men då ska ni veta det att halva min släkt kommer från Solna, så det är väl inte så konstigt att barnen ligger på kurvan, moahaha.

Vi pratade trots och precis som vi tycker, så säger även BVC sköterskan att vara på förskolan på dagarna kan förstärka trotsen hemma. I Tyras fall har det aldrig varit nån tvekan om det, det skrev jag ju om redan i våras när Folke kom, och hon var hemma två extra dagar i veckan. Det gör stor skillnad på henne. Torsdagar och fredagar är verkligen lugna och sköna dagar. Visst tjafsar vi och så, men de där rejäla krascherna som är så sjukt jobbiga och tar lång tid för henne att komma ur, kommer bara de dagar hon varit på förskolan. Och när helgen kommer och hon redan varit hemma två dagar och varvat ner några pinnhål och fyllt på med mamma/pappa tid, så är det stundtals fantastiska stunder vi delar med henne.

MEN. Även ett besök när hon är själv utan oss hos typ Farmor och Farfar utlöser samma kraschlandning ska jag erkänna. Det är nog inte förskolan i sig som utlöser trotsanfall hos Tyra, utan snarare att hon är ifrån oss. Hon sköter sig alltid borta och tar igen ALLT när hon kommer hem. Det är så vi märker om hon behöver mer tid med oss. Det hjälper oftast med att hon får oss för sig själv en stund på kvällen för att varva ner och fylla på lite.

I höst hoppas jag verkligen att jag kan gå ner lite i tid och även ha fredagar ledigt. För tänk vad skönt det skulle vara att kunna varva ner och mjukstarta en helg. Jag vill helst inte ha barnen alla dagar i veckan på dagis, och det skulle vara skönt om det gick att ordna nu medan dem är små. Och att kunna bo som vi vill men ändå jobba så lite som vi ekonomiskt mäktar med, är en stor uppoffring. Visst lockar det att jobba mer, börja tjäna ordentligt med pengar och ha råd till mer. Men jag funkar inte så med barnen, jag har blivit rejält blödig sen jag fick mina cirkusapor och vill vara en massa med dem. Ångesten inför mars och slutet på min föräldraledighet har börjat krypa på rejält.

Här får ni en minut med Folke. Hans humör pendlar värre än någon jag någonsin känt tror jag. Markus tycker han är lik mig till humöret.:

20130110-204240.jpg

20130110-204302.jpg

20130110-204314.jpg

20130110-204328.jpg

20130110-204341.jpg

Skogspromenad

2012-05-18 @ 14:10

20120517-210535.jpg

Tyra, Folke och jag på skogspromenad. Skogen har en slags terapeutisk påverkan på hela vår familj. Måste vara stillheten och tystnaden. Vi bor precis vid skogen, bokstavligen har vi den runt knuten. Så det är ingen stor utflykt utan mer ganska enkelt att bara knata ut bland kottar och lingonris. Varför jag inte gör det typ varje dag är en annan fråga.

I skogen underhålls en 2 åring i timtal. Rötter och stenar som ska balanseras på är mer uppslukande än Andys lekland. Man ser en humla och kan fundera på vad han gör och ska göra. Man ser ett hål och kan fundera på vad som finns där. I all oändlighet.

Tyvärr finns det också en massa saker att stoppa i munnen, som omogna lingon. Och Tyra går inte att stoppa, hon äter allt. Och så undrar man varför hon har ont i magen ibland.

20120517-210554.jpg
”men mamma, Madicken äter mat ute” är Tyras svar på varför hon envisas med att äta allt hon ser i skogen.

Bilder från en vardag

2012-05-16 @ 20:33

vardagen
Lactulose och Keso, kom och ät barn, middagen är serverad.

Vårat köksbord klockan 17.32 denna onsdag.

Jag styr skeppet själv vid middagstid vissa dagar, som denna. Folke somnar i babysittern halvvägs in i måltiden. Tyra drar halvvägs in i måltiden förmodligen smått stressad över att hennes plötsliga skaparlust ska försvinna;
”måste kjita mamma. Måste jita en teckning till pappa, farmor och en till Folke. Och en till dig!”.

Mina portioner de kvällar jag är hemma själv halveras eller minimeras. För det där med matro infinner sig sällan eller aldrig när jag är ensam. Dessutom så ska jag ju få fram en måltid som dels ska vara nyttig för mig så jag går ner i vikt, och dels ska vara nyttig för Tyra så hon går upp i vikt.

Folkebabysitter

Och så Folke då, det lilla livet. Det är så skönt när han somnar vid middagsbordet. För han har nån slags inre klocka som säger till han att precis när vi ska äta så ska han gnälla och vara missnöjd. Och då spelar det ingen roll vilken tid jag serverar middag. För antingen tajmar jag varje dag klockrent in just den stunden han varken vill äta eller sova eller vara glad, eller så tajmar han klockrent in den stunden på dagen som vi vill äta middag i lugn och ro. Hönan eller ägget?

3 månader med 2 små.

2012-05-14 @ 21:17

För jag har inte ett stort och ett litet barn. Jag har i ärlighetens namn två små barn. Att vara 2 år är överhuvudtaget ingen ålder, trots att vi har ett väldigt självständigt barn. Men en 2 åring behöver mycket uppmärksamhet och stöd för att fungera. Jag tycker inte heller att jag upplever Tyra som större sen Folke kom, hon är fortfarande min lilla Tyra och jag försöker att inte förstora henne bara för att hon är äldst.

Nu efter 3 månader så börjar saker och ting lugna ner och våran nya vardagslunk sitter på plats. Jag tror Tyra är ganska förnöjd med att få vara hemma två dagar i veckan samtidigt som hon är otroligt positiv till att vara på dagis. Men tre dagar i veckan räcker gott och väl till våran 2 åring vad gäller stimulans och att befinna sig i en barngrupp.

jag och barnen

Det har stundtals varit ganska kaotiskt under främst de första två månaderna. Utan släkt och vänner hade det varit betydligt mer kaotiskt. Jag är ganska många dagar i veckan och ibland hela helger själv med barnen, och då behöver man avlastning. Nu har vi väldigt snälla människor omkring oss som inte tvekar att komma ett par timmar och mysa med bebis eller underhålla en 2 åring.

Sakta med säkert har vi alla vant oss med den nya situationen. För mig har det tagit tid att vänja mig vid att inte ha samma tid till Tyra längre, och samma tid har det tagit för Tyra att vänja sig med att dela mamma och pappa. Eftersom jag ibland är själv med barnen så har vi tvingats att få det att fungera trots att det varit tufft ibland, man har liksom inget alternativ. Och summa summarum så har det ibland intensiva umgänget med bebis och 2 åring gett mig lite mer självförtroende, och för varje gång man klarar av en längre period själv så blir man mycket mer modig.

Nu börjar jag tycka att det är ungefär samma jobb som med ett barn. Herregud vad en människa snabbt kan vänja sig vid en ny situation.