Imorron den 17 augusti blir Tyra 20 månader. Imorron den 17 augusti börjar hon på dagis. Mycket att fira med andra ord. Jag har märkt kläder och fyllt i hemskickade papper där de vill veta allt möjligt om Tyra. Så nu är vi redo!

Men i övrigt är det samma gamla Tyra. Hon kan gå, stå, sitta, prata och vråla. Hon somnar som en stock i sängen på kvällen och sover oftast 12 timmar. Hon är väl den av oss som fungerar bäst på morgonen, och våra dåliga morgonhumör lyckas aldrig skugga hennes solstråle

Man vet att det är Tyra man har att göra med när hon går rakt in i en leksaksaffär och plockar ut alla slags billeksaker på golvet för att sedan sortera tillbaka dem i hyllan. ”Bilar!”, går hon runt och säger och tittar trånande på alla slags bilar. Långa halsband är en annan favorit.

Om man frågar Tyra vad hon vill hitta på så kan man få svaret; åka Gröna Lund kanske?

Tyra 20 månader i ett nötskal.

Ungefär sedan Tyra blev 14 månader för nån vecka sen så är det hela havet stormar här hemma, speciellt på kvällarna. Tyra som annars slocknar nästan prick på sjuslaget efter vällingen och sedan snällt sover 12 timmar i sin egen säng har nu fruktansvärt svårt att varva ner, koppla av och sova. Hon är ibland så trött så hon nästan däckar, men lyckas på nått sätt finna energi till att hålla sig vaken. Hon finner sig icke i att läggas ner i sin egen säng utan skriker då helt hjärtskärt, hon vill somna i famnen. Men inte utan en fajt.

Hon har vaknat nu ett par nätter i rad och stått upp i sin säng och velat komma över till oss. Det har nog aldrig hänt förut. Har hon sagt till på natten så har hon i princip fortfarande sovit och bara vill ha nappen. Inga konstigheter. Men nu så ska hon absolut till oss, och när hon väl kommer till våran säng så snurrar hon värre än en jojo i sängen så varken jag eller M får nån vidare nattsömn.

Häromdagen upptäckte vi tre nya familjemedlemmar som kanske kan ha ett finger med i spelet, vi säger välkommen till tre hörntänder. Två uppe och en i nedre käken. Alltså ”bara” en hörntand kvar. Tyra har ständigt fingrarna i munnen just nu, två till tänder i nedre käken är påväg upp. Nu är snart hela munnen full, iallafall i nedre käken, på övre plan så är det väl ett par kvar. Men jag tror inte att allt har med tänderna att göra, det verkar snarare som att hon går in i en ny utvecklingsfas, för det brukar ju vara lite såhär när Tyras hjärna utvecklas. Nån annan som känner igen nån slags 14 månaders fas? Hon klättrar på ALLT och verkar ha fått en mycket bättre kroppskontroll på bara några veckor, men har samtidigt blivit klumpig och går in i saker. Mina utvecklingsböcker slutar vid 12 månader, så nu famlar vi i mörker, hehe.

Förutom nätterna så är saker och ting som vanligt. Så det är därför jag misstänker utveckling, brukar vara på nätterna hon får problem då. jag misstänker även en liten separationsångest eller mammighet som smyger sig på, men jag kanske inbillar mig…

bild lånad från Gustavsbergsbadet

Idag drog vi och badade hela familjen på förmiddagen. Med ett nytt snökaos i sikte så kände vi att det var läge för en varm och plaskig förmiddag, annars blir man ju tokig i det här vädret. Jag kan iallafall rekommendera Gustavsbergsbadet på Värmdö. Det är lagom stort (en äventyrspool som man kan simma utomhus i också, ett par vattenrustchbanor, en fors, plaskland för de minsta, motionsbassäng och en babysim/rehab bassäng som är varm och lagom djup). Idag var det nån skolklass och ett par dagmammor där, och så några andra mammor och pappor med bebisar och barn. Inte speciellt stojigt och stimmigt, och det är sådär härligt varmt inne i äventyrsdelen hela tiden. Tyra fick testa såna där armpuffar för första gången och efter en stund hade hon förlikat sig med tanken på att de skulle vara på armarna. Efter lite övning och några kallsupar så hade hon fattat att man flyter med puffarna på armarna bara man håller upp huvudet. Det krävs nog inte mycket övning innan hon tar sig framåt själv med de där på armarna också.

Just nu håller de på att bygga en ny simhall i Tyresö som också den ska få en äventyrsdel. Det ser jag verkligen framemot. Jag tycker det är ganska mysigt att åka till simhallen och det är en lagom utflykt för en liten Tyra märker man. En timme räcker för henne, sen är hon nöjd. Nu håller jag på och brassar på i braskaminen, för det verkar bli ett rysligt väder, det snöar på tvärsen och det är ett mycket dåligt tecken..

min badbrud…

…som inte hade speciellt bråttom hem utan hade kunnat stanna en stund till. Fastän hon var så trött så hon hade kunnat somna stående.

Tyra och Markus har testat på babysalsa idag. Eftersom hon verkar ha ärvt sina föräldrars dansgener så kan hon behöva all träning som finns för att mjuka upp höfterna lite. Hon gillar ju musik så det är klart hon ska få dansa salsa, det lilla livet.

Annars då? Såg i DN att våren kommit till Skåne, kul för er. Verkligen, jättekul. Här i Stockholm snöar det och jag är glad att man väntar på tunnelbanan inomhus, kan man låtsas att det är vår hela vägen till Skanstull innan den går ovan jord igen. Jippie.

Vi har haft en underbar dag i Tyresta By. Vi började med en riktig långprommis på nästan 1.5 timme rakt in i Nationalsparksskogen, och avslutade med att titta på hästar, hönor, kaniner och en massa hundar, och så en obligatorisk fika såklart. Man kan ju inte vara på utflykt utan fika. Vi skippade planerna på att ta med matsäck eftersom vi hann äta lunch hemma, så vi njöt av goda mackor och chokladkakor på det lilla fiket.

Vad skulle man göra utan en bärryggsäck och en pulka? Man skulle inte kunna göra promenader i skogen iallafall, en vagn är ju nästan överflödig på vintern. Samma sak när det har vart snöstorm och oplogat, ingen idé att sätta sig på rumpan och klaga och gnälla över att man inte kommer fram med barnvagn, orkar man inte skotta så tycker jag man ska skaffa sig en ryggsäck eller en pulka, helst båda och. Då behöver man ingen barnvagn. Och ja, barn sover jättebra i en ryggsäck, det är inga problem. Och det är mindre tungt än att dra omkring på barnvagn på dåligt plogade vägar. Dock så hjälpte inte den här utflykten min förkylning överhuvudtaget. Nu är jag helt slut.

efter nästan 2 timmar i pulka och ryggsäck är Tyra hungrig, härligt rödmosig och snorig. Inte ett enda pip eller gnäll när vi är ute såhär från lilla fröken. Inte ett enda. Bara en massa leenden och hänförda blickar mot höga träd och höga stenar. Det som är lite synd på vintern är att man varken ser eller hör några djur, det blir det ju mer av sen när våren kommer, och det kommer garanterat Tyra tycka är jättespännande.