Ungefär sedan Tyra blev 14 månader för nån vecka sen så är det hela havet stormar här hemma, speciellt på kvällarna. Tyra som annars slocknar nästan prick på sjuslaget efter vällingen och sedan snällt sover 12 timmar i sin egen säng har nu fruktansvärt svårt att varva ner, koppla av och sova. Hon är ibland så trött så hon nästan däckar, men lyckas på nått sätt finna energi till att hålla sig vaken. Hon finner sig icke i att läggas ner i sin egen säng utan skriker då helt hjärtskärt, hon vill somna i famnen. Men inte utan en fajt.
Hon har vaknat nu ett par nätter i rad och stått upp i sin säng och velat komma över till oss. Det har nog aldrig hänt förut. Har hon sagt till på natten så har hon i princip fortfarande sovit och bara vill ha nappen. Inga konstigheter. Men nu så ska hon absolut till oss, och när hon väl kommer till våran säng så snurrar hon värre än en jojo i sängen så varken jag eller M får nån vidare nattsömn.
Häromdagen upptäckte vi tre nya familjemedlemmar som kanske kan ha ett finger med i spelet, vi säger välkommen till tre hörntänder. Två uppe och en i nedre käken. Alltså ”bara” en hörntand kvar. Tyra har ständigt fingrarna i munnen just nu, två till tänder i nedre käken är påväg upp. Nu är snart hela munnen full, iallafall i nedre käken, på övre plan så är det väl ett par kvar. Men jag tror inte att allt har med tänderna att göra, det verkar snarare som att hon går in i en ny utvecklingsfas, för det brukar ju vara lite såhär när Tyras hjärna utvecklas. Nån annan som känner igen nån slags 14 månaders fas? Hon klättrar på ALLT och verkar ha fått en mycket bättre kroppskontroll på bara några veckor, men har samtidigt blivit klumpig och går in i saker. Mina utvecklingsböcker slutar vid 12 månader, så nu famlar vi i mörker, hehe.
Förutom nätterna så är saker och ting som vanligt. Så det är därför jag misstänker utveckling, brukar vara på nätterna hon får problem då. jag misstänker även en liten separationsångest eller mammighet som smyger sig på, men jag kanske inbillar mig…