Är det normalt att gå runt och känna tryck och ilningar mest hela tiden när det är dryga månaden kvar? Jag börjar tycka att det kan bli en jobbig månad framför mig om man mest ska gå runt och känna sig skitnödig. Dessutom har bebisen lugnat ner sig väsentligt vilket jag nojjar lite för eftersom det var så Tyra betedde sig strax innan hon kom ut. Men som sagt, jag ställer in mig på att gå över tiden och föda i mitten på februari istället. Det är bara att gilla läget, att vara höggravid ska inte gå helt obemärkt förbi.

Imorgon är det nyår, mitt mål är att hålla mig vaken till tolvslaget och inte somna i soffan hos värdparet. Men trots att jag sover som en kratta så är jag hyfsat pigg på kvällarna igen. Återigen samma sak som innan Tyra kom. Min teori är att det är kroppens sätt att förbereda mig på sömnlösa amningsnätter.

Jag ska till barnmorskan till veckan, och jag ger mig tusan på att ungen är helt fixerad. När den har bökat runt på senaste så ilar det och gör ont i livmodertappen som bara den. Sammandragningar får jag alltid när jag är trött, så jag försöker vara lugn på kvällarna. Men det är svårt när man har saker man vill fixa med, som att städa och tvätta och plocka. Jag GILLAR faktiskt det. Ger mig en slags inre tillfredsställelse.