Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Förkylningsastma och vintern

2013-09-12 @ 10:07

20120326-100456.jpg
Första gången han fick problem med andningen var han bara ett par veckor gammal, och vi fick stanna en natt för observation och inhalering på barnsjukhuset.

Folke har ju som sagt förkylningsastma. Vid 9 veckors ålder fick han lunginflammation och ett slags RS-virus samtidigt. Då var han bebis och det var svårt att se exakt hur sjuk han verkligen var. Men en sköterska dröjde sig kvar extra länge den där torsdagen när vi kom in, och efter nån timme så sa hon, ”ja nu känns de säkert att jag lämnar en liten stund”. Så det såg nog inte så bra ut. Det jag minns från den gången är den snälla och kunniga personalen, man kunde liksom känna att de hade vart med förr. Och då sänks axlarna ett snäpp trots att man är så nervös och ledsen så man vill kräkas nästan hela tiden. Och så den där syrgasmaskinen som larmar i tid och otid och man liksom studsar till varje gång det tjuter.

20120416-195910.jpg
Folke 9 veckor gammal med virus och lunginflammation

Sedan blev det ett par vändor till med övernattning när han fått i sig lite snällare virus, men som ändå satt sig på luftrören. Folke fick ganska snart konstaterat förkylningsastma, och efter en övernattning på akuten i oktober förra året, efter en helt symptomfri sommar, fick vi en rejäl utredning och astmamedicin hemma. Resten av hösten och vintern klarade vi oss bra med våran Flutide (långverkande kortison som ska se till att luftrören inte blir inflammerade) och Airomir (som man tar vid astmasyptom för att vidga luftrören).

20121015-194423.jpg
Folke efter en natt på Sachsska i oktober 2012, 8 månader gammal

Men så en vecka innan han skulle fylla ett år, i början på februari, så fick Folke RS-virus. Det virus han fick var väldigt argt, och läkarna sa att det var en sån RS-säsong, med väldigt elakt och kraftigt virus. Efter ett par vändor till akuten, vårdcentralen och astmamottagningen i tre dagar, så fick vi slutligen åka ambulans in till Sachsska. Folke hade en väldigt låg syresättning, snabbandad, absolut likblek och helt slut. På akuten blev han ännu sämre, man försökte med adrenalin både att andas och intravenöst rakt in i blodet, och ventoline, men inget hjälpte. Tillslut pep alla slags maskiner runt Folke, då kom det en stort gäng med grönklädda människor, tog britsen vi låg på och körde oss rakt in i akutrummet. Där blev det fler sprutor för Folke, med adrenalin och nått annat, och mer syrgas. Tillslut lugnade han ner sig, slappnade av lite, och andades igen. Det var skönt. Han blev kvar ett par dagar på Sachsska, hade det jobbigt att andas och syresätta sig i två dagar innan det vände och vi kunde åka hem dagen innan han fyllde 1 år.

20130206-203054.jpg
Folke på Sachsska i februari 2013, några dagar innan hans 1-års dag

Vi har fått bra hjälp efter alla dessa besök med Folke. En sköterska från Sachsska ringer lite då och då, och henne kan vi också ringa och fråga direkt om det är någonting. Han har en astmadoktor som vi går till regelbundet, och som hela tiden gör bedömningar och kollar hans längd och vikt och sånt också. Både min och Markus längd är inlagd i systemet, så doktorn följer så Folke följer den kurva han borde ta med hänsyn till oss föräldrar. Hans medicinering kan visst påverka sådana aspekter, men hittills så ligger han bra på kurvan. Vi har Flutide och Airomir hemma, och Singulair (systematisk kortison som är mer kraftfullt än Flutide. Flutide verkar lokalt på andningsrören) på recept. Vi har hittills inte behövt använda Singulair, men troligtvis har vi väl ett par vändor med det att vänta oss om han skulle få mycket astma i vinter.

Just nu har vi fått sätta in ”underhållsdosen” som är två puffar Flutide om dagen. Han är lite rosslig och slemmig på morgonen och på kvällen, så vi brukar sätta in en eller ett par puffar Airomir också för att han ska få upp det slemmiga. Men med tanke på att han redan nu, en varm september, får astma tyder ju på att vi har en vinter med en hel del astma att räkna med. Men det känns ändå lugnt och tryggt, efter två vintrar med sånt här så börjar vi bli ganska bra och kunniga. Innan Folke föddes hade vi dålig koll på lungorna och luftrörens anatomi och funktion. Nu är vi ganska duktiga. Både Markus och jag har varit ganska frågvisa på Sachsska de gånger vi varit inlagda och varit på rutinbesök. Vi frågar och får svar. Och den läkare som tagit hand om Folke akut är överläkare på barnakuten, och verkar väldigt kunnig om just luftvägsvirus. Han har flertalet gånger skissat upp och visat och förklarat. Och det är något jag uppskattar mycket med Doktor Per.

Alla vändor och information om Folkes sjukhusbesök och astma finns i kategoriflikarna till höger; Folke på sjukhus och Folkes förbannade astma.

Helt rätt Friskis

2013-09-10 @ 18:01

orka2-topslide Annons från Friskis och Svettis.

Precis såhär är det. Det finns inte alltid så mycket tid till träning, men de gånger som man kommer iväg är man så nöjd och så glad. Man behöver inte gå flera gånger i veckan eller ha krav på ett antal pass i veckan. Huvudsaken är att balansen finns där, och att när man väl kommer sig iväg kan känna träningsglädje. Friskis i ett nötskal, ren och skär träningsglädje.

Klara sig lite mer själv

2013-09-10 @ 13:01

tyraatos

Tyra börjar bli fyra år, och det som jag hört pratas om är att fyraåringar inte är vansinnigt lika trotsiga som treåringar. Jag tycker att det märks på Tyra. Hon har ju alltid haft bestämda åsikter och vill klara sig själv, men fler och fler saker faller på plats av sig själv utan att man behöver tjata. Som morgonrutiner. Hon lägger själv fram (och viker väldigt fint, hon är så sjukt lill-gammal) och förbereder kläder kvällen innan. Det är inget vi ens säger till om längre. Hon gör iordning sig själv och kommer med tandborsten för att få hjälp med tandorstning, utan att man behöver tjata. Dagisväskan packar hon själv, hon vet att hon behöver ”ute-kläder”, just nu shorts, men hon vet att det är bäst att ta med ett par jeans ifall den här sommarvärmen helt plötsligt lägger av efter lunch. Hon cyklar just nu till dagis, även Folke om han vill det.

Visst kan hon fortfarande få utbrott över strumpor som sitter fel eller trosor som är fel, men allt mer sällan. När hon själv får fria händer är det som lugnast, även fast jag ibland tycker det är jobbigt när hon blandar rutigt och randigt.

Det är helt enkelt mindre och mindre utbrott. Och man kan istället börja jobba på andra saker som har fått vila medan den mesta energin har gått åt till att parera trotsutbrott. Som empati och att ta hand om andra, trots att man inte kanske är orsaken till att kompisen eller lillebror är ledsen. Jag blir vansinnig när någon har ramlat, eller blivit tjuvnypt av henne själv, och hon bara helt oberörd går därifrån. Vi har aldrig hållit på och tjafsa om att man ska säga förlåt, men man ska titta och blåsa och hjälpa den som är ledsen. Sånt tjatar jag mycket om just nu. Hur tror du att det känns? Hur känner du när du ledsen? Försöka få ungen att förstå att det finns andra människor på jorden och att även dem kan bli ledsna. Att saker HON gör påverkar ANDRA. Och det är riktigt klurigt tycker jag.

Måndagsgörat

2013-09-09 @ 21:30

Är det riktigt sensommarväder så är ju det här med att vara föräldraledig en dans. Tänk att få byta ut en dag i veckan på kontoret till promenader och spring efter barn som yrar omkring.

20130909-212904.jpg

20130909-212820.jpg

20130909-212734.jpg

20130909-212802.jpg

Skogspromenad, en sväng till kossorna i Alby, strandhäng och en tur till lampbutiken (nästa gång ska vi åka utan barn).

Bada själv med barnen

2013-09-09 @ 13:21

badhuset

Igår så kände jag att det var dags att testa på att åka till badhuset själv med båda barnen. Jag var själv med dem hela helgen när Markus var i Dublin, och det här är första ensamma helgen med båda barnen som jag helt ärligt känner att det är ”nemas problemas”. En rejäl kick till självförtroendet, och det ÄR en skön känsla att kunna åka runt på olika utflykter med båda två, och samtidigt känna att man faktiskt kan slappna av och ha kul själv.

Jag har dock ganska bra förutsättningar för att ta med båda barnen själv till badhuset. Dels så är Tyra ganska självständig i vattnet. Hon simmar själv med armpuffar, och klänger sig aldrig fast vid mig, så jag visste att jag kommer kunna ha Folke i famnen hela tiden. Dels så är de tre barnpoolerna på Tyresö Aquaarena såpass grunda att Tyra bottnar i alla. I en är det bara lite plaskvatten, anpassat för typ Folke. Men i de andra två når hon som sagt ner till botten. Så även fast hon hoppar i och dyker ner under vattnet själv, så är det såpass att hon kan ta fart med benen och sparka sig upp till ytan för egen maskin. Och det är ungefär det som hon gör hela tiden, upp och ner upp och ner upp och ner från kanter och sånt.

Dels så är inte Tyra så flamsig och stökig när man är nånstans och hon vet att jag är själv. Dessutom så berättade jag för henne att om allt funkar bra den här gången, så kan vi åka och bada på måndagarna bara vi tre. Hon älskar ju badhuset, så hon förstod nog att det gäller att skärpa till sig. Hon lyssnade på mig och stannade och titta och lyssnade när jag hojtade till. Och det är en förutsättning, för barn och vatten är inget som jag tar speciellt lätt på, jag måste ha totalt koll och kontroll på henne alla sekunder. Jag hade armringar på Folke hela tiden också, så han inte skulle sjönka till botten om Tyra skulle råka flamsa till det i bassängen och hoppa på mig eller nått sånt, som aldrig hände, men som KAN hända.

Det som jag hade våndats för var egentligen duschen. Med Tyra själv är det himla enkelt, hon duschar sig själv, men Folke har ju alltid varit såpass liten att han blir trött och hungrig och kall, och allt blir så himla bråttom. Igår så drog vi direkt efter frukost, just för att undvika att vi är i duschen när den stora hungern kommer rullande in, och det var ju högsommarvarmt ute, vilket kanske bidrog till att det var varmt och skönt i duschrummet, inga barn som frös efter badet. SKÖNT. Folke fick gå runt och duscha i alla duschar och skölja badkalsonger och tugga på flaskor, medan Tyra och jag duschade. Hon kan ju stå hur länge som helst, men jag såg till att hon var tvättad med schampoo och tvål innan jag tog mig an Folke. Hon är så nöjd att få stå med duschslangen och hålla på. Dessutom hjälpte hon mig att skölja Folke också, då hon var ju en bra hjälp.

Sen hade jag laddat upp med morgonrockar, banan och vatten direkt efter att barnen var torkade. De satt där och mumsade medan jag fick på mig mina kläder. Och jag tänkte att, ”kan det vara såhär lätt”?. Jo, uppenbarligen. Jag var inte ens sådär jättetrött som man är efter att ha badat med småbarn annars, det var faktiskt riktigt KUL.

Badväskorna packade jag kvällen innan, och när frukosten var uppäten berättade jag att vi skulle till badhuset direkt. Det blev en himla fart på Tyra som var klar på nån sekund och kom utspringande från badrummet med tandborsten i högsta hugg och vill att jag skulle skynda mig att hjälpa henne så vi kunde åka NU. Det var en smidig söndag som sagt. Lägg sen till att båda barnen sov två timmar. Älskar badhuset. Älskar att jag kan åka dit med dem själv.

Barnens rutiner

2013-09-05 @ 12:50

barnen blogg

Gud vad härligt det är att läsa om att fler har samma slags upplägg och rutiner som vi har. Jag läste på Kakkakaffe igår om just hur den familjen lägger upp sina dagar, och det liknar ju våran till stor del.

Vi bygger också upp våra dagar i tre olika pass. Våra dagar utgår från mat och sömn. Det har liksom bara blivit så, och vi trivs bra med det. Det enda som fick flyta runt lite hela det långa sommarlovet var nattningstider. Vi nattade barnen när de vart trötta, en stor fördel med det var såklart att de sov mycket längre på morgonen också. Men nu när dagis dragit igång så har vi fasta läggningstider på vardagarna, men det är bara för att barnen ska orka en hel dag. På helgen får man vara uppe lite längre hos oss, fredagar stupar de nästan jämt vid 19-tiden ändå. Får Tyra sova på dan på lördagar så kan hon orka vara vaken en stund på kvällen och mumsa popcorn och titta på nån film.

En ledig dag har vi som sagt tre olika pass; ett förmiddagspass, ett eftermiddagspass och ett kvällspass. Lunchen och middagen är dagens hållpunkter, och vi planerar utefter dessa. Vi äter tex alltid lunch vid halv tolv, och åker vi iväg innan lunch så ser vi till att vi har en matplan. Antingen ta med egen mat eller så vet vi vart vi ska äta. Har man ingen matplan så slutar det oftast i mycket lågt blodsocker på alla familjemedlemmar. Samma sak med middag, vi äter nästan alltid vid fem/halvsex, och vet alltid i förväg vad eller vart vi ska äta. Är man bortbjuden så kan man såklart inte ställa krav på när maten ska serveras, men sånt löser sig alltid ändå med frukt och sen mellis.

Förmiddagspasset varar fram till 11-tiden. Nån slags aktivitet måste styras upp inom den tidsramen. Behöver ju inte vara nått avancerat, men sitta inne funkar inte på våra barn. Nu under det här halvåret så är det oftast en tur i skogen och plocka blåbär, studsa på studsmatta, gunga och cykla som tillhör ett vanligt förmiddagspass. Här funkar det oftast bäst på hela dagen om en vuxen vill åka iväg och träna, handla, städa osv. Förmiddagar är ganska stillsamma hos oss, mittemellan frukost och lunch är barnen hyfsat civiliserade.

Efter lunchen så måste Folke sova, helst två timmar men minst en. Är vi hemma så vilar Tyra framför nån film eller ritar eller nått sånt. Men det ska vara stillsamt.

tyraipad

Eftermiddagspasset startar vid 14-tiden med mellis. Folke är ingen melliskille, men Tyra brukar äta en smörgås. Sen är det full fart fram tills middagen. Är det helg så hittar vi i princip alltid på nått på eftermiddagarna, antingen hemma eller åker iväg. När barnen varit stillsamma ett par timmar mitt på dagen så måste energin ut ut ut.

Kvällspasset är efter middag fram till nattning. Jag ser helst att man orkar släpa sig ut efter middagen. Barnen är ofta trötta och lättretliga efter middagen, men sålänge man är utomhus så brukar det mesta funka bra. Den senaste tiden har Tyra kommit på att man kan leta burkar och panta dessa, så många kvällar har vi cyklat och letat burkar i diken och sen ska de pantas direkt i affären. Folke är nöjd bara han får cykla. Dessutom blir dem lite sådär extra trötta om man hittar på nån fysisk aktivitet innan det är dags att köra ”nattningsracet”, barnen slappnar av så mycket lättare. Nattning hos oss är ganska okomplicerat men förknippat med extremt rutinberoende, som innebär att barnen vet exakt vad som kommer hända och när. Folke kan absolut skrika när han ska somna, men det varar oftast några minuter och han brukar nöja sig med att man kommer och pussar en extra gång. Tyra har aldrig varit några problem, förutom att hon kan ligga och skruva sig om hon inte är tillräckligt trött.

En normal kväll så påbörjar vi nattning kl 19. På sommaren har som sagt deras trötthet fått avgöra, men det har sällan blivit att barnen inte sover kl 20, de är inga kvällsmänniskor. Ibland är Folke trött redan vid kvart i sju, och då nattas han då. Annars är den sedvanliga gången att båda får välling samtidigt, men:
Folke fixas i ordning innan vällingen, så när han har druckit klart så nattas han direkt.
Tyra görs i ordning efter vällingen; potta, tandborstning (här har i regel Folke alltid redan somnat), pyjamas och nattsaga.

När jag är själv med barnen och Tyra är jättetrött, så får hon välling först. Sedan gör hon sig i ordning för kvällen samtidigt som jag gör i ordning Folke. Sen får Folke sin välling i Tyras säng när jag läser nattsaga. Med välling så ligger han gärna och lyssnar och tittar på bilderna, även om boken är för lång för att han vanligtvis skulle orka lyssna (jag älskar välling och den förmåga det har att varva ner mina barn i nått slags trans). För Tyra är nattsaga starkt förknippat med nedvarvning, det funkar så himla bra, så det skulle vara svårt att tumma på den rutinen. Med Folke har vi inte börjat läsa nattsaga än, det hade vi vid samma tid för Tyra. Men jag tror att vi börjar närma oss det, att nattsaga kommer funka även på honom. Men då får det bli så att även han görs i ordning efter vällingen (egentligen vill jag att han gör det nu också, mest för att tömma blåsan och borsta bort vällingen från tänderna, men sålänge inte nattsaga funkar som nedvarvning, så är det så praktiskt och lätt att lägga han direkt efter vällingen, han är så lugn och stillsam då, halvsovande), och så får man läsa en gemensam nattsaga för barnen. Med bara två år mellan syskonen så är jag ganska säker på att dem kommer gå och lägga sig i stort sett vid samma tid jämt, speciellt med tanke på att Tyra är så kvällstrött.

Såhär ser våra inrutade dagar ut, men vi är vanemänniskor och älskar det förutsägbara och rutinmässiga. Men som sagt, får hela familjen äta och sova regelbundet så är vi en mycket lättsam och glad familj. Och vi är aldrig knussliga med att ändra på och stuva om, men vi längtar alltid tillbaka till det vanliga när vi frångår rutinerna.

Svaren i kameran

2013-09-03 @ 12:11

På Midsommarafton så lyckades Folke, på egen hand, dricka sin första Mer/festis/saft. Nu när jag går igenom bilderna från kameran från sommaren så inser man ju hur vissa saker har gått till.

folke1
Ok ok, nu tar jag chansen, farfar ser jädra däst ut alltså.

folke2
Hörru farfar, kolla därborta, en hund med vingar!

folke tre
Så ägd. Då är frågan, den öppnade eller den som är oöppnad?

folke fyra
Höhö, mamma kommer bli tokig.

Gneis och vinterns alla kläder

2013-09-02 @ 12:25

20130902-200240.jpg

20130902-200223.jpg

Barnens nya vinteroveraller från Gneis.

Jag hade som sagt redan förra vintern fått span på Gneis och velat testa deras vinterkläder. Enligt släkten i norr är det Reima eller Gneis som får högst betyg vad gäller alla parametrar; varmt, smidigt, lätt att bygga lager på lager, följsamma, slitstarka. Reima och jag är inte kompisar, mest för att jag inte riktigt klarar av deras mönster. När det var rea hos Gneis i vintras/våras köpte jag vinterjacka och fleece till barnen. Tyra började använda sin direkt, och den var verkligen jättebra. Så då kändes det säkert att våga sig på mer vinterkläder.

Jag beställde direkt när kläderna släpptes, mest för att färgerna kan ta slut hyfsat snabbt. En varsin overall till Tyra och Folke (strl 92 och strl 110, jag fick hjälp av deras kundtjänst med att välja storlek), byxan Zapp till båda barnen, ull-underställ, vantar (avtagbart foder så dem funkar båda höst och vinter), mössor och impregneringsmedel. Byxan Zapp är en mellanlagersbyxa som är fodrad och håller värme och med glatt yta, perfekt de där kalla höstdagarna att ha under skalbyxor, och de smällkalla vinterdagarna att ha under overallen. Enligt min säkra norrlandskälla är byxan perfekt på vintern när man ska åka bil. Zapp, tillsammans med vinterjackan, är perfekta ”åka bil” kläder, byxan håller rumpan lagom varm i bilstolen utan att barnen blir dyngvåta av svett. Tyra som blir åksjuk såfort hon blir för varm i bilen brukar aldrig få åka i vinteroverall. Kalla dagar har hon alltid bara jacka och underställ och fleecebyxor.

Det jag gillade med vinterjackan är att den är smidig och inte sådär tung och tjock, tanken med Gneis är att man bygger lager på lager, så kan kläderna användas hela säsonger. I våras hade Tyra bara en tunn tröja under jackan, på vintern bygger man på med fleece så håller den varmt. Det är lager på lager tanken som jag verkligen gillar. Våra tidigare overaller har haft tjockt foder inbyggt, så man har aldrig kunnat anpassa efter vädret, det kan ju ändå vara mellan -3 och -20 under en normal vintersäsong.

20130902-200419.jpg

20130902-200429.jpg Två lager kläder, ull och Zapp

20130902-200505.jpg

20130902-200511.jpg

20130902-200518.jpg Och så det där som man inte kan få för mycket av och som hänger på tork i drösar hos oss på senvintern i mars. Vantar och mössor.

Första ”lediga” måndagen

2013-09-01 @ 20:51

tvåbarnvagnblogg

Imorgon början min nya arbetstid på 80%. Innan jag fick barn så trodde jag aldrig att jag skulle gå ner i tid. Jag trivs med att jobba, jag trivs med vardag och rutiner. Men sen så inser man att typ alla tvingas gå ner i tid, det är inte hållbart att ha småbarn 10 timmar om dagen på dagis. Förra gången jag började jobba var jag dessutom gravid, och då blir man automatiskt opeppad till att göra sitt yttersta i arbetslivet. Dels för att hjärnan stänger verkligen, helt allvarligt, halvt av. Dels för att man inte riktigt är att räkna med när man ändå ska vara borta ett år sen, så känns det iallafall, och det har jag full förståelse för.

Men den här gången. Nu är jag pepp på att jobba, känner att barnafödande är lagt bakom mig och jag börjar sakta men säkert börja planera arbetslivet istället för föräldraledighetslivet. Samtidigt som jag verkligen känner att jag behöver gå ner i tid. Mycket för att få det berömda pusslet att gå ihop, men mycket för att få en balans. Vi hade en del på jobbet som gick in i väggen förra året av olika skäl, sedan dess tjatar min chef om att hitta balans och att känna en slags sinnefrid, och det har jag tagit till mig. Jag har funderat och funderat och kommit fram till att min balans nog är att vara borta en dag extra i veckan. Det gör att de fyra dagar jag är på jobbet så gör jag nästan alltid hela dagar, vilket dels underlättar för kollegor och våra kundbesök, men även för att slippa falla i den där fällan att man fysiskt går från jobbet halv tre, men det ringer och man mailar och jobbar och har sig minst 8 timmar ändå per dag. Är man fysiskt borta en dag så är man. Dessutom blir det en dag mindre med att hämta/lämna på dagis, och att pendla in till stan.

Barnen får en hel extra dag med mig, men framförallt med varandra. Helgerna är så fullspäckade ändå med saker, så det känns lite skönt att veta att man har måndagen på sig att handla de där innejympaskorna och vattenflaskan till Tyras bollskola som inte hanns med i helgen. Mindre folk på simhallen och i köpcentrum. En extra dag att kunna äta frukost i lugn och ro och barnen sitter klistrade framför världens bästa barnvakt, Pippi Långstrump filmen. En extra dag att ta det lugnt helt enkelt, göra saker i våran vanliga ledighetstakt. Tyra har frågat ett par gånger redan idag om det är dagis imorron, hon längtar nog. Men jag vill att hon är hemma på måndagar hon också, även fast det är Folke jag på pappret är föräldraledig med.

Två barn på dagis

2013-08-30 @ 07:32

jagochfolke bloggFolke blogg

Idag är sista dagen på inskolningen av Folke. Han är betydligt mindre berörd än Tyra. Förbannad blir han när Markus går, men det går över sen. Tyra kunde ju bli sorgsen och ledsen flera gånger under dagen, och det kändes ju rätt rejält. Men hon var också mycket mer medveten.

Igår hämtade Markus Tyra först och sen gick dem tillsammans och hämtade Folke, han går på en mindre och mer anpassad småbarnsgård. Det vart mer verkligt för Tyra också att Folke nu går på hennes dagis, hon kände sig nog ganska stor! Han hade suttit och lekt så bra och var glad när han hämtades. Han hade ätit och sovit utan problem dessutom. Sen var han pigg och busig och på strålande humör här hemma tills han somnade på en millisekund på kvällen. Skönt.

Tyra kunde ju prata och var väldigt mer medveten vid 18-månader, så henne kunde man fråga lite mer vad hon sysslat med på dagis. Folke är inte riktigt på samma sätt, men nog tror vi att han faktiskt vid middagen berättade att han hade hoppat på hoppmadrassen. För det mesta när man frågar Tyra var hon gjort bemöts man av suckar och himlande av ögon. Men ibland delar hon med sig, hon har bl.a. fått lära sig att väva och håller på att göra en garnboll. Och hon är frustrerad över att inte kunna göra lika hög fart på gungan som Meja. Och så säger hon att fröknarna aldrig lyssnar på henne. Lite så är hennes dagar, hon trivs som fisken i vattnet. Men hon sörjer att inte få vara hemma med oss, fortfarande alltså. Hon kommer nog alltid göra det.