I 1,5 år har vi bott i huset nu. Grunden och huset var på plats i juni 2010 så det är 2 år sen. Det innebär att tjälen gått ur jorden 2 gånger vilket är viktigt ur trädgårdssynpunkt, vi kan helt enkelt anta att tomten liksom slutat röra på sig. Nya tomter gör det nämligen. Så nu är det HÖG TID att tänka trädgård. Men vi har två små och stressen över att skynda uteblir. Vi gör det vi kan och orkar.

Vi velade mellan häck och staket. Staket är bra för att det ger skydd mot gatan direkt, häck är snyggare och det som passar in bäst. Så vi valde häck, trots att det tar ett par år innan den växer till sig och ger det skydd mot väg och insyn som vi vill ha. Men vi tyckte det var värt väntan. Vi har fortfarande typ 20 plantor kvar som ska planteras innan hela tomtgränsen har häck.

Sen har vi även valt att så gräsmatta istället för att rulla färdig. Vi la första gräsfröna i höstas, och fyller på nu. Förhoppningsvis så tar sig gräsmattan nu under sommaren och blir tät och grön.

Men det svåra är själva planeringen av hur trädgården ska se ut. Vi är mitt uppe i det. Buskar och träd behövs för att få den att se mer levande ut. Men det är inte helt lätt att veta hur och var man ska plantera. Det är heller inget som löser sig över en sommar, utan det är många år kvar innan vi är helt klara.

Våra svart och rödvinsbuskar. Ser ni äppelträdet i bakgrunden (mest pinnar och hönsnät)? Typ nån meter framför trädet tänkte vi buskar i en halvbåge ut från berget, innanför halvbågen hamnar det en sandlåda och lite andra lekgrejer till ungarna. Jag ser dessutom detta område från köket och framsidan av altanen. Bra för mig som vill ha koll.

Tyra inspekterar sina ägor

Just nu tänker vi mycket på barnen. Sandlåda, gungor och studsmatta ska på plats. Plantering av buskar och liknande för att ge skyddade lekområden är prio ett. Vill man dessutom ha skugga måste man anpassa sig efter träden.

Men känslan är att det blir bra det här. Det är mycket jobb och ganska kämpigt. Men vi får det som VI vill. Vi bygger och skapar nått till oss själva. Det är lika roligt och otroligt som arbetsamt.

Höll nästan på att glömma den obligatoriska “3 mån efter förlossningen bilden” på maggen.

Jag kommer i byxor som jag haft mellan graviditeterna och kroppen känns stark och bra. Efter Tyra tog det nästan ett år innan bäckenet var helt tillbaka och jag kunde börja ha mina gamla jeans. Så ingen stress att komma i gamla byxor.

Fokus har varit knip och core sen Folke föddes. Några vändor att träna styrka på gymmet har jag hunnit med också, men där måste jag ta mig i kragen och få en rutin och upplägg på hur jag vill att träningarna ska bli. Fria vikter varvat med cirkelgym är min tanke.

Kondition kör jag aldrig på gym utan jag har min löpning. Mina powerwalks har gett pay off vad gäller att få igång benen igen. Jag hade ju foglossning den här gången och vart väldigt stillasittande på slutet. Jag har efter att BM sagt ok tagit upp löpningen igen. Herregud vilken skön känsla. Ska lägga upp ett bra schema tillsammans med Markus (som är en hejare på löpning) på hur jag kommer igång bäst och kan nå mina mål. Förmodligen går jag tillbaka och tränar med Tyresö Friidrott igen eftersom man blir så peppad och tar ut sig mer när man tränar med andra. Speciellt med intervallträningen. Men jag vill ha betydligt fler kilometrar i benen innan jag gör det.

Målet i år får bli Tjejmilen och kanske milen på Lidingöloppet. Känns mest rimligt. Det jag sprungit hittills är min vanliga 5 km runda och den känns bra. Vi börjar så. Men jag ska fundera ut vad jag vill springa Tjejmilen på för tid. Vore kul att få göra en riktigt bra miltid sådär ett halvår efter att man fött sitt andra barn.

Ledig torsdag för alla i familjen. Idag vankas det fisketävling, och Tyras förhoppningar på att få dra upp sin första riktiga fisk är minst sagt skyhöga. Hon har länge velat få en fisk när hon fiskar. Hon brukar även hämta sitt metspö i plast från sitt sånt dära fiskespel och försöka meta i akvariet. Men det nappar inte ens då.

Folke är snorig och hostig, igen. Det är nästan hans normaltillstånd. Men glad i hågen och inte nämnvärt påverkad av det. Det är väl bara vi föräldrar som går på nålar tills han slutar rossla och snora. För det är inte tacksamt att ha en sjuk bebis.

Lactulose och Keso, kom och ät barn, middagen är serverad.

Vårat köksbord klockan 17.32 denna onsdag.

Jag styr skeppet själv vid middagstid vissa dagar, som denna. Folke somnar i babysittern halvvägs in i måltiden. Tyra drar halvvägs in i måltiden förmodligen smått stressad över att hennes plötsliga skaparlust ska försvinna;
“måste kjita mamma. Måste jita en teckning till pappa, farmor och en till Folke. Och en till dig!”.

Mina portioner de kvällar jag är hemma själv halveras eller minimeras. För det där med matro infinner sig sällan eller aldrig när jag är ensam. Dessutom så ska jag ju få fram en måltid som dels ska vara nyttig för mig så jag går ner i vikt, och dels ska vara nyttig för Tyra så hon går upp i vikt.

Och så Folke då, det lilla livet. Det är så skönt när han somnar vid middagsbordet. För han har nån slags inre klocka som säger till han att precis när vi ska äta så ska han gnälla och vara missnöjd. Och då spelar det ingen roll vilken tid jag serverar middag. För antingen tajmar jag varje dag klockrent in just den stunden han varken vill äta eller sova eller vara glad, eller så tajmar han klockrent in den stunden på dagen som vi vill äta middag i lugn och ro. Hönan eller ägget?

Idag kom jag äntligen iväg på mitt mycket uppskjutna återbesök på Södra BB. Folkes sjukdomar har kommit i vägen. För man tar inte med sig sjuk bebis dit eftersom det även är förlossning och BB.

Jag prickade in den tiden som det var massa nyfödda som väntade på sitt återbesök. Så nydeligt underbara och söta. Och Folke kändes helt plötsligt som en jäkla jätte alltså.

Roade mig med att titta på tavlan av alla födda 2012 och pep till av lycka när jag såg den lilla orangea lappen jag petade dit den där dagen Folke föddes.

Jag hade så sjukt tråkigt den där lördagskvällen när Folke sov och Markus var hemma med Tyra. Vankade runt i korridorerna och kände mig ensam och hormonell. Jag fick höra att anledningen till att det inte finns TV på rummen är för att man kanske ska ha annat fokus än TV när man nyss fött barn. Inte jag, för mina barn sover några dygn. Men jag hittade räddningen i min laptop. Livestreamade Melodifestivalen och käkade upp godiset som var tänkt att ätas under förlossningen.

Iallafall, det jag ville komma med inlägget är att nu är graviditeten avslutad och jag är helt utskriven. Och skulle jag nu få för mig att föda barn igen så skulle jag föda på Södra BB, kan inte tänka mig att föda nån annanstans.

Jag och Othilia. Min systerdotter men nu även min guddotter. I doptider är det alltid svårt att hitta bra och kanske lite orginella doppresenter. Till Tyra fick vi en massa bra saker som böcker, smycken att spara för framtiden, pengar i fonder och ett äppelträd som nu är nerplanterat på tomten och som är hennes eget träd som kommer växa och växa.

Till Vincent som är min brorsson så köpte vi en tavla från barntavlor.se, dem är så himla fina och kanske den perfekta doppresenten. Nu ville jag ju vara lite mer orginell och inte köpa samma till Othilia som till Vincent, men som tur var så beställde Vincents föräldrar en tavla från barntavlor.se till Othilia istället, hehe.

Till Othilia så googlade jag runt lite på förslag på doppresenter som en gudmor kan ge. Jag hittade lite information om att det finns en gammal tradition att en gudmor ska förse sina gudbarn med skor. Var väl så förr i tiden när skor var typ det dyraste man hade. Så jag tog fasta på den traditionen och köpte ett par lära gå skor från Kavat. Så underbart fina.

Nu är ju tanken att jag ska fortsätta förse Othilia med skor genom livet, speciellt på de stora dagarna som konfirmation, student och bröllop. Men hon kommer såklart även ta över en hel del av Tyras skor eftersom även Othilia är född på vintern så kommer hon ju att ganska passligt ha ungefär samma skostorlek som Tyra vid samma årstider. Ganska praktiskt när man tänker på vinterskor och sommarsandaler. Tyra har förresten fått ett par nya sommarsandaler från just Kavat som säkert Othilia kommer springa runt i om två år.

Tyras sommarskor som förhoppningsvis tål att spendera många långa timmar i en lekpark. Tänkte komplettera med typ ett par crocs för att kunna ha på stranden och i vattnet. Förmodligen inget Folke kommer ärva utan det får gå till Othilia sedan.