Äntligen
Ett tag började jag nästan bli orolig att Jonas aldrig skulle få känna en spark. Varje gång han har lagt handen på magen så har hon slutat.. fram tills igår, hon var supervild på kvällskvisten (som vanligt) och jag tänkte att det var värt ett försök men att han förmodligen inte skulle känna något. Jag kan inte beskriva lyckan i hans ögon när han kände första sparken, åå min älskade lilla familj ♥
Dessutom så visade hon upp sig för farmor (Jonas mamma), magen flög åt alla håll så vi hade en underbar kvällsunderhållning igår!
Nu ska jag göra iordning en god frukost, har en fullspäckad dag framför mig
BTW. Gick ju med stegräknare till jobbet igår, och eftersom lilla A valde att sparka neråt hela vägen = jag blev extremt kissnödig, så fick det bli powerwalk/löpning, satan i gatan vad jobbigt! 7 km i över 20 graders värme och liiiite för mycket kläder, blää










