Det är så många som frågar mig om jag är rädd för förlossningen och för att bli mamma. Jag är inte det minsta rädd för något av det (ännu). Tvärtom. För varje dag som går så längtar jag mer och mer, speciellt nu när jag har träffat på lilla Ville. Däremot så kan jag känna en rädsla, eller egentligen en oro mer, för att jag inte ska ha förberett alla övriga saker. Så som föräldrarpenning, vi har fortfarande inte fått någon lägenhet osv. Det är såna saker som oroar mig mer. Förlossningen och mammalivet är bara någonting jag längtar efter. Så jag får väll börja ta tag i lägenhetsletandet mer (om man kan leta lägenhet mer än vad vi gör!?) så kanske jag känner mig lugnare. Moderskapsintyget är redan inskickat till försäkringskassan så där är jag en bit på väg iallafall. Dagis och skola är väll för tidigt att börja planera, ELLER!? haha. Skämt o sido. Tror att allt kommer gå galant. Eller tror, jag VET att jag och Jonas kommer klara detta skit bra!

Vid det här ögonblicket trodde jag verkligen inte att jag skulle vara mamma ett år senare, helt sjukt vad livet kan vända fort. Nu står jag inte ut den lilla tiden som är kvar utan vår dotter, skulle göra vad som helst för att ha henne här nu! Visst är det otroligt att man ändras så!? Man växer in i mammarollen så fort så det är skrämmande..