Gårdagen blev ju inte riktigt som vi hade tänkt oss här på Rabo. Vi hade möte med banken kl 14.00 och 13.10 tycker Meja att det är dags att få mat vilket vi med tyckte i förhoppning att hon inte skulle behöva äta på banken. Jag tänkte vara smart så jag skjutsade bort Nora till mormor medan O matade Liten. Påväg hem för att hämta resten av familjen för att åka till banken lägger bilen av. Jag stannade i en korsning och sen när jag skulle gasa iväg hände ingenting, den rullade men jag fick liksom ingen fart den. Men eftersom denna håla är så fantastisk så kände jag såklart igen den första personen jag mötte och fick låna hans telefon medan han hoppa in i bilen och försökte förstå vad som var problemet.(Tack Morgan) Oskar kastade Meja i vagnen och kom för att möta mig då jag lovade att försöka ta mig så långt som möjligt mot hemmet. Vi möttes och han tog bilen medan jag små joggade hemåt med Meja i vagnen. Nämde jag att det var varmt och att jag inte har joggat sen våren -97?
Hursomhelst så är vår volvo numera inte i körbart skick och vi fick packa in oss i polon som bara startar när den själv vill. Som tur var starta den i detta läge och vi kom endast 10 minuter försent till banken med svetten rinnade i pannan och andan i halsen. Jag började bankmötet med illamående och allmän obehagskänsla förmodligen ett tecken på dåligt vätskeintag. Men det slutade iallafall väl med att vi fick nycklarna till huset.
Dock förtog detta med bilen hela känslan av att åka och kolla på huset, så vi var bara där en snabb sväng och gick runt och kolla. Inga kort togs, inget mättes. Jag känner att jag kommer trivas på entréplanet, kök och allrum känns som det kommer bli bästa hängplatsen ett hus kan ha. Dock känner jag att om inget görs åt allt buskage på framsidan kommer jag inte våga gå ut när mörkret faller. Det värsta är att det är en enorm ormhassel som står och gör det värsta mörkret närmast dörren och den får en enligt alla jag pratar med inte ta bort, men vi MÅSTE beskära den annars kan jag lika gärna börja leta efter strålkastare att sätta vid dörren på en gång. (vilket jag förmodligen kommer göra ändå).
På kvällen kom Knäcke hit och hängde och vi tog en tur upp till huset och gick igenom varje rum. Hittade då den största spindeln jag sett i mitt liv och bestämde mig för att inte gå ner på källarplanet nåt mer. Det har jag dock redan kommit över eftersom jag känner att jag får skärpa till mig för i jämförelse med mig så var den inte vidare stor. Jag lär ju kunna döda spindeln innan den tar död på mig, var ju knappast svarta änkan som satt där,det var en avloppsspindel som säkert gör massa nytta för att huset ska vara fritt från annan ohyra. Upptäckte även då att det inte går att gå runt huset utan att gå in i buskar och sånt, INTE OK! Jag känner att medan oskar hålls på insidan kommer jag gå lös på utsidan. Ge mig en minigrävare så ska jag gräva bort varenda jäkla buske, och då har jag att göra i några månader så då kanske det blir klart framåt valborg.
Just nu slits mina tankar mellan hopp och förtvivlan. Vad har vi gett oss in på? Jag vet förvisso att det kommer bli kalas bra när det är klart, men frågan är ju när det blir.
Nytt hus men trasig bil, en kan inte få allt. Bara så jäkla surt att bilen väljer att lägga av just nu, det är varken praktiskt eller gratis så en hade ju kunnat önskat ett annat tillfälle. Men vid närmare eftertanke så är det ju alltid orpaktiskt och dyrt när en bil går sönder så det är ju skitsamma egentligen.
Bilder från huset kommer senare idag när jag tagit några.
HEPP