Tänker bara nämna att barn inte är lika söta när de är vakna på natten som de är när de sover.

Fenomenet vi och dem blir väldigt påtaglig i tävlingssammanhang. I lördags kom HAN på 14de plats. Igår vann VI guld.

Medgångsmänniskor, de finns överallt. Det är lätt att vara en medgångsvän, en sån som hänger på sålänge allt är roligt och går lätt. Det krävs lite mer för att stå kvar när nåt går trögt, något tragisk inträffar eller det strular riktigt i vännens liv.

Det är ändå skillnad på folk och folk. Alla är inte lika. I grunden har vi samma människovärde men vad vi sen väljer att göra av de förutsättningar vi föds med påverkar faktiskt hur vi blir sedda av andra. Det finns bra medborgare, medborgare och sämre medborgare. Vilken kategori en tillhör beror på vem en frågar.

Jag måste steppa upp lite nu, bli en bättre människa. Skärp mig!

Jag börjar med kidnapparen, 10år inlåsta hos en främling. 10år är jäkligt lång tid. Vet inte vad jag ska säga om det. Han förtjänar ett riktigt långt och hårt straff, jäkla karl! Igen blir jag arg på män som saknar hjärnceller. Vad jag önskar att han fick genomgå samma sak i evigtid. Det vore ett bra straff.
Förövrigt är jag fortfarande förbannad på den där polistalesmannen som i radio för några år sen beskrev valborgshelgen såhär :”nej det har varit en lugn Valborg inga grövre brott, nån misshandel och några våldtäkter bara” Jaha, bara några våldtäkter, det var ju inte så farligt. Jävla idiot, han borde fått sparken.

Sen var det den lille pojken som glömdes i bilen. Det är så tragiskt att jag får lite andnöd och panik när jag läser om det. Så många “tänk om” tillfälligheter som inte hände. Om bara de ringt, om bara han tänkt si och så, om bara nån gått förbi osv osv! En stor stor tragedi. Sov gott lilla du.

En lite roligare nyhet är ju att medelåldersmän tydligen blir friskare och lider mindre risk att drabbas av hjärtinfarkt/stroke om de tittar på stora bröst 10min/dag. Min fundering är nu om risken ökar för dem vars fruar har obefintliga bröst? Känner en viss oro för Oskars framtid…typ.

Jag är så arg, jäkla skit människor det finns. Dessa två bröder från tjeteninen, VAD får de ut av att spränga bomber under ett maraton? VAD är vitsen? VEM försöker de tillfredställa och VAD är det arga på? VAD tror de blir bättre av att döda civila? VAD har nånsin blivit bättre av idioti? Jag blir så trött. Vad är det för fel på folk?

Inte konstigt att en snart oroar ihjäl sig för sina ungar, så mycket idioter det finns i världen är det ju oundvikligt att de inte ska träffa på några längs vägen i livet. Bara hoppas att de liksom jag bara träffar den vanligaste sortens idiot, och inte en hardcore dåre som tar till vansinnes dåd.

Varför kan inte folk bara ta och sprida lite kärlek istället?

Det som jag aldrig nånsin trodde skulle hända inträffade idag. Vi var bjudna till mor och far i eftermiddag runt 16. Jag mindes inte om vi skulle äta 16 eller om vi skulle komma 16, så jag ringde mamma vid 14.45. Av en slump sa hon att pappa var och fiska och skulle komma hem klockan 14.

Jag skratta då och sa “har han missat att dra fram sin klocka?”

mamma-”Vaddå? vaddå klocka?”

Jag- “Ja har han glömt att dra fram till sommartid på sin klocka?”

mamma-”Men vad pratar du om, det är ju imorgon”

Jag-”Nej det är idag, min klocka har ställt om sig själv, det ÄR idag”

mamma-”Nähä, det står här i almanackan att sommartiden börjar på påskdagen”

Jag” Men snälla, det ÄR PÅSKDAGEN”

Mamma- “Va!?! Så du menar att klockan är tio i tre nu?”

Jag- “ja”

mamma-”Jag måste inga moster, hej då” och sen fick jag luren i örat.

Som jag skratta, och skratta och skratta. Jag höll på att bryta ihop. Mamma glömmer aldrig nåt. Hon har bara försovit sig en gång i hela sitt liv och då hade väckarklockan gått sönder. Hon har stenkoll på allt. Men detta hade hon tänkt galet. Hon visste att det var i helgen men hon skulle ställa om inatt hon. Fruktansvärt roligt var det. Hon ringde upp igen och sa att mostor bekräftat det jag sagt så det nog var så ändå och så sa hon att allt skulle blir försenat minst en timme och paniken var i fullgång.

Det var hursom både gott och roligt. Fast Meja tyckte inte att det var så kul. Hon börjar bli förbannad för att hon inte tar sig nånstans, och så var hon nog lite trött oxå. Men vi andra hade trevligt ändå.

Sommartid, härligt.

Idag är det onsdag. En ny tag. Inte som igår. Även om funderingarna kvarstår såklart. Fasen, att det ska vara så svårt. Att en inte kan nöja sig med att vara nöjd. Att en alltid ska sträva efter att nåt mer.

Nu ska vi påskpyssla lite här. Tror jag Nora kommer gilla, har ett par porslinshönor från många år tillbaka som vi kan måla.

HEPP!

Jag känner att jag inte riktigt vet vad jag vill göra med mitt liv. Eller jag vet exakt vad jag vill göra just nu och det är att vara hemma med barnen. Det är jag. Men sen då? Vad ska jag göra sen? Sjuksköterska, ska jag verkligen vara det? Är det nåt jag VILL eller nåt jag bara gör för att det kommer sig naturligt för mig att vara omhändertagande och trevlig? Jag önskar att jag kunde vara hemma jämt, en sån där lyxhustru som spenderar dagarna med att baka, promenera, tvätta, shoppa, rasta hunden och äta praliner.

Jag skulle vilja skriva en bok eller två, tror jag skulle kunna skriva rätt underhållande barnböcker. Böcker för lite äldre barn. Men jag kommer mig inte ens för att prova. Varför? Vet inte ens hur ett utkast på en bok ska se ut. Däremot blir jag mörkrädd när jag märker vilka böcker som faktiskt går i tryck. Vissa barnböcker är skrämmande dåliga och vissa deckare är ju ett skämt från sida 3-256. Men jag skulle säkert inte kunna skriva några bättre själv, folk hyllar ju dessa förutsägbara och spänningslösa kriminalare så mina skulle väl bli obegripliga då inte allt skulle vara så uppenbart hela jäkla tiden. Känner att jag är på dåligt humör idag. Jag menar här sitter jag och livskrisar och bestämmer mig för att såga massa storsäljande författare. Inte ok. Skärpning.

Är detta en 29årskris? kan en ha det? Minns att jag hade en 18års kris där jag kände att jag inte ville fylla, inte ville bli vuxen. Tror det mesta handlade om att jag var nervös inför uppkörningen av körkortet. Men nu? Vad är det nu? Varför håller min hjärna på att vela såhär? och VARFÖR äter jag massa skit som om det skulle göra saken bättre. Kan en bli mer trött på sig själv? Varför göt jag inget åt min situation? Varför vet jag inte vad jag vill syssla med de 40 åren jag minst har kvar till pension? Det bottnar antagligen i att jag är för feg. För feg för att våga försöka. För rädd för att misslyckas. För bekväm för förändring. Jobbigt.

Är det nån som fortfarande läser? Stor eloge till dig, du är den ende.

Det jag vill säga med det här inlägget är “Hej, jag heter Magda och jag har en livskris, Tack, Hej!”

Ja fint och fint men iallafall påskigt. Gardinerna är inte påskiga men de är äntligen uppsatta efter månader i en låda. De vi köpte till Rabo blev liggande i år och är ännu ouppackade då de inte passar i måtten här. Iallafall så är jag sämst på strykning då jag gör det ca en gång på 5 år. Jag tycker det blev fint, så det får duga åt alla andra oxå. Även om jag säkert kommer få en och annan kommentar från generation äldre om eventuella veck och skrynklor. Lampskärmarna är tillfälliga (som mycket annat) måste köpa större, har bara inte kommit sålångt ännu. Men det kommer. Snart. Kanske.

Domarn och bollen.

Gardinerna

Påsken är på antågande. Som jag längtat och väntat men ändå inte hunnit med. Påsken är min absoluta favorit högtid. Inte för att det är fint med fjädrar och påskris, det ser ju rätt fördjävligt ut men förstår om vissa tycker att det hör till. Nog om det, påsken är fin för det brukar vara ljust, varmt och vårigt. Jag håller hoppet uppe, det är ju flera dagar kvar och solen skiner ju nu. Påsken är också bra för att det är en högtid men den är inte fylld av förväntningar. En måste inte äta sig spymätt 5 dagar i rad, en måste inte vara uppklädd, en måste inte ha köpt de bästa klapparna och en måste inte ha planerat nån tre rätters och skrika GOTT NYTT mitt i natten. Nej, en kan sitta på sin egen lilla kant och njuta av att det är påsk. Bara påsk. Ingen som egentligen bryr sig om att det är nåt annat än en vanlig helg, påsk. Grädden på moset av alla helger och högtider. Min bästa. Välkommen.

Idag ska domarn och bollen komma upp ur förrådet, det är två mycket snygga hönor som jag fått av min mor för länge sen. De fick namnen för att min vän inte var så uppmärksam på en fotbollsmatch den påskhelgen jag fick dem och frågade lite förvirrat “vem han i svart var, han var ju inte där förut”. På kvällen den dagen döptes den svarta till domarn och den vita till bollen för att hon skulle få lite lättare att hänga med under matcherna.

Nu ska här plockas och dammas så kycklingarna kan komma fram!

HEPP HEPP!

Jag läser många olika bloggar av både för mig kända och okända människor, dessutom följer jag en viss träningssida på fb.

Det som irriterar mig mest är inte att folk skriver om deras träning, deras shopping eller deras måltider. Sånt gillar jag att läsa om, det är ju därför jag följer. Det som gör mig så fruktansvärt fruktansvärt oändligt jäkla trött är kommentarerna. Varför läser jag ens kommentarerna? Måste sluta med det. För det är så irriterande att människor som har en blogg, en sida eller vad tusan som helst som är offentligt inte kan ta kritik. Det behöver inte ens vara kritik, det kan vara nåt så enkelt att någon skriver “inte min smak, ja skulle inte ha lagt så mycket pengar på den”. Blåser helvetet upp, inte nödvändigtvis av den som har sidan men av andra som kommenterar, och det går alltid ut på att den person som skrivit att det inte är hans/hennes smak är avundsjuk. Avundsjuka driver alla som inte tycker exakt samma som den som bloggar, lägger upp bilder eller whatever. Alltså kom igen. Jag är inte ett dugg avundsjuk på exempelvis ett djurmönstrat plagg, eller en kvinna med bitigare armar än min man, jag tycker inte att det är snyggt, PUNKT.

Alla kan inte tycka samma. Alla måste inte tycka att LCHF är den enda vägen att gå. Alla måste inte träna för att få muskler stora som vattenmeloner. Alla vill inte veta var du köpt din tröja. Det handlar inte om avundsjuka, det handlar om att en tycker olika.

Att sen vissa tycker att: “om en inte har nåt snällt att skriva ska en låta bli” är ju även det lite trist. Hur kul är det om alla tycker lika. Vill en bara ha medhåll? Vill en inte bli lite utmanad i sin tankegång. Vill en verkligen bara bli dunkad i ryggen och åka räkmacka eller vill en då och då kanske få ett hinder att jobba sig runt? Även där är vi olika.

Sålänge en inte skriver elaka påhopp måste en väl få tycka olika? Det är skillnad på att skriva, “inte i min smak” och “fy fasiken vad ful”. STOR skillnad.

Hur konstigt det än låter så vet jag att inte alla tycker att jag är snygg. Det är ju inte för att de är avundsjuka på mig, det är ju för att jag inte faller just dem i smaken. Alla måste inte känna som Oskar. Det är ok.

Det var allt från mig, det enda jag är avundsjuk på just nu är den lycklige sate som sitter utan hål i visdomständerna. Kanske även den som har så många miljoner att operationerna inte kommer märkas i plånboken. Tack Hej!

Fick mitt armband idag. Snyggt. Bra budskap. Bra sätt att stödja kampen mot cancer. Vad mer kan en begära?

Här kan du skänka en slant till barncancerfonden.