Nu kom jag på ett sätt som gör att de 30 inläggen kommer finnas kvar, de finns i 4 inlägg neråt. Skrivna av mig i december 2010. Det börjar från dag 1 och framåt. Den som känner att den kanske orkar spåna igenom dem säger jag såhär : Gört! Du kommer inte ångra dig

Hittade en utmaning på en annan blogg, ja eller utmaning och utmaning den som hade den kallade den för utmaning så då får väl jag göra detsamma helt enkelt.

Den går antagligen ut på att lära känna sig själv alternativt låta andra lära känna en. Det handlar om 30dagar och 30 olika ämnen om sig själv. Jag som är lite halv narcissistisk kunde inte låta bli att haka på utmaningen.

Dag 1. Presentera Mig Själv

Jag heter alltså Magda och jag är 26år ung. Jobbar som sjuksköterska på en kirurgavdelning och där trivs jag som hästen i hagen. Just nu är jag dock mammaledig för jag födde en liten tösabit den 3 oktober iår. Jag bor i den hålan jag är uppväxt med sambo, dotter och hund. Hade några år i storstan med mer eller mindre genomtänkta aktiviteter innan jag sprang på kärleken och flytta tillbaka. Jag dansar och sjunger hellre än bra, men det har hittills inte varit nåt hinder för mig i min vardag. Jag skrattar ofta åt mina egna skämt, men vem säger saker som de inte själva tycker är roliga? varför ens dra ett skämt som inte roar en själv? helt meningslöst. Jag gillar att kolla på fotboll, särskilt de lägre serierna där jag känner folk som spelar. Själv har jag gjort några säsonger i korpen och hoppas att återigen stå mellan stolparna till våren.

Jag väger just nu för mycket för min längd, eller det har jag ju alltid gjort men nu kan jag skylla på Noras ankomst, iallafall ett tag till. (5 år till minst)

Men om det ska ses från den ljusa sidan så skuggar jag på sommarn och värmer på vintern så Oskar har hittat en riktig drömtjej.

Jag gillar att ha tvn på som sällskap, finns mycket meningslöst dravel på tv om dagarna. Läser gärna böcker men då ska det helst vara biografier eller handla om något som hänt på riktigt. Bästa boken jag läst hittills är Lasermannen av Tamas Geller, har du inte läst den så LÄS DEN! All musik är av intresse, eller schlager och kommerisell pop är väl mindre intressanta även om det kan dyka upp en och annan godbit även där då och då.

Jag är ytterst lättroad så skrattar jag inte åt dig så är du förmodligen tråkig som få.

Jag gillar inte folk som vänder kappan efter vinden, oavsett om vinden blåser från mitt håll eller ej. Tycker inte speciellt bra om fåglar de är ofta för många. Har även svårt för trollsländor, maskar och spindlar.

Det var lite om mig, frågor på detta?

Dag 2. Min Första Kärlek

Min allra första var pappa,min hjälte, mitt allt, vem annars? Men jag tror inte det räknas, inte heller tror jag att kärleken till nallen räknas. Nallen är den bästa nallen som finns, så älskad av mig att den aldrig fick nåt riktigt namn utan förblev kort o gott nallen. I flera veckor innan jag fyllde år så stod jag i affären och grät och krama den där nallen som jag bara var tvungen att ha. Mamma hade köpt en för längesen men det visste ju inte jag. När jag fyllde 4 år så fick jag den, min bästa kompis genom så många år. Nu ligger han i garderoben och luktar skumt medan han samlar damm…

Men som sagt den sortens kärlek kanske inte heller räknas riktigt.

Den första kärleken till en pojke inträffade i lekis, en liten ljushårig pojke vid namn Petter stal mitt lilla 6 åriga hjärta. Varje dag när vi skulle ha frukt stund och vi skulle hämta vår frukt i ryggsäcken så passa jag på att lägga ett kärleksbrev i hans ryggsäck. De var inte så utförliga brev, de bestod mest av  ” M <3 P”  i långa rader.

Minns väldigt väl en gång när vi skulle gå och ha gympa och det var den traditionella” två och två på led och hålla varandra i handen” som gällde under promenaden från lekis till gympahallen. Jag hade redan ställt mig i led med en tjej när en fröken som upptäckt att killarna bara slogs längst fram i ledet ropade att det var kille och tjej så långt tjejerna räckte. Jag sprang som en jagad gasell för att få hålla Petter i handen, och det fick jag oxå göra hela vägen till gympasalen. Kvar stod stackars Sandra som blivit övergiven av mig och tvingades hålla fröken i handen…förlåt Sandra.

Min kärlek blev dock inte besvarad för Petter var ju kär i Lina (tror jag)…Hårda bud med första kärleken för en liten Magda i ärvda manchester jeans.

Min första kille däremot var Fredrik och vi var ta mig sjutton ihop mer eller mindre hela mellanstadiet, vi var väl 9 tror jag när jag vågade fråga chans för första gången. Även Fredrik fick käreksbrev av mig under sommarloven, och han som den söte bonnpöjken han var skickade brev tillbaka. Vi hade även ett såna där halsband med ett delat hjärta i, Fredrik var med andra ord en riktigt bra första kille att ha.

Dag 3. Mina Föräldrar

Jag har två föräldrar, en mamma Ing-Brith och en pappa Leif. De är fortfarande gifta och bor i ett hus i samma håla som jag.

Den lille gossen Leif föddes av sin mor i sthlm, han var sommarbarn härnere på landet och med tiden växte han upp och blev kär i flickan Ing-Brith.

Pappa är idag pensionerad brandman vilket betyder att han älskar att elda löv, skräp, gräs, träbitar ja istort sett allt som brinner. Han säger själv att han har ett brinnande intresse och skrattar högt åt sig själv. Jag har som princip att aldrig skratta när pappa tror sig hitta en rolig historia i nån tidning, jag behöver sällan kämpa för att hålla mig för skratt… Annars har vi ganska lika humor, såkallade ”gubbskämt” gillar vi båda två.

Pappas största intressen (efter att elda) är fiske, fiske och fiske. Han gillar att fiska helt enkelt, och sen grilla fisken med en ”grill Whiskey” i handen. Han syns även ofta sovandes i ena hörnet av soffan medan tvn visar något jakt/fike/natur program.

Mamma har aldrig bott nån annanstans än i just denna håla. Hon tycker mest av allt om att prata tror jag. När hon sätter igång gäller det att ligga i för att få en syl i vädret. Jag är förvisso inte så jäkla dålig jag heller, men i jämförelse med mor min ligger jag i lä.

Mamma är totalt fotbollsgalen, hur hon lyckas få pappa att åka 7-8 mil för att titta på en div 6 match är en gåta, och mycket beundransvärt. Hon har en stor kärlek till Christer Sjögren och det är väl tur att nån i familjen inte kräks vid blotta tanken på att behöva se och lyssna på den mannen. Förutom fotboll och Christer så gillar mamma liksom jag att shoppa, titta på folk och äta gott. Vi har mycket kul tillsammans mamma och jag, även om jag ibland blir oehört irriterad för hon har en förmåga att tjata hål i huvet på en. Jag kommer nog bli likadan, alla mammor tjatar har jag hört…

Mina föräldrar är bra föräldrar, jag gillar dem mycket!

Nu är de mormor och morfar oxå, och det är tydligen det bästa som hänt dem…tror de glömmer att utan MIG ingen Nora!

Dag 4. Det Här Åt Jag Idag

Jag började min dag men frukost som så många andra människor gör. Det blev 2st mackor med julskinka på och ja, jag vet att det är tidigt att ha julskinka men till mitt försvar så kan jag säga att det faktiskt bara är vår andra för året.

Jag har ätit ett gäng pepparkakor lite utspritt över dagen, egentligen är det inte så gott men i brist på annat smakar det utsökt.

Min kära sambo var inne och läste mitt förra inlägg och såg då att ämnet för dagen var vad jag ätit. Han ville då passa på att glänsa lite så alla skulle få veta vilken underbar man han är. Han bestämde sig för att slänag ihop lite kotletter med trattkantareller och spaggetti. Det blev mycket gott och han får som vanligt med beröm godkänt. Det är ofta sambon som lagar mat i vårt hushåll, jag är inte så mycket för att laga mat, jag är mer för att äta den.

Dag 5. Vad Är Kärlek?

Rubriken för dagen vad är kärlek? är ju inte den lättaste att ta itu med. Jag kommer icke göra någon djup dykning i ämnet när det finns så många andra som beskriver kärlek bättre än jag nånsin kommer göra.

Jag har väldigt svårt att förstå vad som är så romantiskt med levande ljus, champange och skumbad med gullilull och snuttiplutt. Ett badkar rymmer sällan mer än en person åt gången så varför sitta där och trängas med champange som inte ens är gott.

Rosenblad på sängen är en sån där annan grej jag heller aldrig riktigt förstått, varför locka dit bin och humlor? Jag hatar smulor i sängen så varför skulle jag vilja ha blomblad i den?

I alla filmer ska det alltid regna när de äntligen får varandra så de kan pussas i regnet i flera minuter. Det förstår jag inte heller det romantiska i, det blir blött, kallt och obehagligt. Gå in i värmen med er istället, stå där och förkyla sig är väl onödigt.

Jag fick ett sms en gång för rätt många år sedan det stod ” Du är lika söt som Tånged var bra i andra halvlek sist” , den kärleksförklaring ligger mig fortfarande varmt om hjärtat även om jag aldrig kände nåt för mannen som skicka den.

En annan man sa en klok grej till mig vid ett tillfälle, förmodligen det enda kloka han nånsin sa till mig.  ”När man vaknar bredvid någon och inte känner för att gå därifrån på en gång så har man hittat rätt” givetvis sa han detta medan han skynda sig mot ytterdörren…men det hör inte hit.

För mig är kärlek precis så som Live’s sångare Ed sjunger i they stood up for love,

”Maybe home is where the heart has given up, to the one”

Den här är till Oskar som är mitt livs stora kärlek, och om inte den här låten beskriver kärlek har jag ingen aning om vad kärlek är.

Dag 6. Min Dag

Eftersom jag älskar programmet ”så mycket bättre” så tänkte jag göra en sån dag, en alternativ sådan eftersom jag inte skrivit några låtar själv. Istället för att 6 artister tolkar låtar jag skirvit får 6 artister tolka några av mina favorit låtar och spendera en dag med mig. Det här är alltså inte på riktigt utan bara i min fantasi och där kan allt detta inträffa.

Först måste jag ju presentera vilka 6 artister som är med på min dag. Följande är med: Till Lindemann i Rammstein, Lisa Miskovsky, Ebbot i soundtrack of our lives, Dave Grohl i FooFighters, Pink och Nina Persson.

Dagen börjar med att vi kör en 3 kamp med gokart, pilbågsskytte och slutligen sumobrottning. Får Till ens plats i en gokart? och syns Lisa i en fatsuit? det får vi nog aldrig veta men det vore nog en rätt kul syn. Själv kör jag svinbra och är skitsnygg i sumodräkten. Självklart vinner jag efter som det är min fantasti och jag som bestämmer.

På lunchen serveras ris, kyckling och currysås en favorit från förr. Under lunchen så tar Till ton och tolkar Saybias- I surrender på ett halv tyskt sätt. Vad nu halvtyskt betyder vet jag inte riktigt men det är bra som faan. Lisa Miskovsky sjunger Best of you av foo fighters  med endast en akustiskgitarr till sin hjälp, bättre än så kan det kanske inte bli. Nina Persson kör en underbar version av Counting Crows ”Mr Jones”. Jag gråter inte för jag tycker inte om att gråta i grupp, men om jag hade gillat att göra det så hade jag gråtit.

På eftermiddagen går vi alla en fotbollsmatch och av en händelse är det på stora valla i Degerfors, Dif möter Manchester United och vinner med 3-2. En fantastiskt match, ni borde ha varit där! Tror förövrigt att Pink är en jävel på att heja, hon platsar utan tvekan i vulkanerna.

Till middag äter vi rödspätta och potatis, min absoluta favorit rätt.

Nu är det dags för Ebbot att dra av ”hear you me” av Jimmy eat world, en underbar lår framför av en briljant person. Pink gör en pop-rockig version av ”Lovetrap” med Nikola Sarsevic. Slutligen går giganten bland giganter upp och framför Bruce Springsteens ”I’m on Fire” och den har aldrig varit så bra som den är just då. Kvällen avslutas med öl och allsång med Dave Grohl på gitarr, och då är såklart alla mina vänner på plats och bredvid mig sitter min bror för han är den av alla jag känner som skulle uppskatta denna dag lika mycket som jag.

Till skillnad från det riktiga ”så mycket bättre” så ramlar ingen med näbben ner i betongen och ingen är heller över 40 men har föreställningen av att vara 17…

Dag 7. Min Bästa Vän

Min bästa vän finns alltid tillgänglig för mig, dag som natt året runt.

Hon lyssnar på mina töntiga funderingar och hånar mig med glimten i ögat. Hon vet oftast det senaste skvallret, vem som ska ha barn, vilka som gått isär, vem som fått nytt jobb osv. Hon kommer dagligen med de bästa kommentarerna och jag skrattar ofta i hennes sällskap. Det verkar som att inget ämne är för stort eller för litet för henne, hon pallar det mesta. Hon har aldrig något planerat med någon annan som gör att inte jag kan vara med, hon har förmågan att socilaisera flera samtidigt. När jag tröttnat på hennes sällskap kan jag gå däärifrån utan att hon håller det emot mig nästa gång vi ses. Hennes namn är Facebook!

Haha, nej så är det naturligtvis inte alls, men det kunde ha varit om jag var socialthandikappad.

Det var lättare att definera sin bästa kompis som barn, bästisen var den som det lektes flitigast med på rasterna i skolan eller hemma.

I tonåren var bästisen den som fick veta alla hemlisar om vilka pojkar som var söta, heslt skullle ju bästisen såklart tycka att den söta pojkens kompis var sötare än just den söta pojken som en själv tyckte var söt…hängde ni med?

Nu vet ajg inte hur jag skulle definera en bästa vän, har många bra vänner några få bättre än de andra, men kan ändå inte peka ut just en som är bäst. Oskar är ju såklart bäst om han räknas in. Det sägs att hunden är människans bästa vän, så jag får väl inte glömma min lilla ludentuss Buster heller i detta ämne.

Dag 8. Ett Ögonblick

Ett ögonblick…ja vad sjutton ska jag skriva om det?

Ska jag ta ett roligt ögonblick som när en vän iklädd vita jeans lyckades ramla ner i vallgraven framför det gula tegelpalatset?

Ska jag ta ett ögonblick av ren skräck när jag trodde att Buster skulle sriga rakt ut på vägen och krocka med en vit skåpbil?

Kanske ett ögonblick av hat som när jag låg på förlossningen och kände absolut hat till den manliga läkaren som sa ”du måste slappna av i pauserna” vilka jävla pauser din stora livmoderlösa idiot! Jag vill fortfarande nita den djäveln, stå där och säga åt mig i o slappna av när det känns som jag ska dö av smärta…jäkla pucko.

Kanske ett sånt där ögonblick av total uppgivenhet när precis allt går emot en och mjölken förlänge sen både är sur och spilld. När allt känns så förjävligt att den enda vägen ut verkar vara att lägga sig under en sten och invänta bättre tider…fast sådana ögonblick är ju knappast festliga att läsa om.

Nej jag känner faktiskt inte för att skriva mer om ögonblick nu. Livet består av så många olika ögonblick att jag helt enkelt inte kan välja, inget känns helt rätt.

Dag 9. Min Tro

Börjar med att citera Tomas DiLeva, ”Vem ska jag tro på?”

Jag har väldigt svårt att förstå VAD det är folk som är troende tror på. Det pratas om Gud och dennes verk, skapandet av världen och Adam och Eva mm. Men eftersom denne Gud gav människan fri vilja så kan Gud inte ställas till svars för våld, krig eller annat som vi människor gör mot varandra då det är vi själva som styr. Jag tycker det borde räcka för att förstå att Gud inte existerar. Jag har svårt att tro på saker som jag inte kan se, höra eller känna. Min åsikt om Gud har sedan mycket länge varit att det är något människan kom på för att kunna ha nånting större att lägga sina förhoppningar och förväntningar på när de inte själva klarar av att uppnå dem. Jag tycker det är tråkigt när idrottstjärnor, artister och skådespelare tackar Gud för det de uppnått. Tack inte Gud, gör som Kjell Bergkvist istället och inled ditt tal med ”Först och främst vill jag tacka mig själv, Tack Kjell det här gjorde du jävligt bra” Nu kanske han inte sa exakt så, men nånting liknande var det iallafall.

I min mening ligger religöstro bakom det mesta onda i världen så som förföljelse och krig. Varför kan inte folk acceptera att inte alla har samma tro, måste vi döda varandra för den sakens skull…ingen kommer ju nånsin kunna besvisa att den där Gud vem/vad den nu är finns iaf. Jag tror däremot att det för längesen fanns en snickrande man som bar namnet Jesus, men jag tror inte att han var Guds son, jag tror att Maria var en sån där slug kvinna som drog en vals för att Josef inte skulle bli arg och slå ihjäl henne.

Om nu Gud existerar så är jag övertygad om att Gud först skapade Eva och när hon bet i det förbjudna äpplet skapade Gud även mannen för att förevigt straffa kvinnan och hennes övertramp, haha.

Jag tror på liv på andra planeter, varför skulle vi vara den enda planeten där det finns liv? absurbt att tro så känner jag. Däremot så tror jag inte att det finns liv på någon planet som ligger nära nog för att vi nånsin ska få reda på det. Universum är sjukt stort…tänk er själva, var tar universum slut och vad tar vid där?

Jag tror att vi i Sverige med våra öppna gränser och tillåtande kultur snart har fällt krokben på oss själva. Vi står här med öppna armar och låter alla leva som de vill och som de alltid har gjort…det kan aldrig sluta bra.

Jag väljer att tro att 10år från nu så har cancerforskningen gjort enorma framsteg som gör att dödligheten i cancer sjunkigt markant. Detsamma gäller hjärt/kärl sjukdomar som slukar alldeles fö många liv som det är nu.

Nu vill jag poäntera att det här är MIN tro, inget annat.

Dag 10. Det Här Hade Jag På Mig Idag

Ett till totalt ointressant ämne att skriva om. Jag är inte direkt mode intresserad även o jag gillar att handla kläder.

Jag har idag på mig strumpor, trosor, topp, jeans och tröja. Så är det. På tröjan är det lite kräks från Nora, men det är ingen idé att byta för vid nästa måltid får jag nog en på andra axeln oxå. Det är ingen här hemma som jag behöver göra mig fin för heller eftersom min sambo jobbar 06.30-18.00 även idag.

Jag kommer förmodligen gå här i mina nerkräkade kläder ända till kvällen, eller kanske till och med ändå till imorgonkväll.

Jag saknar Hultsfred 2006 när det var ok att vara dammig och lukta svett för alla var mer eller mindre lika sketiga. Nu är det ju som sagt bara en vuxen person nämligen jag hemma så det är väl ok att luta lite surt här med. Förövrigt har Nora oxå liten spya på axeln, så vi matchar varandra rätt bra. Hade inte hjärta att byta body på henne när hon äntligen somna efter 2.5 timmars högljudda protester mot allt. Eller om jag ska vara helt ärlig så strunta jag i hennes känslor i detta fall, det var jag som inte ville riskera att det börja om igen när det äntligen slutat. Buster kan jag inte heller byta om på, han har sin päls och får leva med den, men han har ingen spya på axeln…har han ens en axel?

Dag 11. Mina Syskon

Jag har en bror som heter Daniel, han är 3 år äldre än mig. Vi hade ingen vidare relation ibörja av mitt liv. Har fått berättat för mig hur han satt kvar i sandlådan när jag anlände hem första gången, hur han knuffa omkull mig och sa att jag gått in i väggen när jag lärt mig gå osv. Men det blev bättre och bättre, vår storhetstid som syskon hade vi nog för några år sen, innan han gifte sig och innan jag blev hittat av Oskar. Inte för att brors fru eller Oskar har nåt emot att vi umgås utan för att vi prioriterat bort varann för att hinna umgås med våra äkta respektive oäkta hälfter de få timmarna per dygn som vi inte jobbar. Bror är fortfrande en av mina bästa vänner, vi hinner inte ses eller prata så ofta men vad gör väl det när jag vet att han alltid finns där? Han har alltid varit och kommer alltid att vara min hjälte.

För er som  aldrig träffat bror så kan jag säga att han är en av sveriges största tidsoptimister, han är mer fåfäng än han nånsin kommer erkänna och bland det bästa han vet är en kombination av sommarnatt, öl, cigg, foo fighters och trevligt sällskap.

Som jag brukar säga, han fick utseendet och jag fick hjärnan;)

Dag 12. Min Handväska

Jag får först och främst erkänna att jag är otroligt dålig på att använda handväska. Jag har nästan alltid min plånbok i ena byxfickan och mobilen i den andra…så har det alltid varit. Men jag äger ändå några väskor, eller de mest använda är mer som tygpåsar och jag gilla dem oerhört mycket, tyärr är de rätt trasiga numera efter att jag tryckt ner matlådor, tröjor och en och annan vinare i dem.  

Jag har en ny favorit nu som jag köpte i spanien bara för att den var söt, den är rosa med röda prickar, kanske inte låter så snygg och det är den säkert inte heller i allas ögon men jag gillar den!

Innan jag kommer till vad som alltid finns i min handväska ska jag förklara lite kort varför jag sällan använder någon väska när jag ska på gallej eller bort överhuvudtaget. Första gången jag hade med mig en väska ut på lokal gick jag ifrån den 4-5 gånger, det var som tur var alltid någon vänlig själ som såg detta och sprang efter och gav den till mig.

Andra gången jag hade väska med mig hängde jag av misstag in den i garderoben. Tredje gången insåg jag att det var skärpning som gällde så jag koncentrera mig verkligen på att ha koll på väskan hela tiden vilket resulterade i en av det absolut tråkigaste kvällarna i mitt liv. Var det bra musik, träffa jag något roligt folk, var ölen god? Ingen aning men väskan var med!

Jag slutade återigen att ha väska, det var inte min grej.

Numera är jag lite bättre på att hålla koll på en väska, men jag skulle inte lita helt på mig i den här frågan.

Jag förvarar alltid tamponger i mina väskor, det finns i varenda väska jag nånisn använt, tror tillochmed att det ligger några i Oskars väskor om det mot alla odds inte skulle finnas i min egen i en nödsituation. Något annat som det i stort sett alltid finns är cerat/lypsyl av något slag.

Av någon underlig anledning ligger det nästan alltid gamla kvitton i väskorna också, jag är helt enkelt för lat för att ta ur dem därifrån och lägga dem där de hör hemma, nämligen i sopkorgen.

Det är de sakerna som alltid ligger i min hansväska, mobil, plånbok och nycklar har en förmåga att hamna i byxfickan oavsett om jag har handväska med mig eller ej.

Förr hade jag även alltid en dosa snus i väskan, men inte längre för nu i början av december var det 1 år sen jag sluta! Bra Magda! *klappar mig själv lite på axeln*

Smidigt nu med skötväskan förövrigt, den har bara blivit glömd innanför dörren sisådär en 17 gånger sen Nora och jag började gå utanför dörren för 5-6 veckor sen. Det tar sig sa flickan som hade eld i håret.

Dag 13. Den Här Veckan

Den här veckan verkar det som att vi ska få leva utan vatten. Men förhoppningsvis kommer det tillbaka imorn. Vore inte så tokigt med ett dass sådan här dagar.

Den här veckan var det första gången jag var hos tandhygienisten på över 6 år. Jag hade INGA hål men tydligen mer tandsten än det finns tänder att ha tandsten på…

 Den här veckan har jag äntligen fått träffa Tuva och Majsan igen, det var alldeles för längesen sist, rara lilla knatten. Att Henry och Maria var där oxå var en mycket trevlig bonus.

Den här veckan har jag bjudit hem mammagruppen till Rabo, men om inte vattnet kommer tillbaka imornår jag ställa in, det verkar ju kanppast snällt att be dem hålla sig under hela besöket.

-”Var ligger toan?”

-”hos mina föräldrar ca 2km härifrån”

Den här veckan är den vecka då folk inser att det inte köpt julklappar ännu men ändå anser att det är lugnt med tanke på att det är en HEL vecka kvar till julafton. Jag ska inte åka och handla nästa vecka..eller det kommer jag nog göra, fick ju så fina rabattkuponger i brevlådan idag.

Den här veckan måste jag lägga julkorten på lådan, helst redan imorn.

Den här veckan är det tjejkväll hos Karin på lördag, ska bli riktigt roligt det ser jag framemot.

Den här veckan är det julknytis hos fam Bengtanders på söndagen, då kommer jag säkert ha lite ont i huvudet.

Den här veckan blir nog riktigt bra bara vattnet kommer tillbaka!

Dag 14. Vad Hade Jag På Mig Idag?

Vem har inte stått i en liten liten hall överfylld med skor, jackor och mössor och tänkt ”Vad hade jag på mig idag?”

Det är väl enbart vid sådana tillfällen som en kan ha en fundering av den karaktären.

Det är säkert möjligt att någon liten tant alternativt farbror med predemens funderar över det medan de lägger fram kläder för morgondagen, men det är nog mer undatag än regel.

Dag 15. Mina Drömmar

Vad drömmer en sån som jag om? Jag som har allt, vad har jag rätt att drömma om? Jag har naturligtvis inte allt, men jag kan inte påstå att det är något som jag direkt saknar. Visst vore en vinst på några miljoner inte ovälkommen, men samtidigt finns det andra människor som behöver den vinsten bra mycket mer än vad jag gör.

Det jag verkligen drömmer om just nu är ett annat yrke än det jag har, jag har alltid velat sitta i radio och prata om allt och ingenting. Jag har det perfekta radioansiktet och en oförmåga att vara tyst så jag är som klippt och skuren för det. Journalist ska en vara om en ska få sitta i radio o tjata, journalist kommer jag aldrig bli. Det är alldeles för höga intags kriterier till den utbildningen. Jag har inte höga betyg för jag är lat. Har hört att lathet inte heller är en egenskap som passar sig i journalist yrket, nyheterna sover aldrig. (det gör inte en småbarnsförälder heller men inte sjutton behövs det 2.0 på högskoleprovet för att bli en sån inte). Jag letar dagligen efter den där räkmackan som det sägs att en kan trampa på och glida in i p3′s studio.

Jag skulle kunna tänka mig att skriva böcker och leva på det. Fantasi har jag men kanske inte så pass bra att det slår stort i bokhandeln. En barnbok vore nog inte så tokigt. Tänk vad härligt det måste ha varit att vara Astrid Lindgren, hennes sagor och figurer är ju rakt igenom underbara! Var fick hon allt ifrån egentligen, fantastiska lilla kvinna.

Det jag drömmer om i stort är en bättre värld. Där vi människor använder våra hjärnor till att göra gott istället för att konstruera vapen som kan slå ut allt liv på jorden. Där barn får vara barn och alla har mat på bordet varje dag.

Det är ingen idé att hålla på och drömma om en bättre värld för alla, det enda liv jag besitter förmågan att kunna förändra är mitt eget. Vi får väl se om jag lyckas uppnå nån av mina drömmar, fortsättning följer till den dag jag inte längre vandrar på jorden.

Dag 16. Min Första Kyss

Jag skulle nog vilja räkna att jag fick min första kyss när jag var 13, eller jag skulle fylla 13 det året. Det var iaf då jag fick den första kyssen som inte hade med ryska posten lekar på partyn att göra.

Jag minns att pojken i fråga stod med sin cykel och jag var påväg hem från ungdomsgården i byn. Det var i januari eller februari för snön låg vit på marken och stjärnorna glimmade på himlen. Den perfekta hollywood kyssen med andra ord. Det var kanske ingen höjdare såhär i efterhand men då flög jag på små rosa moln hem, det var ju sjukt stort för en liten flicka i vinternatten. Vi var ju faktiskt ihop ganska länge han och jag, länge för att vara i den åldern i vilket fall.

Dag 17. Mitt Favoritminne

Jag har en grej som jag kan tänka tillbaka på och skratta rakt ut, det kanske inte är mitt favorit minne men det är en jäkla rolig grej. Mina absoluta favoritminnen känns lite väl privata eftersom de innehåller saker som personer sagt till mig, saker som fortfarande berör mig så dem håller jag för mig själv.

 Det väldigt roliga minnet däremot som får mig att skratta delar jag gärna med mig av även om det är min vän som bjuder på skratten i denna anekdot.

Jag och en vän var och kollade på en div 5 match i fotboll. Vi sitterdär åp läktaren och pratar om allt och ingenting medan vi tittar på fotbollen. Rätt var det är utan för varning så börjar min kompis skratta, hon skrattar och skrattar och skrattar. Jag funderar över vad jag kan ha missat, var det nån som snubbla? tappa linjeman flaggan? var det nån som skrek nåt? VAD HAR JAG MISSAT? Hon får inte fram ett ljud, hon bara skrattar och skrattar. Tillslut skrattar jag också för att hon skrattar så mycket. Efter mycket om och men får min kompis fram ”jag har byxorna ut-och-in”. Jag tittar till och ser att sömmen är på utsidan av byxbenet och jag får plötsligt inte luft av allt skrattande. Hur fasen hade hon burit sig åt för att få på sig byxorna ut-och-in? Vi hade väldigt svårt att sluta skratta den gången.

En annan kompis hade också en av sina mindre intelligenta stunder när hon frågade om huset muttern kallades för det på grund av att det var 8 kantigt eller likt djuret mutter. För det första heter djuret utter och för det andra så har jag svårt att tro att en bygger ett hus i form av ett djur…

Dag 18. Min Favorit Födelsedag

Alla som känner mig vet att jag älskar att fylla år. Vet inte om det är av den anledningen att jag får presenter eller om det är mest för att det är roligt att få tjata om det. Min favorit födelsedag min egen, varje gång!

 Kanske borde vara en av ”de där mammorna” och tycka att dagen då Nora föddes är min favoritfödelsedag, men om jag ska vara ärlig så var det en av de värsta dagarna i  mitt liv. Visst Nora kom ut, men det uppskattade jag inte förrän dagen efter ändå, när jag vaknade och fattade vad som hänt, typ.

 Så änsålänge är min favoritfödelsedag min egen, jag älskar att fylla år, har alltid gjort och är säker på att jag alltid kommer att göra det.

Tror jag ärvt det efter min mamma som tjatar om sin nästa födelsedag dagen efter hon fyllt.

 Längtar redan till april när det är dags för mig att bli 27!

Dag 19. Det Här Ångrar Jag

Det brukar heta att en inte ångrar det en gjort utan det en aldrig gjorde, jag är benägen att hålla med.

 Det jag ångrar mest av allt är en så löjlig sak som att jag inte friade till Olof Mellberg när jag hade chansen. Jag menar han stod ju bara där på Stora Valla och kolla på cup-matchen, eller han hade nog tittat på matchen eftersom det här var efter att slutsingalen ljudit. Jag såg honom blev alldeles uppspelt och tänkte gå fram och säga ”Hej jag heter Magda, vill du gifta dig med mig?” Men jag balla ur. Jag blir så trött på mig själv, jag vågade helt enkelt inte och jag färstår än idag inte vad jag var rädd för. Jag hade nog inte fått stryk och jag hade med största sannolikhet inte heller blivit förlovad så vad var problemet? Jag ÅNGRAR mig verkligen, för hur roligt skulle inte det vara att kunna säga att en friat till karln…usch och fy för att vara så feg som jag var då.

Men det är väl såklart bättre att ångra något sådant än att exempelvis ångra att en har mördat någon eller dylikt. Nu kanske det är bäst att jag förtydligar att det inte är så att jag mördat någon och inte ångrar mig heller. Jag har inte mördat någon om inte spindlar, getingar, flugor och andra små insekter räknas. Om det räknas vill jag redan nu säga att jag alltid agerat i självförsvar och att de nästan alltid gjort sig skyldiga till olaga intrång i mitt hem först. Så det så!

Dag 20, Den Här Månaden

Den här månaden är den för många stressigaste månaden på året. Antagligen på grund av att julafton och nyårsafton är inpressade i den. En ganska mysig månad med ljus, gran och små nissar här och där tycker jag. Det som dock är mindre mysigt är att all överkonsumtion av allting, alla handlar och handlar och handlar. Jag är kanske inte ett dugg bättre själv, men måste alla göra precis som jag hela tiden?

Den här månaden blir Nora 12 veckor, det går otroligt fort känner jag. Att det gått fort hittills gör inte så mycket för det är ju först nu hon är med lite, tittar på en och skrattar, jollrar och sparkar hejvilt. Det är nu det är skoj o va med henne på riktigt.

 Den här månaden har Oskar jobbar alldeles för mycket redan och mer ska det bli, måste ju betyda att jag får något vackert här snart…

Dag 21. Ett Annat Ögonblick

Fyy vad jag inte vill skriva om något ögonblick, tycker inte att det är ett dugg kul. Sist det handlade om ögonblick lyckades jag svamla mig igenom ett inlägg, men känns inte kul att behöva försöka med det igen. Jag vill inte hoppa över det heller för då har jag ju misslyckats med utmaningen och det nederlaget orkar jag inte ta innan jul.

Får helt enkelt skriva om en sak som nyss hände, det kan väl räknas som ett ögonblick, eller?

Nora vår lilla skitunge satt i sin babysitter och ”tala” med Laban och hans prickiga hund, jag tar ner hunden och räcker den till henne och hin sträcker ut handen och tar tag i den. Ett stort ögonblick då hon aldrig gjort så förut, ett kort ögonblick för hon släppte efter en mycket kort stund när hon insåg att den inte gick in i munnen. Men det var iaf ett ögonblick, inte lika vackert och laddat som när E.T´s finger möter barnets men ändå. Inte heller ett skräck injagande ögonblick som när mamman i ”den onda dockan” läser ”batteries included” på kartongen chucky kom i samtidigt som batterierna ramlar ut på golvet…

Men det var ett ögonblick och det inträffade mycket nyligen här på Rabo!

Dag 22. Det Här Upprör Mig

Jag tycker att rubriken är under all kritik, heter det inte ”det här gör mig upprörd”? Är det kanske bara jag som inte kan svenska men inte sjutton låter det bra det som står i rubriken?

 Jaja, upprörd betyder enligt synonymboken exempelvis : uppriven, bestört, chockad, arg, vred, sårad, gripen, skakad, hetsig.

 En hel hop med olika ord tydligen. Det finns mycket som gör mig upprörd, oftast är det om någon säger en sak och gör en annan.

En sak hålla det en lovar annars kan en lika gärna strunta i att lova något.

 Jag blir upprörd när jag tnker på att det är förbjudet att sjunga svenska nationalsången på skolavslutningen i vissa skolor då det anses vara rasistiskt. Det är så idiotiskt av dem som förbjuder att en undrar hur de kunde bli politiker/rektorer från början, det är ju precis som att ge sverigesrasister och nazister vår nationalsång till deras egen! Skäms på er ni som tycker det är rasistiskt, det är isånna fall lika rasistiskt att fira jul för det gör ju inte muslimerna som kommit till vårat land.

 Jag blir upprörd när jag hör poliser som uttrycker sig på liknande sätt i radior efter midsommar helgen: ” det har inte varit några grövre brott, nån misshandel, några våldtäkter och lite slagsmål”. Men för faan gubbjävel, är inte våldtäkt ett grovt brott? Vissa verkar inte förstå vad en våldtäkt innebär för offret, död åt alla våldtäktsmän!

 Jag blir upprörd av allt klagande på stackars SJ, vad ska de gör åt vädret? Jag är helt övertygad om att de som jobbar på SJ inte kör snödansen inför sina arbetspass för de hoppas på 2-3dm nysnö på spåret. Det är inte SJ som har hand om spåren, det är banverket, så kan nån jäkla tidning nån gång kasta skiten åt rätt håll? Om de tycker att det är rätt att kasta skit på grund av något vi människor inte kan styra över vill säga. Ingen klagar ju på länstrafiken när vägen inte är plogad, så otroligt dåligt att inte länstrafiken ser till att alla vägar är plogade så bussen inte blir försenad. Idioter är alla som skyller på SJ, det är inte deras fel, det är snöns fel. Sluta vara så himla stressade, blir ni 4 timmar försenade så är väl inte det hela världen, var glada att no överhuvudtaget kommer fram.

Det finns massor som gör mig upprörd, jag vill inte gå in på fler saker nu för jag ska fira jul med min familj ikväll och det vore kanske trevligast för alla om jag inte var svin förbannad när jag kommer dit.

Dag 23. Det Här Får Mig Att Må Bättre

Att vakna bredvid Oskar.

När lillan tittar på mig och ler.

När Buster kommer och lägger sitt lilla huvud i mitt knä och bara myser.

Att stå brevid en fotbollsplan  med massa trevligt folk och titta på en match med Lekeberg.

Att dricka vin och snacka skit med mina härliga vänner, både de ”gamla” och de realtivt nyfunna.

Att vara på konsert med ett riktigt bra band.

Tänka tillbaka på stunder så som EM 2004, Hultsfred 2006, Thailand 2009 osv.

Grillat, öl och somamrkväll.

Shoppingrundor

Det mesta jag gör med min familj får mig att må bättre.

Dag 24. Det Här Får Mig Att Gråta

Det finns mycket som får mig att gråta numera. Jag undrar när hormonerna ska sluta rusa upp och ner i kroppen, jag ammar ju inte ens längre sen 7-8 veckor tillbaka.

Idag skulle jag kunna gråta av lycka när jag tänker på hur otroligt snäll och underbar vår lille Buster varit hela julhelgen. Eller nej, kanske inte gråta men jag blir otroligt stolt när jag tänker på det, söt Burre!

Jag gråter när jag tittar på naturprogram och en stackars gnu/gasell/ren osv kommer ifrån flocken och blir uppäten av rovdjur, samtidigt som jag vet att det är så i naturen och det måste vara så för att det ska gå ihop sig.

 Jag gråter tydligen till sorgliga filmer nuförtiden och till och med till Toy Story 3… det är fint med vänskap.

 Jag gråter såklart när nån jag tycker om försvinner från jordelivet, men det var längesen nu och det får gärna dröja innan nästa smäll kommer.

 Jag gråter ibland bara för att tömma ”förrådet” jag var dålig på det förut och pang sa det när jag knalla med skallen in i teglet. Det gör jag inte om, känns som att jag grät tillräckligt hösten 2008 och våren 2009 för att det ska räcka livet ut. Nej, inga fler ouppnåliga krav på mig själv, jag är tusan bra nog redan som jag är, typ.

 Jag blir ledsen i själen när jag tänker på alla barn som far illa runt om i världen, alla jäkla idioter som utnyttjar barn och även vuxna på olika vis. Om en bara kunde få sparka ut dem mitt i atlanten och låta dem simma hem som far min brukar säga. Sparka ut dem så kallade människorna som utnyttjar barn alltså, inte barnen de ska inte behöva simma annat än för nöjes skull.

Finns mycket som får mig att gråta, det är väl tur det. En kan ju inte gå runt och inte känna nåt, det verkar ju som ett otroligt trist och enformigt liv!

Dag 25. En Första

En första grovmisshandel med mig som förövaren inträffade när jag bröt armen på min vän. Jag tror året var -91, kan även varit -90 nån av oss var 6år men vem minns jag inte.

Jag och min vapendragare Knäcke gungade gungbräda (läs planka som låg över ryggen på en parkbänk). Jag som var och fortfarande är ett år äldre än Knäcke tog kanske i lite väl hårt i hoppandet så det lilla flickebarnet tappa greppet och flög av. Olyckligtvis så landade hon med armen mot en trädrot så den gick av, armen alltså inte roten. Vet inte vem av oss som grät mest, förmodligen var det jag.

Det jag lärde mig var faktiskt att det som inte dödar härdar, vår vänskap dog inte då och den känns fortfarande ohotad. Med andra ord kan en tycka att det var bra att vi tog den smällen redan från början så vi visste var vi hade varann så att säga…

Det var en första och hittills enda misshandeln jag utövat, för inte räknas väl en rakhöger i ansiktet på en främmande man en sen torsdagsnatt i slottsparken som misshandel? när de smyger upp bakom så är det väl ändå självförsvar? eller!?!

Dag 26. Mina Rädslor

Min största skräck är att bli bortrövad och adrig hittad. Det låter kanske fånigt men tänk er att ni går på en gatan någonstans och helt plötsligt blir ni indragna i en bil och så är ni borta föralltid. Blir satta i nån lägenhet nånstans i världen och blir utnyttjad på ett eller annat vis. Nej fyy faan, det är verkligen det jag är mest rädd för, antingen att det ska hända mig eller att det ska hända Nora eller nån annan jag tycker mycket om. Att det överhuvudtaget händer är fruktasvärt. De som kidnappar/lurar med sig kvinnor och barn världen över är riktiga avskum, men det finns inga som är lägre i rang än de jävlarna som betalar för att göra vad de vill med de stackars människorna. Sålänge efterfrågan finns och folk tjänar pengar på det kommer det aldrig sluta.

Jag gjorde misstaget att se filmen ”Taken” när den kom, paniken sprider sig i kroppen på mig bara jag tänker på den.

Oskar har lovat att han aldrig ska sluta leta om det är så att jag bara försvinner en dag. Nu tror ju inte jag att jag kommer bli bortrövad bara sådär här i byn, men så var det väl heller ingen som trodde att Engla skulle råka ut för ett monster påväg hem från sin fotbollsträning heller.

 Jag är rädd för vad vi människor är kapabla att göra mot varandra. Rädd för att en dag råka vara på fel plats vid fel och komma ivägen för en person med kraftig störning.

 Rädd för att vi människor på ett eller annat vis lyckas spränga upp världen och vara en av de få som överlever i värld där naturens lagar råder. Filmen ”vägen” är ett typ exempel på vad jag menar, även det en film som får mig att rysa när jag tänker på den.

 Sjukdomar och bortgång bland mina nära och kära är oundvikligt, jag är inte rädd för de sakerna även om jag innerligt hoppas att vi inte ska drabbas av det såklart.

Dag 27. Min Favoritplats

Förr sa jag alltid att min favoritplats var där jag själv är för där är det party, haha.

Jag kan till viss del känna att det fortfarande stämmer då min favritplats varierar, det är mer favorit tillfällen skulle en kunna säga. Det är de gånger som jag är på en viss plats och känner att det inte finns nåt annat ställe som jag hellre skulle vara på just då. Det inträffar ibland och då känns livet så jäkla bra, mer såna tillfällen åt folket.

Dag 28. Det Här Saknar Jag

Ibland saknar jag min vän, hon var min absoluta favorit person i ett par år. För ca 3 år sen börja hpn långsamt försvinna ur mitt liv, det är snart 2 år sen hon slutade svara på sms, telefonsamtal och mail. Så jäkla tråkigt, önskar jag visste vad som gick fel. Jag höll i ett tag och mata sms och ringde flera gånger i veckan men när det inte fanns tillstymmelse till svar så tröttna jag. Nu saknar jag mod att ringa, trots att jag fortfarande kan numret utantill.

I vissa situationer och med vissa personer saknar jag förmåga att vara mig själv, jag blir nån annan tyst liten iaktagare och jag tycker inte alls om mig när jag blir sån. Fy för mig, det är inte speciellt ofta jag känner så men vissa personer har den effekten på mig.

 Jag saknar ibland mod att hugga ifrån när nån trampar på mig men lika ofta eller sällan beroende på hur en ser det saknar jag broms när jag själv håller på att köra över någon annan.

 Jag saknar Oskar när han är borta och jobbar för många dagar i sträck.

 Jag kan sakna känslan jag hade när jag började mitt som sjuksköterska och det kändes som att alla dagar var ett äventyr och jag ville veta allt om allt…Kanske kommer den känslan tillbaka lagom till jag ska återgå till jobbet igen, en kan ju hoppas.

Dag 29. Mina Ambitoner

Vad betyder egentligen ordet ambition? Jag väljer att tolka det så att det är mål jag önskar uppnå. Ungefär som en dröm en har men inte lika ouppnålig som en dröm, ett mer konkret mål.

 Då är mina ambitioner i första hand att va en bra mor till vår lilla sötnöt Nora och förhoppningsvis oxå ge Nora syskon i framtiden.

Jag har just nu inga större ambitioner, jag försöker att inte ha massa mål/krav på mig själv för tillfället. En ska njuta av att vara hemma med sin dotter inte stressa och ha massa saker en ska uppnå, det kan jag ta sen när jag är tillbaka i ekorrhjulet.

 Är det en ambition eller en dröm att vilja bygga ett hus? Jag är grymt sugen på att bygga oss ett hus, ja inte att jag ska stå och hamra ihop ett helt hus själv för då blir det väl rsultatet en sämre version av en trädkoja. Jag menar att jag skulle vilja bestämma vilket hus jag vill ha och sedan se på när det sättssamman av andra människor…

En skulle va miljonär helt enkelt. En blir inte lyckligare av pengar sägs det, men det är nästan bara de som inte har några som försöker intala sig det. Jag skulle bli lyckligare om jag hade möjligheten att slippa jobba heltid och förmånen att ägna mer tid till familjen.

Dag. 30. Ett Sista Ögonblick

Mitt sista ögonblick i livet vet jag inte när det kommer. Ingen vet exakt när de ska gå ur tiden, och tur är väl det. Jag hoppas att jag när stunden är kommen och mitt sista ögonblik inträffar att jag är en nöjd liten tant. Att livet har varit mestadels snällt mot mig och att jag åldrats med hedern i behåll. Vill inte bli dement och okapabel att ta hand om mig själv, men om jag blir det hoppas jag att jag är lyckligt ovetande om det eller att nån vänlig själ lurar mig att jag kan gå på vatten så jag glatt stegar ut på sjön och sjunker.

Jag hoppas att jag vid mitt sista ögonblick fått uppleva massa glädje med mina nära och kära, sett fler delar av världen än jag nu gjort,och fått mer erfarenheter än jag kan föreställa mig.

Jag hoppas på ett bra sista ögonblick, hoppas att det dröjer minst 55 år till den dagen kommer och att jag då lämnar världen med ett leende.