Ja vädret kan verkligen överraska en alltså. Det är vecka 9 och det är stockholmarnas vecka här i Åre. Synd nog så är det andra året i rad som det är plus grader och regn under vecka 9.

Men efter regn kommer snö .. Idag har det varit snöstorm och jag ännu inte tagit mig utanför ytterdörren! Fick hjälp av min underbara Evelina att ta ut hundarna:)

Ibland kan det ju vara negativt att bo mitt i smeten , det hade ju varit perfekt att bara kunna öppna dörren och släppa ut dem små liven .. men icke. Tänker bara på alla dessa gånger då jag var gravid och skulle ta ut hundarna på en kvällskiss, där går man i christoffers power boots som är 10 stlk för stora , iklädd i fula slitna mysbyxor och har nån ful mössa på sig samtidigt som man möter de uppklädda-snygga-partyfolket som ska till krogen. japp! Här står jag och plockar hundskit.

Ja det hade varit skönt att bo lite utanför ibland. Men jag kan iallafall glädja mig åt att vi har en väldigt vacker utsikt och nära till torget!

En liten update :

mina svettningar på nätterna har minskat/upphört. Jag börjar inte svettas för minsta lilla längre utan nu har jag fått ett annat besvär.. nån jävla allergisk reaktion på något som gör att hela min kropp har fått små röda märken och kliar sönder mig. Du vet den här tunna huden på handledarna kan ju bli lite röd och irriterad om man kommer i kontakt med nåt man inte tål.. Ja så ser hela mina armar ut och ben ut!

Läkaren som tittade på mig trodde att kroppen reagerade nu efteråt på penicillinet  jag fick och i samband med alla hormoner och kanske lite värmeutslag. Vi kan ju bara gissa oss till det och jag hoppas verkligen att  Tavegyl tabletterna hjälper detta att försvinna. För att vara så uppretad i kroppen samtidigt som man sover lite är ganska påfrestande. Plus att jag håller på att bli galen för att det kliar så mycket!!

Någon som har fått klåda på kroppen efter graviditeten?

Jag tippar på att det är en reaktion p.g.a. vad som sker i kroppen nu med alla hormoner, jag menar jag har ju inte ätit något annorlunda eller bytt tvättmedel eller gjort något som kan skapa en sån här reaktion. massa frågetecken.

Nog om min slitna kröpp! Jo, innan förlossning vägde jag 81kg , nu i tisdags hoppade jag på vågen .. 73kg!? Wtf ? Blir en lång väg för att komma tillbaka till mina 58kg som vägde innan! Jag fattar dock inte hur vissa kan gå ner -12 kg efter förlossningen. Det måste ju bara vara vätska? Jag hade inte så mycket vätska i min kropp. Tack och lov att man är lång -man ser ju  mindre ”stor” ut då på bredden:)

I tisdags var vi till Bvc för mätning och vägning  och lilla killen har vuxit på bra. Han är 57 cm lång och vägde 4610 gr. Än så länge har han inte fått några michelin gubbe veck men han är så go och mysig att ta på.

Ha en fin kväll!

fortsättning..

Jag blir utrullad till operationsrummet och får syn på en massa personal som ska ta hand om mig.. shit det här är stort tänker jag. Rummet är svin kallt och jag sätter igång och huttrar , kanske pga all spänning , alla droger eller så var det bara jäkligt kallt. Eftersom dem redan hade satt EDA ryggbedövning så fyllde dem bara på det och gav mig bricanyl för att stoppa värkarna.

Vid det här laget är jag är väldigt mjuk i kroppen och känner mig hög . Och då ska dem få mig att byta säng! Jag lyckas hjälpa till lite själv och känner hur jag har ett kroppsspråk som en nyvaken alkis. Det var inte lätt att få med kroppen men det gick!

Man är väl omhändertagen och nästan alla i rummet vill prata med dig då man ligger där, jag var inte så pratsugen men det var väl deras sätt att hålla mig klar vaken Dem rengjorde min mage och frågade hela tiden om jag kände något på magen, JA svarade jag nervöst.Tänk om jag känner när dem ska skära i mig?!

Nu är allt klart och Christoffer sitter vid mitt huvud och klappar mig på pannan. Det enda jag kunde tänka på är : Låt det inte göra ont!

– Snittet läggs och jag känner ingenting , ingen smärta men jag känner att dem är på magen och pillar. Var nervös att man skulle känna snittet.

Efter ett tag av bökande i magen känner jag rejäla tryck och det gör faktiskt ont vid det här laget. Jag grymtar till och säger AJJJJ några gånger.

Det visade sig att Bricanylen som ska stoppa livmodern ifrån att krampa ihop hade slutat att fungera och då dem precis fick ut huvudet genom snittet så kramade livmodern till och dem fick inte ut resten av kroppen . Hålet som gjordes var nu hälften så litet och sköterskorna tryckte och  kämpade att få ut kroppen. Jag hörde hur deras röster lät nervösa och stressiga.

Samtidigt som det gjorde väldigt ont så hörde jag hur han Eddie skrek till. Vilken lättnad! Efter några sekunder till så kände jag hur något lämnade kroppen och han var ute!! Sköterskan visade upp lilla älsklingen till mig och en gråtandes pappa..  Just de ögonblicket stannade nog mitt hjärta till. Tiden stod stilla och jag fick äntligen se mitt barn som jag aldrig trodde jag skulle kunna få. Christoffer pussade på mig och sen försvann han med Eddie och jag ligger kvar och blir rengjord och sydd.

Jag förlorade inte mycket blod , bara en halv liter och moderkakan såg bra ut. Däremot var det tomt på vatten inne i livmodern , så vattnet hade sipprat ut under en längre tid sa läkaren. Så klart så fick jag en mindre infektion tack vare det och fick feber ganska snabbt. Så jag fick penicillin genom droppet och bland annat en massa andra sprutor.. smärtstillande och även en daglig spruta i en vecka för att förebygga blodpropp. Tur att man lärde sig att ta spruta på sig själv genom Ivf annars hade det varit jobbigt att sticka sig själv.

Fick även en spruta för att förhindra att jag bildar antikroppar mot nästa bebis då jag är A rh negativ och Eddie är O rh positiv.

Timmen på uppvaket kändes som flera timmar , vart är min man och vårat barn? Fick tag på en sköterska och bad dem hämta min familj. Då jag ser Christoffer komma med Eddie smälter mitt hjärta. Herregud nu börjar livet!

Groggy och trött får jag nån extra energi kick av att se min lilla bebis, det går knappt att skriva eller tänka på det utan att bli tårögd. Christoffer är glansig på ögonen och det märks att han har gråtit , nu satt vi bara där och tittade på vårat barn. Tiden stod stilla.

Timmarna efter förlossningen var jobbig  , ont i kroppen, kokhet av febern och kan knappt röra mig utan att det gör ont. Min energi är väldigt låg samtidigt som alla känslor börjar komma ifatt en om vad som verkligen har hänt. Jag är så tacksam att ha en sån underbar kille vid min sida, att vara så utlämnad och inte kunna ta hand om sitt barn de första dygnen gör ont.

De första dygnen såg i stort sett likadan ut för mig , Blöda mycket , ont i magen , svettas som en gris , svimfärdig , få sprutor i benet ,dropp , tömma kateter . Ja ingen vacker visa direkt.

Men tredje natten började jag att känna mig bättre och febern gick ner så nu var det att ta igen allt mys med Eddie. Han hade ju legat och ammat under de första dygnen men jag var ju inte direkt med i kropp eller i knoppen.

Var som en banan i kroppen under den första veckan och hade ont i magen men sen gick det över och jag kunde röra mig som normalt . Jag tackar mag gördeln för det , annars hade jag fortfarande haft ont .

En kejsarsnitt är inte ett första hands alternativ kan jag säga.. kan man föda vaginalt så ska man göra det.

Det var min berättelse. Har ni frågor så känn er välkomna att fråga på!

Kram på er!

Hur var er Alla hjärtans dag?

Min var helt fantastisk , såg fram emot en mysig , inget speciellt utan bara en härlig kväll med min lilla familj. Christoffer kommer hem från jobbet och beter sig lite små lustigt  , ler och bara beter sig nervöst. Han sätter sig bredvid mig i soffan och tar upp sin gitarr och spelar lite .. Efter ett tag säger han , jag tänkte spela och sjunga en låt till dig men jag är så nervös.

Han spelar låten ”You are the best thing” med Ray Lamontagne och blir själv alldeles tårögd i ögonen. Känslig som jag är blir jag också alldeles tårögd . Han sträcker fram ett litet paket och säger varsågod.

Precis när jag har fått av locket på asken ställer han sig på knä med tårar i ögonen och frågar om jag vill gifta mig med honom. Jag är då chockad och inte alls beredd på detta!!

Klart jag säger JA! Han är ju den som jag alltid har letat efter och han är mer än den rätta för mig. Han är min livspartner.

Han valde ut en jätte vacker ring och han fick mig verkligen att känna mig speciell.Synd bara att jag inte fick ha på mig ringen på en gång. Det var tydligen en kopia på den riktiga ringen som nu är beställd. Jag blev ju kär i ringen!

Vi har bestämt oss att vi vill ha en liten enkel ceremoni bara vi och två vittnen under vårkanten utomhus på någon vacker plats här i Åre.

Så nu har man nästan allt , Underbar partner i mitt liv , älskade barnet tillsammans med mannen jag vill leva mitt liv med , hundar , bil och ja.. huset får vänta.. har ni sett priserna i Åre eller?

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=CAVR1SbW9fU[/youtube]

Börjar bli stora glipor mellan varven då jag skriver. Hoppas ni fortfarande uppskattar att läsa mina tankar och mina små vardagshändelser.

Eddie är nu 21 dagar gammal och jag kan knappt förstå vart dagarna har sprungit iväg. Dagarna ser exakt likadana ut numera , amma , rapa, sova ,byta blöja ,ta ut hundarna , gosa  ,sova. Jag klagar inte , jag är snarare mer förvånad hur mycket tid man hade över innan man fick barn.Tiden bara rinner iväg!

Det var ju som om vi var på bb igår. ?!

Ska man bara vakna upp en morgon och lillkillen är redan 15 år gammal ?

Jag kan ju berätta hur min förlossning gick till iallafall!

Min förlossning del 1.

Det började exakt en vecka innan värkarna började , jag vaknade upp mitt i natten av att det rinner till och jag rusar upp till toaletten. Trodde vattnet gick så jag väckte Christoffer. Chockad och nervös ringde jag till Sollefteå förlossning.Eftersom det inte kom så mycket vatten trodde dem att det kanske bara var en vattnig flytning men eftersom vi ändå skulle resa till Sollefteå från Åre (vilket tar 3 hr) så var det lika bra att vakna till liv , packa och sätta sig i bilen .

Väl framme i Sollefteå och vi har precis kommit innanför dörren till svärföräldrarna så händer det igen.. det bara rinner till! Denna gång var det slemproppen.

Yeh, snart nära tänkte jag! Inget mer hände på två dagar , ringde in samma dag och meddelade förlossningen att idag är det min bf dag ifall dem hade glömt bort mig:) Dem bad mig komma in så dem får kolla på mig eftersom jag kanske hade läkt vatten.

allt såg bra ut och det fanns tillräckligt med vatten kvar så jag fick en tid inför nästa vecka då det skulle vara 41+0 så skulle dem undersöka mig igen ifall inget gade skett innan dess.

Dessa dagar kändes fruktansvärt långa.. bara en dag var ju pest och pina. Nu ville jag ju bara att något skulle hända!

Torsdagnatt /fredagsmorgon händer det igen, det bara rinner till och det kändes som jag inte kunde knipa åt eller görs något. Vattnet går nu tänkte jag.

Ringer in till förlossningen och samma tjej som jag pratade med första gången det hände svarar och bara herregud klart ni ska komma in nu så vi får titta på dig. Jag undrade vart ni tog vägen sa hon.kl 08:00 tar vi med oss alla väskor och förbereder oss på att stanna ifall nåt skulle hända.

Ctg såg bra ut och man kan även se att det är mindre vatten än förra gången man tittar så läkaren ber oss komma tillbaka på Söndagen den 3/2 så skulle hon sätta igång mig ifall inget hade skett till dess. Åkte hem och bara slappade  , tänkte i huvudet att wow inom 2 dagar har vi vår lilla bebis! Så klart vilade jag ingenting denna dag , så klart då man har varit vaken sen kl 06:00 på morgonen.

Vi går och lägger oss och helt plötsligt känner jag av hur bebisen trycker väldigt mycket ner mot blygdbenet.. det trycker mer och mer och jag tycker det är konstigt att bebisen håller på så helt plötsligt. trycket går mer över till lite mer smärta och vi börjar fatta efter mycket om och men att det är kanske är värkar?

Christoffer börjar klocka mina värkar och dem blir bara mer och mer intensivare och starkare. Då värkarna kommer var 5e min  och håller i sig i en minut ringer jag till förlossningen ,dem bad mig avvakta men ifall jag ville så kunde vi komma och jag kan få en sovdos. Jag avvaktar sa jag då värkarna inte riktigt var regelbundna men efter knappt en halvtimme gav jag upp. Ringde och vi fick komma in till förlossningen.

Dem kopplade mig till Ctg , jag var fortfarande bara öppen 1,5 cm sen tidigare på dagen då dem kollade. Jag fick en sovdos och slocknade som ett liten barn i tre timmar tills värkarna började att kännas igen.

Under denna tid från kl 04:00 till kl 10:00 har jag bara legat och kvidit , haft värkar och pustat igen väldigt jobbiga värkar. Provade sterila kvaddlar-vilket gjorde AS ont! Hjälpte ingenting. Sög lustgas och satt gränsle över en pilates boll ett tag – jobbig mask och jag kände mig bara irriterad då jag använde lustgasen. Jag hade jätte ont och försökte bara andas lugnt och djupt , det var inte så lätt som jag trodde det skulle vara.

Till slut kommer en sköterska och säger , vill du prova ryggbedövning? Jaaaaa!

Så klart var ju han upptagen och kunde inte komma förens en timme efter jag fick frågan ( det kändes som en timme) Jag hann iallafall fråga : Vart är den där jäveln ??!!

Till slut kom han och satte nålen i ryggen på mig ,herregud .. smärtan försvann och det var som om jag vart en normal person ifrån att ha legat ihopkuren , flåsandes och låtit primitivt i några timmar.

Efter att jag fick ryggbedövningen tog det inte lång stund tills läkaren Ingrid kom in och sa att det blir akut kejsarsnitt. Jag hann knappt reagera då hon berättade att det är ett beslut vi tar då vi har haft koll på bebisen ett längre tag nu och varje gång du har en värk sjunker bebisens hjärtljud väldigt drastiskt och vi vill inte chansa något mer nu.

Under denna tid jag hade värkar och kämpade mig igenom smärtan har dem tagit blodprov från lilla Eddies huvud och kollat noga på ctg kurvan och sett hur hans hjärtljud har sjunkit .

Inom 30 minuter kommer alltså mitt barn vara ute!

Jag som hela tiden har oroat mig för kejsarsnitt och inte önskat mig det ,så kändes det ok även fast jag var nervös och något orolig. I detta läge tänkte jag bara på bebisen. Inom loppet av några minuter fick jag stolpiller i stjärten , kateter och blev utrullad till ett operationsrum. Chris skyndade sig ut från toaletten då han akut blev kiss nödig. Karlar;)

Skriver nästa del imorgon då jag måsta ta hand om lillkillen nu.

Kram på er.

Jag kan knappt förstå det själv.. jag är en mamma till en 12 dagar gammal pojke.

Kände att bloggen fick vänta lite då man bara vill komma sig till rätta och hitta nån typ av fungerande rutin. Det har gått väldigt bra , ja menar han sover ,äter och gör sina behov mest men än så länge går det väldigt bra! Han vaknar upp en gång per natt och vill äta så hittills är jag glad att jag inte behöver amma varannan timme. duktig ponke:)

Apropå amning, mmm bröstvårtorna har ju fått känna sitt iallafall. Vilken smärta man kan uppleva då man har fått en reva på bröstvårtan. Inte ens att skämta om! Nu har mina stackars matvårtor börjat vänja sig .. men jag var tvungen att pumpa ur mitt högra bara för att få läka en dag. Det gjorde så ONT!

Han tar flaska , bröst och napp väldigt bra. Känns bra , kunde ju ha varit värre än en sårig bröstvårta tänker jag.

Vi hade Bvc på hembesök i förrgår och fick ännu mer broschyrer om alkohol , skaka baby osv och sen så vägde vi lillkillen. Han föddes 3675gr och vid utskrivning hade han gått ner 400gr och efter en vecka hemma så hade han gått upp 600gr:) Så mjölk får han i sig iallafall.

När barnläkaren satt och pratade om hur viktigt det var att inte dricka alkohol osv och pratade om andra självklara klart-man-inte-tänker-göra-så händelser så kan jag inte sluta tänka för mig själv: ”Va fan , OFTA jag tänker på något sätt bli en idiot och skada mitt kanske enda barn nu? Jag har faktiskt gjort provrörsbefruktning och kan inte få barn på något annat sätt!”  Samtidigt som jag fånigt nog har inte druckit en enda coca-cola ,kaffe ,the eller något med koffein , har inte heller ätit nån jäkla korv eller kött som kan innehålla listeria eller varit för dåligt tillagat och inte heller ostar då jag var gravid. Många andra kanske inte har varit så försiktig som jag var men det var ett val jag tog och mår bra över.

Så därför kan jag känna mig lite bättre då tjejen satt där och berättade om risker osv.. det är ju jätte bra med all info men shit va broschyrer om allt man får. Och varför inte nämna alla försäkringsbolag som ringer som hajar efter lite nyfött blod.

Det är inte bara att komma och hem och vara en familj. Det rings från barnmorskan , bvc , försäkringsbolag  , möten ska spikat osv.. pju. Min mobil har varit på ljudlös sen Eddie kom till världen. Kommer nog inte ha på ljudet på ett tag till heller! Så skönt med lite tystnad och inga måsten, nu vill man ju bara få vara och njuta av sin lilla skatt.

Kejsarsnitt ärret läker jätte fint , drog bort tejpen igår. Har dragit ut på själva borttagandet av tejpen då hälften av mina pubishår vart fastklistrade med tejpen.Jag överlevde  Jag fick ett bra tips av min mor då jag var gravid om en mag gjördel som heter Belly binder  , den är guldvärd nu när magmusklerna är kapade och den hjälper även ryggen att hållas upp.

Den ska hjälpa den där pös magen man får efter förlossningen att dra ihop sig snabbare/lättare . Jag är super nöjd , kan tycka det är tungt och obehagligt när man inte har någon styrka  i magen. Köpte den på barnens hus för 300 spänn.

Förutom sömnbristen , ömma bröstvårtor och svettiga nätter så är jag otroligt glad att vara en mamma.

Idag på alla hjärtans dag ska jag och Christoffer bara krypa ihop i varandras armar och ta igen alla kramar som vi inte kunde göra på slutet av graviditeten Inget fancy pancy behövs för oss , bara vi har varann och vår kärlek <3

Ha en fin alla hjärtans dag på er!

Puss

Tiden bara rinner iväg.Det är många minuter och sekunder av kärlek.

Jag känner mig som världens lyckligaste trots minimal sömn och ond rygg , mage osv… inget är viktigare än vårat lilla mirakel. Tänk att detta lilla embryo kunde bli så underbart vacker och go!

Nu kommer en massa bilder

bara några timmar gammal

1 dag och väldigt nöjd kille

två riktigt trötta killar

På väg hem ifrån bb

Kärlek

mammas kärlek

9/2 och jag har tuppkam/tintin lugg

I lördags 2/2 kl 12:37 kom vårat lilla mirakel äntligen ut. 52cm lång & 3675 gram tung via akut kejsarsnitt . Jag åkte in för regelbundna värkar på fredagen runt 24:00 ockämpade mig igenom hela natten med kvaddlat , lustgas och ryggbedövning . Var öppen 8 cm då dem tog beslutet om kejsarsnitt . Hans puls visade alldeles för lågt då jag hade värkar.

Han är världens finaste och jag/vi kan inte vara mer lyckliga!

Då jag är rätt mörbultad tack vare infektion , feber och blivit snittad ligger vi kvar så länge vi kan på bb. Allt ser bra ut för honom , gjorde pku testet idag och det var ok,han är en livlig kille med fantastisk sångröst;)

kan inte lägga upp bild via mobilen men för er dom använder instagram på telefonen kan hitta mina bilder under : mallis13

 

tack för att ni följer vår resa! Kärlek

Inatt hände det igen, vaknar av att jag känner det rinner till. Igår vaknade jag ju av att det rann till och hittade blodstrimmor ,även klarrött blod när jag torkade mig senare under dagem.. Så imorse ringde jag till bb och dem ville få kolla mig på en gång.

Det var ingen vattenavgång så risken att man har sipprat vatten och fått nån infektion fanns ju inte som tur var. Jag var öppen 1-1,5 cm och allt såg bra ut , läkaren tyckte dock att jag hade bra med vatten men det låg under gränsen så sätter det inte fart idag/natt så skulle vi komma tillbaka på Söndag morgon för kontroll och antagligen vill dem sätta igång mig.

Så jag har varit ute på lite mindre promenader men mest legat och vilat upp mig.Gjorde köttfärssås och spagetti kl 10:30 på förmiddagen.. svin hungrig och åt som en riktig karl! Har mensvärk och sammandragningar hela tiden så man är ju inte världens roligaste . Hungrig , trött och har värk.Stackars Christoffer!

Men nu är det äntligen på gång!

Uppdaterar igen lite senare