Vägen till lyckan

Add Comment Register

min förlossning den 2/2

Börjar bli stora glipor mellan varven då jag skriver. Hoppas ni fortfarande uppskattar att läsa mina tankar och mina små vardagshändelser.

Eddie är nu 21 dagar gammal och jag kan knappt förstå vart dagarna har sprungit iväg. Dagarna ser exakt likadana ut numera , amma , rapa, sova ,byta blöja ,ta ut hundarna , gosa  ,sova. Jag klagar inte , jag är snarare mer förvånad hur mycket tid man hade över innan man fick barn.Tiden bara rinner iväg!

Det var ju som om vi var på bb igår. ?!

Ska man bara vakna upp en morgon och lillkillen är redan 15 år gammal ?

Jag kan ju berätta hur min förlossning gick till iallafall!

Min förlossning del 1.

Det började exakt en vecka innan värkarna började , jag vaknade upp mitt i natten av att det rinner till och jag rusar upp till toaletten. Trodde vattnet gick så jag väckte Christoffer. Chockad och nervös ringde jag till Sollefteå förlossning.Eftersom det inte kom så mycket vatten trodde dem att det kanske bara var en vattnig flytning men eftersom vi ändå skulle resa till Sollefteå från Åre (vilket tar 3 hr) så var det lika bra att vakna till liv , packa och sätta sig i bilen .

Väl framme i Sollefteå och vi har precis kommit innanför dörren till svärföräldrarna så händer det igen.. det bara rinner till! Denna gång var det slemproppen.

Yeh, snart nära tänkte jag! Inget mer hände på två dagar , ringde in samma dag och meddelade förlossningen att idag är det min bf dag ifall dem hade glömt bort mig:) Dem bad mig komma in så dem får kolla på mig eftersom jag kanske hade läkt vatten.

allt såg bra ut och det fanns tillräckligt med vatten kvar så jag fick en tid inför nästa vecka då det skulle vara 41+0 så skulle dem undersöka mig igen ifall inget gade skett innan dess.

Dessa dagar kändes fruktansvärt långa.. bara en dag var ju pest och pina. Nu ville jag ju bara att något skulle hända!

Torsdagnatt /fredagsmorgon händer det igen, det bara rinner till och det kändes som jag inte kunde knipa åt eller görs något. Vattnet går nu tänkte jag.

Ringer in till förlossningen och samma tjej som jag pratade med första gången det hände svarar och bara herregud klart ni ska komma in nu så vi får titta på dig. Jag undrade vart ni tog vägen sa hon.kl 08:00 tar vi med oss alla väskor och förbereder oss på att stanna ifall nåt skulle hända.

Ctg såg bra ut och man kan även se att det är mindre vatten än förra gången man tittar så läkaren ber oss komma tillbaka på Söndagen den 3/2 så skulle hon sätta igång mig ifall inget hade skett till dess. Åkte hem och bara slappade  , tänkte i huvudet att wow inom 2 dagar har vi vår lilla bebis! Så klart vilade jag ingenting denna dag , så klart då man har varit vaken sen kl 06:00 på morgonen.

Vi går och lägger oss och helt plötsligt känner jag av hur bebisen trycker väldigt mycket ner mot blygdbenet.. det trycker mer och mer och jag tycker det är konstigt att bebisen håller på så helt plötsligt. trycket går mer över till lite mer smärta och vi börjar fatta efter mycket om och men att det är kanske är värkar?

Christoffer börjar klocka mina värkar och dem blir bara mer och mer intensivare och starkare. Då värkarna kommer var 5e min  och håller i sig i en minut ringer jag till förlossningen ,dem bad mig avvakta men ifall jag ville så kunde vi komma och jag kan få en sovdos. Jag avvaktar sa jag då värkarna inte riktigt var regelbundna men efter knappt en halvtimme gav jag upp. Ringde och vi fick komma in till förlossningen.

Dem kopplade mig till Ctg , jag var fortfarande bara öppen 1,5 cm sen tidigare på dagen då dem kollade. Jag fick en sovdos och slocknade som ett liten barn i tre timmar tills värkarna började att kännas igen.

Under denna tid från kl 04:00 till kl 10:00 har jag bara legat och kvidit , haft värkar och pustat igen väldigt jobbiga värkar. Provade sterila kvaddlar-vilket gjorde AS ont! Hjälpte ingenting. Sög lustgas och satt gränsle över en pilates boll ett tag – jobbig mask och jag kände mig bara irriterad då jag använde lustgasen. Jag hade jätte ont och försökte bara andas lugnt och djupt , det var inte så lätt som jag trodde det skulle vara.

Till slut kommer en sköterska och säger , vill du prova ryggbedövning? Jaaaaa!

Så klart var ju han upptagen och kunde inte komma förens en timme efter jag fick frågan ( det kändes som en timme) Jag hann iallafall fråga : Vart är den där jäveln ??!!

Till slut kom han och satte nålen i ryggen på mig ,herregud .. smärtan försvann och det var som om jag vart en normal person ifrån att ha legat ihopkuren , flåsandes och låtit primitivt i några timmar.

Efter att jag fick ryggbedövningen tog det inte lång stund tills läkaren Ingrid kom in och sa att det blir akut kejsarsnitt. Jag hann knappt reagera då hon berättade att det är ett beslut vi tar då vi har haft koll på bebisen ett längre tag nu och varje gång du har en värk sjunker bebisens hjärtljud väldigt drastiskt och vi vill inte chansa något mer nu.

Under denna tid jag hade värkar och kämpade mig igenom smärtan har dem tagit blodprov från lilla Eddies huvud och kollat noga på ctg kurvan och sett hur hans hjärtljud har sjunkit .

Inom 30 minuter kommer alltså mitt barn vara ute!

Jag som hela tiden har oroat mig för kejsarsnitt och inte önskat mig det ,så kändes det ok även fast jag var nervös och något orolig. I detta läge tänkte jag bara på bebisen. Inom loppet av några minuter fick jag stolpiller i stjärten , kateter och blev utrullad till ett operationsrum. Chris skyndade sig ut från toaletten då han akut blev kiss nödig. Karlar;)

Skriver nästa del imorgon då jag måsta ta hand om lillkillen nu.

Kram på er.

 




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


sju − = 0