Igår kom vi iväg till LAB och tog blodprover på Astrid. 2 små rör skulle fyllas och hon blev alldeles rabiat. Lillloppan fick ett jätteplåster på fingret, och vi gick snyftandes därifrån. På väg hem från doktorn var hon allmänt less kan man ju lugnt säga.

Första kvällen/natten som jag känner YES!! Astrid kunde nattas i sin säng igår (lite senare än vanligt) och utan tårar, hon sov knäpptyst hela natten och vaknade 11 timmar senare - GLAD! Det här är nog första gången på en vecka som det händer, och jag börjar hoppas att vi tar oss tillbaka till våra rutiner. Eller?