Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Inlägg under 'Förlossningsberättelse'

Förlossningsberättelse

2011-12-16 @ 10:35

Jag ”hittade” Leonoras förlossningsberättelse. 5 år gammal men lika värdefull för det.

 

Fick molande mensvärk som kom o gick på torsdagen, hoppades att det skulle va på G nu men såklart skulle det säkert försvinna som alltid när man hoppades…
Natten mot fredagen vaknade jag typ hela tiden av att jag fick ännu mer ont, nu mer regelbundet. Kanske hade jag rätt, har ju hela tiden trott att lillan skulle komma fredagen den 17!!
På morgonen kom värkarna tätare o blev kraftigare, började klocka o ringde sen till BB. Då hade jag regelbunda värkar med 7 min mellanrum, Bm på BB tyckte jag kunde komma in för en kontroll. Åkte dit men va bara öppen typ en halv cm o livmoderetappen va inte helt tillbakadragen, så besvikna åkte vi hem igen. Värkarna fortsatte men på kvällen började dom försvinna. TYPISKT!! Men näää, nu SKA hon uuuut, så jag gick ut på en låååång promenad o värkarna kom tillbaka.
Kunde inte sova när vi kom hem, hade för ont för tätt. Var istället uppe o gick fram o tillbaka i lägenheten. Vid 2 fick jag nog, ringde BB med värkar på 5 mins mellanrum men nu kraftigare. MYCKET kraftigare. Bm sa att jag absolut kunde komma, om inte det var dax skulle jag få nåt så jag kunde sova. Hade nu inte sovit på 1 dygn så jag va helt slut, bara att veta att man kunde få sova kändes så himla skönt!!
Väckte Leonoras pappa och min mamma (som var här för att vara med på förlossningen)
I bilen blev värkarna kraftigare, vilken tur att vi åkt!! Kunde knappt sitta ner, hade så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen, började få ont neråt ryggen nu med.

Kom in vid 4, blev kopplad till en maskin för o kolla värkarna o lillans hjärta. Bm kollade om jag öppnat mig, hmmm, 1 cm öppen. Bm sa att jag fick ligga kvar en timme tills morgonpersonalen kom, sen fick dom kontrollera om jag öppnat mig mer o sen tar vi beslut om jag stannar eller inte. Ok, lät bra tyckte jag. Ville ju bara sova!! Men hade nu så ont att jag inte ens kunde ligga ner, var kopplad till maskinen samtidigt som jag rörde på mig. Och INGET smärtstillande fanns o få då jag inte öppnat mig, mer än Panodil men vad hjälper det!!??

Vi bestämde oss för att gå ut lite. Så i mörkret kl 6 en lördagmorgon promenerade vi runt i Ystad, jag med magen i vädret som titt och tätt stannade upp för värkarna. Tillslut gick vi tillbaka till BB. Hade jag inte öppnat mig nu visste jag inte var jag skulle ta vägen. Nu ville jag bara ha nåt smärtstillande!! Vadsomhelst bara det funkade!! Dessutom hade jag fått skavsår, rejäla blåsor på hälarna som inte precis gjorde det bättre i försöket att hantera smärtan…..

En ny bm kom o titta till mig när vi kom tillbaka runt halv åtta, nu blödde jag mer så jag hoppades jag öppnat mig lite iaf.
Bm gjorde en kontroll o hon blev lite paff när hon kände att jag öppnat mig 4 cm!! Hihi, jippiiiii, smärtstillande!!
Diskuterade vad jag skulle ta o vi kom fram till att jag skulle pröva kvaddlar kunde få det direkt!! EDA va hon tvungen o ringa en narkosläkare o jag ville inte vänta plus att jag tyckte det kändes tryggt me kvaddlarna då dom försvann efter ett tag så man kände när det blev dags o krysta om det skulle sätta igång nu.
Bm kom snabbt tillbaka me 4 sprutor, hon varnade mig att det skulle svida som 17 men näää så fel hon hade, det gjorde fan mer ont än värkarna!! Som 4 stoooora getingar stack mig i magen!! Tur att det gick över snabbt iaf!!
Jag kopplade av nån minut/sekund o andades ut. Äntligen bedövning. Hoppade upp ur sängen o skulle äta lite frukost, värkarna kom igen!! Det funkade inte!! Ringde efter Bm som snabbt kom in igen. Innan jag fick nåt annat skulle hon känna om jag öppnat mig mer. Det hade inte ens gått en timme sen sist, men nu hade jag öppnat mig till 6 cm!!
Dags o flytta in mig till förlossningsrummet!!

Därinne fick jag lustgas, tog ett tag innan man kom på tekniken för att det skulle fungera men när man väl kom på det, så skööönt!! Kom in i min egna lilla värld o mellan vissa värkar slumrade jag bort, kroppen hann vila upp sig en liten stund.
Vid tio va det dags för ny kontroll, öppen 8 cm!! Åhhh, jag längtade tills det blev dags o krysta. Gick runt sängen fram o tillbaka med min nya bästa vän lustgasen. Men tyvärr kom det vissa värkar som gjorde så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Sa då till min mamma o Bm att jag orkar bara inte, jag klarar inte detta, joooo, jag va ju sååå duktig tyckte dom. Mamma masserade ryggen,  undersköterskan la en kaaall blöt handuk på pannan medans jag fortsatte gunga fram o tillbaka med masken redo. Såååå skönt det var!! Sänkte tillslut sängen o jag satte mig på knä på golvet o la överkroppen mot sängen. Somnade nån minut sen va det dags för en ny hemsk värk. Bm kom o hämtade mig vid 11, nu va jag öppen men hinnorna skulle flytta sig lite till. Vattnet hade inte gått o hon ville inte ta hål på det än. Istället tog hon med mig till toaletten så jag fick sitta en stund. Kunde inte sitta på sängen då det gjorde för ont.
Bm lovade mig att om vattnet inte gått kvart över tolv skulle hon sticka hål på hinnan. Jag fick ont o utan min lustgas kände jag att jag började balla ur o sa till bm att nu får jag paniiiik, jag kan inte mer, snälla ta ut henne nuuuu!! Bm lugnade mig o andades med mig, på nåt konstigt sätt fungerade det, jag blev lugn o vi gick in i rummet igen.

Satte mig i min position på madrassen på golvet på knäna o halvlåg över sängen samtidigt som jag gungade från sida till sida. Hörde min mamma o undersköterskan diskutera o att nån sa att klockan nu va runt tolv. Snaaart kommer bm o tar hål på hinnan tänkte jag, skööönt. Sen skulle allt bli mer intensivare ju o gå snabbare.
Men nu kände jag att bebisen kommer!! Kände att jag måååste verkligen skita, undersköterskan sa åt mig o trycka på o sprang snabbt o hämta bm. Jag satte ena foten brett isär på golvet o stod på det andra knät, mer plats för bebisen o komma tänkte jag.
Bm kom inspringande o skulle precis in o känna hur hinnan låg då allt bara sa tjooooff. Kände en maaassa varmt vatten som kom, precis som om nån slängt en hink me vatten på mig. Åhh, så skönt att vattnet gått!! Men nu skulle jag bara krysta, jag kände ju att lillan kom!!

3 eller 4 krystningar tog det sen kom hon!! Gjorde ju inte alls ont som jag räknat med, kändes bara så sköööönt att få krysta!! Däremot kände jag när jag sprack. Men skitsamma tänkte jag, det betyder ju att hon är här snart. Mer han man inte tänka för ut kom hon.
Vattnet gick 12.20, 12.26 kom lilla Leonora ut.
Min egna lilla smurf som jag kallade henne då hon va lite blå. Skrek gjorde hon men när jag hoppade upp i sängen o tog emot henne blev hon genast tyst o bara tittade på mig, ÄNTLIGEN va hon här, min vackra lilla Leonora!!

Förlossningsberättelse

2011-11-09 @ 07:56

Torsdagen 25/8 var jag ovetandes hos bm. 3 dgr över tiden vilket kändes som 3 veckor över tiden. Med storasyster hade jag gått 4 dgr över tiden och med alla krämpor såsom förvärkar och blödningar och slemproppen som gått i omgångar garanterade både personal på specialförlossningen och min privata bm att jag säkerligen inte skulle gå över. Och när det väl var dags skulle det minsann gå så fort så jag var tvungen att komma in till förlossningen på direkten. Storasyster kom ju med en väldans fart för att vara förstagångsföderska. Nåja, nu var jag 3 dgr över tiden och verkligen less på allt skit barnmorskorna sa, det kändes som han aldrig skulle komma. Det skulle tvingas bli igångsättning och till sist akut kejsarsnitt för han vägrade komma ut helt enkelt, jag var så säker.
Men min bm LOVADE att det här skulle sättas igång idag då min livmoder var mer än redo. Den drog ihop sig bara hon tog försiktigt på magen. Ha, jag tänkte minsann visa henne hur fel hon hade!! Fast hon hade såklart rätt…..

På kvällen var vi hos svärmor som fyllt år. Hon berättade att när Daniel kom började det med att hon varit på toa och skulle ta på sig byxorna då vattnet gick. Vi skrattade lite åt det, försökte pika bebisen att nu har du hört hur pappa gjorde, kom igen du med!!
Inte många minuter senare var det dags för min vanliga tur till toan. Skulle på med byxorna då det droppade en del ner i toan. Flummig som jag var tänkte jag att jag måste vara dum som missat att torka mig så mycket så jag torkar igen men det fortsätter droppa, mer och mer droppar och när det går upp för mig att vattnet har gått vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Självklart skulle lille bebisen börja sitt liv på precis samma sätt som sin pappa.
Smyger ut in till resten av familjen och säger till Daniel; eeeeh vattnet har gått. Idioten tittar upp och säger; Säkert. Jag; ja alltså vattnet har gått. Jaha, svarar han chockad, och vad ska jag göra åt saken?? Daniels pappa säger då åt honom att Ja, ni får väl åka ut såklart. Aha, just det, självklart haha Först måste vi bara med ett stopp för att lämna av tjejen hos mamma och syrrorna som skuttar av glädje. I bilen slutar det sippra och börjar istället forsa ut en massa vatten. Inga värkar än men ringer förlossningen som säger åt mig att komma in på stört.

Vi kommer in och blir undersökt av en jämlik, en skåning 😉 Jodå visst hade vattnet gått som bara forsade ut, värkarbetet hade börjat men bara öppen 1 cm, och knappt det. På med världens största blöja och jag började vanka av och an för att sätta igång värkarna mer. Bm ville inte skicka hem mig med tanke på min journal så skulle det här minsann gå undan och hon bad mig att hålla ut så länge jag kunde då dom ännu inte hade ett rum ledigt. Vi däremot nöjde oss med att ha intagningsrummet, här kunde jag mycket väl föda om det var så. Naiv som jag var tog jag värk efter värk med en klackspark, det här var ju hur lätt som helst. Och snabbt skulle det ju gå det hade dom ju lovat mig.

Jotack, 2 på natten ökade värkarna på sig och blev starkar, jäääävligt mycket starkare!!
Bm tyckte inte jag behövde någon smärtlindring då jag klarade det så galant och det enda hon kunde erbjuda var akupunktur.
 Då jag inte öppnat mig mer än 1 cm till fick det bli akupunktur. 4 tjocka nålar trycktes in i skallbenet på mig och jag sprang in i duschen med en värmande stråle mot magen. Aaaaah, det funkade faktiskt lite. Visst hade jag ont, jäääävligt ont med detta lindrade och jag blev mer avslappnad och trött. Satte mig ner på stolen i duschen och slumrade bort mellan värkarna. Men dom ökade på sig och tillslut hade jag så ont att jag svor över mig själv, hur faaaan skulle jag ta mig ur detta!!??
Nu gick det upp för mig vad jag hade att vänta, jag hade ju helt glömt bort att det gjorde såhär förbaskat ont!!

 

Ut ur toan sprang jag med rufsigt hår och nålar som stack upp alldeles blek i ansiktet, måste sett ut som Frankensteins brud…… Daniel hade somnat men vaknade snabbt av mitt ojjande och vaggande. Jag ringde på barnmorskan och sa att nu orkar jag fan inte mer, nu måste jag få något!! Absolut, epidural skulle jag få. Ååååh älskade epidural!! Jag hann aldrig få det med tjejen då det gick för snabbt men jag visste ju att det skulle ta bort ALL smärta. Jaaa ring på narkosen!! Tyvärr hade jag i tankarna rädslan att han skulle dröja som tusan, eller ännu värre, komma och i sista stunden få ett akutlarm så jag inte hann få EDA:n. Det var ju dessutom en hektisk natt och 2 akuta kejsarsnitt hade redan fått göras.

Men tack o loooov kom han med en väldans fart, narkosen alltså. För Lias vägrade. Jag hade bara öppnat mig till 3 cm men den där EDA:n alltså. Ååååh så dejlig!! Däremot fick jag panik när han sa åt mig att ta några värkar innan han satte den. Neeeeej, jag ville ju inte ha mer ont!! Väl satt fortsatte jag ha ont, jag fick panik, det funkar ju inte lyckades jag få fram. -Nej det tar ju cirka 15 min svarade narkosen. Aha såklart, okej så dumt av mig svarade jag och bad om ursäkt. Daniel stod och höll om mig och jag lyssnade på pratet mellan bm och narkosläkaren som diskuterade att det här var väldans konstigt att det tog såhär lång tid för mig, och då jag dessutom var omföderska med en riktigt snabb förlossning första gången gjorde det hela ännu mer märkligt…… Det gjorde mig INTE lugnare kan jag säga!!

Jag la mig för första gången självmant på britsen när jag slutade ha ont, aaaaah vilken underbar medicin!! Jag hade kunnat ge guld och gröna skogar till narkosläkaren för det! Men istället hörde jag bm ringa ett samtal och prata sitt läkarspråk som jag tyvärr förstod varje ord av. Bebisen hjärta hade saktats ner och återhämtade det sig inte som det skulle. Plötsligt kom en grönklädd kvinna in och 2 andra bm med en stor konstig maskin. Dom skulle ta ett prov på bebisens huvud bara för att titta
efter hur han mådde. Blev det inte bra skulle bebisen ut NU. Jag frågade hur, alltså på vilket sätt, kejsarsnitt, ska jag klippas och ni dra eller hur. Jag fick bara till svar att isåfall måste han ut NU!!
Jag låg och skakade i hela kroppen, kunde inte sluta, antagligen pga EDA:n.
Dagen innan hade jag sett ett förlossningsprogram där just detta hände så jag visste som tur var precis vad som hände. Men stackars Daniel stod bara chockad och tittade på. Bebisen mådde bra iaf, tack o lov!!Bm satt från den stunden vid varje värk och ”öppnade” upp mig mer för att skynda på det hela. Det kändes vill jag lova….. in med handen och töjde ut allt vid varje värk. Ooooouch!! Känseln där inne var det ju inget fel på.
Nu var klockan 6, alltså 1 timme sedan jag fick epiduralen och min kvar tills min bm slutade sitt pass. Hon LOVADE att innan hennes timmar var slut skulle bebisen vara ute. Det gick då upp för Daniel att han skulle bli pappa och han kämpade för att hålla tårarna tillbaka.
Tydligen kom krystvärkarna kort därefter men en liten flik vägrade försvinna bort, bm sa åt mig att jag skulle krysta iaf.
Jag satte mig upp och lutade mig mot sängkanten som dom höjt, Daniel stod bakom och höll mig i handen tror jag……
Dom sa åt mig att krysta men jag kände ju för tusan ingenting!! Jävla EDA!! Nu svor jag, med Leonora skötte kroppen sig själv när krystvärkarna kom och jag tyckte det var en väääldigt härlig känsla. Nu var det helt tyst, hur skulle jag kunna krysta utan att känna när eller hur jag skulle ta i. Jag försökte och försökte, det kändes som en evighet. Klockan var nu kvart i 7 på morgonen och min bm pass var slut. In kom en ung bm som direkt fick hoppa upp i sängen och hjälpa till. Huvudet ”ploppade” ner och dom sa åt mig att inte krysta mer för då skulle jag spricka. Minns att jag tänkte vafaaaan, först säger ni åt mig att krysta och då känner jag inget, när jag sedan känner att han kommer får jag inte krysta. Vilka jävla tyranner!! Men sekunder senare gled han ut, handen först som i en riktig liten ”Superman”. Och inget sprack jag, helt otroligt!! Krystvärkar i 10 minuter, alltså 6 minuter längre än syrran vilket kändes som hur länge som helst….

Navelsträngen runt halsen skulle han med ha såklart och svalt en massa massa fostervatten men bra mådde vår lille kämpe ändå, och så fiiiin han var!! På pricken lik en liten minipappa. Ja när jag fick se honom då. Daniel klippte navelsträngen och gick iväg och satte sig med honom i fåtöljen. Jag var tvungen att påminna honom att Hallåååååå, får jag också titta på vår lille pojke. Haha Far och son, nåt speciellt band där från start……

 

 

12 timmar nästan på pricken tog det feån det att vattnet gick. 06:55 kom han äntligen, vår efterlängtade lille Lias

CIMG3760

CIMG3777