Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:
Add Comment Register
01
april

För 1 år sedan, återblick över förlossningen!

Skrivet av den 01/4/11 - 16:10

För ett år sedan klockan 07:00 åkte vi mot förlossningen, det var en spännande men jobbig resa. Jag kommer ihåg att jag hade ångest över att jag lämnade storis hemma, jag hade inte hunnit vara borta ifrån henne så det här skulle bli första gången. Eftersom vi hade blivit igångsatta förut så visste vi i princip hur det hela skulle gå till, det vi inte visste nu var hur pass mogen/öppen jag skulle vara och vilka igångsättnings möjligheter som skulle finnas. Inskrivningen var precis som första gången till skillnad från att vi den här gången fick ett förlossningsrum direkt baserat på att jag var omföderska och första förlossningen gick fort när den väl var igång. Jag hade ju sett samtliga förlossningsrum på våran aurora rudvandring och hade väl igentligen hoppats på att slippa just ett sånt rum utan badkar som vi nu fick, fördelen var att rummet var lite avskilt till skillnad ifrån dom andra rummen.

I journalen står det att tappen vid inskrivning är 50 % utplånad och 1,5 cm lång och 0,5-1,5 cm öppen. Läkaren informerar om att hon kan ta hål på hinnan men att det kan medföra en smärtsammare igånsättning och att det kunde ta längre tid vilket inte passade när det var långhelg, istället läggs en gel. Sen händer det inget förutom pinvärkar men med lite hjälp av TENS och lite studsande på pilates bollen funkar det. M låg och kollade på serier under större delen av tråk tiden, jag förstår honom för jag hade verkligen ingen lust att prata vid de här läget. Efter 2 gelen fick vi flytta till ett vanlig behandligs rum vilket kändes skönt eftersom jag nu hade chansen att få ett nytt förlossningsrum med badkar när det väl var dax.

På kvällen så hade jag hunnit trycka i mig rätt många rostade mackor och säkert lika många glas nyponsoppa och körbärs saft, jag tackar verkligen uskan som säker kom in varannan timma och erbjöd mig fika för någon frukost blev det inte. 22:30 bad jag bm om lite sov hjälp eftersom mina pinvärkar kom var 3:e minut så han jag aldrig slappna av, eftersom jag nu hade min aurora bm så visste hon att jag verkligen inte ville ha någon bricanyl utan gick snabbt och hämntade en sömntablett som vi hade pratat om under graviditeten. 23:10 så började jag känna mig lite pömsen men jag vart positivt förvånad att det kändes som en naturlig trött het eftersom jag hade haft en liten bil om att det skulle bli som på film att man blev som en klubbad säl.

Vid 2 tiden vaknade jag och kände mig så jäkla kissnödig och bökade mig snabbt upp och pinnade ut på toa men nä då inte gick det att kissa, trött pinnade jag tillbaka och försökte somna om trots att jag fortfarande var kissnödig vilket var helt omöjligt. När jag låg där i hopp om att lyckas somna om kände jag att mina pinvärkar var smärtsammare och tätare, jag försökte klocka men var alldeles för ofokuserad. 3:30 efter ytterligare 3 kiss försök så väkte jag M som fick i uppgift att värma vetekudden, M hasade sig iväg och när han kom tillbaka så hade jag ändrat mig jag ville ligga i badet igen. Bm kom vid in och gjorde en kik, nu var jag 2 cm öppen wohoo vi fick ett förlossningsrum med badkar.  

Jag blumsade i badet och blev bästa kompis med lustgasen, förra gången så han jag aldrig bli det så det var lika bra att börja tidigt tänkte jag. Jag kan säga att ett bad med lite lustgas och skön musik och gott sällskap är en upplevelse i sig, jäklar vad smart man blir och vilka vettiga samtal det blir. Jag blev väldigt besviken när bm kom in och ville få upp mig ur mitt lilla badkars party, men tydligen så ville inte bebisen samma sak som jag ville.  I journalen står det nu öppen 2-3 cm med buktande hinnor f.ö status quo, bm lovade att så fort bebisen lugnat sig så får jag gå tillbaka till mitt party. Det blev verkligen mindre party stämning utan mitt varma badkar, nu kändes ju värkarna ordentligt trots lustgasen. Bm vill ha mig på sidan lite för att jag så fort som möjligt ska få mitt bad, men då smäller det till där nere. Jag skriker AJJJ vad fan var det, det känns som någon släppt ett bowlingklot mot mitt bäcken. Av ren reflex rullar jag tillbaka på rygg och fnittrar genast till då jag känner vatten som forsar, genast blir värkarna till mega mastodont värkar och nu säger jag bara att nä nu vill jag inget mer nu skiter vi i det här kan nån trycka på off knappen. Bm ringer efter läkaren som ska lägga pcb men eftersom jag inte riktigt är 3 cm öppen vill dom inte det men dom stor stanby.

I MIN VÄRLD så gick alla i slomotion och jag blev grymt frustrerad att dom inte gjorde allt fortare, jag kunde ju inte ligga där och dö av smärta lixom. Med benen i vädret ( i gynbenen ) låg jag frustrerat och väntade på den där j*vla millimetern läkaren promt ville att jag skulle öppna mig innan jag fick min bedöving. Nu kändes det som att jag att tiden stog stilla och smärtat vart 1000 ggr värre och nu kände jag att lillan är på väg ut. Jag hojtar för fullt att dom ska öka takten å ge mig den där jäkla pcb för nu kommer hon. Bm tittade och slet snabbt på sig handskar samtidigt hon sa att hon nu såg huvudet och det blir ingen pcb. Jag fattade inte riktigt vad hon menar i det läget utan tror att i min vildaste fantasi att jag ska hinna deala till mig pcb ändå, emellan min böne skrik så fräser jag samtidigt till uskorna att ta bort dom där förbannade gynbenen för jag vill krysta NUUU. Stackars M står och tittar på Agda 1 och 2 som fippligt försöker skruva bort dom och när han erbjuder sig hjälpa till så skjuvas han in i hörnet istället. Jag skulle vilja se hur jag såg ut när jag stog i brygga med en enorm mage i vädret. Jag kan intyga att det går att knipa bara man vill, jag knep ända tills dom hade fått bort dom där benen å då jäklar var jag så förbannad att jag sket i om jag skulle spricka totalt för ungen skulle bara ut. Det som kändes som timmars totyr tog i själva verket inte ens 20 min. Nu i efterhand så fattar man ju att det blir en enorm kraft och smärta för kroppen att öppna sig 7 cm och föda fram ett barn på mindre än 20 minuter.

20 minuters oförglömlig smärta gav ett underbart resultat som är älskad av både sina föräldrar och sin stora syster redan från första stund, i morgon är vår lilla Felisia 1 år.

Publicerad i Barnen,Förlossningsberättelser | Inga kommentarer


01
april

Trög vecka med fartfyllt slut

Skrivet av den 01/4/11 - 10:09

Veckan har verkligen varit trög, jag och lill tjejen har varit smått isolerade här hemma eftersom hon förmodligen har RS virus och smitta någon annan bebis vill vi ju inte. Idag kommer både mormor och moster ner för att fira lillan som fyller 1 år  morgon, nu är det operation städning som gäller inför morgondagens kalas. Igår tog jag en sväng med både damsugaren ocg moppen genom hela huset för att slippa stressa runt idag, i morse innan jag åkte för att lämna storis på dagis var allt som ogjort igen. Morgon började fin fint, storis kom inskuttandes vid 7 så jag satt lillan med pappa vid frukost bordet och storis följde med mig på dass. Storis pladdrar på för fullt om att hon inte ville ha ny blöja eftersom det bara var ”kissiblöja bara” sen säger det sprak i blöjan och det pillimariska leendet dök upp i hennes ansikte, sen traskade hon ut i hallen för att bajsa klart. Jag pinnar iväg för att slänga på mig ett par brallor, i köket hör jag storis säga ” pappa nu kisste jag ” jag tänker inte så mycket på det förens jag var på väg ut för att byta denna bajsblöja när jag plötsligt ser små högar liggandes på golvet, jag inser snabbt att blöjan läcker. Jag rusar fram och grabbar tag i henne och ser att det har runnit längs benen på henne och bajset är över nästan hela huset, men som tur är bor vi i ett I land så sån här går ju att lösa ;). När storis var ombytt och klar var det dax att byta blöja på lillan och när jag lyfter henne så droppar det kiss över hela golvet,  j*vla måndags exemplar jag måste ha satt på tjejerna igår tänker jag. Nu har jag åter igen dammsugit golvet efter frukosten och moppat nästan hela huset igen.

Nu har jag insett att som små barn förälder och även som förälder överlag så kommer man nog aldrig kommer undan dessa oförutsägbara små olyckor, som förälder får man leva med att alltid ha en plan B och C i bakfickan :) . Hahah det kanske är sånt här man ska skriva i jobb ansökan när man vill framhäva sin förmåga att hantera stress andra bökiga saker.

Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer


27
mars

Skrivet av den 27/3/11 - 9:20

Igår blev det grillat till lunch, jag körde lite bossting mat À la LCHF ( grillat fläsk med gräddsås blomkålsmos och haricot verts ).boosting mat

Publicerad i Mat/Dessert fantasi och inspiration | Inga kommentarer