Vi har ju haft huset fullt med Italienare över dopet och min brorsas pojke Edvin tyckte de var väldigt spännande. I söndags kom han in rusandes och tittade sej förvånat omkring när han upptäckte att huset var tomt:

Eddi – Var är dom?

Jag – Vilka?

Eddi – ja men dom, var är dom?

Jag – Menar du killarna?

Eddi – Jaa, dom!

Jag – ja dom åkte ut en sväng för att titta sej omkring

Eddi – Varför då?

Jag – Dom skulle väl ragga, inte vet jag =)

Eddi (ler med hela ansiktet och svarar nöjt) – JA VISSTE DE! Jag visste väl att dom var raggare…

Tusen tack till Miris mormor som gjorde våran dopfest så lyckad!

Den 25 februari blev våran lilla Myriam döpt i Ljusdals Kyrka. De var en jätte fin dag och nästan alla gäster som vi bjudit kunde komma även om många var krassliga.

Tänkte lägga upp några bilder från dopet och festen men de får bli när jag kommer hem igen och har mer tid.

Just nu är jag i Sävsjö hos min syster och njuter av dom sista dagarna i Sverige. De ska bli skönt att komma hem igen efter tre veckor men samtidigt känns de jätte jobbigt att säga hejdå till alla, igår när vi lämnade Ljusdal vet jag inte hur många gångar jag fick torka tårarna. De känns på något vis lite jobbigare nu när Myriam finns för jag skulle så gärna vilja att hon fick växa upp med sina kusiner och ha sin mormor och morfar nära. Nu blir de istället så att nästa gång dom får träffa Miri kommer hon vara en helt annan unge eftersom dom växer så mycket när dom är så här små. Fast som tur är har vi skype där vi kan ”träffas” och prata hur mycket vi vill.

Nu måste jag kolla ”mina bebisar”, jag är nämligen hundvakt åt Stella och Miri sover i vagnen.

Vi har äntligen kommit fram till min syster i Sävsjö där vi ska vara några dagar innan de bär av hem till Rom igen.

Som ni ser på bilden har Myriam har fått en ny bästis, Stella 10 veckor =)

Så här har våran semester i Sverige sett ut hittils:

Bara någon dag efter att jag och Myriam kom till Sverige blev min farfar sjuk och fick åka ambulans till sjukhus där han blev inlagd.

Vi bestämde oss för att åka och hälsa på farfar men de var besöksförbud på grund av vinterkräksjukan.

Miri blev jätte dålig och kunde knappt andas, så nu var de våran tur att bli inlagda på sjukhus. Hon blev som tur var bättre men började kräkas för att göra sej av med sin förkylning.

Medan vi torkade spyor fick vi ett samtal om att min mormor (alltså Miris gammel mormor) blivit jätte dålig.

Min farfar fick komma hem från sjukhuset och vi var jätte glada, men de visade sej snabbt att han var långt ifrån frisk. Tydligen blir han förvirrad av sina mediciner.

Vi trodde då att allt som kunde gå snett hade gått snett men vad vi inte visste då var att…

Marco och hela hans familj skulle få vänta tre timmar på sitt bagage på arlanda, springa som dårar för att hinna med tåget mot Ljusdal, bli sittandes mitt i skogen i flera timmar på grund av lokfel och sist men inte minst upptäcka att en av resväskorna läckte vin och alla kläder är förstörda.

De jag undrar nu, kan något mer gå fel och kommer dom komma fram till Ljusdal?

Fis-Lisa är väldigt hängig idag

Idag blir Miri fyra månader. Jag kan inte fatta att tiden gått så fort. Hon var ju alldeles nyss nyfödd… Hon blir bara gosigare och gosigare, de bästa hon vet är när hon ligger i bara blöja och jag pussar henne på hela kroppen. Då bara blundar hon och ler =)

Tyvärr håller förkylningen i sej och hon fortsätter att kräkas väldigt ofta. Lilla lilla älskling, de känns så hemskt i mitt hjärta när hon försöker ”skrika” men de kommer bara fram en hes beklagan. De måste vara de värsta som finns när ens barn inte mår bra.

Idag är de en jätte fin dag med sol och ganska varmt. Vi kanske vågar oss ut på en promenad senare beroende på hur Miri mår, frisk luft är väl aldrig fel?

Vi har de lite jobbigt här hemma just nu. Myriam gick från en helt vanlig förkylning till att få jätte svårt att andas i fredags. Jag blev såklart livrädd och vi åkte in på akuten. Hon hade svårt att syresätta sej och fick syrgas i en liten mask som hon inte alls gillade. Hon blev som tur var bättre medan vi var på sjukhuset men de blev ändå bestämt att vi skulle läggas in på barn sjukhuset för observation över natten.

Innan vi blev inlagda fick Myriam medicin för att vidga luftvägarna och hon blev som helt hög. När vi kom in på avdelningen var hon helt galen och skrattade och tjöt som om de var de roligaste hon varit med om.

Natten på sjukhus gick bra. Hon vaknade på natten av hosta och fick andas lite koksalt annars sov hon.

Imorgon blir Miri fyra månader och hon har redan flygit flygplan tre gånger, haft vattkoppor samt legat på sjukhus! Mamma mia som italienarna skulle ha sagt =)

Idag är de exakt ett år sen vi fick ett glädjande plus på stickan och den långa resan och väntan på Myriam började. Jag minns den morgonen som om de var igår.

Jag hade känt på mej i en vecka att jag var gravid men vågade ändå inte hoppas för mycket. Jag var så nervös och fullkomligt ramlade i Marcos armar när jag skulle berätta resulatet. Han trodde de var negativt och sa att de skulle gå bättre nästa gång men fattade ganska snart att de var glädje tårar. Nu när Myriam snart blir fyra månader kan jag inte riktigt förstå vad som var meningen med livet innan hon kom till världen?