Jag och Myriam ringde upp mormor och morfar på Skype för adventsfika nu på eftermiddagen. Jag drack glögg och Myriam julmust och sen hade vi pepparkakor såklart allt inköpt på Ikea.

När jag frågade om hon inte kunde se ut som vanligt såg hon ut så här istället

Hon har väl sett hur folk gör till sej så fort man ska knäppa kort….

De är så mysigt att man kan fika ”ihop” fast man är så långt borta och de är väldig skillnad mot hur för de var för 12 år sen när jag först kom hit och man betalade guld för att få prata bara några få minuter med någon i Sverige. Inte konstigt att man tappade kontakten med många….

Jag klarade spanskan!! 91 rätt av 100 och jag är väldigt nöjd, speciellt med tanke på att jag först skrev fel prov i två timmar och skrev därför provet med en redan trött hjärna

Estoy muy contenta!

Var sen ut och åt middag med tjejerna och de var en bra avslutning på den här veckan fylld med plugg, spyor och missförstånd.

Lyxar med sushi till lunch idag efter gårdagens disastro med middagen…

Kommer bli en rolig helg med utgång med tjejerna ikväll följt av julmarknad på svenska kyrkan på lördag

Idag är en sån där dag när jag bara känner mej totalt misslyckad.

De började med att jag skulle skriva om mitt spanska prov som jag missat pga av magsjuka. De gick fint även om jag tyckte att visa frågor var konstiga… Efter nästan två timmar lämnade jag tillbaka provet till min lärare som förvånat utbrister – Men oj! De där är inte rätt prov!
Så fick jag skriva om alltihopa. Tyvärr efter två timmars skrivande av fel prov utan paus hade halva min hjärna lagt av. Needless to say more…

Skyndar hem efter jobbet för att umgås med min äskade treåring som sedan jag klev innan för dörren bara grinat och skrikit att hon inte vill vara med mej. Nej hon vill vara med morfar, eller förresten farfar eller pappa var de ju. Ja vem som helst som inte är mamma! När hon sen äntligen somnar och jag ska hämta min middag i köket…

Då har Katten tagit min kyckling och sitter och smaskar för fullt på golvet…min middag, en trasig bit kyckling som hänger ur mungipan på den förbannade katten.

Alltså näe, kan de bli en mer misslyckad torsdag??

Idag är en sån där dag när jag bara känner mej totalt misslyckad.

De började med att jag skulle skriva om mitt spanska prov som jag missat pga av magsjuka. De gick fint även om jag tyckte att visa frågor var konstiga… Efter nästan två timmar lämnade jag tillbaka provet till min lärare som förvånat utbrister – Men oj! De där är inte rätt prov!
Så fick jag skriva om alltihopa. Tyvärr efter två timmars skrivande av fel prov utan paus hade halva min hjärna lagt av. Needless to say more…

Skyndar hem efter jobbet för att umgås med min äskade treåring som sedan jag klev innan för dörren bara grinat och skrikit att hon inte vill vara med mej. Nej hon vill vara med morfar, eller förresten farfar eller pappa var de ju. Ja vem som helst som inte är mamma! När hon sen äntligen somnar och jag ska hämta min middag i köket…

Då har Katten tagit min kyckling och sitter och smaskar för fullt på golvet…min middag, en trasig bit kyckling som hänger ur mungipan på den förbannade katten.

Alltså näe, kan de bli en mer misslyckad torsdag??

ätit hårda karameller till middag, somnat lååångt efter läggdags och blivit väckt för att gå till skolan…
Ja då blir de så här när man äntligen får komma hem igen…

Är de lika hos er?!

Imorn har jag spanska prov så ikväll blir de till att plugga ordentligt… Jag måste klara de här provet för att komma vidare till nästa nivå.

Igår åkte vi tillbaka till Agriturismo Sant’Anastasia som jag skrivit om förr och de var lika gott och trevligt den här gången. Först olika sorters chark produkter, sen pasta eller risotto, sen kött eller kyckling med grönsaker. Vi blev så mätta att vi inte behöva äta nån middag sen vilket är otroligt ovanligt för mej som måste äta vid alla måltider oavsett hur mycket jag åt sist annars får jag ont i magen och blodtrycksfall. För Italienare där emot är de helt normalt att äta en stor lunch och hoppa middagen sen utan några som helst problem. De är som att vi har olika matsmältningssystem på nåt vis, till exempel kan italienarna äta lunch vid 13.00 och sen middag klockan 21.00 (eller ännu senare) utan att hungra ihjäl medan jag aldrig skulle klara de (och ingen annan svensk som jag känner heller för den delen, de blir alltid lite knepigt de där när man har svenska gäster som är vana att äta vid fem…).

Jaja, nu skulle jag ju faktiskt plugga inte babbla om svensk-italiensk matsmältning!

Myriam och Nina igår på lunchen

Igår åkte vi till Ikea för att äta lunch och tanken var att Mimmi skulle leka på Småland medan vi tittade runt men tydligen är hon inte tillräckligt lång än!! Vilken besvikelse! Men vi styrde upp de med lite lek på barnens Ikea istället

Efter köttbullar med mos åkte vi och hälsade på farmor på jobbet…

Farmor jobbar som butiksbiträde och säljer bröllopsklänningar. Väldigt spännande att titta på alla fina prinsessklänningar och prova tiaror tyckte Mimmi. Och nej, inget bröllop för oss i sikte

Idag pluggar vi spanska till provet på tisdag! Måste klara de!!

Experthjälp har jag såklart…

Läste ett intressant blogginlägg om hur man accepterar barn i olika miljöer i Sydeuropa i jämförelse med Sverige (där barn alltid bara verkar vara i vägen) och började fundera på varför sydeuropeiska barn verkar ”snällare” och lättare att ha att göra med än svenska busungar?! De finns ju till och med böcker om hur väluppfostrade franska barn är! Jag tycker att de är jätte fint att man accepterar barn på restauranger och att de flesta är så gulliga när de ser ett barn eller liten bebis som dom inte ens känner här i Italien men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera vidare på synen man har på barn för övrigt…

Jag skrev ju för ett tag sen om hur jobbigt de var för Myriam när hon bytte från dagis till skola och att hon behövde tid för att vänja sej vid alla nya regler. Till exempel att på skolan (från de år man fyller tre) förväntas man ”nia” sin fröken (inte säga du utan ni) och alltid räcka upp handen innan man öppnar munnen. Man får inte springa på toaletten när man blir kissnödig utan man måste först be om lov osv. Jag tycker att de är rätt höga förväntningar på en treåring (fyraåring med för den delen). De konstiga här i Italien är att man ställer dessa super höga krav på barnen men sen kan de lugnt bo kvar hos mammsen till de blir över 30 utan att de är nåt konstigt med de! Så varför denna brådska att bli stor liksom???

Min trotsiga treåring