Inte nog med att de är nyårsafton idag, jag fyller år också!
Fika på säng imorse följt av tårta
Svenska flaggan var såklart med!
Nu fortsätter vi med nyårsfirande
De blev lite livat här häromdagen och någon sa till barnen att om dom fortsatte bråka skulle kanske häxan surtant komma….
Dagen efter vid frukost bordet:
– mamma, bor häxan surtant i Sverige?
– eh, näe, de finns ingen häxa *fniss*
– jo de gör de! *övertygad*
-Näe vem har sagt de?
– de har Mirja sagt.
Full koll de har hon iallafall nu sitter hon och tittar på häxan surtant på paddan och jag har en känsla av att vi har hittat ett nytt favoritprogram (yes! No more frozen på några veckor alltså!).
Igår var de fullt upp hela dagen med bland annat finbesök från Gävle
Världens sötaste bebis hade de med sej också!
Även min barndomskompis Daniel, som numer bor i Norge, kom förbi och fikade med oss och jag är så glad att jag har så fina vänner kvar från förr
Idag är de frissan som gäller och Miri ska äntligen få bli fin i håret!
Idag är de ännu kallare än igår men solen skiner och när man sitter inne och tittar ut ser de riktigt härligt ut där ute
Jag tog min dagliga promenad iallafall, sätter gränsen på -25 (då börjar även ögonfransarna att frysa) för klär man sej ordentligt så fryser man faktiskt inte så farligt (så länge man går snabbt alltså, hehe)
Jag fick massa frost runt hela ansiktet och jag skojade med barnen och sa att jag var Christoffer från Frost filmen när jag kom hem. De blev helt vilda och skrattade åt mej (tänk er scenen när han ska handla morötter åt Sven).
Annars så håller vi oss mest inne och äter choklad och väntar på pappa som kommer på Tisdag för att fira min födelsedag och nyårsafton som infaller på samma dag. Hoppas de blir lite varmare tills dess för de lär inte bli nåt besök på zoo eller skridskoåkning i den här kylan.
Resan upp till Ljusdal gick jättebra och Myriam hade de inte allt för jobbigt. De blir som tur är lättare och lättare att resa bara vi två och nu kan man ju förklara varför man måste ha bälte vid start och landning och sånna saker.
Väl framme hos mormor och morfar blev hon tvungen att vänja sej igen vid alla trösklar men efter några stukade tår gick de in och nu skuttar hon över dom.
Hon snappar upp massa svenska och de är så roligt att lyssna på hennes resonemang. Imorse, till exempel, fick hon inte upp dörren när hon skulle smyga ut ur sovrummet och då hör jag hur hon viskar -va faan…. Va faan… tills dörren gick upp. Så ja, man lär sej lite allt möjligt här i Ljusdal.
Vädret är toppen förutom graderna…. När Myriam fick på sej vinterkängorna i bilen på väg upp och fick gå på snö för första gången i sitt liv riktigt lyste de lycka ur hennes ögon. – mamma de är snö, de är snö! Ropade hon.
Men ja, nån grad varmare fick de gärna vara..