Varför är bara jag trött här hemma?

  
Känns som jag skulle kunna sova i flera dagar…. 

Idag är vi mest hemma och tar de lungt. Vi gick ut en stund för att blåsa såpbubblor men lillebror blev sur, Myriam arg och inte en enda såpbubbla lyckades vi frambringa! Suck! En del dagar vill man bara att de ska bli kväll igen så man får gå och lägga sej.

Dessutom är Myriam är på sitt allra suraste humör så vad vi än föreslår är de fel. Snacka om att någon vaknat på fel sida!

Nu har vi äntligen fixat färdigt med alla papper för Sverigeresan och har äntligen Mattias ID-kort klart! De gick hur bra som helst att ta passfoto och de blev till och med en ganska bra bild

  
Lite lustigt att han har ett öga öppet och ett stängt på den här bilden men hellre de än på passfotot

Åh vad vi längtar nu!!!

Vi ska fixa passfoto och pass idag. Håller tummarna för att Mattias kan hålla ögonen öppna under fotograferingen

Jag blev jätte dålig i förrgår med hög feber och ont som tusan. Fattar inte att de går så fort när mjölkstockningen slår till! Som tur är förstod jag direkt vad de var och kunde på egen hand amma/pumpa ut och bli frisk redan till dagen efter. Men de är inte lätt när man är halvdöd och ska ta hand om en bebis samtidigt.

På natten fick dessutom Myriam nån sorts magsjuka och kräktes ner hela sängen flera gånger så de blev ett väldigt spring och en massa tvättande…. Typiskt när man för en gångskull är sjuk att Myriam ska bli dålig samtidigt! De blev i princip ingen sömn alls för oss (mej o Marxo) så igår var vi hemma hela dagen och tog de lungt. Livet som två-barns föräldrar…

  
Mattias mår bra iallfall som ni kan se ingen brist på mjölk åt honom!

Idag har vi varit ute och gått en lång promenad i solen och sen kom några vänner och hälsade på. 

Känns alltid så bra när man blir frisk igen efter att ha legat sjuk. Som om man uppskattar ”friskheten” på ett annat sätt

Helt plötsligt fick jag ont, feber och influensa symtom nu efter lunch. Mjölkstockning! 

Jag orkar inte.

  
Storasyster och lillebror – de bästa jag har!

Igår besökte vi zoot här i Rom. 

De kan vara lite svårt att hitta på nåt som är anpassat både för spädbarn (de måste finnas nånstans att amma vid behov) och fyraåring, men vi chansade på att de skulle finnas en bar eller så där jag skulle kunna amma.

Utflykten vart jätte lyckad och som tur var behövde jag aldrig amma för de fanns inte ett enda ställe att gå in på med värme, inte ens toaletterna hade värme! Jag är livrädd för mjölkstockning (jag hade de när jag ammade Myriam) så amma utomhus finns inte som alternativ när de är bara 10-12 grader. Men som sagt, de behövdes inte för Mattias sov sej igenom hela zoobesöket så jag ammade i bilen när vi var klara istället.

Här är en bild på mej och min pappa på BB

  
Visst är Mattias lik mej?!

Här är vi!!!

Varje fredag klockan fyra kommer det en liten ”matbil” och parkerar framför Myriams skola. De erbjuder fredags-mellanmål till den som vill lyxa till de lite.  

Myriam blev jätte glad när jag frågade om hon ville köpa mellanmål i vagnen och valde pannkakor med nutella från menyn. 

  
Hade gärna ätit några pannkakor jag med men jag fick nöja mej med yougurt till mellanmål den här gången

Trevlig helg!

När Myriam föddes blev jag varse om många saker här i livet. Bland annat kände jag för första gången den där kärleken som man bara kan känna för sitt barn och den lyckan som infinner sej bara av att få ögonkontakt med någon. Men jag upptäckte också att de tyvärr, när livet ler extra stort mot en, finns personer som inte klarar av att dela detta med en.

Jag bröt med en väldigt nära vän ( de var hennes val) precis efter att Myriam föddes eftersom att hon av för mej okänd anledning inte hade de minsta intresse av att dela denna enorma glädje med mej. Andra vänner och bekanta blev vi också besvikna på och våran bekantskapskrets ser lite annorlunda ut idag än då. Kanske hade vi glidit ifrån dessa vänner ändå så småningom men de är ändå så fruktansvärt tråkigt att något så fantastiskt som ett nytt liv kan vara ”orsaken” till detta.

  
Nu är vi där igen. Den totala lyckan och känslorna sitter liksom utanpå kroppen. Och besvikelsen över vissa personers beteende kom som ett brev på posten….

  
Sol ☀️