Vàlkommen att làsa om livet som mamma i Italien och allt vad de innebàr. Jag àr en 35àrig tjej som lever i Rom med min sambo, vàran dotter Myriam som fòddes den 21 Oktober 2011 och vàran son Mattias som fòddes 5 Januari 2016. Här fár ni följa váran vardag med kulturkrockar och bara helt vanliga dagar i várat Italo-svedese liv. Kommentera gärna om de är nágot särskilt ni vill läsa om =)

Annons
Add Comment Register

Barnaga

Jag deltog i en väldigt intressant diskussion angående barnaga häromdagen. Intressant diskussion men också väldigt skrämmande eftersom många personer tyckte att de är okej i uppfostringsyfte så länge de har hänt nåt allvarligt och man inte slår barnet gul och blå. De vill säga inga käftsmällar men ”dask” i rumpan går bra. 

Jag bryr mej inte om detta är ett typiskt italienskt tankesätt eller svenskt för de handlar inte om de. De handlar om hur man ser på barn. Är de okej att daska till någon när man inte kommer överens? Näe, de allra flesta tycker ju inte de, men varför är de då okej med småbarn? Visst de är vi vuxna som ska lära dom vad man får göra eller inte får göra men kan man inte göra de UTAN att förnedra? För ja, jag tycker att de är förnedrande när jag ser någon mamma här som daskar sitt barn i lekparken medans hon skriker nåt elakt. De är helt emot mina egna principer.

  
Myriam är en ganska vild liten tjej. Precis som de flesta tre-och-etthalvt åringar skulle jag tro. Ändå sen hon låg i magen har hon levt rövare. Vi ägnar stor del av vår tid att förklara och prata med henne, och har alltid gjort, eftersom de är vi som måste lära henne vad som är rätt eller fel eller till och med direkt livsfarligt. Visst kan de vara jobbigt ibland och tålamodet tryter men vi har ändå aldrig behövt göra illa henne eller använda oss av dyliga gester för att hon ska förstå. 

Varför funkar inte de för alla? Varför lyckas vissa inte uppfostra utan att ”daska” på stjärten nån gång ibland?

En reaktion på ”Barnaga

  1. I Italien är det faktiskt egentligen inte tillåtet att slå barn, ej ens i s.k. ”disciplinssyfte”, att många italienare gör det beror på att de tror det är lagligt men nej.

    Jag har läst att Italiens högsta domstol lagstiftade ett förbud mot barnaga 1996 i samband med att de dömde en pappa som slagit sin dotter i uppfostringssyfte, troligen för att han ansågs ha överskridit gränsen till olaglig barnmisshandel. Men att barnaga avskaffades 1996 är något som inte verkar ha uppmärksammats av många italienare.




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


ett × = 9