Min resa mot Rom

Add Comment Register
Annons

Resan till Rom…del tva

De var med stor besvikelse som jag insag att jag inte kunde stanna i Toscana. De hade kanske känns okej när jag var sexton att bo i ett tält med massa andra utan nagon som helst privacy men de var inte vad jag tänkt mej med den här resan. Jag träffade Siri som ocksa akte ner till Toscana fran Sverige och tack vare henne kom vi pa taget mot Rom. Väl i Rom gick de snabbt att fixa bade jobb och bostad och tva dagar efter varan ankomst hade jag bade lagenhet och jobb pa en vin bar (Wine Time).

Livet som singel i Rom var spännande även om de var valdigt jobbigt stundvis att inte ha nagon alls. Visst fina vänner hade jag  men familjen fattades mej nagot otroligt. Efter sommaren blev jag erbjuden jobb pa en arkitekt byra och de var ingen tvekan om att jag skulle tacka ja.

Jobbade som sekreterare i tre ar och under tiden träffde jag min kärlek Marco som var sa olik mej men ända sa lik. Marco brukar säga att vi är som dom tva sidorna pa ett mynt, alltid olika men gjorda för att vara tillsamans. ja, de later mycket bättre pa Italienska men ni förstar vad jag menar =) Fick sedan till min stora lycka jobb pa FN’s kontor för livsmedel och jordbruk och de är en otroligt spännande möjlighet att fa vara med (med de lilla jag kan ge) och bidra till att försöka hjälpa människor världen över till ett friskt och aktivt liv.

I Oktober 2011 föddes varan skatt Myriam Anna Viktoria och livet fick en annan mening.

Även om jag ofta tänker pa Sverige och saklart längtar efter mina nära och kära sa trivs jag jätte bra i denna stad. De finns saklart dagar när jag inte star ut med Italienare och framfór allt hur de funkar eller INTE funkar här men oftast har jag de rätt bra (sa länge jag inte börjar jämföra med hur barnfamiljer lever i Sverige…)!

 

Annons

Resan till Rom…del ett

För tio ar sedan var jag nitton ar och de enda jag visste att jag ville göra här i livet var att aka utomlands och jobba. Jag hade egentligen tänkt mej London men när min kompis Erika, som åkt till Rom för att jobba som barnflicka och sen hastigt bestämde sej för att flytta hem, erbjöd mej hennes jobb tackade jag ja utan att tveka.

Jag tog tjänstledigt fran McDonalds där jag jobbade som nybliven arbetsledare och sa upp min lägenhet. Den 10 Januari 2003 skjutsade mina föräldrar mej till flygplatsen och vad jag inte kunde ana da var att de inte alls skulle komma att handla om sex mander för kul skull, utan att de skulle bli resten av mitt liv.

Jag trivdes super bra i familjen och sökte mej till svenska kyrkan där jag fick massor med nya kompisar, alla tjejer som av samma anledning som mej kommit till Rom för att testa att bo utomlands. Speciellt bra vän blev jag med Ida och vi gjorde ALLT ihop. Ida och jag studerade italienska ihop tva dagar i veckan och de var såå svárt. Tänk dej att inte förstå ett enda ord av de enda  sprak man pratade pa lektionerna.

I April samma ar träffade jag en kille som skulle komma att bli min pojkvän/sambo och anledningen till att mina sex mander blev fyra ar… vi flyttade ihop och jag jobbade pa  Trinity College (en Irländsk pub mitt i stan). Under dessa ar lärde jag mej flytande Italienska, stötte pa massor med fördomar om invandare (jag var ju helt plötsligt invandare), lärde mej att leva i en kultur väldigt annorluna fran min egen och träffade massor med kompisar.

Efter fyra år bestämde jag och min sambo oss för att ga skilda vägar och jag beslutade mej för att flytta hem till Sverige. Flytten kom hastigt och de var otroligt jobbigt att inte bara bryta upp fran mitt förhallande utan även fran mitt hem, mitt jobb, mina vänner och ja, mitt liv helt enkelt. Jag hann bara vara hemma sex manader  innan jag hittade en annons pa arbetsförmedlingen om en camping i Toscana som sökte svenska medarbetare. Jag ringde direkt och fick jobbet. I Maj akte jag ner till Italien igen men de var med stor besvikelse jag upptäckte att de inte alls var sa bra som jag blivit lovad. De var tänkt att vi skulle bo fem eller sex tjejer i ett tält med olika arbetsskift HELA sommaren…

Fortsättning följer…

Mer inspirerande läsning: