Vàlkommen att làsa om livet som mamma i Italien och allt vad de innebàr. Jag àr en 35àrig tjej som lever i Rom med min sambo, vàran dotter Myriam som fòddes den 21 Oktober 2011 och vàran son Mattias som fòddes 5 Januari 2016. Här fár ni följa váran vardag med kulturkrockar och bara helt vanliga dagar i várat Italo-svedese liv. Kommentera gärna om de är nágot särskilt ni vill läsa om =)

Annons
Add Comment Register

Kultur skillnader

Läste ett intressant blogginlägg om hur man accepterar barn i olika miljöer i Sydeuropa i jämförelse med Sverige (där barn alltid bara verkar vara i vägen) och började fundera på varför sydeuropeiska barn verkar ”snällare” och lättare att ha att göra med än svenska busungar?! De finns ju till och med böcker om hur väluppfostrade franska barn är! Jag tycker att de är jätte fint att man accepterar barn på restauranger och att de flesta är så gulliga när de ser ett barn eller liten bebis som dom inte ens känner här i Italien men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera vidare på synen man har på barn för övrigt…

Jag skrev ju för ett tag sen om hur jobbigt de var för Myriam när hon bytte från dagis till skola och att hon behövde tid för att vänja sej vid alla nya regler. Till exempel att på skolan (från de år man fyller tre) förväntas man ”nia” sin fröken (inte säga du utan ni) och alltid räcka upp handen innan man öppnar munnen. Man får inte springa på toaletten när man blir kissnödig utan man måste först be om lov osv. Jag tycker att de är rätt höga förväntningar på en treåring (fyraåring med för den delen). De konstiga här i Italien är att man ställer dessa super höga krav på barnen men sen kan de lugnt bo kvar hos mammsen till de blir över 30 utan att de är nåt konstigt med de! Så varför denna brådska att bli stor liksom???

IMG_3331.JPG
Min trotsiga treåring

En reaktion på ”Kultur skillnader

  1. Hej,

    håller helt med dig, det är inte egentligen annorlunda, det är bara en tidsskillnad, det som om att gå tillbaka 50 år i tiden, när mina föräldrar var små, då var det så.

    Det har ju inte alltid varit som det är nu i Sverige.

    ok att alla gullar med barnen överallt, även okända gullar med barn de inte känner, det skulle vi inte tillåta i Sverige, tror starkare integritet. Vi i Sverige har ju ett utrymme som är större runt oss, där vi inte släpper in vem som helst. Vi i Sverige är ju så få, här nere kryllar det överallt med folk.

    Samtidigt har jag märkt, under mina mer än 30 år i Italien, är bland de första frågorna till en 4-åring, har du ngn fästman än? Italienska tjejer har väldigt höga krav på sig tycker jag redan som små, att vara attraktiva för pojkarna. Det tycker jag är lite sjukt. Allt handlar om utseende, ännu mer än hemma i Svedala. Detta är min åsikt.

    Ciao Caroline




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


fyra + 3 =