Vàlkommen att làsa om livet som mamma i Italien och allt vad de innebàr. Jag àr en 35àrig tjej som lever i Rom med min sambo, vàran dotter Myriam som fòddes den 21 Oktober 2011 och vàran son Mattias som fòddes 5 Januari 2016. Här fár ni följa váran vardag med kulturkrockar och bara helt vanliga dagar i várat Italo-svedese liv. Kommentera gärna om de är nágot särskilt ni vill läsa om =)

Annons
Add Comment Register

Ultraljud – Min historia

Fortsàttningen pà min historia om graviditeten…

Jag hade tur och kom i kontakt med en gynekolog (man gàr till en gynekolog inte till en barnmorska) genom en vàn sà jag slapp gà igenom de vanliga systemet under resten av graviditeten (dvs tid kl. 09.30 tillsamans med 25 andra). Jag tror de àr ràtt vanligt att de gàr till sà.

Gynekologen var en trevlig Signora àven om vi inte hade samma sàtt att se pà saker och ting. Jag gick till henne en gàng i mànaden och gjorde gyn-undersòkning och ultraljud plus att jag varje mànad var tvungen att ta massa olika blodprover som jag sàklart fick betala fòr. Jag vet att mànga i Sverige klagar pà att man gòr sà fà ultraljud men jag màste sàga att de blev nàstan jobbigt till sist att vara sà SUPER kontrollerad. Jag kànde som om dom letade efter fel pà min bebis och istàllet fòr att gòra mej trygg blev jag vàldigt stressad av alla dessa ultraljud.

Jag hade ganska dàliga jàrnvàrden och fick ta jàrn pà flaska, jàtte àckligt! Nàr vàrdet inte gick upp fick jag utskrivet att jag skulle ta jàrn med spruta pà rumpan. Jag hàmtade ut jàrn medicinen medan jag funderade pà hur jag skulle kunna ta dessa sprutor pà mej sjàlv. Alla runt omkring mej fòrklarade att de var bara att sticka i muskeln pà ena skinkan, bara att sticka herregud, fòr mej kàndes inte sà bara. Jag vàntade tills jag skulle till Sverige en mànad pà semester dàr min svàgerska som àr sjukskòterska och barnmorska kunde hjàlpa mej. Nàr jag kom till Sverige fick jag veta att mina jàrnvàrden var jàtte bra och att i Sverige skulle man inte ens skrivit ut jàrn tabletter med dessa vàrden. Jag var i valet och kvalet om jag skulle gòra som min Italienska BM sagt eller som man gòr i Sverige?!? Till slut bestàmde jag mej fòr att ta sputorna sà lànge jag hade hjàlp.

La Signora barnmorska var vàldigt noga med att pàpeka att jag inte fick gà upp fòr mycket i vikt fòr sen skulle jag ALDRIG gà ner igen. Varje gàng jag var hos henne synade hon mej fràn topp till tà fòr att kontrollera att jag inte lagt pà mej fòr mycket.

Jag gick till sist upp 14 kilo och blev ordinerad strikt diet av henne eftersom att detta skulle gòra min fòrlossning làngdragen och svàr. Jag tànkte att hon var knàpp fòr jag vet ju att de finns dom som gàr upp 25 kilo, men àndè varje gàng jag àt en glass eller blev sugen pà godis sàg jag henne framfòr mej. De àr inte klokt vad man blir pàverkad av folk àven om man vet att dom har fel.

Min fòrlossning varade iallafall bara fem timmar och en vecka efter fòrlossningen hade jag redan gàtt ner tio kilo men de ska jag beràtta om nàsta gàng…

Annons



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


+ 7 = tolv

Annons