Vàlkommen att làsa om livet som mamma i Italien och allt vad de innebàr. Jag àr en 35àrig tjej som lever i Rom med min sambo, vàran dotter Myriam som fòddes den 21 Oktober 2011 och vàran son Mattias som fòddes 5 Januari 2016. Här fár ni följa váran vardag med kulturkrockar och bara helt vanliga dagar i várat Italo-svedese liv. Kommentera gärna om de är nágot särskilt ni vill läsa om =)

Annons
Add Comment Register

Vi fick en inbjudan

Häromdagen med posten fick vi en inbjudan till ett bröllop i sommar! De är min syster som ska gifta sej (i Sverige såklart). Undrar om jag själv nånsin kommer gifta mej?? De känns självklart att jag och Marco kommer hålla ihop hela livet så de är inte där skon klämmer utan snarare hur man kommer överens om hur de ska gå till….

Min dröm vore att få gifta mej i Hälsingland i ”min” kyrka med vit brudklänning och häst och vagn. Stor fest efteråt med livemusik och roliga lekar. Men skulle de funka att fixa härifrån? Kan man planera bröllop i ett land som man inte bor i?

IMG_4012.JPG
Ljusdals vackra kyrka

Marco å andra sidan vill gifta sej på kommunkontoret i Rom och absolut inte i kyrkan. Jag får inte gifta mej i italienska kyrkan heller för den delen eftersom jag inte är katolik så de skulle aldrig bli ett allternativ ( och jag har inga planer på att konvertera). Och sen vill han ha en stor fest på en strand eller agriturismo….

IMG_4013.JPG
Och fira hela natten….

Ja ni hör ju, kommer vi nånsin kunna komma överens?

PS. Sista Bild tagen från zzrock.se

6 reaktioner på ”Vi fick en inbjudan

  1. Vad roligt att de blev sa lyckat!! Váran dotter döptes i sverige och de var av den anledningen att jag vill att hon ska kunna välja själv i framtiden vad hon vill tro pa. Prästen sa till och med att hon var välkommen i den kristna tron men att tiden skulle visa vad hon ville tro pa! Italienarna blev väldigt förvanade att hon sa sá(de var en kvinlig präst). Tack for att du delade med dej av din erfarenhet! Kram elin

  2. Vi gifte oss i min kyrka i Luleå, men tog med oss prästen från Italien (!). Var inga problem alls – fick skriva på ett papper hos kyrkan här i Italien där jag gick med på att våra framtida barn skulle vara med i katolska kyrkan, det var det enda kravet för att kunna gifta oss med katolsk rit (vilket var viktigt för min man!). Sen pratade vi med prästen i Luleå och han tyckte det var helt okej att låna ut kyrkan till vår präst en stund, och kontaktade katolska kyrkan i Sverige också för att allt skulle bli registrerat ordentligt :) Fick för säkerhets skull gifta oss borgerligt också på stadshuset i Luleå ett par dagar innan bröllopet. Sen är det ju lite krångligare att ordna allt kring festen och så på avstånd, men med ett par resor upp under våren och försommaren gick det alldeles utmärkt att fixa bröllopet i augusti! :) Och det var SÅ roligt! Nästan 50 italienare hängde med upp och vi turistade lite med dem i norra Sverige dagarna efter bröllopet.

  3. Vad förvånad jag blir?! Alla våra italienska mer eller mindre troende vänner har sagt att man måste vara döpt, konfermerad och en grej till som dom gör som jag inte minns vad de heter. Om man inte väljer en ”oreligös” kyrka…. Vad nu de innebär! Men som du säger jag vill ju gifta mej i ”min” kyrka och då skulle de ändå kännas fel. Kram

  4. Jag har gift mig i katolsk kyrka i Rom och jag är svensk kristen. De hade inga som helst problem med att viga oss. Vi är ju båda kristna! Däremot kanske känslan för dig inte är densamma om du skulle vilja gifta dig i en svensk kyrka.

  5. Ja, det är många grejer det ska funderas på men självklart kan man planera ett bröllop i ett land man inte bor i. Det finns ju många svenskar som väljer att gifta sig utomlands och det blir ju lite samma sak för er :)




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


9 + = tretton