Vàlkommen att làsa om livet som mamma i Italien och allt vad de innebàr. Jag àr en 35àrig tjej som lever i Rom med min sambo, vàran dotter Myriam som fòddes den 21 Oktober 2011 och vàran son Mattias som fòddes 5 Januari 2016. Här fár ni följa váran vardag med kulturkrockar och bara helt vanliga dagar i várat Italo-svedese liv. Kommentera gärna om de är nágot särskilt ni vill läsa om =)

Add Comment Register

Vi har en tonåring här hemma

De är humörsvängningar hela tiden, upp och ner, glad och arg, sur och dum.

Hur tusan bemöter man fyraåringar som inte lyssnar, ger svar på tal, som tittar sej själva i spegeln medan de pratar och verkar tro att livet är nån sorts film?!?


Allt jag gör är fel, pappa är knäpp och lillebror får inte vara ifred EN endaste sekund.

Snälla nån, säg att de är en snabbt övergående fas för jag håller på att bli galen här!!

2 reaktioner på ”Vi har en tonåring här hemma

  1. Tack så mycket för din långa kommentar. De känns lite bra att de är lika för andra :) faktiskt så är de som värst när vi är hela familjen och troligtvis är de pga de som du säger, att då tror man att man ska kunna passa på att göra annat och då blir hon som trotsigast. När de bara är vi tre (Marco jobbar ju ofta kvällar) då har jag oftast planerat i förväg och kan göra saker med henne. Fast ibland duger de ändå inte, då har man lagat fel mat, hon vägrar tvätta händerna och skriker så lillebror inte kan somna. Har försökt allt,bli arg, ignorera, kramas, prata osv osv. Men när hon tappat de finns ingen återvändo! Hoppas verkligen att de går över snart för de är sååå jobbigt! Kram till er

  2. Tja, över går det. Men här kommer det liksom tillbaka stup i ett:) Jag måste, för att orka och hantera det själv, försöka att planera så lite som möjligt för att ge barnen så mycket uppmärksamhet i form av lek och barnaktiga aktiviteter det går. Då försvinner trotsigheten lite. Gör jag något som tar uppmärksamheten från honom så svävar han iväg DIREKT! Jag har ju den lyxiga möjligheten att ha 15 timmars förskola i veckan där jag får planera in alla andra måsten. Oerhört tacksam för det just nu. Försök ”schemalägg” dina andra måsten när ni är två vuxna hemma. Ni hinner i och för sig sällan träffas tillsammans allihop då, men det har jag gett upp för en tid just nu… Intalar mig varjevsekund, att det blir bättre…;) Kram och försök se det som något positivt i hennes utveckling:) /Becca




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


åtta − 1 =