Måndagsmorgon är här och jag har precis ätit frukost. Halsontet är borta, men inte hostan och (ursäkta!) snoret. Varje gång man hostar måste det ju vara som jordbävning för mini i magen. Men hon verkar trivas ändå.
De två senaste dagarna har hon varit väldigt aktiv. Tror fortfarande att hon ligger med huvudet ner, men det återstår att se imorgon när vi skall till barnmorskan. Imorgon skall Emil följa med. Annars brukar jag ta det innan jobb, men det är klart att han också skall få följa med och höra hjärtat slå och höra när hon sparkar på dopplern.
Vi fick även inbjudan till föräldrarutbildning om förlossning, smärtlindring mm. Det är två kvällar i nästa vecka à tre timmar. Trevligt faktiskt. Dock insåg jag att ”jaha, prata förlossning..” Jag skall vara ärlig och säga att jag inte tänkt allt för mycket på den. Har frågat de runt omkring om just smärtlindring för det tycker jag är svårt. Jag resonerar som såhär:
• Att oavsett så skall hon ut
• De som jobbar med det har gjort det tusen gånger förut, jag har gjort det ingen gång. Jag får helt enkelt lita på dem.
• Kan alla andra föda barn så kan jag.
• Emil – det är vi mot världen och då kan det inte gå fel.. Så länge han inte svimmar, haha!
Skall bli intressant att lyssna på barnmorskan på utbildningen och sen kommer jag säkert läsa en del. Men som sagt, det närmar sig och man vet faktiskt aldrig vad som händer nu. Jag och Emil pratade om igår att det kanske är dags att börja packa bb-väska (vad man nu skall ha i den?!)
Nu skall jag sminka till mig och kanske ta tag i ett och annat. Om inte annat så känner man sig lite fräschare.. Vi hörs!
