Välkomna hit! Hanna heter jag, är 29 år gammal, gift med mitt livs kärlek Emil och tillsammans har vi våra döttrar Agnes, född i april 2013 och Vera född i februari 2016. I denna blogg får ni hänga med i vår vardag, läsa tankar om mammalivet, vår husrenovering och mina kreativa projekt. Häng med!

Add Comment Register

Jordbävning och förlossning

Måndagsmorgon är här och jag har precis ätit frukost. Halsontet är borta, men inte hostan och (ursäkta!) snoret. Varje gång man hostar måste det ju vara som jordbävning för mini i magen. Men hon verkar trivas ändå.

De två senaste dagarna har hon varit väldigt aktiv. Tror fortfarande att hon ligger med huvudet ner, men det återstår att se imorgon när vi skall till barnmorskan. Imorgon skall Emil följa med. Annars brukar jag ta det innan jobb, men det är klart att han också skall få följa med och höra hjärtat slå och höra när hon sparkar på dopplern.

Vi fick även inbjudan till föräldrarutbildning om förlossning, smärtlindring mm. Det är två kvällar i nästa vecka à tre timmar. Trevligt faktiskt. Dock insåg jag att ”jaha, prata förlossning..” Jag skall vara ärlig och säga att jag inte tänkt allt för mycket på den. Har frågat de runt omkring om just smärtlindring för det tycker jag är svårt. Jag resonerar som såhär:

• Att oavsett så skall hon ut
• De som jobbar med det har gjort det tusen gånger förut, jag har gjort det ingen gång. Jag får helt enkelt lita på dem.
• Kan alla andra föda barn så kan jag.
• Emil – det är vi mot världen och då kan det inte gå fel.. Så länge han inte svimmar, haha!

Skall bli intressant att lyssna på barnmorskan på utbildningen och sen kommer jag säkert läsa en del. Men som sagt, det närmar sig och man vet faktiskt aldrig vad som händer nu. Jag och Emil pratade om igår att det kanske är dags att börja packa bb-väska (vad man nu skall ha i den?!)

Nu skall jag sminka till mig och kanske ta tag i ett och annat. Om inte annat så känner man sig lite fräschare.. Vi hörs!

4 reaktioner på ”Jordbävning och förlossning

  1. Tack för tipsen Elin! Känns som om att det är jättelång tid kvar, men det närmar sig faktiskt. Jag är född tre veckor för tidigt, så det är nog inte helt fel att tänka lite framåt 😉 bara för det kommer jag att gå två veckor över.. Kram

  2. Det fixar du galant. När det väl var dax för oss var det enda jag hade i huvudet: håll ut smärtan så länge jag kan för det kommer göra ondare, detta är ingenting!
    Det intalade jag mig hela hela tiden bär mina värkar kom. Och sen stod jag inte ut mer och vi åkte in och jag var till min lycka öppen 9cm!

    Men jag resonerade så här också. Ont har man av bara värkarna. Ja jäklar vad de gör ont. Och jag tänker inte plåga mig i onödan så ta till de medel du vill för all lindra det du kan.
    Lustgas tyckte jag var bra och sen tog jag epidural också. Det kommer gå jättebra, man är mycket mycket starkare än man tror. Och man går verkligen in i sig själv när det väl är dax och jobbar med hela kroppen.
    För en sak är säker: ut det ska det lilla livet :)

  3. Jag säger bara, våga älska lustgas:) Har varit min trogna vän de 3 gångerna. Kan bli lite illamående först men man får ge den lite tid. Låter kul med föräldrautbildningen.
    Ja BB väskan det är inte lätt vad där ska vara i men lite tips, kläder till bebisen, pyjamas, någon gosig filt, mjukisbyxor till mamman, napp, mössa, godis till mamman (jag hade sockerbehov efter förlossningen) någon bra bok/tidning till pappan, frukt, dricka, mitt telefonnummer så du kan skicka sms när hon är född:), kamera.
    Ja det var nog det jag kom på, minns faktiskt inte riktigt vad jag hade packat. Åh just det papper och penna om Emil ska skriva ner något om förlossningen som du kanske har svårt att minnas sedan. Kram kram




Kommentera

E-postadressen publiceras inte.


5 + fem =