Välkomna hit! Hanna heter jag, är 29 år gammal, gift med mitt livs kärlek Emil och tillsammans har vi våra döttrar Agnes, född i april 2013 och Vera född i februari 2016. I denna blogg får ni hänga med i vår vardag, läsa tankar om mammalivet, vår husrenovering och mina kreativa projekt. Häng med!

Add Comment Register

Texter från förr

Hittade lite av de texter/anteckningar som jag skrev när Agnes låg i magen. Det var då när inget var officiellt. Det känns så nära men ändå så länge sedan. Tänk att vår lilla tjej är här hos oss nu. Min lilla älskling.

Här är lite utdrag ur dem. Fler kommer en annan dag..


16+6

Konsten att inte oroa sig. Den är jag dålig på. Superdålig rent ut sagt! Alla säger åt mig att njuta. Jag vill verkligen kunna njuta, blicka framåt, inse att vi skall ha barn. Men istället analyserar jag allt.

Änsålänge har jag mått oförskämt bra och jag hade föreställt mig att det skulle vara massor med illamående osv. Visst har jag varit vääääldigt trött, men det kan jag leva mig. Emil kallar mig aggro då och då. Mest när jag inte får mat, då blir jag en ragata! Men det försvinner ganska fort igen.

Hoppas på att kunna känna den lilla filuren där inne snart. Kanske blir mer verkligt då..

V 17+6

Första rörelserna.. Nu har jag bestämt mig. Under veckan som gått har jag känt de första rörelserna. Mysigt men mycket märkligt. De första gångerna har jag känt att jag inbillat mig. Men efter att det varit återkommande nu de senaste dagarna så känner jag mig lite mer övertygad. Emil är lite avis eftersom att han också vill känna. Men det kommer! Vilken häftig grej man är med om.. Ett nytt liv.. Denna vecka har jag känt mig lite lugnare även om jag fortfarande har ganska ont.

Med mindre än en vecka kvar till Ultraljudet så är det inte utan att man börjar fundera på vad det är för en liten filur som bor där inne. Lite nervös är man inför att se så att allt ser bra ut, men mest är jag förväntansfull att se hur vår lilla mini har det. Skall även bli kul att se om de kan se kön. Jag är ju så övertygad om att det är en liten kille..

18+2

Denna veckan känns det mer och mer somom att jag insett vad som väntar oss. Vet inte om det är för att jag känner mini röra sig mer och mer eller vad det är. Blir alldeles gråtmild när jag tänker på att jag och Emil skall få utöka vår lilla familj. Två skall bli tre. Det känns helt ofattbart och överväldigande.

Magen syns mer och mer vilket börjar bli mysigt. Innan har jag bara känt mig lönnfet, men nu tror jag faktiskt att Emil övertygat mig om att det ser ut som en gravidmage, haha!

Imorgon är det dags för ultraljud. Skall bli kul att se mini igen, se vilken skillnad det är nu jämfört med för 2 månader sedan då man redan kunde se så mycket, höra hjärtat slå och se rörelserna. Hoppas på att allt skall se bra ut och att mini mår bra.

Det verkar som om nyfikenheten har tagit över! Om det är en kille eller en tjej spelar absolut ingen roll. Men det skall ändå bli skoj att veta vad som gömmer sig där inne.

18+3

Jag är så glad att jag inte vet var jag skall ta vägen. Mini mådde bra och jag har svårt att hålla tårarna tillbaks. 10 fingrar, 10 tår en söt näsa, njurar, urinblåsa, magsäck, ja you name it. Och vet ni, det är en liten flicka. Det känns så himla fantastiskt och jag är så lycklig! Hade absolut inte spelat någon roll vad det var, men ändå!

Vill så gärna ringa mamma och berätta att hon skall bli mormor till en liten flicka. Men hon sitter högt uppe i luften på ett flygplan från Kina. Men om jag känner henne rätt ringer hon mig när hon landat.

Nu skall jag sväva vidare på mina moln. Mina rosa moln!




Kommentera

E-postadressen publiceras inte.


7 − tre =