Välkomna hit! Hanna heter jag, är 29 år gammal, gift med mitt livs kärlek Emil och tillsammans har vi våra döttrar Agnes, född i april 2013 och Vera född i februari 2016. I denna blogg får ni hänga med i vår vardag, läsa tankar om mammalivet, vår husrenovering och mina kreativa projekt. Häng med!

Add Comment Register

GRAVID – Vecka 36

En ny graviditetsvecka är här och denna veckan välkomnar vi vecka 36. Det går undan och nu är det verkligen inte långt kvar tills vår lilla familj blir fyra. Tanken är så häftig samtidigt som jag får erkänna att jag inte känner mig riktigt redo än. Det finns en del saker som fortfarande inte hunnits med och på något sätt så stressar det mig lite. Egentligen är det bara till att ta tjuren vid hornen och fixa det sista så att man kan släppa det, men som det är nu har inte orken funnits där.

BB-väskan skall packas. Jag vet att jag sagt det ett par gånger förut, men vi har fortfarande inte fått tummen ur. Skämtade med Emil häromdagen att det kommer att sluta med att han går och packar medan jag har värkar. Nej, skämt å sido. Den skall packas denna veckan. Idag gick jag iallafall genom packlistan som vi hade inför Agnes förlossning. Korrigerade lite, men annars var den bra att utgå ifrån. Förutom BB-väskan så är det lite annat smått och gott behöver styras upp. Det är inte bara rent fysiska saker som skall fixas, utan jag känner att det är mycket som jag inte tänkt genom. Exempelvis förlossning. Även om det inte är något som går att förbereda och den kommer vare sig jag vill eller ej, så känner jag att jag inte ägnat den en enda tanke. Det är ingenting som jag är rädd eller orolig för men jag vill ändå fundera över och läsa på lite så att jag känner mig uppdaterad.

Rent kroppsligt så har det bara på en vecka hänt massor och framförallt blivit betydligt mycket tyngre. Min kropp är extremt svullen. Främst händer och fötter. Bebisen trycker på väldigt mycket nedåt och att gå längre sträckor är minst sagt smärtsamt. Bara på sträckan mellan garaget och kontoret måste jag stanna till ett par gånger då det känns som att hon bokstavligen är på väg ut, haha. Magen har sjunkit mycket och det har säkerligen med att göra att hon tränger längre ner. Sen är det den där tröttheten. Känns som att jag hade kunnat sova hur mycket som helst, samtidigt som jag sover kass. Vaknar massor och vänder och vrider.

Blev ett lite gnälligt inlägg, men jag antar att det är så det är såhär i slutet. Det är inte guld och gröna skogar, men det bästa av allt är att jag vet att det kommer att vara SÅ värt det i efterhand.

  




Kommentera

E-postadressen publiceras inte.


6 + tre =