Så säger vi godnatt till denna måndag. Det har varit en bra dag här hemma tillsammans med tjejerna. Vi har ritat, pysslat och myst en massa och jag har även ringt en massa nödvändiga samtal och fyllt i papper.  

Pratade med Veras läkare. Vi bestämde att vi skall avvakta ett tag nu även om hon låter sämre. Nu får hon en chans att återhämta sig från operationen, vända i vikt och slippa undersökningar om det inte blir nödvändigt. Det känns skönt att vi är överens. Han är verkligen toppen! 

Pratade också med en tjej från kommunen angående förskolan. Jag hade lite frågor kring det här med förskola på lov osv nu när Agnes är över tre och jag är föräldraledig. Har försökt att få tag i denna tjej i över två veckor både per mail och telefon och idag svarade hon äntligen. Så nu är det utklarat och Agnes skall gå två dagar denna veckan ändå. Jag är helt slut, så just nu behövs all avlastning som kan fås även om jag inte känner mig som världens bästa mamma. 

Efter kvällens middag som bestod utav långkok á la kalops åkte jag till stallet och red en riktigt härlig tur i skogen. Vi trotsade regn och mörker och det var verkligen en av de bästa turerna på länge. 

Nu är det dags att checka ut för idag. Godnatt! 

Godmorgon! Sedan Veras operation har nätterna varit upp och ner här hemma. Mycket vakentid på nätterna och tidiga morgnar. Tidsomställningen igår kom inte så lägligt om vi säger så. Men sova kan man göra i ett annat liv intalar jag mig. 

Nu har Emil gått till jobb och jag och tjejerna är hemma. Denna veckan är det novemberlov och vi får se vad vi hittar på. Hoppas att vädret skall vara någorlunda okej så att vi hade kunnat ta en tur till skogen och någon lekplats. 

Nu skall jag försöka ta mig upp ur sängen. Godmorgon måndag! 

Vilket fantastiskt väder det har varit idag. Strålande sol och blå himmel. Underbart om ni frågar mig. Inledde med en härlig ridtur på förmiddagen och sedan röjde hela familjen i förråden efter lunch. Det stora förrådet är färdigisolerat och det har kommit upp skåp och bänkskiva från vårt gamla kök. Så nu har vi rensat och ett lass skall iväg till tippen så fort som möjligt. Nu är vi redo för höst och vinter.

Ikväll var mamma och jan här på middag och när de gått hem somnade tjejerna gott och nu ligger även jag nedbäddad i min säng. Imorgon är det tillbaks till verkligheten som gäller. Emil skall jobba och jag och tjejerna är hemma. Agnes har lite höstlov denna veckan, så jag får se vad vi skall hitta på. Vågar inte mig på för mycket äventyr IOM Vera, men lite måste vi nog hitta på för att inte krypa på väggarna. 

Bjuder på en fantastisk höstbild från idag. En solkysst färgglad skog. 

Godnatt! 

Hej på er! Hoppas att ni har det bra. Det har varit lite tyst från mig de senaste dagarna, men allt är lugnt. Har bara foluserat på familjen och återhämtning. Den gångna veckan har tagit hårt på oss alla, så helgen går åt till att njuta av varandras sällskap. 

Vera mår okej, dock har hon dessvärre börjat låta en del igen. Vad det beror på vet vi inte riktigt, men det kan vara struplocket som spökar. Håller tummarna för att det kan vara förkylningen som fortfarande spökar, men håller det i sig skall vi prata med läkaren igen på måndag. Hon är go och glad och har verkligen hämtat sig fint efter operationen! 

Ikväll har jag suttit och framkallat massor med bilder, så snart skall väggarna här hemma uppdateras. 

Nu – sova, men först lite bilder från de senaste dagarna. Den sista är för härlig. Agnes vill gosa, men det vill inte hennes lillasyster! 

Hej på er! Idag fick vi äntligen komma hem. Återhämtning och mediciner de kommande dagarna kan vi sköta hemifrån och då känns det så mycket mer värdefullt att få vara hemma tillsammans. Så lite innan lunch packade vi ihop oss och körde hem och förhoppningen är att slippa sätta vår fot där igen. 

Vi har haft en skön eftermiddag tillsammans hela familjen. Varit ute i trädgården, ätit middag och jag och tjejerna avslutade kvällen med ett bad. 

Är så tacksam över livet, över svensk sjukvård, över alla fina människor runt omkring oss och framför allt över min fina familj. 

Nu sover våra flickor tryggt i sina sängar och jag skall gå ner och krama om min älskade man. Tillsammans är vi oslagbara ❤️

Hej på er! Vaknade imorse efter en helt okej natt trots ett par uppvak där man funderade på var man var någonstans. Jag kände jag att jag ville komma till Vera så fort som möjligt. Det är en konstig känsla att veta att ingen av oss var nära henne. Jag kände mig väldigt nervös inför dagen och vad som skulle hända. Vi åt en snabb frukost och sedan gick vi bort till henne. Hon hade sovit gott och lugnt hela natten och hon såg så fin ut när vi kom. Vår alldeles egna törnrosa. Vid hennes huvud fanns en söt liten bläckfisk som hon fått som minne. 

Lite efter åtta kom vår läkare som opererade henne igår. Vi pratade lite och sedan gick vi ut när de skulle undersöka henne. Det kändes som en evighet innan de kom förbi. Min största oro var att det skulle vara svullet och att hon inte skulle kunna väckas. Efter närmare en timme kom de och berättade att det gått bra och att de kunnat plocka bort tuben i halsen och att vi kunde få komma in och träffa henne. Tusen ton försvann från mina axlar. 

Vi möttes av små små groggy ögon och hela dagen har hon blivit bättre och piggare. Allt eftersom har slangar, kateter, infarter och till slut sonden plockats bort. Det känns så skönt! Jag körde och hämtade Agnes på förskolan och sedan åkte vi tillsammans till sjukhuset. Hon tyckte att det var lite jobbigt med slangarna, men hanterade det bra efter en stund. Vi beställde pizza och åt tillsammans och det var riktigt härligt att få vara tillsammans alla fyra. 

Det blev ett väldigt jobbigt avsked då Agnes blev superledsen! Hon ville absolut inte att Emil och Vera skulle vara kvar på sjukhuset. Hon grät hysteriskt hela vägen från sjukhuset och hem. ”Jag vill vara hela familjen tillsammans. Jag vill vara med pappa och Vera”. Jag förstår henne verkligen. Allt jag vill är att vi skall kunna vara tillsammans och förhoppningsvis ligger det inte allt för långt bort. Jag lovade henne att om Vera inte får komma hem imorgon åker vi dit och hälsar på igen. 

Nu sover hon gott och tryggt i sin säng och jag skall snart lägga mig jag med. Känns så skönt att Vera är vaken och jag är så tacksam att det gått så bra. 

Imorse ringde klockan tidigt och konstigt nog hade jag sovit som en stock! Kände mig lite lugnare imorse och det var väldigt skönt att träffa Vera och Emil imorse. När jag kom badade Emil henne inför operationen, hon fick nya kläder och de spolade genom infarter. När vi var klara åkte vi iväg mot operation. Bara en förälder fick följa med in i operationssalen och jag ville gärna göra det, men visste inte om jag klarade av det rent mentalt. Men det gick bra. Massor med maskiner och människor runt omkring då det var två team. Vera var lugn och jag likaså. Hon satt i min famn när de gav henne det första lugnande medlet och jag hade nog inte förväntat mig att det skulle gå så fort. Hennes ögon rullade och det är tyvärr en bild jag aldrig kommer att glömma. Men det kändes skönt att få vara vid hennes sida. 

När jag pussat henne hejdå och vände mig om så bröt jag ihop totalt såklart. Usch! Det var vidrigt att lämna henne där. Jag och Emil försökte fördriva tiden med en promenad, men det var inte helt enkelt att skingra tankarna. Efter en stund gick vi och satte oss ner och tog en frukt och efter ca 1,5 timme ringde de och sa att allt hade gått bra, men att hon hade en tub som hjälpte henne att andas och att hon skulle ligga på BIVA (barnintensiven). Okej svarade jag utan att riktigt reflektera över vad det faktiskt innebar då jag bara såg framemot att få träffa henne. 

Det tog lång tid innan vi fick veta att hon var på plats och att vi fick komma upp till henne. In kom vi på rummet och där låg vår fina lilla tös med massor av slangar och andades genom en respirator. De berättade då att hon skulle vara sövd minst tills imorgon. Känslorna svämmade över eftersom att det inte alls var vad jag hade förväntat mig. Såhär i efterhand så säger det ju sig själv att man inte kan ha en tub ner i halsen och vara vaken, men min hjärna kopplade inte riktigt då. Jag hade hoppats på att få se hennes fina blå ögon. Men vi tar såklart det säkra före det osäkra då de var oroliga att hon skulle svullna upp. Det viktigaste är att Vera mår bra och att hon får luft, behöver hon vara sövd då, så är det så det är. 

Vi har suttit vid hennes sida hela dagen och nu ikväll hade de hittat en bra balans på medicinerna. Hon sover lugnt nästan hela tiden och hon har börjat kunna andas själv genom tuben. för det mesta är det lugnt, då och då kommer tårarna och det är tufft att se henne när hon vaknar till emellanåt. 

Om en stund kommer Emil tillbaks efter att ha varit hemma en stund med Agnes. Vi sitter här en stund till innan vi tar oss till patienthotellet och försöker sova lite. Tidigt imorgonbitti är det dags för nya bedömningar. De skall gå ner med kamera igen och se hur svullnaden ser ut och Förhoppningen är att de skall kunna väcka henne. 

Nu skall jag in till min lilla tös igen. Tack för alla fina kommentarer och tankar ni skickat till oss. Det betyder mer än ni anar! 

Mitt hjärta gör ont och tårarna bränner. Jag har precis kommit innanför dörren här hemma. Emil och Vera är kvar på sjukhuset. Det var vidrigt att åka där ifrån idag. Dessvärre får vi inte stanna båda två, så jag är hemma och skall försöka sova. 

Tidigt Imorgon väntar operation och jag vet inte hur jag skall kunna hantera det. Är slut mentalt och fysiskt och jag vill bara att detta skall vara över och att hon skall få må bra. 

Godmorgon! Har legat vaken en timme och kan verkligen inte sova. Tankarna springer runt och jag hoppas att Agnes vaknar snart så att vi kan kramas lite. Jag valde att åka hem från sjukhuset igår och Emil stannade. Kändes tungt då jag ville vara nära Vera, men samtidigt får man inte glömma bort Agnes. Hon behöver också sina föräldrar och jag hade ju sagt att jag skulle komma hem till henne, så mitt samvete sa att det var bäst. Det där med att vara förälder är tufft. Man vill hela tiden räcka till, men det är inte alltid så enkelt tyvärr. Man får bara göra sitt bästa. Jag är dock väldigt glad att Agnes är så enkel. Det är aldrig några problem när det uppstår sådana här situationer. Hon finner sig i det direkt så länge man pratar med henne och förklarar. Vi får dessutom massor av hjälp från vänner och familj och det värmer. 

Idag väntar förskolan för Agnes och sedan hämtar hennes farmor henne. Jag skall in till sjukhuset igen och nya bedömningar skall göras inför imorgon. Emil skrev igår att hon kändes lite bättre. Tempen hade gått ner och hon hade varit vaken lite. 

Hoppas att ni får en skön måndag och start på veckan! 

Jag valde att åka iväg tillsammans med tjejerna till Ullared och vi har haft en bra shoppinghelg och jag har faktiskt kunnat slappna av lite och sova gott även om tankarna har sprungit runt lite kring den kommande veckan. Dock vände det fort vid lunch. Emil ringde och jag hörde att något var fel. Vera var dålig, kunde inte äta eller dricka, var ledsen, andningen lät konstig och hon dreglade och bubblade massor. Vi körde direkt hemåt och han åkte till akuten tillsammans med min mamma. Förmodligen ännu en virusinfektion, så nu är vi inlagda igen på barninfektionen. Hon har andats in adrenalin, fått kortison, dropp, antibiotika och smärtstillande. Nu hoppas vi att detta skall vända fort så att operationen kan genomföras på tisdag enligt planerna. 

Mitt hjärta går sönder och det känns så orättvist. Hon är helt slut och det känns som att marginalerna är små. Hon sover hela tiden och mår verkligen inte bra. Jag tycker så synd om henne. Detta var verkligen det sista hon behövde. Min fina fina Vera! 

Godmorgon! Fredagen började tidigt hos Appelgrens, men efter att bara ha varit uppe en gång inatt kände jag mig ovanligt fräsch trots att klockan var 5.40. 

Idag är det hemmadag i mjukis som gäller tillsammans med mina flickor. Agnes har redan önskat aktivitet och precis som alla andra dagar så är det pyssel som står på önskelistan, haha. Idag tänkte vi återanvända lite toarullar som skall få bli fladdermöss. Det är kul att komma på nya saker att pyssla med och framförallt är det väldigt mysigt att få lite tid med Agnes ensam när Vera sover. Det är då vi brukar ha våra pysselstunder nämligen. 

Annars blir det en relativt lugn dag här hemma. Lite packning och bakning skall vi hinna med inför helgen och ikväll skall vi hem till mamma och jan på middag tillsammans med Emils föräldrar. 

Lördag till söndag åker jag till Ullared tillsammans med ett gäng tjejer. Känns lite vemodigt och konstigt att åka med tanke på omständigheterna, men samtidigt vet jag att jag inte kan göra något här hemma, och skulle Vera bli sämre, så är jag bara 2,5 timme bort. 

Nu – pyssel! 

Vilken härlig höstdag det har varit. Idag känner jag att jag haft mer energi i kroppen än föregående dagar. Imorse när jag lämnat Agnes på förskolan hoppade jag och Vera ner i sängen för en skön förmiddagsvila tillsammans. Vanligtvis sover de i sina egna sängar, men ibland är det så skönt att ha dem nära, snusa, lyssna och gosa. Jag fick sovit en stund och när jag vaknade kände jag mig betydligt piggare. 

Efteråt blev det lek på golvet, tidig lunch och när Vera skulle sova igen la jag henne i vagnen. Solen sken och vädret var sådär härligt, så jag höststädade lite i trädgården. Klippte ner blommor och buskar, satte kantplast och la täckbark kring bärbuskarna, rensade ogräs och lite annat smått och gott. När jag hämtat Agnes fortsatte vi att hänga i trädgården. Det gäller ju att passa på när det är fina dagar, så det blev mellis ute och lite springcykel på gatan innan vi gick in och preppade maten. 

När Emil kom stod middagen i ugnen och jag var redo att sticka till stallet. Idag var jag sugen på att rida när det fortfarande var ljust och vilken härlig tur det blev. Skogen är så fin nu på hösten och det doftar ljuvligt. Som grädde på moset är Rökkva världens finaste häst. Turen gav massor med energi och när jag kom hem nattade vi tjejerna, jag åt middag, vi hann prata lite om dagarna framöver, jag tog en varm dusch och nu ligger vi i sängen trots att klockan bara är nio. Godnatt! 

Hej på er! Tack för alla fina hälsningar och tankar som ni har skickat till oss. Är så glad och tacksam över alla fina människor som vi har runt omkring oss. Idag känns det lite bättre. Vi har hunnit smälta nyheterna även om det såklart känns tungt, läskigt och jobbigt. Det kommer att gå upp och ner de kommande dagarna, men jag vet innerst inne att detta är den enda utvägen och då får vi göra det bästa av situationen. 

Sjukhuset ringde tidigare idag och nu är allt klart. På måndag kommer vi att läggas in och på tisdag kommer hon att opereras. Känns bra att det är såpass snart så att man slipper gå runt och oroa sig. Nu vill vi få det avklarat och vi ser framemot att få hem en frisk Vera som kommer att få det så mycket bättre. Nu är det en hel del som skall roddas med gällande planering, men vi tar det lite i taget. Det kommer att bli bra. Det måste bli bra! 

Än en gång, tack för att ni finns! 

Trots att man vill hålla hoppet uppe, så visste jag indirekt vad som väntade idag. Undersökningen visade att hon är sämre, precis det som både jag och Emil egentligen visste, men hoppet är det sista som överger en. Broskdelarna i luftstrupen är större och mer rörliga vilket gör att där är mindre utrymme för henne att få luft. Därav att hon måste kämpa för att dra in luft vilket ger de pipiga andningsljuden. Detta i kombination med att hennes tillväxtkurva ser dålig ut gör att vi måste göra något. Sannolikheten att detta kommer att växa bort är minimal och vid varje besök blir hon sämre och därför är nu den enda utvägen operation. Något läkaren och vi velat undvika så långt det går, men nu går det inte längre. Känns för jävligt rent ut sagt. Mitt hjärta går sönder och även om jag vill vara stark och tänka att detta är det bästa så gör det ont och tårarna rinner. Men jag vet att vi inte kan ha det såhär. Hon är 8 månader och har kämpat tillräckligt nu. 

Så som det ser ut nu blir det operation redan nästa vecka om allt klaffar. Det är mycket som skall synkas. Operationssalar, olika arbetsteam och vårdplatser. Hjärnan går på högvarv och hjärtat slår hårt. Allt jag vill göra idag är att ligga nära, nära. 

Godmorgon! Jag har redan lämnat Agnes på förskolan och Nu är jag och Vera på plats i Lund. Egentligen skulle vi hit på fredag, men eftersom att hennes andning är sämre fick vi komma idag istället. Känner mig nervös inför vad som komma skall, men jag hoppas att det skall gå bra. Det kommer att bli ännu en nasoskopi och jag hoppas så att det inte skall ha blivit sämre. 

Hörs senare! 

Ännu en kaosnatt hos Appelgrens. Vera vaknade vid kvart i tolv och sedan gick vi fram och tillbaks mellan hennes rum och vår säng tills klockan var tre. Hon är inte ledsen, utan hon försöker att komma till ro, men hon kan inte. Andningen är jobbig för henne och hon hostar massor. Ljudet i hennes andning har förändrats de senaste veckorna och det väser mer än låter högt. Om det beror på att det blivit bättre eller om det är tätare och därmed svårare att andas vet vi inte. På fredag får vi svaret, för då är det dags för ännu en undersökning på öron- näsa- halsmottagningen. En sak är iallafall säker – om hennes sömn beror på andningen måste något göras för allas skull. Att bebisar är vakna på nätterna vet man, men inte på detta sättet. Det är synd om henne. Och jag fixar inte att snitta på 4,5-5 timmars sömn per natt. 

Även Agnes var vaken i två omgångar inatt som grädde på moset, men somnade ganska fort igen. När klockan var runt tre gick jag upp en sista gång till Vera. Då hostade hon så mycket att hon till slut kräktes ner först sängen och sen hann jag in med henne på toaletten. Då fick hon komma in till oss och sova vidare istället. Jag sover inte så bra med henne bredvid, men jag sover hellre dåligt än ingenting alls. Här kan jag dessutom snabbt vända på henne när hon börjar hosta. 

Idag är en sådan dag som jag helst hade velat ligga kvar i sängen, dra täcket över huvudet och lyssna på regnets smattrande på takfönstret. Min energi är lika med noll. Tuffa nätter under en alldeles för lång tid börjar ta ut sin rätt och jag är helt slut både fysiskt och mentalt. Jag vet att detta alla småbarnsföräldrar säkert känner då och då, men det blir inte lättare för det. 

Vi har massor med saker som borde göras här hemma, men min energi är obefintlig. 

Här kommer en bild på morgonens superhjältar. 

Mot Ikea! En lördag! Med hela familjen! Vad har vi gett oss in på?! En hel del ärenden står på listan och i princip allt ligger på svågertorp. Det är alltid en chansning att åka med två barn, men det brukar gå bra. Har även lovat Agnes en tur till pysselaffären aka panduro outlet på vägen hem. Måste ändå inom babyringen, så det blir perfekt. Gissa lyckan i hennes ögon. Jag har skapat ett pysselmonster, haha! 

Och jag då?! Jag skall få gå in på stoff och stil. Några småsaker skall införskaffas och nya idéer verkställas. Jag har blivit ett symonster! 

Nu säger jag godnatt till en mycket bra fredag. Babylunch med HLR och en hel del annat snack tillsammans med Vera, Janni och Ilse, snabbtur på stan, taco-kväll med familjen och när tjejerna somnat satte jag mig en stund framför symaskinen. Det blev ett par lite baggy-mjukis till Agnes. Det är första gången jag tar ett par riktiga byxor och ritar av och räknar på. Blev faktiskt riktigt bra och i princip identiska med de jag har här hemma. Alltså jag är så fast. Risken finns att jag inte kommer att köpa kläder mer, haha! 

Nu – sängen! Mitt halsont måste bort. Idag känns det tyvärr sämre igen. Men denna helgen skall jag vila! 

Godmorgon! Äntligen fredag. Trots att jag är föräldraledig är jag lite svennebanan och tycker att det är så skönt med helg då vi båda är hemma. 

Igår avslutade jag kvällen med en ridtur i skogen. Där är så mycket djur i rörelse nu. Igår mötte jag två rådjur och de är inte speciellt rädda när man kommer på en häst. Häftigt. I förra veckan mötte vi ett gäng vildsvin. Inte lika häftigt!

Idag skall Agnes hem till sin farmor en stund medan jag och Vera skall iväg på ett lunchevent som Vimedbarn, Loppi, Apoteket hjärtat och Trygg hansa anordnar. Det skall pratas HLR och sedan bjuder de på lunch. Hoppas på att det skall bli trevligt! 

Nu – upp och hoppa! Trevlig fredag på er!