Add Comment Register

Mina fina tjejer

torsdag 15 juni 2017 kl 06:02

Dessa två underbara töser. De har så mycket kärlek till varandra, även en hel del syskonkärlek redan nu. ”Hon knep mig, hon tog min leksak, hon vill inte kramas” etc. Men för det mesta är det ren och skär kärlek. 

Lyckan i Veras ögon när hon hör Agnes vakna och komma ner för trappan är obeskrivlig. Ser verkligen framemot att få se dem växa som systrar. 

Det händer mycket med var och en av dem utvecklingsmässigt. Agnes känner av att hon börjar bli ”större”. Testar mycket gränser, har mycket känslor, behöver massor av kärlek och närhet, är väldigt mammig och framförallt så himla rolig och förnuftig (läs lillgammal). Hon har svar på ALLT(!) och ofta är det kloka sådana. Det är underbart att lyssna på hennes resonemang och kunna föra diskussioner med henne. Hon har även tagit ett rejält skutt både tillväxtmässigt och motoriskt. Hon klättrat och gungar och den där klumpigheten som de har som små börjar försvunna. 

Lillasyster är ett riktigt yrväder! Hon vet precis vad hon vill och INTE vill och hon visar det tydligt! Hon har humör som heter duga och är inte alls lika enkel att avleda som Agnes var. Jag vet att man inte skall jämföra, men den som säger att den inte gör det ljuger! Fler och fler ord kommer ur den lilla munnen och jag blir lika fascinerad varje gång. Det är så häftigt! De senaste orden är slut, katt, mormor, jordgubbe, strumpa, skor och gunga. Hon är fullkomligt sjövild och dagligen hittar man henne hoppande och springandes uppe i soffan, klättrande på allt som kan klättras på och många andra hjärtat-i-halsgropen-situationer. 

Denna bild togs förra helgen då vi var och handlade frukostbullar i Vismarlöv. Vi hoppade av bilen varpå Agnes säger ”mamma, jag måste nog hålla i Vera för här är lite svårt att gå”. Det är Syskonkärlek med betoning på kärlek för mig. För att inte tala om hur mycket kärlek det bor i mitt hjärta för dessa två. 

Skriv ett svar


− 6 = tre