Vecka 39 är här och det känns i kroppen att graviditeten närmar sig sitt slut. Det är tungt, kroppen är trött och det gör ont. Hon tränger sig längre och längre ner och det känns som att magen har sjunkit en del. Jag har kommit till en punkt där jag hoppas på att det skall komma igång snart. Även om jag ser fram emot förlossningen med lite skräckblandad förtjusning hade det varit skönt att få det ”överstökat” och ha henne här i famnen.

Agnes frågar ofta om hon kommer snart, för att hon saknar henne. Det låter så gulligt. Hon menar såklart att hon längtar och det gör jag med. Massor!!

Jag kan inte låta bli att tänka på hur det skall sätta igång när det väl gör det, hur värkarna kommer att kännas, hur jag skall hantera en förlossning, hur hon kommer att se ut, hur det kommer kännas att vara mamma till två och framförallt hur Agnes kommer att hantera det hela. Massvis med frågor som bara tiden kan utvisa. Häftigt! Detta är verkligen en sådan sak i livet som inte går att förutspå eller kontrollera hur man än försöker.

Den sista tiden som är kvar skall jag försöka njuta av det som är mysigt i graviditeten och framförallt njuta av att få vara med Agnes och Emil. Bara vi tre. Snart kommer tillvaron att vändas upp och ner och aldrig mer bli densamma. Men jag tror att vi är redo. Iallafall så redo som vi kan bli.

Bjuder på en av mina favoritbilder från igår. Vem är du som gömmer dig där inne?

Idag tog jag och Emil lite gravidfoton. Förhoppningsvis kommer jag inte vara gravid allt för länge till och man vill såklart ha bilder titta tillbaks på hur man såg ut. Vi gick ut i trädgården där solen sken och snön låg vit och jag måste säga att resultatet blev över förväntan. Han är duktig min man!

Så här kommer en bildbomb på mig och lillasyster i magen med 14 dagar kvar till beräknad förlossning.

Vecka 35 är här och nu börjar jag verkligen att känna mig höggravid. Det är tungt, kroppen är svullen och jag får väl erkänna att det inte är helt smärtfritt. Men det är inte allt för många veckor kvar och vi har en hel del ledighet framför oss så vi får försöka vila upp oss så mycket vi kan. 
Idag var jag hos barnmorskan och allt såg fortsatt bra ut. Blodtrycket låg på 125/80, hjärtslagen på 158 slag/minut, järnvärdet på 121, SF-måttet på 34 och hon låg med huvudet nedåt. Inte helt fixerat, utan lite ruckbar, men ändå! Har känt tydligt senaste veckan hur hon har borrat sig neråt. 

Började på detta inlägget igår, men hann inte riktigt klart, så det kommer nu istället!

Gravid vecka 25. Vecka 25 känns inte så läskigt, men när man vänder på det och tänker att det är cirka 15 veckor kvar tills lilloppan är beräknad att titta ut känns det lite läskigare. Eller mest konstigt! Jag har lite svårt att ta in att det redan passerat så många veckor. Men samtidigt känns det skönt! Jag känner henne massor om dagarna och nu hajar jag inte till varje gång. Njuter mest av att känna hennes små buffar och rörelser. Tänk att det är vårt andra mirakel som växer där inne. Hälften jag, hälften Emil och Agnes lillasyster.

Annars då. Huvudvärken känns bättre, kroppen tyngre och klarar inte av samma tempo, men jag märker tydligt att det hjälper att vila. Magen syns mer och mer, så jag tror inte att någon misstar den med för mycket mat, haha! Imorgon skall jag till barnmorskan. Var ett tag sedan sist, så det skall bli kul att mäta magen och se vad hon har att säga. Från och med nu är det lite tätare kontroller som gäller och snart väntar sockerbelastning och även tillväxtultraljud. För varje vecka som går kommer vi ett steg närmre mötet med den lilla. Häftigt!

Denna veckan skall jag försöka hinna med att plocka ner Agnes låda med bebiskläder och tillbehör för att inventera vad vi har, vad vi behöver och vad som vi kan göra oss av med. På fredag åker jag nämligen till Ullared och då vill jag gärna ha lite bättre koll så att jag vet vad som behövs om jag skulle springa på det. Tänkte även att Agnes skall få titta på kläderna som hon en gång haft och som nu lillasyster skall få ha. Som jag skrivit tidigare så är hon väldigt nyfiken, har mycket frågor och pratar dagligen om att hon skall bli storasyster. Känns så roligt att hon ser fram emot det även om hon såklart inte förstår vad det innebär.

Jag funderar en hel del på hur hon kommer att se ut. Kommer hon att komma ut med kolsvart kalufs som sin syster eller kanske inget hår alls? Kommer hon att vara ljus som Emil eller mörkare som jag? Kommer jag att gå över en vecka igen eller kommer hon komma tidigt? Min egen känsla säger att jag går över ett par dagar och att hon kommer kring den 3-4 februari. Mycket tankar och saker att fundera på, men bara positiva sådana.

Så – Välkommen vecka 25!

Idag går vi in i vecka 22 och jag måste säga att de två sista veckorna har gått väldigt fort. Innan siktade jag på halvvägs, men nu har vi passerat det, så nu skall jag hitta en nytt mål att ta sikte på.

Det är svårt att förstå att vår familj skall utökas med ännu en liten människa inom bara ett par månader. Så häftigt! Kroppen känns okej, visst man är inte lika rörlig som vanligt och jag känner att jag inte kan köra på i samma tempo som innan, men det är ju inte så konstigt. Magen växer mer och mer för varje dag, men ändå känner jag mig mindre än med Agnes. Vet inte om det är för att jag gick in lite mindre i denna graviditeten eller vad det är. Får helt enkelt ta bild och jämföra. Vi har varit så dåliga med att ta bilder denna graviditeten. Inte en enda bild har knäppts.  Det är så att jag skäms! Men jag skall se till att det blir ändring på det.

När det gäller lillan i magen så känner jag hennes små buffar varje dag. Vissa dagar mer och andra dagar mindre. Jag njuter så av hennes små sparkar som påminner mig om att det faktiskt växer ett litet liv inom mig. Agnes är världens stoltaste storasyster och pratar dagligen om det på ett eller ett annat sätt och det är så gulligt. Det är allt från att hon säger godnatt till magen, frågar vad bebisen gör till att hon funderar på var bebisen skall sova och huruvida hon skall äta på mina boppisar. Hon är underbar när hon funderar och kommer med sina tankar och utlägg.

Igår gick jag in i vecka 20, vilket betyder att om bara ett par dagar har vi kommit halvvägs. Tyckte precis att vi var i V.5 och fick veta att där låg ett litet frö i magen. Jag minns det som igår när jag hade tagit testet. Eller testen om jag skall vara ärlig. Ett test kan ju faktiskt visa fel. Eller nått! Det var den 26 maj och Emil var på jobb, så jag tog testet på lunchen. Hade egentligen varit kul att ta det tillsammans, men jag var redan så övertygad om att jag var gravid. Precis som med Agnes. Det bara kändes så i kroppen. Ett fint plus visade sig och det digitala testet visade GRAVID. Hela eftermiddagen gick jag med världens största leende. Det pirrade i hela min kropp och väl hemma pratade jag med Agnes och sa åt henne att när pappa kommer hem så skall du ge honom detta. Följande minuter kändes som en evighet, men till slut kom han och jag gav Agnes testet och hon sprang bort till dörren och när Emil öppnade så sa hon varsågod pappa och lämnade över det. Emils första kommentar var ”Är det så?!” Sedan blev det kramkalas.

Och nu, ett par månader senare sitter jag här med en liten kula och vi har fått veta att det är en lillasyster som gror där inne. Mäktigt! Varje kväll när jag lägger mig ner känner ja hur hon buffar runt och de senaste dagarna buffar hon tillbaks när jag buffar på henne. Jag mår fortsatt bra, lite mer hungrig än i vanliga fall, men det löser jag med ett par frukter på jobb och ibland ett litet kvällsmål. Det enda som är lite tungt är nätterna. Jag sover kass och är uppe 2-3 gånger per natt och kissar.

Så vi summerar vecka 20 som mycket bra. Skall försöka att få till en magbild så att ni får se den lilla kulan. Låter det bra?

Hej på er! Ultraljudet idag gick hur bra som helst. Allt såg fint ut vilket känns fantastiskt! Även idag blev jag väldigt rörd när jag såg bebisen på den stora skärmen framför oss. Det är ju så häftigt!! Det växer en liten människa inom mig som är hälften mig och hälften Emil. Barnmorskan frågade direkt om vi hade några frågor och innan undersökningen satte igång så frågade hon om vi ville veta kön och vi svarade ja, om det var möjligt. Till en början var det en väldigt sprallig bebis som skuttade runt, men i slutet låg den ihoprullad som en boll som inte var ett dugg intresserad av att vara med på bild.

När barnmorskan gått genom all anatomi och gjort alla mätningar tittade hon efter och det visade sig att Agnes skall få en lillasyster. Eller ”lillesyster” som hon säger. Ännu en liten tjej skall välkomnas till vår fina familj. Underbart! Både jag och Emil är överlyckliga. Plötsligt känns det med verkligt när man kan säga hon konstigt nog. Beräknat datum blev detsamma som tidigare, det vill säga den 1 februari.

Så här har ni henne – Agnes lillasyster och vår andra dotter.

Första bilden är ansiktet i profil, den andra en liten fot och den tredje en hopkurad liten mini.