Solen skiner och det är varmt och skönt ute! Gud va härligt det är!!

Idag avslutar jag våran femte pergokur och om några dagar är det dax att hoppas på ÄL igen… På fredag ska vi tillbaka till RMC och lämna nästa test, sen är det bara att hålla alla tummar och tår!! Är jätterädd att det ska vara nåt fel. Isåfall har vi ju två problem och det känns ju lite övermäktigt… Men men, inte ta ut nån oro i förskott!!!

I fredags var vi på RMC i Malmö och lämnade Christophers prov. Det gick bra och var inga problem, förutom att hitta dit då… Hej MAS! Det kändes väldigt bra när vi var där, allt var så ljust och fräscht och personalen kändes verkligen jättetrevlig. Det är ju viktigt när det gäller sånna här saker. Det var såklart en märklig upplevelse “Jaha, så går ni in i det här rummet och fyller burken.” och överallt hängde det tavlor med bilder på spermier. Konstigt.Det är till RMC vi blir skickade sen om det inte går vägen “av sig självt”. Men nu hittar vi.

Jag har inte fått nån “riktig” mens ännu… Blöder pytte lite nån gång, men det har varit brunt länge (typ sex dagar..). Vet inte riktigt vad det betyder. Idag har jag dock riktig mensvärk så… Jag har tagit test och det var ju negativ, så. Det blev nock inget den här gången heller. Jag tycker det är mest skit. När är det vår tur?

Jag har kommit fram till att jag med största sannolikhet inte kommer hinna bli mamma innan jag fyller 30. Det känns tungt. På riktigt, det gör verkligen det. Och JA jag vet att det inte är hela världen och att åldern på förstföderskor ökar, men för mig är det jobbit. Det är lite samma gräns som niomånaders tiden. Och när vi började försöka var vi ju så himla övertygade om att vi skulle ha en liten bebis till Kevins student. Eller åtminstone skulle jag vara höggravid. Så bidde det inte. Ingen bebis här inte. Sunk. Den här gången gick det inte.

Så uppenbarligen hjälper det ju inte att vara superoptimistisk heller. Så psykologiskt är det inte. Så det så!!!

Idag är jag fan nere. Vet egentligen inte varför, men nere är det. Jag tror inte på att det har gått. Så där nu är det sagt. Jag tror att det blir ett stort fett minus den här gången också… Känner mig så dyngpotatisnere så det är fan inte sant. Och jag känner att jag inte kan få utlopp för min sorg heller. “Tänk inte på det” “Då försöker vi bara igen” “Det går när det går”. Jag är så jävla less på allt ihopa!!!

Det är dessutom så jävla mycke att pilla med och att hålla ordning på. Det är Äl och det är piller, det är BIM och det är sprutor. Det är undersökning av mig och Christopher, det är inget vin och ingen ost.Jag har slutat helt med light produkter(tjockis!!). Det är åldersgränser på IVF och adoption, det är oro för äggledarspoling och fan och hans moster. Och det enda folk säger är “tänk inte på det”. Nä och hur lätt är det då?

Jag känner att jag har nått nånform av ångestplattå. Tänk om det inte går den här gången? Då har vi ju haft toppenförutsättningar. Två ägg, pergotime, sprutan, massor av sex på “rätt” tillfällen (och innan, och efter). Om det inte går nu… då kommer det ju aldrig att gå! Precis så jävla uppåt är jag idag. Skunk!!!!

Tänk att gräset på gräsmattan kan växa så ofantligt fort! det är redan dax att klippa igen, och då var det bara nån vecka sedan jag gjorde det. Men jag håller fast vid att det är underbart att ha gräsmatta!! Och alla stora buskage runt om oss har nu fått fullt med blad, det är lite som ett annat ställe. Lite som om vi bor i skogen. Och så har vi fått på våra utemattor på balkongen, så mysigt blir det! Ombonat på ett helt annat sätt. Nu ska vi bara borra upp väggkrukor och ljusstaken också, och så vill jag ha balkonglådor. Sen kan vi ha launchkväll där ute! Super mys! Våra nya mattor, ser lite tråkigt ut på bilden. Men är stenbra på riktigt.

Vår puttelilla tuja häck och den enorma gröningen med all sin fina grönska.

Igår var jag och Angelica på teater. Vi såge ne nycket konstig pjäs som hette Danskjävlar. Den skulle handla om den utbredande rasismen i europa men blev bara konstig och sexuellt frustrerad. Det var två skåespelerskor som spelade Helle Thorning-Schmidt och Pia Kjärsgaard och dom två karaktärerna skulle agera europas höger extremer och deras motståndare. Blev mycket konstigt och förrvirat med lespiskt sex, gytjebrottning och amande av en vuxen man…. Synd för ämnet är viktigt och det hade säkert kunnat bli bra. Kanske…

Nu ska jag kila ner och titta på ett nytt avsnitt Couger Town och kankse fixa lite fika.

kram!

Tänk va fort tiden går ändå. Nu är det redan maj. Andra maj dessutom. Och värmen är på gång. Idag gick jag till jobbet i kort kjol och t-shirt. Och en tunn tunn jacka. Inga strumpor och ingen tröja inne. Lite kyllet just på morgonkvisten, men jag tänker att det såklart blir bättre fram på dagen.

Tänkte att jag skulle ta mig och träna idag. Skulle vilja ha fina fasta armar (och vara smal i övrigt också såklart, men just nu fokus på armarna…). Så jag tror det får bli ett pass i eftermiddag, jag ska ju ändå hämta upp Christopher i Lund i em.

Vi var ute och fixade runt lite i trädgården i går, visst känns det som om det var lördag igår? Vi börjar få lite ordning där nu. Jag planterade lite solrosfrön, vi får väl se om dom tar sig… Det skulle vara fint med stora bamse solrosor i häcken.

kram

Den här gången kommer det att gå! Så är det bara! Jag har en enormt positiv känsla i hela kroppen och vi har nu fått supermycket hjälp på traven. Vi var hos gyn i fredags (dag 12) och då hade jag två stora fina ägg. TVÅ! och två små, fast dom räknas ju inte… Sen fick jag en spruta som jag tog i söndags morse, Ovitrelle (tror jag den hette) som ska hjälpa ägglossningen, så nu jäklar ska det gå finnemang fint! Dessutom ber ju halva grekland för oss nu eftersom vi ju har berättat, och det måste ju vara bra! En kollega på jobbet sa också att hon kunde känna att det kommer ta den här gången (hon har haft rätt förr). Så nu är jag superpositiv! Så det så!!

Sofia,svärfars faster, en av alla greker som ber för oss!

Ett väldigt vanligt utalande man får om man berättar att man har svårt att få barn är “Tänk inte på det så ska i se att det går!”. Detta är något som alla i liknande situationer får höra. Va fan säger folk så för?! För det första hur enkelt är det att inte tänka på det när det enda som ekar i kroppen är längtan efter ett pyre. Och för det andra är det inte att lägga över skuld på oss? För vad man egentligen säger då är: “Om du bara hade slapnat av så hade det redan gått.”. Jag är ledsen men det är det faktiskt. Usch. Men det känns skönt att berätta.

Vi var hemma hos Vylunds i lördagskväll. Det var jättekul och mysigt som vanligt. I början var det ju lite jobbit eftersom fokus (såklart och även jätteroligt, man är så ambivalent med sina känslor) låg på magen och bebisen. Det var ganska hårt när vi såg ultraljudsbilden, då trodde jag nästan att tårarna skulle komma. Men det gick bra och jag kom upp mig till ytan igen. Och det var ju såklart mysigt att prata bebis också. Man vill ju inget annat än att få så mycket bebis stimulans som möjligt. Sen var det ingen som slängde åt oss att det bara är vi kvar, eller när ska ni ha barn då. Det var ändå skönt.

Men nu är det väl ändå våran tur? Den här gången ska det väl ändå gå bra? Nu är vi inne på pergokur fyra. På fredag ska vi till doktorn och kolla upp Christopher. Och titta till mina ägg, fast förra gången hade jag ju ÄL typ dag elva, så jag undrar om jag kanske har ÄLfärdigt på fredag, dag tolv. Men läkaren sa dag tolv så… Och det går ju inte att fråga när man ringer, för damen i receptionen vet ju liksom inte.. Idag har jag ialla fall köpt stickor, så imorgon bitti börjar jag testa.

Snälla snälla snälla! Kom igen nu!

Igår när jag kom hem efter jobbet så klev jag in i ett hem där alla ljus var tända och där det luktade jättegott av vitlök. Älsklingen min hade nämligen varit hemma från jobbet och fixat till chimmichurri (kall grönsaksröra med lime och mycket vitlök och chili) till mig! På morgonen när vi pussades hejdå och han cyklade iväg så lurades han nämligen bara! Han cyklade upp till affären och köpte grejer och sen körde han hem igen. Bara för att han tyckte att jag behövde det för att jag var så deppig i måndagskväll. Jag har världens bästa man!! Så vi sjönk ner i soffan med god mat och jag fick ett glas vin. Vardagslyx! PUSS Älskling!

Då var det påsk igen då. Jodå, det är faktiskt sant. Idag är vi hos svärföräldrarna och firar den grekiska påsken. Vi ska grilla och ha det trevligt och eventuellt ska svärfar kopla upp så vi firar med släkten i grekland via skyp (stavas det så?). Ska bli mys.

Testet visade ju mycket riktigt negativt i fredags, men det känndes ändå ok efter som jag a) var förberedd och b) hade en mysig dag att se fram emot. Så nu har vi börjat berätta för folk. Vi berättade för Christophers föräldrar i går, det vill säga jag började pratamen sen fick Christopher ta över eftersom jag började storgråta. Var inte alls berädd på en sån kraftig reaktion. Trodde jag utan problem skulle kunna berätta.. Nå så kan det vara. Vi fick i alla fall bamse kramar och förskran om att allt kommer bli bra. Och ja, det känns faktiskt väldigt skönt att inte behöva bära p allt själv längre.

Jag har kommit fram till att jag har svårt att ta emot hjälp. Är något jag verkligen måste jobba på. Man beheöver inte klara allt själv eller göra allt själv, det är bra att kunna luta sig tillbaka och säga hjlp mig eller att låta nån annan göra nåt ibland.

Vi hade det mysigt på vår femårsdag. På morgonen åt vi en god frukost, som jag smög upp vid hav sex och fixade. Det var nypressad apelsinjouise och varma baguetter och god yoghurt. Mums. Och jag fick ett par jättefina örhängeTänkte att jag ska lägga upp lite bilder senare. Kan inte riktigt nu…

kram

Jag och Agapi fyller fem!

Fick just reda på att ett par av våra närmare vänner ska ha barn. Så klart fantastiskt roligt, men också väldigt knäckande… Ledsen nu. Känner att det är tur att Christopher fick reda på det via telefon för min reaktion var inte allt igenom positiv… Blev ledsen, men såklart samtidigt jätteglad för deras skull. Känns hemsk att man är en sån ynklig liten, småaktig människa som inte kan bli rent igenom glad för sina vänners skull… Ond?