Jag har en fråga när det gäller ÄLtesten. Jag har provat nu från dag nio och fram till idag, dag sexton och har inte fått positivt på stickan. Några gånger (vid olika tillfällen, alltså inte två dagar i rad) haar det visat ett svagt streck. Min gynekolog säger att test strecket ska vara lika starkt som kontrollstrecket om det ska gälla som positivt. Är det någon som vet varför jag inte får ett streck, någon som varit med om samma sak? Jag har en cykel på 29 dagar, så med all logik ska jag inte kunna ha missat att testa på ÄL. Någon som sitter i samma sitts? På fredag ska jag o ta ett blodprov för att se om jag har haft ägglosning.

Så har man firat två midsomrar sedan vi började projekt bebis. Och än så länge ingen Smurf. Men snart så! Hoppas jag. Vi är nu på dag 13, och på vårt 13:e försök. Ännu inget utslag på ÄLstickorna. Ska kolla imorgon och på måndag morgon också, är det inget utslag då ska jag ta Ovitrelle sprutan. Det bllir spruta nr två. Känns ganska jobbit at det inte ”bara går”. Tänk om vi ska hålla på och dona och greja med barn två och frammåt också. Vi vill ju ha många barn, typ fyra. Därför är det jobbit att det tar sån lång tid. Hör på mig, jag oroar mig redan för tvåan och trejan redan innan ettan finns till.. Som det kan vara.

Jag känner mig ialla fall mycket mer avslappnad än vad jag har gjort på många månader. Jag har semester nu och den första veckan har jag mest ägnat åt att sova. Går upp vid nio på morgonen, sen sover jag tre-fyra timmar mitt på dagen och är ändå aptrött vid åtta på kvällen. Men det börjar bli bättre nu. Tror att det är massa spänningar som släpper, kroppen orkar kanske inte längre. Och då ”slappnar jag ju av”. Så nu går det kanske. Önskar verkligen att det vore så!

Midsommar var det igår.Dagen började med att jag (surprise surprise) städade lite, och sen bakade jag scones till mina föräldrar som kom över på lite midsommarfika. Sen åkte vi iväg på fest vid halv ett tiden. Vi var hemma hos Jimmy och Lotta i Sandskogen. Det var riktigt mysigt fast det spöregnade nästan hela dagen. Vi började med sill, potatis och västerbottenpaj. Mums imums. Och snaps för dom som ville det. Och det var ju alla utom jag (körde) och Lotta (preggo). Sen var det tävlingar och grejer. Framåt kvällen blev det faktiskt uppehåll (fast inte förrens vissa hade åkt och badat i det iskalla ösregnet) och solen vågade sig fram lite. Då var vi ute och spelade kubb och krocket innan vi grillade. När de andra sen skulle ge sig iväg bort till dansbanan åkte jag och Christopher iväg och hämtade upp hans föräldrar på Sturup. Väldigt bruna och trötta kom dom faktiskt en halvtimme tidigt pga medvind. Gött. Sen åkte vi hem till oss och fikade lite te och smörgås. Vi hade köpt gott surdegsbröd och hungriga var vi, så det var jättemysigt. en bra midsommar överlag alltså, min andra nyktra i rad.

Fina blommor i trädgården.

Jordgrubbar (fast egentligen har vi tydligen Smulbär…)!

Vi fick en fin slangvinda av mina föräldrar i midsommarpresent. Tack!

O här sitter min snullebulle och myser i soffan. vVi är båda lite trötta idag.

Ikväll är det sommarkonsert i Veberöds kyrka och jag börjar bli ganska nervös… Ska sjunga fyra sånger och känner mig bara sådär förberedd. Men men, det blir nog bra ändå. O skoj!

Lycka till på mig!

Går idag in på dag två av mitt fantastiska sjuveckors sommarlov. Underbart. Idag har jag klippt gräset och fixat runt lite med utemöblerna. De ska nämligen målas balkomgräcken och pelare och taknockar och allt vad det var, så nu står allt huller om buller. Eller gjorde innan jag var ute och ställde det (åtminstonde liite) prydligare… Vi får nog däremot se när målarna behagar komma. Vi hade förstått det som att det skulle vara igår, men så var tydligen inte fallet. Syftningsfel på infolappen… Trams.

Men så här fint blev det efter att de hade målat.

Och Melker har fått en fin hylla att sova på.

Annars flyter livet på som vanligt. Jag har nu dubblat pergokuren och fått Ovitrelle att spruta mig med om jag inte haft ÄL dag 15. Sen ska jag ta blodprov den 29 och se om jag har haft ÄL. Det känns bra att få veta att det faktiskt lossnar som det ska. Om det nu gör det. O annars kan man ju jobba vidare på det därifrån. Idag är det dag nio och jag har faktiskt redan börjat ÄLkolla, eftersom jag aldrig fått riktigt starkt streck på stickan. Tänkte att jag skulle kolla från dag 9 och fram till dag 15. Jag skulle så väldigt gärna vilja få lille Smurfen i magen nu. Håller tummar och tår!

Det är inte sommar. det blåser full storm, det är typ 17 grader och det regnar ta mig tusan flera gånger om dagen! Det är en typisk No Sommar, en NOMMAR. Skulle verkligen uppskatta om det kunde ta och bli lite varmt och trevligt, gärna 27-28 grader. Men jag ska inte vara tjurig, jag kan nöja mig med 25. Bara för att jag är så god. :-p

Jag skulle så omåttligt gärna vilja bli gravid. Jag längtar så efter att få bilda en familj med Christopheraco. Känner mig nere och uppgiven… Usch. På torsdag ska vi i alla fall till doktorn igen. Tjo.

Ja det var ingen rolig helg jag hade precis… Började torsdag kväll med att jag fick ont i halsen. Gick o la mig en stund och när jag vaknade hade jag ont i brösten och mådde sjukt illa. (Tjohoo tänker hjärnan, NU du!) Senare på natten nådde feber 39 grader och jag började misstänka att inte ens med bästa vilja i världen skule jag kunna bli ”frisk” tills studenten…

På fredag morgon gjorde vi vårt grav test, och bara ett hånfullt sträck log mot oss. Fuck! Ovanpå detta hade feber och smärt i kroppen blivit värre. Illa måendet höll sig i schack, men inte mycket mer. Så istället för en urkul helg med student, grekisk afton och ett plus, låg jag hemma framför tv:n och skakade i feberfrossa. Kul.

Imorgon bär det iväg på student. Det är Christophers lillberor som tar studenten och det blir nog den sista studenten på lääääääääääänge. Nästa gång är det kompisarnas barn som kommer ta. Och det äldsta barnet är just nu två år… så nu gäller det att fira ordentligt! Jag älskar studenten, jag tycker det är den finaste och mest glädjefylda högtiden (frånsett bröllop då). Alla är så superglada och springer runt och sjunger och visslar i visselpipor. eller i alla dessa förhatliga vovuzelor, som det var förra året… Tyvärr verkar det som att det ska bli regn i morgon, och som allra värst när de springer ut… Men men, det blir nog skoj ändå. Jag funderar på att ta gummistövlar.

Imorgon bitti smäller det också här hemma. Då ska det tas ett test igen. Jodå BIM närmar sig med stormsteg. Fast det är inte förrens på måndag, men jag vill kolla nu ialla fall. Är dock rätt säker på att det är negativt, men jag kan inte låta bli att hoppas hoppas hoppas!!!!! Snälla, låt smurfen komma till oss nu!!! Snälla, justa då?

Jag är så galet trött! Jag sitter liksom och gungar fram och tillbaka och känner hur världen snurrar av trötthet… Inte bra. Och jag siom ska köra och hämta älsklingen sen. Oooops. Men jag brukar kunna rycka upp mig när jag sätter mig i bilen, så det ska nog gå bra. Ibland skulle man önska att man drack kaffe.

Jag har nu fått låna en folkdräkt, så nu kan jag vara med på uppvisningarna i sommar. Ska bli så kul! Den första är nu på onsdag, nationaldagen. Tror inte jag har firat den sen jag gick på lågstadiet. Lite skoj faktiskt.

Jag tror inte. Den här gången tror jag inte att det ligger nån liten smurf inne i min mage. Oj vilken klump jag fick ihalsen av att formulera detta… Men faktum kvarstår, det känns tomt och tråkigt imagen. Jag har slutat tro… Och det ska ju vara det bästa tydligen, att tänka på nått annat och ge upp. Har fått för mig att det kommer gå gång fjorton. Vet inte varför riktigt, men då plusar vi i så fall i augusti. Då blir det en maj bebis. Maj är en bra månad… soligt och fint och min favoritblomma syrénen är i full gång. Men Guuuuuuuuuud va länge det är till Maj 2013!!!! Ett år för att vara ganska exakt, fast inte riktigt.. Eller räknar jag fel nu? Blir förvirrad att man börjar räkna på förra mensens första dag… Kankse slutet april början maj? Nåja, det blir bra!

På måndag nästnästa vecka är det BIM, om tio dagar alltså. Så jag borde ju inte känna något, så kanske är jag lite väl neggo. Men varför skulle det ha gått den här gången liksom. Även om vi nu fått veta att allt är fint med Christopher. Känner mig ändå försiktigt optimistisk inför framtiden. Gång fjorton blir det. Man skrattar åt sig själv där man ligger med en kudde under rumpan och benen i luften och tror att det på nått sätt hjälper. Ha ha, men vad gör man inte? Det kan ju inte skada i alla fall!