Idag är det en vecka kvar till BIM. Och jag känner mig så nere idag. Jag har en lätt molande ledsenhetskänsla i kropppen. Jag vill så hemskt gärna att det ska vara vår tur nu.

Vi hade kompisar med barn här igår, och hur underbart och mysigt det än är att busa, gosa och leka med dem så känner jag idag hur det smärtar i kroppen. Jag är ganska säker på attt det väckte något där. Den största lilltjejen somnade med oss ute på balkongen och låg och sov som en sten under ett antal filtar bland alla mysiga värmeljus. Och hon var så hilmla liten. Man tycker ju när man ser henne springa runt, och jämför med lillasyster att hon är så stor… Åh va jag också vill! NU! Snälla. Som min chef utryckte det, det finns inget som väcker ett sånt ha-begär som barn. Så sant, så sant.

Nu ska jag försöka sova bort smärtan. God natt.

Sitter och slösurfar runt lite på internet och har hamnat på ofrivilligtbarnlösas facebook-sida. Där kan man läsa om deras olika aktiviteter och om olika tidningsartiklar som behandlar ämnet. Man kan naturligtvis också bli medlem. Men jag känner att jag inte är redo att ta det steget ännu. Det skulle ju vara att erkänna att det finns ett fel. För ännu är det ju inte säkert, vi har ju iof gått längre än det där året som är normalt, men vi är ju längt ifrån dom två år man ska ha försökt för att bli ”officiellt ofrivilligt barnlös”. Dessutom känner jag emellanåt att jag inte har rätt att vara med i sådanna samanhang. Att jag inte har rätt att gnälla vara bitter och ledsen, för det har ännu inte gått så lång tid. Dessutom var jag ju så grymt otålig redan från början och blev ju (töntigt nog, men så var det) ledsen redan från början över att det inte gick. Men man har ju alltid haft hoppets låga i bröstet, att det är klart att det går nästa gång. Och så räknar man månaderna fram till att barnet kommer om det nu skulle vara så att det går den här gången. ”Och då skulle jag vara i den och den månaden när vi ska till Tysklan” och ”i den och den månaden vid jul.” Dom tankarna flimrar glatt förbi nu också, men jag trycker snabbt ner dom, för jag orkar inte mer nu. Det är som en liten irriterande tagg eller glasbit som sitter inne i bröstet och skaver. Den där kännslan av ledsenhet och frustration, som man aldrig riktigt får tag på och som man inte riktigt kan göra något åt.

Och ute bara regnar det som vanligt. Jävla skit sommar. Läste en krönika idag om att ta vara på sommaren och göra roliga saker, annars skulle den vara över innan man märkte att den började. Mmmmhum. Men den börjar ju faktiskt aldrig, tror vi har haft sammanlagt fem riktigt bra dagar. FEM! Det är ju löjligt. Men man behöver inte ha ångest över att man inte vattnar sina växter ialla fall. För det bara vräker ner vatten från himlen. Det kanke är därför som mina växter är så gröna och friska iår? Fast jag tror också att trädgård istället för vår lilla skit balkong gör stor skillnad.

Vi var hos svärpäronen på wokfest i söndags. Det var jättetrevligt och stor baluns. Svärfar har byggt ett stort wokbord där man wokar över elden och så, och nu skulle det invigas. ett gäng av deras kompisar var där och bland andra var en föredetta tävlande i sveriges mästerkock där. Så det hela slutade med att han slängde ihop maten till alla, även om det var meningen att man två och två skulle laga sin egen mat. Fast jag och Christopher fick vara var för sig eftersom jag är vego och han bara äter kött, så fanns det liksom ingen som passade med oss… Kul var det ialla fall. Och okej gott. Kul idé att man alla är med och lagar maten.

Wokmästaren själv.

min mat

Christohers mat

Senare på kvällen åkte vi hem och då fick jag en liten svaka med bebishumöret. Blev plötsligt alldeles ledsen över bebisverkstan, varför går det aldrig för oss? Plutt. Det tog sig dock igen och jag piggade upp mig lite granna. Och nu sitter jag här och väntar tålmodigt på nästa Äl, sker typ tisdag nästa vecka. Och DÅ du, är det gång 14! Nu jävlar ska här bli barn!!!

Nu har jag äntligen varit ute och klippt gräsmattan. Det har behövts jättelänge, men eftersom det regnar konstant så har det inte blivit av. Dessutom har jag grävt ner en ”kantstopp” mellan grönsakslandet och gräsmattan, så att inte gräset ska sprida sig. Produktivt och bra! Nu är det bara damsugning, golvtvättning och tömning av Melkers låda kvar. Sen ska jag sätta mig på balkongen och läsa. Håller på med Ann Rosmans nya bok. Barra kommit några kapitel, men mamma har sagt att den är jätte bra.

det regnar och är grått i skåne… Väldigt bra sommarväder alltså. Och semesterveckorna bara springer iväg. Inte utan att man blir lite stressad. Tramsigt nog. Det är en månad kvar tills jag börjar jobba. O då ska det avgöras vad jag har för framtid i höst. Heltidstjänst med chefsansvar eller min lilla halvtidare. Trivs iof väldigt bra med min halvtid, men va gäller föräldrapenning så vore ju en heltid bra. Då skulle jag kunna vara hemma längre.

Apropå det så är det BIM på måndag (räknade fel förut) och än så länge har jag inga bruna flytningar (sorry). De brukar alltid komma ett par dagar innan mens. Så nu har det där ytte pytte lilla hoppet tänts i bröstet. Gud va jag längtar! Vore stenbra med ett plus nu!

Jaha, torsdag, 5 juli och fyra dagar kvar till BIM. Och här sitter jag och är typ 150% säker på att det är tomt i magen. jag är så trött, så less, så ensam. När jag är ledsen så brukar sambon säga att jag ska försöka att inte tänka på det och att det kommer att lösa sig. O det gör det väl säkert men. Herre gud va jag längtar. Och inte fan hjälper det! Det är så galet frustrerande att man inte kan göra något åt saken. Man kan liksom inte påverka själv (utom de mest självklara då då…)

Skrutt plutt skit dag!