Den 21 januari hade jag på kvällen som vanligt sammandragningar som till en början inte var något annorlunda än andra sammandragningar som jag känt. De var med andra ord inge smärtsamma alls. Därefter vid ca 21.50 på kvällen började sammandragningarna bli mer intensiva. De höll i sig mycket längre och var kraftigare än vanligt. Men runt tolvtiden på natten avtog de så jag somnade.

Klockan 01.44 kom första riktiga värken och jag sa till Christoffer att jag trodde att det var dags så han började packa det sista i BB-väskan.
Till en början satt jag och undrade om det verkligen var en värk jag kände eller om det bara var någon annan smärta som inte skulle göra någon nytta. Men eftersom värkarna blev återkommande och magen blev spänd samtidigt så förstod jag att det verkligen var värkar. Värkarna blev därefter värre och värre och till slut visste jag inte vad jag skulle göra men jag testade att duscha, men det hjälpte inte mycket.

Klockan 05.07 ringde jag ner till förlossningen och berättade att jag hade känt värkar sedan ca kvart i två och de blev mer och mer intensiva. Men jag fick trots det endast rådet att ta två alvedon och försöka duscha för att lindra smärtan så den blev hanterlig och att vara hemma därmed gick an. Så jag tog med andra ord två alvedon och kände mig ganska pissed över att ha fått det svaret när jag hade ont.

Klockan 06.44 gick slemproppen som var blodblandad så jag förstod på en gång att det verkligen var dags nu för Lille B att få komma ut till oss. Så jag ringde åter igen till förlossningen och berättade om slemproppen och att värkarna hade blivit ännu värre så jag ville gärna komma in, och det fick jag denna gång.

07.40 hämtade Marie (min extramor) mig och Christoffer för att sedan köra ner till förlossningen. Självklart var det halt som fan så därför var snabbkörning inget alternativ så bilresan blev med andra ord extremt lång. Vi kom därefter in på förlossningsavdelningen i USÖ där jag fick väga mig och blev hänvisad till rum 8. Eftersom barnmorskorna inte trodde att det skulle gå något vidare snabbt för mig att bli öppen kollade de inte hur pass öppen jag var och de gav mig endast lustgas och jag bad om att få en epidural vid ett senare tillfälle om det fanns en narkosläkare tillgänglig.

Förlossningsrummet

Klockan 09.55 undersökte barnmorskan mig för första gången och det visade sig att jag redan var öppen 8 cm så epidural var bara att glömma. Värkarna blev därefter bara värre och värre och det var inte alls kul.

Monitorn över lille B’s hjärtfrekvens och värkarna som bara blev värre och värre.

Klockan 10.27 började krystvärkarna som tryckte neråt något fruktansvärt och man kunde inte göra något förutom att låta kroppen arbeta tillsammans med värkarna. Christoffer var under mina krystvärkar helt underbar och höll mig i handen och hjälpte mig med lustgasen och peppade mig genom hela processen.

Klockan 11.30 precis kom lilla Benjamin ut till världen och jag hade därmed haft en väldigt snabb förlossning. Trots att jag hade en snabb förlossning sprack jag inte någonting invändigt, utan det var bara ytligt. Så några stygn blev det, men absolut inte alldeles för många.

Här är Benjamin endast några minuter gammal.

Efter mycket om och men fick vi vid 17.00 äntligen komma till BB.