Månadsarkiv: juni 2013

Add Comment Register

Få förunnat

Lat söndag hemma, ensam. Unnar mig att ligga kvar länge i sängen och läsa bloggar. Unnar mig att dricka kaffe i två timmar i soffan framför tv:n även om tvätten hänger i hela lägenheten.

Med ensamheten kommer tankarna. Tankarna som snurrade innan beslutet innebar frågor om nätt det skulle bli dags och nu när det beslutet är taget är det helt nya tankar. Kommer det att gå? Kan jag bli gravid? Denna ständiga fundering och oro. Det är få förunnat och överallt runt mig har det gått lätt, ibland utan att folk ens försökt och frågan är då hur det ska gå när någon verkligen vill…

Åh, jag som överanalyserar allt. Men drömmandet är underbart nu enär det börjar bli verklighet. Och V förbereder på det sättet han känner som viktigt och relevant: börja titta på en ny större bil. Vi är alla olika och jag längtar tills vi kan drömma ihop så som jag gör, om barnrumsinredning och namn…

 

Namn juni 2013

Det här med namn är något jag alltid varit intresserad av, så tänkte lite titt som tätt skriva listor med mina favoritnamn här för att se om de är konstanta eller förändras. Under åren från det att jag ofta satt med Stora namnboken har favoritnamnen Adrian och Amanda faktiskt växlat så vem säger att de inte kan göra det igen…

Om det skulle bli en kille:
– Emanuel
. Vilgot
– Caspian
– Sebastian
– Valdemar
– Melker
– Alfons

Om det skulle bli en tjej:

– My– Emmy

Sebastian har alltid varit ett favoritnamn, men nu råkar det vara så att en nära vän precis döpt sitt barn till det vilket försvårar saken något. Det är faktiskt inte roligt med samma namn på barn. Emanuel är min andra stora favorit. Det skulle passa fint på en liten brunögd och brunhårig pojk, vilket är precis det jag tror att vi skulle få. Vilgot och Caspian är namn som de senaste åren blivit aktuella eftersom V vänligt men bestämt sagt nej till Emanuel då kan har dåliga minnen från en kille med de namnet.

Tjejnamnet känns väldigt självklart för mig, en Emmy/My skulle det bli och det tycker V också är bra.

Dock har vi inte haft några direkta diskussioner kring namn mer än att jag sagt namn jag gillar och han har ratat dem. Han själv har inte kommit med några förslag. Det ska bli spännande må jag säga!

Spådomar och svärmor

V ringde häromdagen när jag var på väg hem från jobbet och hade nyheter. Han sa att hans mamma hade blivit tokig, med skratt i rösten. Så jag blev såklart nyfiken. Han berättade vidare att hon hade varit hos en spådam, och att denna sagt att hennes äldsta son (alltså V) snart skulle få barn.

Igår ringde sedan hans storasyster och hörde om vi ville ha lite bebissaker som de inte behövde längre. V undrade förvånat hur det kom sig att hon ringde och frågade det bara sådär. Vi har nämligen inte delat med oss av våra bebisplaner för någon. Storasyster berättade då att hon beklagat sig över alla saker som låg här och där och att deras mamma då hade sagt att hon skulle fråga oss för att vi snart skulle ha barn.

Vi har släkten på vår sida alltså. Något jag vet är att det finns tonvis med kläder och saker, både till killar och tjejer ifall det skulle behövas för på karlns sida finns det 6 barn. På min sida finns det inget än… Åh, jag fantiserar redan över hur man skulle berätta för blivande mormor, morfar och moster.

Vad begreppet snart innebär är en helt annan sak, men jag väljer att låta spådamens uppenbarelse göra mig lycklig och tänker influeras av tanken. Begreppet snart innebär för mig att vara gravid inom ett år, och om man ser till statistik för hur många som är gravida inom ett år (som då kan göra barn) så är statistiken rätt hög… så det skulle kunna vara så. Åh, tänk om det ville bli så… vilken fullständig lycka!

All denna oro…

Augusti kan inte komma fort nog, men samtidigt också för fort. Tankar och känslor virvlar runt i huvudet. Obeskrivlig längtan och spänning för att få starta en ny del i livet, den del jag alltid sett fram emot.

Jag är spänd av förväntan, men samtidigt också lite orolig. För tänk om…
Att bli gravid, kunna bära sitt barn hela tiden ut och att barnet blir friskt och mår bra är inget som är självklart. Det är så många i min närhet som fått barn det senaste, alla friska och krya, men jag kan inte låta bli att tänka ”tänk om”. Såklart är det inte rätt sätt att se det på, men jag tror ändå att det är viktigt att vara medveten om för att inte få en chock om det skulle hända något.

En nära vän fick barn och fick kort efter förlossningen förlossningsdepression. Hon är väldigt besviken på MVC och föräldrautbildningen som över huvudtaget inte nämnt något om detta. Detta är lite konstigt tycker jag nu när hon berättat läget för mig. Att inte informera om det trots att det drabbar så många som var tionde kvinna? Nej, det tycker jag låter konstigt. När det är något som är så naturligt borde man ju få veta vad som kan hända så man inte står där och undrar varför världen inte är så där rosa och fluffig som alla andra verkar ha det. Och likadant en bekant som fick missfall, där ligger procenten på mellan 10-20 procent av alla graviditeter. Det är heller inget som jag visste, att det är så pass vanligt.

Ja, vad ska jag säga? Pessimist, javisst! Jag skulle dock vilja kalla det realist, för världen är inte rosa och fluffig. Ibland, men inte alltid. Jag tror att inställningen kan hjälpa mig, men i många lägen stjälper den mig också. Tur att jag har en karl här hemma som kommer att kunna ta mig ner på jorden när jag börjar nojja. För det kommer jag garanterat att göra.