Månadsarkiv: november 2013

Add Comment Register

Andra försöket: ingen bebis.

Ingen bebis i sikte, eller i magen. I torsdags kom mensen. Detta gav mig ännu en ny cykellängd: 36 dagar.

Att kroppen inte är i fas efter lång tid på p-piller förvånar mig inte, samtidigt som man såklart vill att kroppen ska fungera direkt. Jag är inte säker på om ägglossningen ens kommit igång. Ett test tror jag var positivt, för två månader sedan. Men denna månaden fick jag inget utslag för huvudtaget så det gör mig lite osäker på om det första testet visade rätt. Jaja, det ger sig. Skönt är det ju faktiskt att det ens kommer någon mens. Har en vän som inte fått nu på tre månader sedan hon slutade så jag förstår att det kan variera mycket.

Nu ska jag börja räkna på när ägglossningen bör komma om man har en cykel på 36 dagar så vi vet när vi ska börja testa med testen igen. Tror nog också att jag ska testa att börja ta tempen på morgonen och se om det indikerar något. Allt för att testa.

Egentligen tar vi inte testerna eller ska börja tempa för att det är bråttom med att bli gravida. Vi, och egentligen mest jag, vill göra det för att få reda på att det faktiskt går. Att kroppen är i fas och har möjligheten att bli gravid… Vi har sagt att vi ska försöka ha en ”laid-back approach” till det här med bebisskapandet för att inte stressa upp oss. Vi är nämligen perfektionister och kontrollfreaks båda två vilket vi tror kan påverka allt negativt. En kompis sa att hon tror att det kommer att gå fort när vi väl börjar. Jag o andra sidan tror ju då att det kommer att ta tid, allt för att inte få upp förhoppningarna.

Och ja, jag har hållit sanningen för mig själv och inte berättat för min vän om att vi försöker. Lite jobbigt är det, för hon och hennes karl försöker nämligen nu och det skulle vara så skönt att få dela tankar. Det är också svårt att ljuga för henne eftersom hon är en nära barndomsvän. Jag får alltid starta konversationerna kring bebisar med: ”Jag tror att jag kommer att tänka/känna…” fast jag menar att det är så jag känner just nu. Jättelustigt känns det, men har man lovat sin karl att hålla det hemligt så har man. En vän har jag ju faktiskt förhandlat mig fram att få berätta för. Hon skrev och frågade om det var någon bebis i magen nu i början av veckan för jag skrev förra veckan att mensen var sen. När jag svarade att det inte var något fick jag svaret: ”Nu är ju dessutom V tillbaka. Det kombinerat med lite vin känns som en klar fertilitetshöjare.” Haha,och hon har ju rätt. Det blir lite lättare att försöka göra en bebis nu när karln äntligen är hemma igen.

Hur som helst, nu går vi in på nästa försök, nummer tre tror jag att det blir. Önska oss lycka till!

 

Det räcker nu

Jag har varit stark. I alla fall försökt. Låtit vardagarna passera, försökt le och intala mig att tiden går fort, att allt är bra… Men sömnlösheten och saknaden börjar ta ut sin rätt på kroppen. Saknaden värker i mig. Jag känner mig svag, ensam och liten. 21 dagar… Det är en evighet. Av dessa är endast tre kvar.  Som jag längtar efter min trygga famn, min kärlek och glädje i livet.

Det är så lätt att ta saker för givet… Efter dessa veckorna har jag insett hur lycklig jag är och hur rätt vi är för varandra. Han är min stora kärlek, lyckan i mitt liv. Han är min kärlek, min glädje… Hans kärlek gör mig modig, stark.

På lördag kväll ska jag hämta honom på Landvetter. Jag kommer att stå där med förväntan och pirr i magen. Så fort jag ser honom kommer jag att spriga, det absolut fortaste jag kan och slänga mig i hans famn. Den stora, varma, trygga famnen som jag passar så bra i. Min famn. Åh, nu får det ta och bli lördag så att jag kan få hem min man.

Första testet BIM+3

Första gravtestet, svar negativt.

I helgen gick jag över min längsta cykels längd och valde därför att görandet test. Inga symptom alls, förutom nyfikenhet. Eftersom V är i Aten fortfarande gjordes det med hans sällskap via Skype. Fantastisk uppfinning för övrigt. Testet är från Testlagret, jag sätter kökstimern på  fem minuter och vi väntar… Men icke. Fast vi var ju inte förvånade. Ägglossning verkar jag inte ha haft och då är en graviditet svår att åstadkomma också.

Jag trodde nog att jag skulle vara mer besviken än vad jag är. Men det är skönt att slippa att vara besviken Såklart. Jag tror att allt har sin tid och att saker händer av en anledning. Så jag hoppas och tror att vår bebis blir till när det är meningen. När det blir däremot, det vet ingen… Och det är det som är både skrämmande och spännande.

Fortfarande ingen mens dock… Vi har sagt att vi ska göra ett nytt test igen på söndag när V har kommit hem igen om menen inte har kommit tills dess. Egentligen mest för att göra det på morgonen den här gången. Sist blev det på kvällen. Fast jag tror som sagt inte att jag är gravid nu. Men hoppas kan man alltid, som min fina vän N skrev till mig.

Slow motion…

tiden har gått fort fram tills nu, precis i denna stund. Nu går den inte fort längre utan i snigelfart. Jag saknar min V så mycket att jag börjar gråta. Dock ska det tilläggas att jag väntar min mens någon gång här i dagarna. Är inne på cykeldag 28 idag och den har pendlar från 23-32 de senaste månaderna. Med utebliven ägglossning (så vitt vi vet) så lär jag i alla fall inte vara gravid.

 

Loppistips

För er som bor i Göteborgsområdet/norra Halland har jag några loppisar att tipsa om.

1. Mölndal, Pingstkyrkans loppis nästan mitt emot Sjukhuset. Ganska generösa öppettider. Mycket möbler, kläder och porslin. Helt okej priser. Kläderna är lite för dyra för min smak. Brukar dock alltid komma därifrån med någon form av inredning eller något att fylla ut köksskåpen med.

2. Röda korset, Kungsbacka. Ligger i Inlags industriområde. Min absoluta favorit. Grymma klädpriser. T-shirt 10 kr, stickat 25 kronor, klänning 50, jacka 50-100 kr. Jag hittar alltid något där. Barnkläder från 10-15 kronor. Endel böcker, husgeråd, porslin, leksaker och möbler. Bra priser även på det. De har också en del tyger vilket verkar vara populärt hos andra. Jag är talanglös när det gäller att sy så brukar hålla mig borta från ovanvåningen.

3. Hamstern loppis. Kungsbacka. Ligger i samma industriområde som Ö&B. Här kan man göra fynd! Det finns dels ordinarie saker men privatpersoner kan också hyra bord och ställa dit saker. Här finns allt mellan himmel och jord!

4. Erikshjälpens loppis, Kungsbacka. Egentligen ingen riktig loppis utan mer second hand och priser därefter också. Här finns allt! Möbler, kläder, inredning, tyg, elektronik, leksaker, böcker…m.m.  Roligt att gå där men här hittar man inga fynd på det sättet. Men man gör ju fortfarande en god sak för miljön och pengarna går till ett gott ändamål.

5. Glädjen secondhand och loppis, Kungsbacka. Ligger inne i innerstaden på en tvärgata ner mot ån. En lien mysig butik med mestadels porslin, glas, inredning och kläder. Även här kan man göra riktiga små fynd.

Som ni märker är Kungsbacka staden att bege sig till när det är loppisdags. Det går att ta en heldag nästan åt att åka runt mellan de olika ställena. Men förutom alla sånna här loppisar som alltid finns tycker jaockså om sådana som anordnas för privatpersoner. Kommersen vid Masthuggstorget, i Majorna på somrarna, Friidrottens hus om våren, bagageluckeloppisar lite här och var runtomkring.

Ett nyårslöfte för nästa år kommer att vara att bli bättre på att skänka tillbaka till loppisar. Det finns så mycket i skåpen som man inte behöver tror jag.

Namntoppen november 2013

Ja, det här med namn har jag inte funderat så mycket på det sista. Hittade ju stora namnboken på loppis för ett tag sedan men har valt att inte kika än. Jag har ju trots allt mina favoriter.

Vilgot ligger i topp. Ihop med Theo, Caspian och Valdemar. Men Malte och Melker står sig fortfarande bra också. Inga direkt nya favoriter på killsidan helt enkelt.

På tjejsidan är My fortfarande mitt alternativ. Men jag tycker också om Elsa, Liv och Alice. Men det ärlige svårt att föreställa sig att det någon gång skulle bli en tjej faktiskt. Är helt övertygad om att om det blir barn så blir det pojkar. Men den som lever får se!

Karln har fortfarande inte kommit med några förslag. Mellannamnet är dock redan bestämt. Enligt grekisk tradition ska den förstfödde pojken döpas efter sin farfar. Det är V och så kommer det också bli för oss. Fast inte förnamnet då, det känns lite… Ja, jag vet inte riktigt hur det känns. Inte helt okej helt enkelt. När det väl börjar bli dags ska jag avslöja allt för er. Var så säkra!

Loppisshopping när den är som bäst

Jag är en människa som tycker om att fynda. det gör mig lycklig. Att reashoppa bra saker är lite som en sport för mig. Och mina vänner hävdar att jag är duktig på det också.

Någonstans man också kan göra fynd är på loppis. Och jag är en riktig loppismänniska. Tycker att det är jätteroligt, och mysigt, att gå runt på loppis och kika runt. Ofta hittar jag en massa bra. Idag blev det kläder! Till mig, till mamma, till pappa och till någon nyfödd bebis. Och ett spel, en julklapp till en kär vän. Hon och jag har i år bestämt att julklapparna just ska vara från loppis. Lite roligt.

Detta köpte jag:

image

 

En tröja från Geggmoja, som är ett bra märke vad jag har hört, i storlek 50/56. Kanske inte praktisk på nyfödda men ack så söt. Vad fick jag då betala för denna? 15 kr! Ett kap. Om jag hade varit gravid just i detta nu hade jag köpt enormt mycket mer kläder, för det finns så mycket fint för mellan 10-15 kr. Men V tvärvägrar och jag förstår väl det. Vafröer spara på kläder så långt i förväg? Och så kanske jag jinxar allt genom att köpa för mycket också. (Ja, lite löjligt kanske men jag är orolig som det är).

 

image image

 

Spel som ser i princip oanvänt ut, pris 50 kr. Toppen. Och så resten av kläderna. En mix av blusar, toppar, stickade tröjor, klänning och tunika. En utav tunikorna kommer från esprit. Pris för dessa 11 plagg: 190 kr. Helt galet!

Sa jag att jag älskar loppis?

20 dagar som gräsänka

I morse åkte han. 20 dagar, det går väl snabbt?

Autostavningen ville för övrigt att rubriken skulle bli ”20 dagar som gräsätare”, vilket i o för sig hade kunnat vara en titel på ett annat avsnitt. (Bara ett litet sidospår…)

många har frågat hur jag kan låta honom åka iväg så länge, men för mig känns den frågan konstig. Jag kommer ihåg att jag fick lite smått panik när han nämnde det första gången . Och från början var det till och med fyra veckor som gällde. Efter en funderare så ändrade han sig dock (tur för mig). Detta är något som är viktigt för honom och då stöttar jag såklart honom i det.

Jag har fokuserat mycket på mig själv, hur jobbigt det kommer att vara för mig. Helt ensam i vårt hem. Ingen att dela vardagens bestyr med… Men så tänker jag vidare. Tänk på honom då? Helt själv i en främmande stad. Verkligen INGEN han känner att dela något med. Jag har ju familj och vänner bara någon mil bort.

Jag tänker att tiden kommer att gå sjukt långsamt och att jag kommer att räkna ner både timmar och dagar tills det blir dags för mig att hämta honom på Landvetter. Men jag tänker också att dagarna kommer att göra mig stark. Jag har trots allt aldrig bott ensam. Jag flyttade ihop med V när jag flyttade hemifrån så detta blir en upplevelse, ett test.

åh, vad jag längtar tills han kommer hem och jag får ligga i hans famn igen. Närheten är det jag kommer att sakna mest. Och trygghetskänslan. Men det är tur att jag har kramiga barn på jobbet att sno lite närhet av. Och tur att jag har mina fantastiska vänner omkring mig. Så många som vill ta hand om, och som vill träffas. Det känns tryggt!

bebisverkstaden står därför still kommande månad. Men någon ägglossning verkar det ändå inte komma så det kanske är lika bra. Kroppen är bra knasig. Men men, vi kör hårt nästa månad istället och hoppas på bättre lycka.