Jag försöker verkligen att njuta, av det här med att vara vi två. Inga förpliktelser, god ekonomi, sovmornar, möjlig spontanitet… Allt! Och ja livet med V är underbart, vi har det fantastiskt. MEN det är något som saknas oss. Ett barn. Eller två. En riktig familj. Jag längtar såååååååååå mycket. Vägen fram tills dess känns lång och lite skrämmande, mycket skrämmande snarare. Men jag försöker att tänka positivt, så många andra lyckas ju att bli gravida så varför döma ut oss direkt när vi inte ens vet?

Jag håller tummarna och hoppas hoppas hoppas att vi är gravida om ett år. Vem vet liksom, mirakel händer. Jag har för övrigt önskat mig just ett mirakel från tomten. Och när klockan står på 22:22, och när jag ser stjärnfall, och när jag slänger pengar i önskebrunnen…

Det blev inget lägenhetssköp för oss. Budgivningen gick spikrakt uppåt och att buda mot ett par som precis sålt sitt fina hus kändes rätt lönlöst, tyvärr. Men nu har vi ju testat i alla fall! Första försöket, nit. Fast egentligen, vem får köpt en lägenhet till ett drömpris när det är första lägenheten man tittar på?

Vi letar hur som helst vidare. Vi har ju en rätt lång kravlista så när mäklaren sa att hon hoppades att vi skulle ses snart igen tänkte jag att det nog var minst troligt.

Vad har vi då för krav? Förutom att den inte får kosta skjortan då…
– Centralt läge med nära till pendelstationen och affärer
– Minst trea
– Renoveringsbehov
– Bottenplan
– Egen ingång

Önskelista
– En liten gräsmatta
– Möjlighet till att odla
– Stort kök (eller möjlighet att bygga om så att man får ett)
– Toalett med fönster

Som sagt, lång kravlista = svårt att hitta rätt. Speciellt när man letar i städer där priserna är rätt så höga. Men men, vi har inte så bråttom. Hellre köpa rätt än att bara köpa för köpandets skull. Vi bor bra här i vårt område nu, och bara vi skulle få tag på en trea så skulle jag vara nöjd inom de närmsta åren… Vi jobbar på det också kan man säga.

God fortsättning!

Julen har passerat, den har både varit lugn och stressig. Trots stressen har det ändå varit mysigt. Det är ju det där med alla underbara människor man får träffat som gör allt värt det. Mycket värme, kramar och skratt. Och kärlek såklart.

Fortfarande ingen bebis. Fick min mens igår. Fortfarande ingen koll på ägglossningen… V sa igår att han tror att vi får en jul till själva. Jag misstänker också att det blir så. Men vi får se. Det är lite spännande hur man kan lura sig själv. Jag har tyckt att jag har varit lite extra känslig nu de senaste veckorna och grinat för ingenting, så jag trodde att det kanske kunde vara något ändå. Och så har det huggt i typ livmodern också, något jag aldrig känt innan. Men som sagt, nej. Huggen kanske var ägglossningen? Vem vet. Det blir till att köpa en hel hop med ägglossningstest och testa hela månaderna för att få lite koll. Får jag ens ägglossning? Kan ju vara en idé att testa det.

Jag är rätt så smal och min kompis påpekade att det ju kan påverka ägglossningen också. När mensen inte hade kommit igång efter att jag slutade med p-pillerna blev jag faktiskt orolig över just detta.  Att jag inte skulle få någon mens för att kroppen tyckte att jag var undernärd. Men det verkar ju inte så i alla fall. Anledningen till att jag är lite orolig är för att jag fick problem med magen för snart fyra år sedan. Kramper, knip, illamående, uppblåsthet, uppstötningar. Jag blev runtskickad till olika läkare påolika undersökningar men varken ultraljud eller gastroskopi visade något och jag fick då diagnosen IBS. När jag fick diagnosen berättade läkarna att man inte kunde bota det man lindra symptomen. Efter att jag börjat med mediciner och ändrat om kosten så blev jag bättre igen. Men jag gick ner sex-sju kilo under de månaderna jag mådde som sämst, och hamnade nere på 47 kilo till mina 165 cm. Då var jag underviktig och de omkring mig var oroliga. Nu har jag i alla fall gått upp i vikt igen och mår bättre. IBS är inget som bara försvinner av sig självt och är antagligen stressrelaterad i mitt fall. Så jag försöker att inte stressa. Men mer om det någon annan gång kanske. Hur som helst, jag hoppas och tror inte att min vikt ska påverka.

Tänkner den lilla flickan i Dumma mig 1 filmen, som blir helt tokig när hon ser enhörningsgosedjuret. Det är typ jag just nu. Fast att jag blir tokig av spänning. Det är så pirrigt och spännande att jag nästan går under. Jag kommer ju definitivt inte sova många timmar inatt!

Det är nämligen så att vi precis har varit på lägenhetsvisning. En fin trea, bostadsrätt. Den behöver renoveras men det är  något vi tänkt att vi vill göra så det är inget minus. Hoppas bara att vi kan få den.

tålamod, vad är det? Jag säger till barnen på jobbet flera gånger om dagen: ”vänta lite” och ”du måste öva upp ditt tålamod…” Och liknande kommentarer. Men mitt tålamod är som bortblåst. Budgivning känns läskigt, för både plånbok och nerver. Men ändå lite spännande att det är igång.

Håll tummar och tår för oss är ni rara!