Månadsarkiv: februari 2014

Add Comment Register

Obefintlig ägglossning

Var i kontakt med mödravård och gynekolog i förra veckan, angående min ägglossning som verkar vara obefintlig. Tyvärr hade de väl inte så mycket att komma med. Gynekologen menade att eftersom jag har mens borde ändå ägglossningen vara igång, kanske inte varje månad men ändå. Så hon gav mig rådet att slänga alla stickor och bara ”köra på” ca 14 dagar efter första Dagen i cKylen. Eftersom mina cykler är något längre menade hon att ägglossningen kunde komma ännu senare också. Hon sa att hon förstod om det var ett tråkigt svar att få, men att vi skulle höra av oss igen om det inte blivit något på ett år. Då skulle utredning startas.

Efter sånna besked är det klart att man blir lite orolig och rädd, men samtidigt har vi som sagt bara försökt insett halvår. Det är få förunnat att ens kuna bli gravida, så vi tar det som det kommer. Och i och med min väns graviditet så känner jag mig ändå mer hoppfull än innan. För varför skulle det egentligen vara så att jag inte kan bli gravid? Varför ska jag ha sådana negativa tankar redan från början? Det är ju bara dumt, och gynnar ingen. Allra minst mig själv, och V.

Så min nya inställning är att go with the flow, och försöka lite efter dag 14. Jag har läst att varannan eller var tredje dag är bra att mysa till det på, så det blir väl att försöka. Men så kommer vardagen ikapp, med stress, trötthet och långa jobbdagar. Det är inte alltid lätt att få ihop det. Men så har man ju inte så många chanser på en månad heller… Det blir så dubbelt på något vis. Och jag är så rädd att man till slut tappar lusten, och bara producerar så att säga. Hoppas verkligen inte att det blir så! Där är väl kommunikation viktigt, och små överraskningar. Tur att jag har förlovat mig med min bästa vän som jag kan prata om allt med. Det känns så skönt i hela den här cirkusen. Men oj, vad jag längtar. Tills vi ska få bli föräldrar. För på ett eller annat sätt kommer vi att bli det! Vi har redan diskuterat eventuell adoption och är helt överens om att det är något vi vill. Så det känns bra.

Men oj vad spretigt och långt inlägget blir. Hur som helst, jag hoppas kroppen samarbetar med mig. Trots min låga fettprocent (som jag har läst kan försvåra graviditet). Har faktiskt gått upp två kilo sedan jag läste det. Har alltid legat i underkant med mitt BMI men mu ligger jag längre mot mitten för normalvikt.

Semester 2014

När man jobbar kommunalt inom barnomsorgen ligger det många röda dagar under vårterminen. Det är helt underbart. Så förutom påsk, Valborg, kristihimmelfärd, nationaldagen och midsommar så ska jag även ha en veckas semester. Jajamen! I maj åker jag och karln till Turkiet. För tredje gången, men det är ju bara så prisvärt! Och fint väder. Vi betalar nu 10000 för två på spahotell, Sunprime för vuxna. Helt nybyggt, gratis träning, nära till havet, frukostbuffé… Vi ska skämma bort oss helt enkelt! Så underbart bra!

Innan har jag varit lite nojig för att boka resa, för jag vet inte om jag vill åka om jag är gravid. Men V har varit på mig och äntligen ändrat mitt sätt att se på saker och ting, så nu åker vi. Gravid eller inte, spelar ingen roll. Det som händer händer och vi kommer få en underbar resa hur somhelst. Om jag lätt saker begränsa mig så är det en stress i sig, menar V och jag håller ju med. Samtidigt som jag har katastroftänket och tänker att ”Tänk om man skulle vara gravid och få missfall utomlands på semestern… Det skulle ju vara hemskt”… Men det är ju inte särskilt sunt att tänka så. Inte sunt alls att stressa upp sig i onödan. Så nu lägger jag ner den stressen. Jag känner mig faktiskt mindre stressad nu sedan jag fått veta att min vän är gravid. För kan hon så kanske jag kan med, och det är underbart.

image

image

Att spå in i framtiden

Natten till måndag hade jag en dröm. Jag hade en liten bebismage och min kära barndomskompis hade en bebis. Vi satt på en bänk i vårsolen och myste,  i området vi växte upp och nu också bodde i igen (i drömmen alltså). Så jag sms:ar henne på dagen och skriver om min dröm. På kvällen dagen efter när vi hörs på telefon får jag den finaste nyheten i världen: det ligger något och gror i hennes mage. Helt fantastiskt. Jag satt med lyckotårar och till och med nu får jag tårar i ögonen. Det är tidigt än men jag hoppas så att det går hela vägen. Jag vill överösa henne med mammakläder, bebisbilder och massa mysigt,  men det får vänta tills efter första ultraljudet. Bebis, bebis <3

Jag känner mig för övrigt lite synsk,  galen dröm ändå. Min vän, som är lite andlig av sig, säger att hon tror att det kommer att gå fort fler oss när vi väl börjar. Hon vet inget. Och jag vet inte vad man räknar som fort,  men nu har vi försökt i sex månader… ett halvår. Om ett halvår till börjar man utreda ifall det äe något fel. Usch. Men nu ska jag inte tänka så. Mina tankar och lyckönskningar går till T och hennes karl. Och grynet i magen,  ungefär två centimeter stort. Som jag längtar efter att få följa med på er resa. Och jag känner mig så hedrad.

 

När saker sätts i perspektiv

Livet hänger ibland på en skör tråd. Det kan handla om sjukdomar, och i detta fallet cancer. En väns mamma har kämpat, länge. Blivit frisk, sjuk igen, frisk… Men sjukdomen har tärt på kroppen, och nu efter många om och men orkade hon inte längre.

I sånna här tillfällen har jag en tro, en tro på något större, något. För hon kan bara inte vara borta, hon finns någonstans och vakar över barn och barnbarn.

Jag vet inte vart jag skulle ta vägen om min mamma försvann från detta liv. Hon är min hjälte, min styrka.

Det finns många runt omkring mig som inte mår bra, så mycket psykisk ohälsa så att jag blir mörkrädd. Och min pappa har hjärtproblem. Men de är ändå igång, levande, här.

När hemska saker händer får man perspektiv på livet. Och jag blir så tacksam. Jag har ringt och sagt till mina nära och kära för att jag är rädd att det ska vara för sent. Livet, och döden. Döden är ett villkor för att ens kunna leva, men det är så abstrakt.

Ett exempel ur mitt liv. Min farmor börjar bli gammal, snart 90 år. Hon är gammal, mår dåligt, har ont, vill dö. Hon bor en halvtimmes resa bort, på hem. Och jag vet att hon kan försvinna från oss när som. Jag VET det, jag har förberett mig länge. Flera år. Men ändå. Tanken på att hon skulle försvinna, att vi inte skulle åka dit på jul, att hon inte skulle se på mig med varma igenkännande ögon och krama min hand hårt när vi ses. Det är så overkligt. Och jag går runt med ständigt dåligt samvete, för jag är inte där särskilt ofta. För det är tungt när hon har en dålig dag och pratar om att hon vill dö. Jag är för svag, klarar inte av att vara stark för hennes skull. Det är en sådan balans. Mamma säger ofta att jag ska ta chansen så att jag inte ångrar mig i efterhand, för när hon är borta är hon det. Men det är som sagt så abstrakt att jag inte kan ta in det.

Jag önskar mig ett barn, ett nytt liv här i världen. Men, även här är tanken på död så påtaglig. Min mamma fick många missfall, och nu i veckan fick en bekant det också. Jag tror att det är viktigt att vara medveten om, att det kan hända. V säger att det inte är någon idé att oroa sig i onödan, men det gör jag. Redan innan det ens är något, redan innan vi vet om det ens kan bli något. Livet hänger på en sör tråd, det blir man påmind om vid flera tillfällen i livet. Värdesätt, lev här och nu och glöm inte att berätta för folk du älskar att du älskar dem! Så enkla råd, så svåra att leva efter. Jag försöker!

I Stressgropen och ovälkommen mens

Jag trodde nästan, i några svaga stunder av optimism att jag var gravid. För nog hade jag varit mer känslig, svullnare och lite illamående… Men så idag visar kroppen att den inte är gravid. Mens. 46 dagars cykel? Det låter inte normalt. Så på måndag ringer jag till mödravården och bokar in ett möte. Jag behöver hjälp med min kropp!

 

I mörka stunder tror jag inte att jag kommer att kunna vara gravid. Det är mycket bebismagar överallt nu. Jobb, vänskapskretsen… Och jag skäms över det men jag blir avundsjuk.

 

Tänk om man bara hade kunnat veta innan. Du kan/kan inte, så hade man sluppit att undra. Jag hoppas och ber att det kommer att kunna gå. Att jag kommer att kunna bli gravid och ha en fullgången graviditet.

 

Men då var det ju det här med stressen, vart kommer den ifrån? Jag har inga svar. Men teorier. Jobb, tufft. Privatliv med människor omkring som inte mår bra, jättetufft! Att inte må bra själv heller, men att få hålla fasaden uppe för att inte andra ska rasa ytterligare, det tuffaste av allt! Hur tar jag mig ut ir det här? Hur tar jag mig ur stressgropen?

10sanningar om mig

– Jag hatar att vara dålig på saker, vill kunna allt med en gång!

– Jag älskar lakrits.

– Jag har ett enormt stort närhetsbehov, älskar att kramas.

– Jag är pessimistisk, men samtidigt en hopplös romantiker.

– Jag älskar att göra fynd när jag shoppar. Rea, loppis…

– Jag tycker inte om att köra bil utan åker för det mesta kollektivt.

– Jag tycker om att läsa.

– Jag älskar traditioner och är riktigt familjekär.

– Jag har alltid tänkt att jag kommer att få pojkar när det blir dags för barn.

Mellandagsrea på resor

Stena Line är vänliga nog att rea ut resor under januari månad, och det gillar jag! För tredje året i rad åkte vi till Kiel. Detta året var resan dock lite annorlunda, eller snarare sällskapet. I år blev det en romantisk resa för två, istället för med vänner och syskon.

Vi vi shoppade, åt god mat och bäst av allt: frossade frukost. Den frukostbuffeén de har på båren är inte att leka med. Jag älskar frukost! Nybakat bröd, yoghurt med alla olika flingor man man tänka sig, pannkakor, kaffe, varm choklad och färsk frukt. Mums!

Så ett tips till nästa år, boka er en resa! 1000 kronor per person för resa, hytt och frukostbuffé. Det är vad jag kallar ett kap!

Update operation baby

BIM +7, graviditetstest, inget positivt besked. Kroppen är alltså VERKLIGEN ur balans. Jag har tänkt att jag ska ta kontakt med mödravården under nästa vecka för att se om det är något de kan göra för att hjälpa mig.

i och för sig så har det varit mycket under denna månaden, stress! operation för systern, kaos på jobbet… Och detta kanske påverkar nu när jag inte pumpar kroppen full med hormoner längre? Vem vet? Jo, barnmorskorna. Bäst att ringa helt enkelt!