Månadsarkiv: april 2014

Add Comment Register

It feels like home to me

Vi var och tittade på en lägenhet igår. En hyresrätt, privat hyresvärd. Stor. Två plan. Men helt felplanerad. Och för dyr för att man skulle bortse från felplaneringen. Jag hade så höga förväntningar, för det lät så bra! Och såg så fint ut utifrån. Men så föll det. Tyvärr. Men det är bara att leta vidare. Kräsna som vi är så tar det bara lite extra tid! Men en dag ska vi hitta vårt ”hem”.

Det bästa med visningen var när vi kom hem och sjönk ner i soffan och känslan av lycka föll över mig. Lyckan av att äntligen trivas så bra i denna lägenheten. Att den ny efter två år är ombonad och känns som hemma. Att jag inte bara vill härifrån utan vill ersätta med något bättre. Och det är en underbar känsla. Vårt hem <3

image

Skäms på er Haléns! Och andra barnklädersförsäljare. Genusmedvetenhet, finns det?

 

Påskledigt! Underbart.

Njuter av en lugn dag hemma. Ensam. Har druckit typ två liter te och tittat på Grey’s anatomy (bästa serien). Storstädat lägenheten och älskat att den bara är 55 kvadrat stor. Njut så länge det varar tänker jag. Tycker om känslan efter städningen, men under tiden? Pest! Speciellt att komma igång.

Satte mig i solen på altanen med en kopp kaffe för att belöna mig lite. Men det fina vädet metrologerna utlovat är inte här i alla fall. Himlen är full av tunga regnmoln, fick några droppar på mig så gick in. Nu lyser solen igen?!

Hur som helst, sitter och tittar på bebiskläder. Blivit beroende sedan jag fick reda på att Pyret ska komma till världen. (Gudbarnet). Jag tänker mig att jag ska vara en sån där genusmedveten gudmor som inte bara köper rosa om det blir en flicka, och blått om det blir en pojke utan att jag ska leta efter fina saker från båda hållen. Men då dyker jag in på Halens hemsida och ser följande:

image

Man måste välja antingen tjej eller killkläder för att komma vidare och se några babykläder. Alla babykläder är sorterade utefter vilket kön bebisen har. Och det gör mig så arg. Jag förstår inte hur svårt det kan vara att ha alla kläder sorterade efter storlek till exempel? Hemsidor idag har ju också en massa käcka funktioner så att man kan sortera på färg, överdelar, underdelar osv. Varför måste vi sätta ett kön på kläderna?

Jag önskar så att det i klädaffärer kunde finnas en stor barnavdelning där alla kläderna hängde tillsammans. Så att barn som följer med till affärer och ska handla kan välja fritt. Helt fritt. För jovisst, det är klart att en kille kan gå in på tjejavdelningen och hitta en tröja med en fin katt på som han vill ha, men jag tror att chansen är större att han hittar och väljer tröjan om det inte finns en tjejstämpel på den. För det krävs mycket mod och styrka att bryta normen. Kanske hade det till och med blivit enklare för föräldrar att bryta normen, kanske skulle vi kunna ändra på normen? Jag har stött på många föräldrar som förfärats över att deras barn valt kläder/skor som bryter könshormon. Oftast pappor som till exempel tyckt att det är jobbigt att sonen valt blommiga rosa gummistövlar, eller en lila tröja med ett stort hjärta på. Barn ska få ha på sig vilka kläder de vill och inte bli dömda, retade eller ifrågasatta! Det är väl det som är min poäng egentligen.

 

Pyret ska således få lite av varje från mig, vad hen än får för kön. Tröjor med brandbilar, katter och hjärtan… Jag må kanske provocera föräldrarna lite men det är inget de dör av tror jag. Sist jag var på kalas fick tvååriga tjejen en blå t-shirt med Blixten på av oss. Hon blev glad. Resten av kläderna i presenthögen var rosa, blommiga, prisesstryckta och också jättefina. Jag hoppas att hon får använda blixten-T-shirten trots att det med stora bokstäver står Boys i lappen i nacken!

 

Namntankar

Namn, så otroligt svårt alltså. Jag funderar så mycket. På allt som har med bebisar att göra,och självklart namn.

favoriter nu:

Emanuel, Theo, Vilgot, Caspian, Valdemar, Matteo, Emric.

Jag vill ha ett namn med grekiskt ursprung, men inte för grekiskt, och så tycker jag att det är bra om det är ett internationellt gångbart namn. Jag minns bara hur jobbigt det var för min kompis Åsa på engelskalektionerna …

Tjejnamnet känns fortfarande bra, My Anna Linnéa. Andranamn som släktnamn och gudmor.

Pyret i vännens Ts mage ska heta Sofia om hon blir en tös, det betyder vishet på grekiska. Så fint namn, och så passande på ett barn med två otroligt smarta föräldrar. Blir den bebisen inte klok som en bok vet jag inte vem som kan bli det. Hihi! I slutet av maj ska de på ultraljud och få kika på bebis igen. <3 Myspys! Bebis bebis. Och honnör en liten mage nu. Så fin.

 

 

A night out

Det är inte många gånger jag är ute på stan efter tolvslaget. Jag kan nog räkna förra årets gånger på en hand. Sedan jag fick problem med magen har mina rutiner och mitt liv ändrats lite. Jag mår till exempel otroligt dåligt om jag dricker alkohol. Ett glas vin eller två kan fungera men mer än det så är magont och illamående ett faktum. Och inte bara just där och då utan flera dagar i efterhand också. Jag har därför bestämt att det inte är värt det,  att festa. Så därför är jag inte lika angelägen om att vara ute på krogen heller. Oftast är det inte en trevlig upplevelse nykter.

Men i lördags bestämde jag mig för att följa mina kvällsdejter ut. Efter en otroligt rolig spelkväll kändes det som det enda rätta. Det blev häng på en mysig pub och lite dans. Dansa är så fantastiskt roligt. Träffade också på en förälder till ett barn på jobbet. Hans bror undrade hur det kändes att träffa föräldrar ute och då kände jag mig väldigt nöjd över att jag var nykter och inte onykter med allt beteende som kommer med det. Jag fick höra att han tycker att jag är en jätteduktig fröken och det känns roligt.

Sen händer det ju alltid saker under en utekväll som man hellre hade varit utan. Som till exempel en kille som kallade mig jävla rövhål och höll på att starta bråk med de killar jag var ute med. Och som när man känner att fyllan omkring blir för stor, speciellt hos de man tycker om. Usch, vad ocharmigt och nästan lite läskigt det är tycker jag. Men men. Människor väljer själva över sina liv.

Natten slutade i alla fall med kebabtallrik vid köksbordet i sällskap av mannen som jag mötte upp ute. Bra avslut. Precis som på den gamla goda tiden, fast egentligen är min bästa fyllemat nachos med ost. Så gott!

Ovissheten gnager

Ikväll var vi iväg på lite grillning, mannen och jag. Hos min syster med ett gäng av hennes vänner, som också är mina vänner. Varma människor som jag tycker så mycket om. En utav tjejkompisarna tittade på mig med stora ögon och frågade om jag drack riktigt vin. Jag såg det i hennes ögon, förvåningen. Hon trodde att jag var gravid. Och det gjorde så ont där och då. För jag önskar att det vore så. Att jag kunde lägga händerna på magen och klappa lite när någon frågar om jag vill ha något att dricka. Att få berätta glädjande nyheter, att jag äntligen ska få uppleva min högsta dröm.

Facebook är fullt av bebisar och gravidmagar. Och jag blir lite ledsen varje gång. Jag börjar få svårt att glädjas för de som inte står mig nära. Avundsjukan är ful. Jag skäms varje gång den kommer över mig. Men det går inte att hjälpa att tänka. Jag har alla förutsättningar på min sida, för att barnet skulle få ett fint liv. Trygghet i partner, ekonomi och arbete. Men att bli gravid handlar ju tyvärr inte om det alls. Det spelar ingen roll hur bra du har fixat allt, vill inte/kan inte kroppen så spelar inget någon roll.

Usch så deppigt det blev.

Nästa beräknade ägglossning ska komma här i dagarna… Vi får se! Mensen ska komma lagom till utlandsresan i maj. Så kommer jag på mig att önska att vi där och då ska få ett positivt utslag på ett graviditetstest. Vilken semestergrej det hade blivit. Men det är farligt att hoppas. Ju högre upp på stegen dU klättrar, desto längre är det när dU ramlar ner. Det här med ovisshet är så jävla svårt!

Förskolläraren filosoferar: Vet föräldrar hur vår arbetsdag egentligen ser ut? Vad sägs om bara 2 personal större delen av dagen

Förskolan, denna fantastiska plats för barn att vara på… Eller?

Jag vill våga säga att förskolan har en viktig roll i barns utveckling och deras lärande. Och även i deras uppfostran. Längre dagar för barn på förskolan innebär att ett allt större ansvar för även uppfostran läggs på oss som arbetar. Det är ett stort ansvar att få tycker jag. Och ett viktigt sådant. Omsorg, fostran och lärande. Förskolans uppdrag blir större och större. Och ja, det är så samhället ser ut idag. Men, förutsättningarna för att utföra uppdraget som skollag och styrdokument säger att vi måste göra blir bara mindre och mindre.

Jag vet inte om föräldrar idag egentligen vet hur en dag på förskolan ser ut, personalmässigt och rutinmässigt? Därför tänker jag nu ge en liten överblick över hur dagarna på min arbetsplats ser ut. Bara för att belysa lite. Viktigt: Jag säger inte att alla avdelningar i hela landet har det som vi har det, men jag tror att vi är långt ifrån ensamma över att ha det som vi har det!

Jag jobbar i en kranskommun till Göteborg, en kommun som inte satsar jättemycket pengar på barnomsorg och där besparingar ofta sker. Då får vi till exempel inte ta in vikarier om vi inte absolut måste, och vi får inga pengar till att köpa in material till pyssel/vår miljö osv. Just nu har vi en barngrupp på 19 barn. 6 st 1 åringar, 4 st 2 åringar, 2 st 3 åringar, 3 st 4 åringar och 4 st 5 åringar. Ett utav barnen är i behov av särskilt stöd, och varav de ca 50 timmarna barnet går så får vi 20 timmar med extra personal för att kunna arbeta lite extra. I annat fall är vi tre heltidsanställda pedagoger som jobbar.

Tre stycken som jobbar låter kanske som en ganska bra personalomsättning, och det hade det varit om vi varit alla tre hela dagarna, men det är långt ifrån sanningen. Vi ska täcka upp tid mellan halv sju till fem varje dag. Utöver det ska det finnas luft i schemat för enskilda planeringar, APT möten och andra kvällsmöten. Vi kan alltså inte jobba halv sju till fem allihop varje dag.

Vi går tre olika skift, tidig 06:30-13:30, mellan 07:30-16:30 och sen 08:30-17:00. Förmiddagarna går åt till planeringar och raster, likaså tiden efter lunch fram till halv två. Så från ca 10-12 är vi tre personal. Annars bara två. Eller ibland 1. Två personal på 19 barn, och så ska vi hinna uppfostra, ha god omsorg och även skapa möjligheter för lärande.

Låter detta som en enkel arbetsmiljö? Det skulle jag våga påstå att den inte är. Arbetet är krävande, många stunder hårt men också alldeles alldeles underbart.

Varje dag är jag med om så mycket fantastiskt. Som när jag upptäcker att barnen lärt sig något nytt, som att ta fart själv på gungan, eller art äntligen kunna räkna till 20. Det finaste av allt är när man ställer följdfrågan ”Hur har du lärt dig det?” och barnen svarar att ”Men fröken, det är ju du som har lärt mig det”. Man får se så mycket glädje och stolthet hos barnen. Och trots att jag ofta känner att jag inte räcker till får jag stora kramar när de kommer och går hem. När barnen vill ha hjälp, eller prata samtidigt brukar jag ofta säga att jag har lite svårt att göra allt på samma gång eftersom jag bara har två armar/två öron/en mun. Då brukar barnen säga:”Men tänk fröken om du hade flera munnar och öron, du kunde du lyssna och prata med flera barn samtidigt”. Och det är så sant. Jag skäms över hur många gånger om dagen jag måste säga ”vänta lite” och ”snart”. Oftast har barnen glömt vad de skulle säga eller gått vidare till en ny aktivitet innan man hunnit hjälpa och det känns inte bra alls.

Det behöver alltså i min mening bli färre barn per vuxen i förskolan, för att alla barn ska kunna få den uppmärksamhet och den hjälp som de behöver för att utvecklas och lära. För att barnen ska få det de förtjänar. Vissa dagar kommer jag på mig själv med att jag knappt sagt ett ord till vissa barn. Då skäms jag, blir ledsen och så bara ber jag för att någon aV mina kollegor har gett barnet uppmärksamhet den dagen, och så ger jag lite extra dagen efter. Det är hemskt att behöva erkänna, jag känner mig otillräcklig och även att jag inte gjort mitt jobb.

Om jag vore förälder skulle jag inte tycka att de förhållanden som vi har i förskolan idag är bra nog. Jag skulle protestera, skicka brev till kommunen och börja ifrågasätta. Jag ifrågasätter själv, fast mina aebetsförhållanden då. Men det är ni föräldrar som har makten, i alla fall mer makt än vad vi som jobbar har. Era barn förtjänar hela himlen, och vi pedagoger vill ge barnen allt vi kan, och just nu räcker vi inte till. Snälla, hjälp oss att få bättre förutsättningar för att finnas där för det käraste som finns. Politiker verkar inte förstå att barnen är vår framtid, och jag fasar för de forskningsresultat som snart kommer att komma fram från studier kring hur stora barngrupper påverkar barnen, deras mående och deras lärande. Tillsammans måste vi kämpa för barnens rätt, de kan själva inte kämpa för sig själva, så allt ansvar ligger på oss!

En glimt av familjelivet

Igår barnvaktade vi Vs lillebror. Redan när vi fick veta att vi behövdes som hjälp började vi planera för vad vi skulle göra. En hel lördag, hur underhåller man en 11 åring en hel dag? Jag visste direkt att jag ville att dagen skulle innehålla sånt som han inte brukar göra en lördag. Så vi började tänka och knåpa. inget data/tv-spel, det var min första tanke. Och det lyckades vi hålla oss borta från.

Vi startade förmiddagen med fika hos mina föräldrar. Mysigt. Sedan åkte vi till ishallen för att åka lite skridskor. Lillebror K hade inte åkt många gånger innan, men han var en riktig kämpe. Ramlade,tog sig upp, ramlade igen och tog sig upp igen. Sen åkte vi och handlade middag, egengjord pizza blev det. Mycket gott. Så spelade vi lite Yatzy, vilket han aldrig hade gjort innan. Så fortsatte kvällen med Smartare än en femteklassare och National treasure 2. När han blev hämtad vid elva stupade jag och karln i säng. Nöjda och glada.

Det är sådär jag hoppas att våra helger kommer att se ut sedan när vi får barn, Kvalitetstid tillsammans som en familj. Mycket skratt och glädje. Svensson Svensson, eller Larsson Larsson som Vs pappa brukar säga.

Söndagslyx

Vaknade när mannens alarm tjöt. Som vanligt är det jag som vaknar först, han kan ligga någon minut eller två utan att stänga av. Så irriterande. Ibland får han en armbåge i sidan,  när jag sovit alldeles för dåligt, men oftast blir det en knuff eller två innan han vaknar till. Hur som helst, jag fick lite kill på ryggen och somnade om så gott. Eftersom jag har planer idag hade jag satt mitt alarm på nio. Detta för att hinna äta en lång frukost med bloggar som sällskap.

Nu till det lyxiga: jag är på väg till mor min och så ska vi åka till hennes kollega för att få varsin efterlängtad och välbehövlig ryggmassage. Åh, så underbart! Fick presentkort på det i julklapp men året har än så länge flugit förbi och jag hade helt glömt bort det tills mor min tog tag i det och bokade tid. Efteråt åker jag hemåt igen och ska ha lite eget spa med långdusch, scrub, manikyr och pedikyr. Sen är det bara att värma matlådan som står i kylen och krypa upp i soffan för att titta på alla nya avsnitt i serierna jag följer. Underbara söndag!

Fredagsmys!

Fredag och sol. Underbara dag. Vi har varit ute nästan heela dagen på jobbet. Både fröknar och barn är nöjda då. Inget tjat från oss på att det inte ska springas eller skrikas,  och mer plats åt alla. Lovely!

 

Nu är jag på väg till T. Jag blev inbjuden på middag. Så jag gick in i godisaffären och gick loss med skopan. Allt surt åkte ner. Tydligen är det bland det bästa min gravida vän vet just nu. Så det ska hon få. Ett stopp på systemet blev det också. Alkoholfria alternativ såklart. Till oss båda. Och så någon lokalproducerad öl till hennes man. Något får man ju ta med sig tänker jag. Känns som att det är bäddat för en fin kväll. Känns jättebra. Underbara fredag.