Månadsarkiv: juli 2014

Add Comment Register

Såhär ser Pytteliten ut just nu enligt Lennart Nilsson:

20140727_223833

 

Jag har fortfarande  inga direkta symptom förutom ömma bröstvårtor och väntar tålmodigt och otåligt på den 15 augusti.  Försöker tänka att allt kommer att gå bra.

I fredags var jag förresten på kalas hos skvallerbyttan N och slapp leva dubbelliv. Hon hade skvallrat för sin mor som skvallrade för sin man som… ja,  ni fattar. Det kändes så konstigt att prata så normalt om det. De grattade mig och undrade när bebis ska komma. Jag svarade att om allt går som det ska kommer det en bebis i mars. Men de ville inte lyssna på min realism/pessimism utan sa att allt säkert skulle gå bra.

Så nu vill jag att min familj ska få veta. NU! Fast ändå inte. Gud så svårt det är alltså. I helgen har vi till exempel också fått underhålla saning för Vs bror som undrade om vi inte är sugna. Det är så tudelat det här. Att vilja dela med sig av sin glädje direkt, fast samtidigt vilja ge ett säkert besked…

Vecka 7

Ännu en vecka som har gått…

Symptom

Ömma bröstvårtor, lite smått illamående, lite molvärk då och då, känsligare (jag grät för mycket grejer innan, nu gråter jag för allt typ), lättretlig. Svullen mage, speciellt kvällstid. Förstoppad, men katrinplommon och lite kaffe fungerar rätt så bra än så länge.

Ja, det är en liten lista ändå. Men jag känner mig fortfarande inte gravid. Och jag är fortfarande väldigt orolig. Känner att jag börjar knyta an mer och mer till vårt lilla Pytt och vill så gärna att allt ska få gå bra.

Pytt i magen

Hjärtat ska ha börjat slå nu, fingrarna börjar växa och Pytt är lika stor som en ärta. Alla inre organ börjar utvecklas och embryot är inne i en känslig period.

Egna tankar

Det blir jobbigare och jobbigare att hålla tyst. Jag börjar tänka att det kommer att vara synd att ingen fick glädjas, om så för en stund, om det är så att Pytt inte överlever. Jag börjar tänka att visst vill jag att folk ska veta, samtidigt som det skulle kännas ännu bättre att få berätta att ”Du ska bli moster” istället för ”Om allt går som det ska blir du moster…”. Det är så svårt detta.

Jag vill bara att tiden ska gå fort, samtidigt som jag vill försöka njuta av min semester. Har drygt en vecka kvar nu bara, och det känns ju dumt att önska bort den bara för att graviditeten gå fortare.  Jag hoppas att alla organ utvecklas som de ska nu i veckan och att vi om tre veckor får se en levande liten krabat i magen. Idag är det faktiskt precis tre veckor kvar till det tidiga ultraljudet <3 Pytt, jag hoppas att du fortsätter att växa dig stark. Mamma tänker på dig, och jag älskar dig.

image

Graviditetsdag 5+5 och funderingar

V försöker övertyga mig om att tiden kommer att gå fort fram till den femtonde augusti och det tidiga ultraljudet. Jag menar att tiden inte alls går fort… Men snart har det faktiskt gått två veckor sedan Pytt kom in i vårt liv, och det har faktiskt gått rätt så fort ändå. Om ytterligare två veckor är det knappa en vecka kvar tills det är dags. Jag längtar så.

Försöker se det positiva, de flesta embryon överlever! Hoppas att hjärtat börjar slå nu denna vecka. Litet som ett vallmofrö. Gjorde faktiskt ett graviditetstest igår, strecket kom nästan så fort jag hann stoppa ner Stickan. Hormonerna har alltså ökat, vilket jag ser som ett positivt tecken. Jag väntar fortfarande på symptom och tror minsann att blodtrycksfall, förstoppning och lite ömma bröst har infunnit sig. Förstoppningen kan ju dock ha med IBS:en att göra, eftersom jag slutat med mina Probimagetabletter. Det stod på att man inte skulle äta dem som gravid, så jag låter bli. Barnmorskan tyckte att det lät lite överambitiöst, men jag tar det säkra före det osäkra. Så länge jag inte blir jättemycket sämre. Kaffe och katrinplommon borde göra susen.

Min mage är svullen om kvällarna, men det går ner igen under natten. Funderar på hur länge jag skulle kunna dölja en graviditet om magen skulle börja växa. Jag är ju inte känd för att ha tajta kläder på mig, men på något sätt tror jag ändå att det blir svårt. Jag är ju så tunn redan nu som det är… Jaja, det är bara ett angenämt problem om den dagen kommer.

14,6% av graviditeten är gjord, 239 dagar kvar till BF. Tänk om det går hela vägen. Åh Pytt, väx dig stark. Mamma och pappa vill så gärna få träffa dig. Gode Gud, vaka över Pytt och mig. Det som händer händer av en anledning, och jag hoppas så att Pytt är vår mening <3

Vårt hemliga liv

Vi bär runt på en hemlighet, den största hemligheten jag någonsin haft. Eller nja, minsta storleksmässigt, men största av vikt så att säga. Det viktigaste i mitt liv just nu.

Vi är nyss hemkomna efter en långweekend med sommarstugebesök och kalasande. Vi har haft båda våra familjer omkring oss under fyra dagar och under dessa dagar levt ett hemligt liv. Jag har haft så svårt för att vara tyst, att inte kläcka de magiska orden. Men jag vet också att det är för allas bästa. Lugnast att inte oroa eller få folk att  få upp förhoppningar. Och lugnast för mig att få ha min oro ifred. Jag tror att jag hanterar det bäst så. Jag har ju N att tjata sönder.

Jag tänker framåt, mot den 28 augusti då vi fått ultraljudstid i v.12. Då barnmorskan sagt att vi om vi klarar oss så långt kan sluta oroa oss så mycket. Ser allt bra ut då, om fem veckor, så skriker jag ut det till hela världen.

Tills dess fortsätter vi att leva ett dubbelliv. Jag fortsätter skylla diverse åkommor och matval på min IBS och hoppas hoppas hoppas att Pytteliten är stark och frisk där inne. Och på att magen inte börjar att växa alldeles för mycket, då kan det bli svårt att hålla saker hemligt…

Är det någon där inne?

Inga symptom… Inget illamående, inga ömma bröst, ingen trötthet och ingen hunger. Vad är detta? Helt normalt menar BM men jag tycker att det känns lite läskigt. Är embryot dött där inne och så har kroppen inte gjort sig av med det än bara? Eller är det helt enkelt så att allt är bra och att symptomen snart faller över mig och att jag då önskar ock tänker mig tillbaka till de här dagarna när allt varit bra? Jag har ju inte haft något ont alls i magen, och missfall sägs ju kännas som mensvärk, så Pytt borde leva där inne. Borde, ett så vagt ord. Men jag ska vara stark, inte grotta ner mig i deppande. Detta ska gå bra.

Vecka sex, dag 5+3. 25 dagar kvar till ultraljud. Snälla Pytt, stanna kvar hos oss <3

Vecka 6

Det här alltså gått en vecka sedan vi fick den underbara nyheten.

Jag känner mig hungrigare på ett sätt jag inte gjort innan. Och just idag har jag varit väldigt känslig i humöret. Jag har blivit morgonpigg (?!?!?) och är inte ett dugg trött. Nästan mer speedad. Ligger på natten och borde sova, som typ nu, men kan inte. Huvudet och tankarna bara snurrar. Positivt och negativt,  jag måste bara bli bättre på att låta det positiva ta över.Blirr ingen magbild för magen ser precis likadan ut.

Statistik

Screenshot_2014-07-17-00-46-45-1

 

Att inte våga hoppas

Och så var det det där med att inte googla… jag är verkligen värdelös. Det blir ju bara värre. Fyra veckor kvar bara.

75-80%  chans för överlevnad. Varför är det så svårt att se det? Jag tror alltid det värsta och är så orolig. Det är dumt att hoppas, säger jag. Hoppas! Var glad. Se fram emot, så säger bästa N. Varför kan inte jag tänka så? Livet hade varit så mycket lättare med den inställningen.

Tidigt ultraljud inbokat

Tidigt ultraljud inbokat! 15 augusti,  två veckor tidigare än tiden vi fått hos hos MVC här där jag bor. En trevlig tjej i receptionen berättade att man brukar kunna se hjärtslag efter v.8+0, Vi ska dit i 9+1.

Om Pytteliten ligger kvar i magen så länge så kanske jag kan få lite mera verklighetskänslor och oroa mig mindre…

Nuräknar jag ner de fyra veckorna som är kvar tills dess… imorgon är det ju faktiskt en vecka sedan vi fick reda på det och denna veckan har gått snabbt. Och en vecka har gått och pytteliten lever fortfarande. ..

Hälsosamtal hos barnmorskan

Inskrivningssamtal hos barnmorskan idag, eller snarare hälsosamtal. Vi hade egentligen inte så mycket att diskutera då jag faktiskt lever helt hälsomässigt bra. Vår barnmorska verkar jättetrevlig och kunnig. Bokade in tid för provtagning och ultraljud… 28 augusti är det ultraljud. Då går jag in i vecka tolv, på dagen. Men det är sex, SEX, veckor kvar tills dess… Alldeles för länge.

Jag försökte förklara att jag är riktigt orolig, men hon menade att det inte var bra att göra ultraljud tidigare än så trots min oro. Så hon sa att det bara är att vänta och hoppas, för statistiskt sett är det ju faktiskt 75-80% chans att Pytteliten överlever. Det är så jag ska försöka se det. Det är det realistiska. Inte vara negativ. Jag blir inte ledsnare om jag varit glad innan ett eventuellt missfall liksom.

Ska ändå försöka få tag på de på Barnmorskegruppen imorgon och se vad de säger om min oro och mina tankar. Kan de hjälpa mig med något?

Men som sagt, större chans att Pytt överlever än att Pytt dör. Och barnmorskan sa att om allt ser bra ut på det ultraljudet vi gör i slutet på augusti så är den största risken över.

Nu börjar den låååååånga väntan. Hur ska jag klara av det?

Vecka 5

Vecka för vecka…Tänk att jag får skapa en sån kategori här på bloggen…

Vi plussade precis på V5, 4+0. Så vi går in i nya veckor på torsdagar, vilket jag också tror är den dagen som Pytteliten blev till. Fast två veckor tidigare då såklart. Testet visade gravid 1-2 så mina beräkningar skulle kunna stämma!

Symptom? Jag känner mig annorlunda i magen. Lite molvärk liknande mensvärk ibland, men inget återkommande. Sedan är jag lite illamående och svullen över magen, men det kan lika gärna komma sig av min IBS då jag slutat äta vissa av de medicinerna jag tar för att det står att man inte ska äta dem om man är gravid. Annars inget jag direkt märker av. Jag sover som en kratta dock. Inte för att jag behöver kissa eller så,mutan har svårt för att somna och somna om när jag vaknar tidigt. Ingen direkt trötthet än. Visst känns det lite konstigt att önska sig symptom för att kunna vara säker på att graviditeten fortgår och att Pytt växer, men hellre att veta. Ovissheten håller på att ta kol på mig! Jag är så dålig på att vara lycklig här och nu…

Livrädd för missfall. Imorgon väntar inskrivning hos barnmorskan, får se vad hon har att säga.

Magen i v5

image

 

 

 

 

 

 

 

statistik från min gravidapp

image