Månadsarkiv: oktober 2014

Add Comment Register

Sammandragningar?

De senaste dagarna har jag känt av något jag försökt läsa mig till vad det kan vara. Magen blir liksom helt spänd, livmodern blir en kula. Det gör inte ont, men är lite obehagligt. det sitter i en liten stund, så försvinner det, och sen kan det komma tillbaka igen. Jag vet inte om jag får det ofta på dagarna, har bara känt av det när jag ligger ner och vilar…

Har i alla fall läst mig till att det inte är något farligt, men att en ska hålla koll på om det börjar göra ont. Så det är bara att fortsätta med att vila, och det är ju aldrig fel såhär en lördagseftermiddag. Men lite orolig ska jag ju erkänna att jag blir. Tänk om det börjat göra ont? Om det utvecklas till värkar… Och så spinner tankarna vidare. Usch, all denna oro. All denna kärlek till någon som en inte har träffat. Det är överväldigande, fantastiskt och skrämmande på samma gång. Pytteliten, mamma och pappa älskar dig.

Här en en länk:

http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Tema/Gravid/Graviditeten/Komplikationer-och-besvar/Sammandragningar-under-graviditet/

 

 

Mama knows best

Rutinultraljudet igår var fantastiskt. Så häftigt att få se hela sitt barn på det viset. I minsta detalj. Pytteliten sprallade runt där inne som en liten tornado så det tog ett litet tag. En aktiv liten en alltså. Vi vet vad vi har att vänta oss på utsidan skämtade jag och barnmorskan skrattade gott.

Till slut fick hon tittat på allt och allt såg ut som det skulle. Och tänk, min kropp som krånglat med cykler under ett års tid verkar nu ha gått som en klocka. Datumet 18 mars står kvar och så även veckan då alltså. Helt otroligt!

Sen kom det där med könet… Barnmorskan undrade om vi hade pratat något om det och visst hade vi det sa vi. ”Om du ser vill vi gärna veta…” sa V lite försynt. Om?! sa barnmorskan. ”Jag har gjort mitt bästa för att dölja det under snart 20 minuter.” Och så visade hon. Först såg vi inte riktigt, en vet ju inte vad en ska titta på. Men när hon pekade och frågade vad vi trodde stod det klart. Inga som helst tvivel. En liten pojk. Som jag alltid vetat. <3 Lilla lilla hjärtat.

Efteråt gick vi på shoppingrunda. Eftersom mannen inte direkt är så shoppinggalen gick vi igenom H&M, Lindex och Kappahl snabbt. Vi hittade inget speciellt. Eftersom vi vet att det finns en flyttlådor med kläder som väntar på oss känns det dumt att köpa en massa basgrejer tills vi gått igenom och kikat. Men det blev en filt och så strumpor. Allt med brandbilar ska inköpas till brandmansbebisen.

Sen var jag på loppis idag också, och hittade lite smått och gott. Men nu känns allt i alla fall helt underbart skönt. Vi har bestämt att nu är hemlighållandes slut, och efter helgen går vi ut med det på Facebook. Nu är det mer på riktigt och oj så mycket mammakläder jag ska köpa. Tighta fina kläder som framhäver magen.

image

Att ta reda på kön eller inte?

På tisdag är dagen här. Dagen jag längtat efter SÅ länge. Rutinultraljudet. Att få se Pytteliten igen, se om allt är bra och få ytterligare verklighetskänslor.

V vill så gärna veta vilket kön Pytt har. Om det går att se då så att säga.  Han säger att det är för att göra det mer verkligt och för att han är nyfiken. Väldigt nyfiken. Haha!

Och jag då? Jag är mer mittemellan kan en säga. Kanske egentligen mer mot ett nej, men ändå samtidigt nyfiken. Jag tänker mig stunden när barnmorskan säger ”Ja, då ser jag vad det är för kön. Vill ni veta?”, skulle jag verkligen kunna säga nej då? Helt ärligt så tror jag faktiskt inte det.

Så jag tänker som såhär, går det att se får vi veta, går det inte att se är det meningen att vi inte ska veta.

Det finns så starka åsikter omkring kring hur en borde göra. Mamma tycker absolut inte att det är något att titta på i förväg. Min syster är nyfikenheten själv så hon hade inte kunnat låta bli. En kollega är helt emot det, det är ju den största överraskningen i livet… Allas tankar är dock inget som direkt påverkar mitt val. Jag vet ju vad jag, eller ja VI, vill. Det är vårt barn, vårt liv, vårt beslut. Ändå så försöker folk att lägga sig i? Antar att detta bara är början. Läser överallt i bloggar att det kommer att komma ovälkomna tips och råd från omgivningen titt som tätt. Så det är väl bara att tacka för omtanken och låta det flyga ut genom andra örat på direkten.

På tisdag kanske vi vet helt enkelt. Pojke eller flicka? Jag skulle bli så galet förvånad om det visade sig att det är en liten flicka. Såklart helt överlycklig, men så så förvånad. Syrran är övertygad om att det är   en tjej. V och jag tror på pojke… Time will tell!

Vecka 19

Jösses, vecka 19, nästan halva tiden har gått. Och nu är det inte långt kvar alls till tisdag och RUL.

image

Pytteliten

Är cirka 15 centimeter lång, 170 gram lätt. Anlagen för mjölktänderna är färdiga och nu börjar även anlagen för de permanenta tänderna att vildas.

Mamman

Livmodern når strax under naveln, vilket även jag känner.  Hår och naglar kan reagera positivt på den ökade ämnesomsättningen och blodmängden i kroppen. Detta märker jag inget av direkt faktiskt, mitt hår har alltid vuxit som ogräs. Huden i ansiktet kan också påverkas och så kallad kloasma kan uppstå. Det är fläckar på huden, mörka för ljushyade och ljusa för mörkhyade. Jag har inte fått några, än. Får se om något dyker upp. Jag har heller inte börjat få någon hormonrand på magen.

Tankar och känslor

Jag märker att magen har gjort en växtspurt denna veckan. Och det känns så mysigt. Har köpt en olja för att smörja med. Det står på att den kan motverka bristningar men det är inget jag tror på. Har läst att det har med hormoner och ärftlighet att göra. Mamma har dock inte några bristningar så en kan ju alltid hoppas. Jag är nu nästan alldeles säker på att jag har känt rörelser i magen. igårkväll buffade det väldigt i magen. På ett nytt ställe och jag blev lite tårögd. Lilla lilla pytteliten, kan det vara så att du kommer att komma ut till oss och göra vår familj större? V oroar sig över att jag använder ordet kanske. Jag försöker förklara varför. Att jag inte vill ta något för givet, att det känns bra att säga så och att jag absolut tror att vi kommer att få vår Pytteliten. Jag planerar mycket för det i huvudet.

Jag längtar tills efter ultraljudet. Om allt ser bra ut kommer vi då att börja inköp och mer planering. Vs familj säger att de har fullt med saker hemma som de vill ge/låna ut. Och det ska bli så mysigt att åka runt och titta på allt och plocka hem. Men, vi måste börja ordna med förvaring här hemma. Mer förvaring krävs kan jag ju säga!

image

Pyret, snart är du här

T skriver:

”Nu parkerar vi utanför BB. Då drar vi in och blir föräldrar, och du gudmor. ”

Alldeles, alldeles underbart. Sitter med tårar i ögonen på tåget. Och de lär sitta kvar där tills de får komma ut. När jag får höra att allt gått bra och att familjen nu är komplett med bebis utanför magen. Åh, vilket mirakel. Underbart.

En smärre livskris, eller i alla fall ett kaos av tankar

Har en smärre livskris nu mitt i graviditeten. Eller ja, kris kanske är fel att kalla det. Jag mest bara ifrågasätter. Allt! Mina levnadsvanor, mitt beteende, min personlighet… EEkologiskt har vi börjat äta mer nu sedan jag blev gravid. Jag läser Meeri och mer och blir mer och mer medveten. Det är helt rätt val,  men det tar tid att byta ut varor i skafferiet. Men vi är på väg i alla fall. Nästa steg är också mer fisk och helt vegetarisk mat. Jag älskar grönsaker men av bekväma skäl är det lättare att fortsätta att laga det jag brukar.

Sedan har ni detta med hygienprodukter. Jag vill börja köpa sånt utan gift. Vårt barn ska inte smörjas eller tvättas med bensin, parabener eller syror av olika slag. Tvättmedel, diskmedel och stödmedlel ska också tittas ut.

Det är så mycket bara, och tiden efter jobbet och helgerna räcker liksom inte till. Då ska det vilas och återhämtas energi för att klara nästa vecka.  Livet går i ett och jag längtar efter jul och långledigt.

Gudbarnet kommer snart till världen

På måndag ska Pyrets mamma T in på inskrivning på förlossningen. Pyret ligger i säte och vill inte vända sig, trots vändningsförsök. De har fått tid för snitt på torsdagen, så då är Pyret planerad. Om inget oväntat händer innan dess vill säga.

Åh, lilla fina Pyret. Som vi längtar efter dig. 

Jag har ju som sagt fått hedersuppdraget att vara gudmor, och i det ingår tydligen också en inbjudan till BB, om de orkar ta emot besök. Är så rädd att jag ska dra på mig en förkylning via jobbet nu när alla barnen är sjuka, och börjar också fundera på om det egentligen är så smart att jag åker dit. Ska nog be T att fråga barnmorskorna där vad de tycker. Även om jag inte är förkyld kanske jag kan bära på någon smitta? Hur försiktig ska en egentligen vara? Är jag överkänslig?

T ska i alla fall få en fin mammapresent. En stor tapaslåda med goda ostar och god salami. För är det något hon (och jag) saknar så är det brieost och salami. Åååååååh! Och så ska föräldrarna självklart också få en flaska champagne att fira med. De firar nämligen också årsdag helgen efter att Pyret kommer till världen.

Jag är som sagt övertygad om att Pyret är en liten tös, men vi får se när hen kommer ut. Oj, vad förvånad jag blir om det är en liten kille. Men såklart lika glad. Jag längtar så till torsdag, och det känns roligt att ha något närmare att räkna ner till. För när torsdagen är här är det ju faktiskt bara fem dagar kvar tills vårt ultraljud. Oktober är en stor månad <3

Bostadsvisning

Det har dykt upp en lägenhet i hyresvärldens bytessystem. Vi har stått i kö länge och har nu sökt den. En trea på andra plan i samma område som vi bor nu. Egen ingång, men lägenheten ligger på andra plan så ingen uteplats som vi egentligen vill ha, men balkong. 85 kvadrat, bra planlösning med stort kök, okej storlek på sovrum, klädkammare och ett stort förråd i anslutning.

Direkt när den kom ut fick jag en känsla i magen. Vi kommer att få den. Så nu på söndag har vi blivit kallade på visning, tillsammans med många andra. Är vi först i kön, vilket vi inte vet något om, så tar vi ju den såklart. Jag hade kunnat ta den utan att ens ha tittat. Men så drömde jag en tråkig dröm inatt, den sa att vi hade köplats 11 vilket inte alls var vidare trevligt… Jaja, vi får se helt enkelt.

Om vi får den är det inflyttning i januari, vilket hade passat väldigt bra. Då hade vi kunnat hinna komma iordning ordentligt innan pytten förväntas komma. Iiiiiih, vad spännande detta är.

Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas!